Tolkande (post-processuell) arkeologi
Postat: 5 december 2015, 19:40
(Ett inlägg från en amatör är väl bäst att tillägga så här i inledningsskedet.)
Inom den tolkande arkeologin (post-processuella arkeologin) använder man ofta begrepp/ord/termer som:
behov, betona/betoning, betyda/betydelse, depå/deponera/deponering/deposition, dyrka/dyrkan, förändra/förändring, förebild, föreställa/föreställning, främmande, gåva, gud/gudinna/gudom/gudomlig/gudomlighet, helig, idé, ideal/idealisera, identitet, ideologi/ideologisk, impuls, individ/individuell/individualistisk, influens, innebörd, inspirera/inspiration, kollektiv/kollektivistisk, komplex/komplicerad, kontinuitet, kosmologi/kosmos, kraft, kult, kultur, magi, medveten/medvetenhet, mening, myt/mytisk, offer, religion/religiös, representera, rit/ritual/rituell, roll, sakral, schaman/schamanism, social, symbol/symbolisera, tolka/tolkande/tolkning, tradition, tro, uttryck, värdering, liv, död, pånyttfödelse, fruktbar/fruktbarhet, himlen/himmel, sol (solen), eld (elden), ålder, kön (genus) med mera.
Tolkande arkeologer tenderar att framställa sig själva som mer djupsinniga, fulländade, fördomsfria, moderna, mångsidiga, oberoende, sanningsökande, öppensinnade och så vidare än sina föregångare eller andra nu verkande arkeologer som fortfarande inte har sällat sig till deras skara.
Man lägger stor vikt på tolkningar, omtolkningar samt nytolkningar och utgångspunkten verkar vara att få in så många modeord liknande de ovan i så många fall det bara är möjligt. Om tolkningen av vissa i omgivningen kan betraktas som väldigt sekundär verkar spela mindre roll. Om tolkningen kan upplevas som provokativ verkar endast vara en fördel. Den tolkande arkeologin ställer man gärna i kontrast till andra icke-post-processuella synsätt och i samband med detta verkar man heller inte dra sig för att ge dessa icke-post-processuella synsätt ett visst löjes skimmer.
Ur ett post-processuellt perspektiv verkar det som om tolkningar inte under några omständigheter alls får stanna vid endast eller primärt bestå av ekonomiska, funktionella, juridiska, materiella, militära, naturliga, politiska, produktiva, rationella, teknologiska, vetenskapliga etcetera förklaringar. Nästan tvångsmässigt betraktas sådana tolkningar som alltför enkelspåriga och förlegade, kanske till och med känslokalla och tråkiga.
Några få exempel på den tolkande arkeologin som jag drar mig till minnes just nu följer nedan (tyvärr har jag ingen möjlighet att just nu att komma med referenser men se gärna PDF-filerna nedan) samt lite egna kommentarer (givetvis starkt färgade dito).
Fornborgar går ofta under begreppet hägnade berg. Eventuella militära aspekter tonas ner och istället lyfter man fram kulthandlingen och det rituella. Oroliga tider, farsoter, katastrofer, drastiska klimatförändringar, krig eller likande ges som sagt nästan alltid en liten betydelse om någon alls. Inte bara i fallet fornborgar utan över lag.
Man anlade inte tomterna på Birka (Björkö) (eller i andra tidigare städer) främst ur ett ekonomiskt perspektiv utan ur ett helt annat perspektiv. Tomtplatserna och föremålstillverkningarna på de samma var istället i hög grad rituella.
Kultur, föreställningar, bruk och föremål med mera sprids genom kontaktnät främst på lokal nivå. Man utesluter nästan så gott som alltid extensiv handel, folkomflyttningar, migration och liknande. Den enda migration man är riktigt beredd att acceptera som en historisk händelse är den som man faktiskt måste acceptera nämligen den första migrationen då Sverige/Skandinavien befolkades.
Man betonar gärna en kontinuitet och tonar ner eventuella avbrott eller så ser man avbrotten ändå som något som kan förklaras med de egna förklaringsmodellerna. Återigen hamnar migration som förklaring väldigt långt ner på listan om det överhuvudtaget finns med på listan.
