Eld, ved och vedåtgång
Re: Eld, ved och vedåtgång
Det där med vinterstallning var ju intressant Leif. Det framstår ju ofta närmast som ett faktum att man gjorde så.
Re: Eld, ved och vedåtgång
Det är täljsten som jag tänkte på som på danska heter klaebersten.
Det importerades till Danmark från Norge under Vikingatiden men företrädesvis som kokkärl. De flesta fynden har gjorts vid Trelleborgarna.
Danmarks Oldtid s 996.
Opager
Det importerades till Danmark från Norge under Vikingatiden men företrädesvis som kokkärl. De flesta fynden har gjorts vid Trelleborgarna.
Danmarks Oldtid s 996.
Opager
-
Carl Thomas
- Inlägg: 2132
- Blev medlem: 15 april 2015, 15:05
- Ort: Jämtland
Re: Eld, ved och vedåtgång
Täljtensgrytor och gjutformar i täljsten har hittats men inte så mycket mer. Täljsten är ju i princip pressad talk - och mycket tungt. Tyngden gör täljsten svår att frakta.
Nej, man kommer inte runt eld som värmekälla.
Vi hade god tillgång till skog och vi levde i ett kallt klimat - så naturligtvis eldade vi för att få värme. Ved och eld var en stor del av våra förfäders vardag och jag beräknar att veden var ca 10-15 procent av årsarbetet på en gård. Elden gav inte bara värme, den gav också ljus samt man lagade mat på den. Gick man ut för att pinka bar man in ved på återvägen.
Askan användes till lut när man beredde hudar och man kunde tvätta textilier med askan som tvättmedel. Askan var även ett bra gödningsmedel. Livet kretsade till stor del kring elden och veden - och det eld och ved förde med sig arbetsmässigt.
För mig har det blivit viktigt att föra ut kunskapen om detta eftersom jag anser det vara en viktig kunskap för att förstå våra förfäders dagliga liv och arbete. Förstår man inte detta tappar man 10 - 15 procent av våra förfäders liv och man kan därmed knappast förstå deras vardag.
Thomas
Nej, man kommer inte runt eld som värmekälla.
Vi hade god tillgång till skog och vi levde i ett kallt klimat - så naturligtvis eldade vi för att få värme. Ved och eld var en stor del av våra förfäders vardag och jag beräknar att veden var ca 10-15 procent av årsarbetet på en gård. Elden gav inte bara värme, den gav också ljus samt man lagade mat på den. Gick man ut för att pinka bar man in ved på återvägen.
Askan användes till lut när man beredde hudar och man kunde tvätta textilier med askan som tvättmedel. Askan var även ett bra gödningsmedel. Livet kretsade till stor del kring elden och veden - och det eld och ved förde med sig arbetsmässigt.
För mig har det blivit viktigt att föra ut kunskapen om detta eftersom jag anser det vara en viktig kunskap för att förstå våra förfäders dagliga liv och arbete. Förstår man inte detta tappar man 10 - 15 procent av våra förfäders liv och man kan därmed knappast förstå deras vardag.
Thomas
Historia är färskvara.
-
Bäckahästen
- Inlägg: 1787
- Blev medlem: 30 april 2015, 22:45
- Ort: Blekinge
Re: Eld, ved och vedåtgång
Var förvarades veden? Har det hittats rester av vedbodar vid arkeologiska utgrävningar?
-
Carl Thomas
- Inlägg: 2132
- Blev medlem: 15 april 2015, 15:05
- Ort: Jämtland
Re: Eld, ved och vedåtgång
Om man inte förstår eld, ved och vedåtgång förstår man inte heller vedbodar och vedförvaring - och då letar man knte heller efter det.... Så enkelt tror jag att det är.
Titta på modellen av Birka. Där finns inte en enda vedbod... Diskussionen på AF angående vedförbrukning började med Birka. Jag räknade då att vedförbrukningen var 1 vedträd per timme - och då blev förbrukningen 5000 kubikmeter per år. Ingen klarar att elda ett vedträd per timme...
