Skandinavisk geografi enligt Jordanes

[Yngwe]

Ja Bothniensis jag håller med. Och dessutom konstigt om det vore Danerna och andra, som J ju har koll på....

För mig luktar det östkust. Det går ju aldrig att bevisa...

Av Smålands 73 så finns 4 i inlandet...alla andra vid kusten och vid de kustnära vattenvägarna.... jag misstänker att Östergötland har motsvarande fördelning....

Mitt hugskott kanske inte var så illa ändå... kanske är det östgötaslätten som avses.

[Visi]

Bra idé att blanda in fornborgarna och deras fördelning i landskapen runt om i landet.

Kom de flesta hoten från kusterna?

Och/eller var det höjderna och kusterna som man sökte sig till när oroliga våldsamma tider var ett faktum?

Funderar på varför Jordanes kallade Gauthigoth för krigiska.
Vilka var de krigiska emot?
Varandra (dvs. inbördes)?
Grannarna?
Långt-bort-i-stan?
Ska man tolka Jordanes ovan nämnda utsaga som ett försök att knyta ihop Gauthigoth med någon specifik händelse, men vilken (vilka) i så fall)?

[anganatyr]

Här tror jag arkeologin hjälper oss. Antalet fornborgar är utan tvekan störst vid kusten, så det verkar vara där hotet är som störst. Och eftersom J inte säger att det är någon av närområdets nämnda stammar eller folk, så får vi nog utgå ifrån att han inte visste om några sådana "interna" stridigheter, eller helt enkelt att de kom utifrån. Det senare kanske mest troligt.

Håller med. I sammanhanget är det ju lite intressant att titta på Fornsök. Sverige har 1670 registrerade fornborgar.

Endast 5 i Skåne och 29 i Halland.

Gotland 85 och Öland 20
Småland 73 och Blekinge 8

Sörmland 387
Uppland 187 och Västmanland 52
Östergötland 142

Västergötland 71
Bohuslän 123

Om vi väljer Svennungs tolkning om att Theustes, Vagoth, Bergio, Hallin, Liothida är bosatta på EN slätt och därför ofta blir angripna, så verkar dessa folkstammar ha varit veritabla pacifister med tanke på de få fornborgarna.

Skåne är väldigt platt med få berg därför fick de bygga andra typer av borgar som idag inte bevarats pga av att de är bortodlade. Jag tror det blir väldigt snedvridet att rakt av jämföra olika landskap med olika topografi och förutsättningar.

[Yngwe]

Absolut, instämmer.
Men i.ex. Småland kan man ju se att amtalet är betydligt högre vid kusten, även om inlandet har nog så goda förutsättningar!

[Bothniensis]

Skåne är väldigt platt med få berg därför fick de bygga andra typer av borgar som idag inte bevarats pga av att de är bortodlade. Jag tror det blir väldigt snedvridet att rakt av jämföra olika landskap med olika topografi och förutsättningar.

Absolut. Men å andra sidan så är ju den del av Skåne där Theustes, Vagoth och Bergio har placerats in av Svennung, minst lika kuperad än stora delar av ex. Gotland, Öland och smålandskusten.

[anganatyr]

Skåne är väldigt platt med få berg därför fick de bygga andra typer av borgar som idag inte bevarats pga av att de är bortodlade. Jag tror det blir väldigt snedvridet att rakt av jämföra olika landskap med olika topografi och förutsättningar.

Absolut. Men å andra sidan så är ju den del av Skåne där Theustes, Vagoth och Bergio har placerats in av Svennung, minst lika kuperad än stora delar av ex. Gotland, Öland och smålandskusten.

Visst är det så, men på dessa tre platser byggde de helst sina försvarsanläggningar i sten som det fanns massvis av (på Öland byggdes även storhögarna många gånger som rösen istället eftersom jorden var för värdefull). Om det är ont om sten får man ta vad man har som text jord, trä mm, som det idag knappt finns några spår kvar av.

[anganatyr]

Här är en tråd om en vikingatida fornborg i Skåne och vad som är synligt av den idag.

[Bothniensis]

Här är en tråd om en vikingatida fornborg i Skåne och vad som är synligt av den idag.