Föremål deponeras i ett rituellt syfte gärna i form som ett offer. Aldrig, eller nästa aldrig, är det ett föremål som någon bara har tappat, gömt eller grävt ner i helt andra syften (till exempelvis ekonomiska).
Att överleva dagen, ägna sig åt vardagliga ting, planera för framtiden etcetera borde ha varit extremt grundläggande och energi- och tidskrävande och är väl så fortfarande i hög grad. Ändå beskrivs dåtidens människor nästan uteslutande huvudsakligen och genomgående som ideologiska, kultiska, religiösa, rituella och troende varelser där allt omkring dem alltid hade en djupare mening, en viktigare roll, och alltid hade en stark symbolisk laddning. Behovspyramidens understa lager inklusive alla fysiologiska behov, den fysiska säkerheten/tryggheten, den fundamentala sociala gemenskapen och alla andra mer basala förklaringar räcker ingalunda. Ofta gör man dåtidens människor till förvånansvärt bekymmerslösa och fria människor med en möjlighet att nästan alltid välja bort eller till någonting/något. Och, valet är givetvis alltid också ett högst medvetet val. Jag undrar vad trälarna skulle säga om just detta. Varför valde de just denna position?
Då man förutsätter att allting måste vara mer komplicerat/komplext än vad som först kanske kan antas vara fallet ägnar man stor tid åt att problematisera. Problematiserandet verkar vara så oerhört centralt att det verkar spela väldigt lite roll vad som egentligen är utgångspunkten. Till exempelvis (*), en flintdolk kan inte bara vara en vacker, skickligt gjord flintdolk som kan ha använts rent praktiskt eller uteslutande ha varit ett prydnadsföremål. Nej, det identitetsskapande medvetna rituella symbolladdade valet av material, tillverkning, utformning och deponering måste lyftas fram. Varför kan inte en flintdolk få vara en flintdolk i alla fall i ett inledande skede innan man börjar med en tydligt disponerad ruta med (över)tolkningar?
(*Jag hörde något liknande under ett arkeologisk seminarium för kanske cirka 10 år sedan. Orden här och nu är helt mina men samtidigt också helt baserade på ord från begreppslistan ovan.)
Keramik, all denna keramik, alla dessa bägare, krukor och skärvor. Modellen eller typen spreds givetvis som en idé (kulturell diffusion) och i stort sett aldrig genom att människor flyttade från en plats till en annan med just ett annorlunda sätt att utforma sina keramiska produkter (handelsresande, migration). Detta post-processuella synsätt gäller givetvis inte bara krukor utan egentligen allt.
Kult, religion, rit, symbolik med mera har varit, är, och kommer väl fortsättningsvis vara betydelsefullt för mänskligheten. Detta kan man definitivt inte bortse ifrån. Men varför ska man (ur ett post-processuellt perspektiv) nästan alltid lyfta fram detta och ge det en sådan förstahandsplats bland förklaringarna och nästan alltid på bekostnad av mer ekonomiska, praktiska, naturliga etcetera tolkningar?
Är det någon annan liksom jag som längtar efter en post-post-processuell arkeologisk skola?
Eller finns denna redan?
Är det någon annan liksom jag som längtar efter mer analys, metodik, (natur)vetenskap, systematik, teknik och liknade och fler rön baserat på detta inom arkeologin?
En mindre flummig, intetsägande, ovetenskaplig och en-tolka-för-tolkandets-skull arkeologi så att säga.
Ett hittat föremål har ju en volym, en form, en vikt, består av ett eller flera ämnen, kan innehålla genetiskt material, instabila isotoper och annat mätbart. Om man sedan också lägger ett stort fokus på referenser till fyndplatsen i fråga, andra fyndplatser, historiska källor långt innan man börjar (över)tolka så vore väl detta fantastiskt.
Jag ber om ursäkt om någon som läser detta inlägg tar illa vid sig!
Bra bokexempel på tolkande arkeologi är:
http://www.archaeology.su.se/polopoly_f ... nalder.pdf
http://www.archaeology.su.se/polopoly_f ... salder.pdf
(Bäst att tillägga att böckerna är skrivna av en arkeolog som något år fick priset som årets lärare vilket med största sannolikhet var mer än välförtjänt.)