I Gene långhus beräknade man över 200 kubikmeter per år. Andra försök ligger mellan 150 och 200 kubikmeter årsved.
Veden måste förvaras under tak dör att torka - och hålla sig torr. Naturligtvis fanns mängder med vedbodar i Birka, minst en till varje hus med eldstad. 200 kubikmeter blir en yta på 10x10 meter samt 2 meter hög vedstapel....
Vi vet alltså att man eldade i Birka genom att man hittat mycket stora asklager och askdepåer. Det intressanta är att försöka förstå själva vedhanteringen. Var togs träden, hur fraktades träden till Birka, hur torkades veden - och hur förvarades veden. Hur löste man t.ex. tak över veden så att den höll sig torr? Idag används plåt eller pressenningar - men det fanns inte då.
Vi kom aldrig fram till några svar egentligen eftersom vi fastnade på ifrågasättandet av Vedmängdern, vad man eldade, osv. Vi var inne på frakt med båt och frakt på isen. Båda sätten är möjliga men jag tror mer på båtfrakt.
Veden måste vara på plats ute på en ö före vintern. Tröden skall fällas under senvintern/ tidig vår, fällas, randbarkas, och stockarna staplas för tork. Nör de torkat fraktas de till gården (ön) för att kapas upp (med yxa, vedsågar fanns inte) samt klyvas och staplas under tak för tork ned till max 20 % fuktighet. Därefter kan veden eldas effektivt, dvs att man dår ut max värme av veden - och bara 20% vatten måste kokas bort ur veden. Ju torrare ved ju mer värme får man ut av veden. Men det var svårt att komma under 20% fuktighet i veden för våra förfäder.
thomas
Titta på modellen av Birka. Där finns inte en enda vedbod... Diskussionen på AF angående vedförbrukning började med Birka. Jag räknade då att vedförbrukningen var 1 vedträd per timme - och då blev förbrukningen 5000 kubikmeter per år. Ingen klarar att elda ett vedträd per timme...
I Gene långhus beräknade man över 200 kubikmeter per år. Andra försök ligger mellan 150 och 200 kubikmeter årsved.
Veden måste förvaras under tak dör att torka - och hålla sig torr. Naturligtvis fanns mängder med vedbodar i Birka, minst en till varje hus med eldstad. 200 kubikmeter blir en yta på 10x10 meter samt 2 meter hög vedstapel....
Vi vet alltså att man eldade i Birka genom att man hittat mycket stora asklager och askdepåer. Det intressanta är att försöka förstå själva vedhanteringen. Var togs träden, hur fraktades träden till Birka, hur torkades veden - och hur förvarades veden. Hur löste man t.ex. tak över veden så att den höll sig torr? Idag används plåt eller pressenningar - men det fanns inte då.
Vi kom aldrig fram till några svar egentligen eftersom vi fastnade på ifrågasättandet av Vedmängdern, vad man eldade, osv. Vi var inne på frakt med båt och frakt på isen. Båda sätten är möjliga men jag tror mer på båtfrakt.
Veden måste vara på plats ute på en ö före vintern. Tröden skall fällas under senvintern/ tidig vår, fällas, randbarkas, och stockarna staplas för tork. Nör de torkat fraktas de till gården (ön) för att kapas upp (med yxa, vedsågar fanns inte) samt klyvas och staplas under tak för tork ned till max 20 % fuktighet. Därefter kan veden eldas effektivt, dvs att man dår ut max värme av veden - och bara 20% vatten måste kokas bort ur veden. Ju torrare ved ju mer värme får man ut av veden. Men det var svårt att komma under 20% fuktighet i veden för våra förfäder.
thomas
Historia är färskvara.
Re: Eld, ved och vedåtgång
Problemet med vedfrågan här nere i södra Sveriges(Skåne) och Danmark är nog bristen på virke i närområdet eftersom de flesta skogarna var borta före järnåldern i slättbygderna.
En alternativ värmekälla kan ha varit torv?
Det kan ha funnits underlag till en ved/timmer ekonomi under Järnåldern eftersom det fanns underskott i tätbebyggda slättområden men tillgångar i högre belägna områden?