Anganatyr, jag tror inte någon ifrågasätter att de fornfynd som är registrerade i Fornfynd utgör en bråkdel av de som verkligen har existerat. Men, är det ett rimligt argument att säga att just Skåne skulle ha färre registrerade fornfynd i en viss kategori än ex. Småländska kusten. Skåne tillhör väl tillsammans med trakterna kring Uppsala de trakter som är de mest utforskade och av arkeologin undersökta. Att exempelvis nordvästra Skåne (Theutes, Vagoth och Bergio enl. Svennung) skulle ha mindre tillgång till sten (eller skog) än ex. Gotland och Öland hade under järnåldern, måste jag starkt ifrågasätta. Om det handlar om liv och död, använder du nog de material som skapar bäst förutsättningar för överlevnad.

[anganatyr]

Här tror jag arkeologin hjälper oss. Antalet fornborgar är utan tvekan störst vid kusten, så det verkar vara där hotet är som störst. Och eftersom J inte säger att det är någon av närområdets nämnda stammar eller folk, så får vi nog utgå ifrån att han inte visste om några sådana "interna" stridigheter, eller helt enkelt att de kom utifrån. Det senare kanske mest troligt.

Håller med. I sammanhanget är det ju lite intressant att titta på Fornsök. Sverige har 1670 registrerade fornborgar.

Endast 5 i Skåne och 29 i Halland.

Gotland 85 och Öland 20
Småland 73 och Blekinge 8

Sörmland 387
Uppland 187 och Västmanland 52
Östergötland 142

Västergötland 71
Bohuslän 123

Om vi väljer Svennungs tolkning om att Theustes, Vagoth, Bergio, Hallin, Liothida är bosatta på EN slätt och därför ofta blir angripna, så verkar dessa folkstammar ha varit veritabla pacifister med tanke på de få fornborgarna.

Mina svar var mest tänkta som ett svar på det här inlägget, men jag kanske misstolkade det och då ber jag om ursäkt.

[Bothniensis]

Här ett försök till sammanfattning av det jag har landat i efter den senaste månadens konstruktiva diskussioner. Jag finner att Jordanes uppräkning av Gentes och Nationum är logisk men även att den har en förbluffande bra koll på geografin, såtillvida att han tycks klar över att Scandza är detsamma som den skandinaviska halvön, även om den i Getica betecknas som en ö. Det som är förbryllande är dess östliga gräns i form av Ladoga och Neva, men jag har inte hittat någon bättre lösning. Jag har lekt med tanken om att den stora sjön avser hela vattensystemet från Finska viken (inkluderande Neva, Ladoga och Onega samt floden Vyg) upptill Vita havet, men håller detta som en ej sannolik men smått plausibel hypotes.

Uppräkningen startar från norr med tre Gentes: 1. Adogit – med centrum i Lofoten/Andøya, 2. Screrefennae - spridda över hela nordkalotten samt söderut, framför allt i inlandet, samt 3. Suehans. Suehans hittar vi i nuvarande Svealand, samt kusten upp till mellannorrland, Storsjöområdet och Tröndelag. Den därpå följande noggranna uppräkningen av nationum handlar om Goter, dvs. själva utgångspunkten för Getica och goternas härstamning. Av någon oförklarlig lapsus missar Jordanes att här skriva att det fortsättningsvis handlar om Goter. Kanske kan det skyllas på att han hade endast tre dagar på sig att excerpera Cassiodorus 12 band
Resan mellan dessa nationum går huvudsakligen sjövägen och följer de kända handelslederna som romarriket hade i norr. Efter Ostrogothae (nr. 15) är det mycket möjligt att uppräkningen av Goternas folkstammar tar slut. Det är också möjligt att 16-17 samt 23-28 är en fortsatt uppräkning av folkstammar inom Goter, även om jag finner det sannolikt att snarare kan vara en del av gentes Danii och/eller Suehans.
Efter Ragnaricii (nr. 17) görs en märklig avstickare (nr. 18- 22) där både Gentes och Nationum radas upp. Mer om det senare. Därefter fortsätter kustresan längs den norska kusten.