Inom den tolkande arkeologin (post-processuella arkeologin) använder man ofta begrepp/ord/termer som:
behov, betona/betoning, betyda/betydelse, depå/deponera/deponering/deposition, dyrka/dyrkan, förändra/förändring, förebild, föreställa/föreställning, främmande, gåva, gud/gudinna/gudom/gudomlig/gudomlighet, helig, idé, ideal/idealisera, identitet, ideologi/ideologisk, impuls, individ/individuell/individualistisk, influens, innebörd, inspirera/inspiration, kollektiv/kollektivistisk, komplex/komplicerad, kontinuitet, kosmologi/kosmos, kraft, kult, kultur, magi, medveten/medvetenhet, mening, myt/mytisk, offer, religion/religiös, representera, rit/ritual/rituell, roll, sakral, schaman/schamanism, social, symbol/symbolisera, tolka/tolkande/tolkning, tradition, tro, uttryck, värdering, liv, död, pånyttfödelse, fruktbar/fruktbarhet, himlen/himmel, sol (solen), eld (elden), ålder, kön (genus) med mera.
Tolkande arkeologer tenderar att framställa sig själva som mer djupsinniga, fulländade, fördomsfria, moderna, mångsidiga, oberoende, sanningsökande, öppensinnade och så vidare än sina föregångare eller andra nu verkande arkeologer som fortfarande inte har sällat sig till deras skara.
Man lägger stor vikt på tolkningar, omtolkningar samt nytolkningar och utgångspunkten verkar vara att få in så många modeord liknande de ovan i så många fall det bara är möjligt. Om tolkningen av vissa i omgivningen kan betraktas som väldigt sekundär verkar spela mindre roll. Om tolkningen kan upplevas som provokativ verkar endast vara en fördel. Den tolkande arkeologin ställer man gärna i kontrast till andra icke-post-processuella synsätt och i samband med detta verkar man heller inte dra sig för att ge dessa icke-post-processuella synsätt ett visst löjes skimmer.
Ur ett post-processuellt perspektiv verkar det som om tolkningar inte under några omständigheter alls får stanna vid endast eller primärt bestå av ekonomiska, funktionella, juridiska, materiella, militära, naturliga, politiska, produktiva, rationella, teknologiska, vetenskapliga etcetera förklaringar. Nästan tvångsmässigt betraktas sådana tolkningar som alltför enkelspåriga och förlegade, kanske till och med känslokalla och tråkiga.
Några få exempel på den tolkande arkeologin som jag drar mig till minnes just nu följer nedan (tyvärr har jag ingen möjlighet att just nu att komma med referenser men se gärna PDF-filerna nedan) samt lite egna kommentarer (givetvis starkt färgade dito).
Fornborgar går ofta under begreppet hägnade berg. Eventuella militära aspekter tonas ner och istället lyfter man fram kulthandlingen och det rituella. Oroliga tider, farsoter, katastrofer, drastiska klimatförändringar, krig eller likande ges som sagt nästan alltid en liten betydelse om någon alls. Inte bara i fallet fornborgar utan över lag.
Man anlade inte tomterna på Birka (Björkö) (eller i andra tidigare städer) främst ur ett ekonomiskt perspektiv utan ur ett helt annat perspektiv. Tomtplatserna och föremålstillverkningarna på de samma var istället i hög grad rituella.
Kultur, föreställningar, bruk och föremål med mera sprids genom kontaktnät främst på lokal nivå. Man utesluter nästan så gott som alltid extensiv handel, folkomflyttningar, migration och liknande. Den enda migration man är riktigt beredd att acceptera som en historisk händelse är den som man faktiskt måste acceptera nämligen den första migrationen då Sverige/Skandinavien befolkades.
Man betonar gärna en kontinuitet och tonar ner eventuella avbrott eller så ser man avbrotten ändå som något som kan förklaras med de egna förklaringsmodellerna. Återigen hamnar migration som förklaring väldigt långt ner på listan om det överhuvudtaget finns med på listan.