En stor hall kring Mälardalen hade kanske tillgång till virke och ved i närområdet?
Opager
En alternativ värmekälla kan ha varit torv?
Det kan ha funnits underlag till en ved/timmer ekonomi under Järnåldern eftersom det fanns underskott i tätbebyggda slättområden men tillgångar i högre belägna områden?
En stor hall kring Mälardalen hade kanske tillgång till virke och ved i närområdet?
Opager
-
Carl Thomas
- Inlägg: 2132
- Blev medlem: 15 april 2015, 15:05
- Ort: Jämtland
Re: Eld, ved och vedåtgång
Man eldade det material som fanns tillgängligt där man bodde, så enkelt fungerar det. Fanns inte skog eldade man torv - men man föredrog att elda ved eftersom det är mer effektivt. Island var skogbevuxet nör vikingarna ankom - men ganska snart kalhugget. Därefter eldade man torv.
Om vi tänker en årsvedförbrukning på 100 kubikmeter så åtgår det ca 200 träd per år ( en rejält stor björk ger ca 1 kubikmeter ved). 200 normalstora björkar höggs alltså ned varje år, år efter år.
Hur många år behövde en björk växa för att bli "normalstor". Jag gissar på 20-25 år. Hade man marker som var så stora att man kunde ta ut 100 kubikmeter ved utan att veden tog slut efter några år så var balansen mellan förbrukning och tillväxt perfekt.
Se på dagens Sameläger hur vedförbrukningen förändrar omgivningen.
Thomas
Om vi tänker en årsvedförbrukning på 100 kubikmeter så åtgår det ca 200 träd per år ( en rejält stor björk ger ca 1 kubikmeter ved). 200 normalstora björkar höggs alltså ned varje år, år efter år.
Hur många år behövde en björk växa för att bli "normalstor". Jag gissar på 20-25 år. Hade man marker som var så stora att man kunde ta ut 100 kubikmeter ved utan att veden tog slut efter några år så var balansen mellan förbrukning och tillväxt perfekt.
Se på dagens Sameläger hur vedförbrukningen förändrar omgivningen.
Thomas
Historia är färskvara.
Re: Eld, ved och vedåtgång
På många platser hittar manmärkliga "fyrstolpahus". Några bra förklaringar på hur dessa använts finns inte. Där skulle man mycket väl kunnat ha förvarat ved.
Ved kan ju staplas väldigt smart. Inte slarvigt eller på rad som idag, utan i stack. Den blir om man lägger den rätt vattenavvisande och där kan veden torka utan tak.
Sedan är jag säker på att man kombinerade så mycket man kunde. Med det menar jag att man tex hade löv som vinterfoder i betydligt större utsträckning än littraturen vill erkänna. När djuren betat av löven och de spädaste kvistarna för lövkärvarna är de fenomenalt bra tändved eller bra om man snabbt vill ha mycket värme och en intensiv men kortvarig glöd. Kikar man på folkminnesuppteckningarna får man en antydan om betydelsen av löv, som både foder och bränsle. Skrev om det i ett nummer av META (medeltidsarkeologisk tidksrift) för kanske 15 år sedan.
När vi diskuterar bränsle skall vi alltså inte inskränka oss till "huggen ved" utan se bredare.
Ved kan ju staplas väldigt smart. Inte slarvigt eller på rad som idag, utan i stack. Den blir om man lägger den rätt vattenavvisande och där kan veden torka utan tak.
Sedan är jag säker på att man kombinerade så mycket man kunde. Med det menar jag att man tex hade löv som vinterfoder i betydligt större utsträckning än littraturen vill erkänna. När djuren betat av löven och de spädaste kvistarna för lövkärvarna är de fenomenalt bra tändved eller bra om man snabbt vill ha mycket värme och en intensiv men kortvarig glöd. Kikar man på folkminnesuppteckningarna får man en antydan om betydelsen av löv, som både foder och bränsle. Skrev om det i ett nummer av META (medeltidsarkeologisk tidksrift) för kanske 15 år sedan.