Nummer 4-8 Theustes, Vagoth, Bergio, Hallin, Liothida sägs alla bo under slättland och att de ofta blir angripna. Min teori är att det inte står att de är bosatt under ett och samma slättland. Med stöd i de frekventa fornborgarna, rikedomen av fornfynd, högstatusfynd samt äldre akademikers tolkning av texten finner jag att:
4. Theustes – Tjust, med centrum i Gamleby
5. Vagoth – Öland, Gotland och den småländska kusten, Bugge: ”Jeg formoder, at vagoth er Förvanskning af euagothi, d. e. oldn. Oy-gotar” Läffler för resonemang om att det är vad fastlandsbor kallade Ölänningar och Gotlänningar. Förmodligen med centrum på Gotland.
6. Bergio – med centrum i Blekinge (Lister), inkluderande södra Småland (Värend). Läffler talar om de många ortsnamnen med Berg/Berga i södra Småland.
7. Hallin – med centrum i Södra Halland
8. Liothida – med centrum i västra Skåne

Efter avstickaren ned till Skåne tar resan vid i Halland där vi fortsätter med
9. Adhelmil – med centrum i Himle härad, namnet syftande på kusten med klipphällar Varberg norr och söder om Varberg.
10. Finnaithae – med centrum i Finnveden, en avstickare inåt landet känd för sin rika skinnhandel.
11. Feruir – med centrum i Fjäre socken och Fjärås
12. Gautigoths, ett större nationum (västergötland)
mixi (mixade, alltså ingen folkgrupp) med
14. Eua-greotingi – ögrytingar, kusten och öarna norr om Göteborg
15. Ostrogothae – östgötar, det gick romerska handelsvägar från västkusten in i Östergötlands hjärtland. Här avslutas troligen uppräkningen av Gotiska folkstammar.

Följande avsnitt översätter Malte Areskoug på följande sätt (1972):

Längre bort än dessa bor östgötarna, folket i Romerike, folket i Ranrike, de mycket fredliga finnarna, fredligare (mindre?) än alla andra Scandia-bebyggare, ävenså deras gelikar vinoviloth; suetidi, kända inom detta folk för att vara resligare än övriga i fråga om kroppslängd, fastän även danerna, som har utgått ur deras stam, har fördrivit herulerna från deras boplatser, (danerna), som för sin räkning
gör anspråk på särskild berömmelse bland alla Scandias folk för sin reslighet. Samma läge som dessa har även grannii, augandzi, eunixi, taetel, rugi, arochi, ranii. över dessa var för ej många år sedan Rodwulf konung.

I och med att Jordanes här både gör en avstickare från kustresan men även blandar in andra Gentes, så tyder det på att uppräkningen av Goter härmed är avslutad.
16. Raumarici – centrum i Romerike, trakterna kring Oslo
17. Ragnaricii – Ranrike, med centrum i norra Bohuslän
Här görs ett avbrott i den geografiska ordningen för 18-22.
18. Finni – finnar, bosatta i norra Sverige och Finland, samt nordligaste Norge (Finnmark). Gentes.
19. Uinouiloth – Kväner, bosatt i älvdalarna Torne och Kalix, samt nordligaste kusten från Piteå och norrut. Nationum, del av gentes Screre-Fennae.
20. Suetidi – Svear, åtminstone nuvarande Uppland och Västmanland. Nationum, del av gentes Suehans
21. Danie – danskar. Gentes
22. Heruli – som tidigare har nämnts finns det mycket som talar arkeologiskt men även i DNA, för att de var bosatta i mellannorrland fram till omkring år 550, med ett centrum i Högom, då de nyetablerar sig i Uppsala/Vendel. De kan mycket väl ha haft en ledande roll i även andra delar av Sverige, Erilar-Jarlar.

Här går så resan vidare och tar vid efter nummer 16-17.
23. Grannii – med centrum i Grenland, väster om Oslofjorden.
24. Augandzi – Agder, med centrum i trakterna kring Kristiansand
25. Eunixi – med centrum på öarna utanför Rogaland
26. Aetelrugi – med centrum i Rogaland
27. Arochi – med centrum i Hordaland
28. Rannii – med centrum i Romsdal
Efter detta är vi på Scandzas västra sida tillbaka vid Suehans och Tröndelag.

romarnas kända handelsvägar Jordanes folknamn.jpg (242.64 KiB) Visad 17151 gånger

Här är en karta över de norra delarna:

romarnas kända handelsvägar namn2.jpg (176.85 KiB) Visad 17151 gånger