Föremål deponeras i ett rituellt syfte gärna i form som ett offer. Aldrig, eller nästa aldrig, är det ett föremål som någon bara har tappat, gömt eller grävt ner i helt andra syften (till exempelvis ekonomiska).
Att överleva dagen, ägna sig åt vardagliga ting, planera för framtiden etcetera borde ha varit extremt grundläggande och energi- och tidskrävande och är väl så fortfarande i hög grad. Ändå beskrivs dåtidens människor nästan uteslutande huvudsakligen och genomgående som ideologiska, kultiska, religiösa, rituella och troende varelser där allt omkring dem alltid hade en djupare mening, en viktigare roll, och alltid hade en stark symbolisk laddning. Behovspyramidens understa lager inklusive alla fysiologiska behov, den fysiska säkerheten/tryggheten, den fundamentala sociala gemenskapen och alla andra mer basala förklaringar räcker ingalunda. Ofta gör man dåtidens människor till förvånansvärt bekymmerslösa och fria människor med en möjlighet att nästan alltid välja bort eller till någonting/något. Och, valet är givetvis alltid också ett högst medvetet val. Jag undrar vad trälarna skulle säga om just detta. Varför valde de just denna position?
Då man förutsätter att allting måste vara mer komplicerat/komplext än vad som först kanske kan antas vara fallet ägnar man stor tid åt att problematisera. Problematiserandet verkar vara så oerhört centralt att det verkar spela väldigt lite roll vad som egentligen är utgångspunkten. Till exempelvis (*), en flintdolk kan inte bara vara en vacker, skickligt gjord flintdolk som kan ha använts rent praktiskt eller uteslutande ha varit ett prydnadsföremål. Nej, det identitetsskapande medvetna rituella symbolladdade valet av material, tillverkning, utformning och deponering måste lyftas fram. Varför kan inte en flintdolk få vara en flintdolk i alla fall i ett inledande skede innan man börjar med en tydligt disponerad ruta med (över)tolkningar?
(*Jag hörde något liknande under ett arkeologisk seminarium för kanske cirka 10 år sedan. Orden här och nu är helt mina men samtidigt också helt baserade på ord från begreppslistan ovan.)
Keramik, all denna keramik, alla dessa bägare, krukor och skärvor. Modellen eller typen spreds givetvis som en idé (kulturell diffusion) och i stort sett aldrig genom att människor flyttade från en plats till en annan med just ett annorlunda sätt att utforma sina keramiska produkter (handelsresande, migration). Detta post-processuella synsätt gäller givetvis inte bara krukor utan egentligen allt.
Kult, religion, rit, symbolik med mera har varit, är, och kommer väl fortsättningsvis vara betydelsefullt för mänskligheten. Detta kan man definitivt inte bortse ifrån. Men varför ska man (ur ett post-processuellt perspektiv) nästan alltid lyfta fram detta och ge det en sådan förstahandsplats bland förklaringarna och nästan alltid på bekostnad av mer ekonomiska, praktiska, naturliga etcetera tolkningar?
Är det någon annan liksom jag som längtar efter en post-post-processuell arkeologisk skola?
Eller finns denna redan?
Är det någon annan liksom jag som längtar efter mer analys, metodik, (natur)vetenskap, systematik, teknik och liknade och fler rön baserat på detta inom arkeologin?
En mindre flummig, intetsägande, ovetenskaplig och en-tolka-för-tolkandets-skull arkeologi så att säga.
Ett hittat föremål har ju en volym, en form, en vikt, består av ett eller flera ämnen, kan innehålla genetiskt material, instabila isotoper och annat mätbart. Om man sedan också lägger ett stort fokus på referenser till fyndplatsen i fråga, andra fyndplatser, historiska källor långt innan man börjar (över)tolka så vore väl detta fantastiskt.
Jag ber om ursäkt om någon som läser detta inlägg tar illa vid sig!
Bra bokexempel på tolkande arkeologi är:
http://www.archaeology.su.se/polopoly_f ... nalder.pdf
http://www.archaeology.su.se/polopoly_f ... salder.pdf
(Bäst att tillägga att böckerna är skrivna av en arkeolog som något år fick priset som årets lärare vilket med största sannolikhet var mer än välförtjänt.)