När vi diskuterar bränsle skall vi alltså inte inskränka oss till "huggen ved" utan se bredare.
Arkeologi är kul men inte livsviktigt.
-
Carl Thomas
- Inlägg: 2132
- Blev medlem: 15 april 2015, 15:05
- Ort: Jämtland
Re: Eld, ved och vedåtgång
Fyrastolpahus låter Intressant Leif. Vedhantering ger mycket böös (avfall) och sådant bör då finnas i stora mängder i och intill sådana hus.
Självklart staplade man sin ved och det är som du säger att man kan stapla veden så att sidorna blir hyggligt täta - men tak måste finnas som skyddar veden uppifrån. Fyra stolpar som bär upp ett tak kan mycket väl vara ett sådant skydd. Folk som använder ved till bränsle blir experter på att hantera ved i alla dess former, från rot till uppeldning så att man får ut mesta möjliga värme till minsta möjliga arbete.
Kvistar och tunna grenar är utmärkt som bakved, det ger snabb hög värme och lite glöd och är perfekt att värma upp t.ex. bakugnar eller att grädda bröd mot dess strålningsvärme. Det fungerar även som tändved när man på morgonen ville ha eld igen. Man blåste bort askan så att glöden kom fram oxh lade på lite tunna kvistar samt några vedträn - och så fick man snabbt eld igen.
Det finns idag bra böcker om ved och eld. De beskriver hur men bygger med ved för att få olika typer av eldar för olika ändamål. Det är stor skillnad på en kaffeeld och en eld där jag torkar kläder eller lagar mat. At elda rätt, med rätt ved och med rätt storlek på elden är en liten vetenskap i sig.
När denna diskussion en gång i tiden började på AF trodde ingen att man eldade i hus mer än till matlagning, motargumenten var många, kunskapen mycket låg och vedmängderna ansågs orimliga - trots att de siffror jag angav var mycket låga.
Idag har vi kommit till en punkt där man börjar förstå vedmängderna och att eldar ständigt brann i eldstäderna - och att vedhanteringen var ca 10-15 procent av årsarbetet på en gård. Vi har alltså kommit en bit på väg tycker jag - men vi har en bra bit kvar...
Jag vill t.ex, veta mer om hur veduttaget påverkade miljön runt gårdar och byar - och så småningom städer. Var det vedhanteringen som tvingade fram vägar kring våra städer?
Finner vi spår av aska som gödning på äldre åkrar?
Hur kan vi koppla eld och ved till utvecklingen av vår arkitektur - hur förändrades livet när elden flyttades från golvet in i en öppen spis längs en kortvägg - och senare in i ett hörn av rummet?
Hur förändrades livet när kakelugnen kom - och ljuset från elden inte längre fanns, hur fick man då ljus i rummet? Ökade antalet husbränder då? Ämnet ved och eld är mycket stort.
Thomas
Självklart staplade man sin ved och det är som du säger att man kan stapla veden så att sidorna blir hyggligt täta - men tak måste finnas som skyddar veden uppifrån. Fyra stolpar som bär upp ett tak kan mycket väl vara ett sådant skydd. Folk som använder ved till bränsle blir experter på att hantera ved i alla dess former, från rot till uppeldning så att man får ut mesta möjliga värme till minsta möjliga arbete.
Kvistar och tunna grenar är utmärkt som bakved, det ger snabb hög värme och lite glöd och är perfekt att värma upp t.ex. bakugnar eller att grädda bröd mot dess strålningsvärme. Det fungerar även som tändved när man på morgonen ville ha eld igen. Man blåste bort askan så att glöden kom fram oxh lade på lite tunna kvistar samt några vedträn - och så fick man snabbt eld igen.
Det finns idag bra böcker om ved och eld. De beskriver hur men bygger med ved för att få olika typer av eldar för olika ändamål. Det är stor skillnad på en kaffeeld och en eld där jag torkar kläder eller lagar mat. At elda rätt, med rätt ved och med rätt storlek på elden är en liten vetenskap i sig.
När denna diskussion en gång i tiden började på AF trodde ingen att man eldade i hus mer än till matlagning, motargumenten var många, kunskapen mycket låg och vedmängderna ansågs orimliga - trots att de siffror jag angav var mycket låga.
Idag har vi kommit till en punkt där man börjar förstå vedmängderna och att eldar ständigt brann i eldstäderna - och att vedhanteringen var ca 10-15 procent av årsarbetet på en gård. Vi har alltså kommit en bit på väg tycker jag - men vi har en bra bit kvar...
Jag vill t.ex, veta mer om hur veduttaget påverkade miljön runt gårdar och byar - och så småningom städer. Var det vedhanteringen som tvingade fram vägar kring våra städer?
Finner vi spår av aska som gödning på äldre åkrar?
Hur kan vi koppla eld och ved till utvecklingen av vår arkitektur - hur förändrades livet när elden flyttades från golvet in i en öppen spis längs en kortvägg - och senare in i ett hörn av rummet?
Hur förändrades livet när kakelugnen kom - och ljuset från elden inte längre fanns, hur fick man då ljus i rummet? Ökade antalet husbränder då? Ämnet ved och eld är mycket stort.
Thomas
Historia är färskvara.
Re: Eld, ved och vedåtgång
Opager » 5 juni 2015, 20:11
"Problemet med vedfrågan här nere i södra Sveriges(Skåne) och Danmark är nog bristen på virke i närområdet eftersom de flesta skogarna var borta före järnåldern i slättbygderna.
En alternativ värmekälla kan ha varit torv?
Det kan ha funnits underlag till en ved/timmer ekonomi under Järnåldern eftersom det fanns underskott i tätbebyggda slättområden men tillgångar i högre belägna områden?"
Linne' gjorde under sin skånska resa 1749? en hel del spridda kommentarer åt detta faktum, den svåra virkes/vedbristen i södra Skåne.
Han skriver att ett lass bränsle kostade lika mycket som ett lass foder. En annan kommentar var att ett lass ved kostade ? daler och då fick bonden själv köra fyra, fem mil för att hämta det.
Torven kostade köparen en och en halv daler silvermynt per spade (daglön) till ägaren.
De fattigaste eldade med torkad tång där sådan fanns, och han skrev att det osade värre än när man eldade med dynga.
I områden där det varken fanns sten eller stör byggde bönderna gärden av jord och han tycker det är stort slöseri med både prima jord och arbetskraft, då vinterregnen spolade bort mycket av vallarna som måste byggas upp på nytt på våren. Han förvånas över att man i södra Skåne inte använde samma metod som längre söderut med samma problem,täta häckar längs åkerkanten.
"Problemet med vedfrågan här nere i södra Sveriges(Skåne) och Danmark är nog bristen på virke i närområdet eftersom de flesta skogarna var borta före järnåldern i slättbygderna.
En alternativ värmekälla kan ha varit torv?
Det kan ha funnits underlag till en ved/timmer ekonomi under Järnåldern eftersom det fanns underskott i tätbebyggda slättområden men tillgångar i högre belägna områden?"
Linne' gjorde under sin skånska resa 1749? en hel del spridda kommentarer åt detta faktum, den svåra virkes/vedbristen i södra Skåne.
Han skriver att ett lass bränsle kostade lika mycket som ett lass foder. En annan kommentar var att ett lass ved kostade ? daler och då fick bonden själv köra fyra, fem mil för att hämta det.
Torven kostade köparen en och en halv daler silvermynt per spade (daglön) till ägaren.
De fattigaste eldade med torkad tång där sådan fanns, och han skrev att det osade värre än när man eldade med dynga.
I områden där det varken fanns sten eller stör byggde bönderna gärden av jord och han tycker det är stort slöseri med både prima jord och arbetskraft, då vinterregnen spolade bort mycket av vallarna som måste byggas upp på nytt på våren. Han förvånas över att man i södra Skåne inte använde samma metod som längre söderut med samma problem,täta häckar längs åkerkanten.