Hervararsagans ”Kungliga ättartal”, tolkningsförslag

[Moneta Nova]

Castor:

Som jag tolkar Gesta Wulinensis skulle det förhålla sig så här:

Styrbjörns farfar heter Björn
Eriks far heter Olof
Olofs bror heter Björn
Erik är Styrbjörns farbror

*

[Moneta Nova]

Castor skrev: Står det något om Sigtuna och om huruvida Harald Blåtand kan ha varit inblandad i dess tillblivelse?

Nej, Rosborns bok innehåller ingenting om att Gesta Wulinensis ens omnämner Sigtuna.

Problemet med GW-publiceringen (enligt modellen "små sporadiska skvättar byxvarm vodka") är ju att man inte får någon helhet. Och då Svens personliga perspektiv hela tiden är Skåne-Danmark och inte Sverige, får vi nog avvakta översättningens fullbordande innan vi kan påbörja egna tolkningar och analyser. Att snabbt publicera en PDF med faksimiler av 1963 års polska översättning är tydligen inte aktuellt.

*

[Castor]

Jag har ingen uppfattning om Gesta Wulinensis, men det kan mycket väl vara så att det stämmer att Styrbjörns far hette Sigurd. Då Hervararsagan och Saxo har olika namn på Styrbjörns far måste minst en av dem ha fel. Har GW rätt så har både Hervararsagan och Saxo fel. GW:s förmenta ålder är dock ingen garanti för att dess uppgifter är riktiga. Jag tror t.ex. att Snorre och de andra isländska sagoberättarna, liksom Saxo, i många avseenden hade betydligt bättre koll på nordisk vikingatidshistoria än den mer än hundra år äldre Adam av Bremen.

[Moneta Nova]

Är ganska övertygad om att det i samtliga krönikor förekommer missuppfattningar och sammanblandningar. Adam och GW är knappast några undantag. Problemet med sagamaterialet är ju att det inte ens utger sig för att var sant, utan är just sagor (uppdiktade berättelser, skönlitteratur, historier, sägner, legender, myter, fabler, äventyr, dikt, fiction, fantasi, påhitt, rövarhistorier). Därmed inte sagt att de inte skulle kunna innehålla en kärna av sanning. Och även en och annan missuppfattning.

*

[Castor]

Kung Anunds son hette Erik (Anundsson, Väderhatt) och övertog riket efter sin far i Uppsala; han var en mäktig kung. Enligt Olav den heliges saga erövrade Erik delar av Finland, Karelen, Estland, Ryssland och Kurland.

På medalj nr 2 ur Hedlingers regentlängd 1734, kan vi läsa:

Åtsidan: ERICUS WÄDERHATT UPSAL. REX. (= Erik Väderhatt, kung i Uppsala).

Frånsidan: 2. F(ilius) EMUNDIR. FINLAND. KYRIAL. ESTONIAE ET CURLAND. VICTOR.
= 2. Son till Emund. Segrare över Finland, Karelen, Estland och Kurland.

Inskriptionerna författad av Erik Benzelius d.y. (1675-43) och Carl Reinhold Berch (1706-77). Den främsta källan förefaller vara Olav den heliges historia (kap. 80) och placeringen i regentlängden (mellan Björn Haugi och Olof I) överenstämmer med Kungliga Ättartal, Rimbert och Adam.

I Lilla Rimkrönikan från 1400-talet är det märkligt nog Erik Segersäll som erövrar länder på andra sidan Östersjön...

Jak kallas ty Siger sääll
j örlög lykkadis mik altiit wäll
Estland Liiffland Kurland ok Finland
wan jak alt mz sigers hand
ok hadit wnder Götaland j mina daga
til alder monde mit liiff aff taga

Svenska medeltidens rim-krönikor. 3 delar : Internet Archive

Och hans farfar Erik Väderhatt fördrev Sven Tveskägg och erövrade Danmark...

Jak twang Swen Twäskäg wike
ee men jak liffde aff Danmarkx rike

Adam av Bremens Hericus rex Victor har här blivit Erik Väderhatt!

Olaus Petri och Johannes Magnus säger att det var Erik Segersäll som erövrade Danmark – och länderna på andra sidan Östersjön. Erik Väderhatt var, enligt dem, Segersälls far/företrädare.

Epter konung Inga wardt hans son konung, och kallades Eric Wädherhatt, ther aff at han sades få aff sina gudhar, tädhan epter wädher som han wende sin hatt. At så offta han wille haffua wädher, thå wende han sin hatt ther epter. Kan wel henda at han noghon dieffuuls konst brukat haffuer, Ther sådana rykte affkommet är. Ty at med heedningar haffuer dieffuulen mykit bedriffuit, Ther aff weet man än nw mykit tala om Rwnor, Rwnokafflar, och annan troldom, som heedningana brukade, så här som i annor land.

Ther epter wardt Eric Seghersääl konung, han kallades för then skul Seghersääl, at han hade stoor Lycko och framgong i örlijgh och krijgh. Han seyes haffua wunnet vnder sich Ffinland, Estland, Liffland, och Curland och behallet them i sin tijd. Han förde ock örligh med konung Swen i Danmark, och wan honom först Halland och Scåne i frå, och sedhan fick han hela Danmark in, och konung Swen flydde [...]

Olaus Petris Krönika

Uppgiften om att Erik fördrev Sven Tveskägg och erövrade Danmark kommer ju från Adam av Bremen, men varifrån kommer egentligen uppgiften om Eriks erövringar i Baltikum och Finland?

Kanske fanns det i medeltidens Sverige en allmän föreställning om en ”Erik erövraren” som gärna associerades med ”Erik den segersälle”. Snorre kan ha snappat upp idén om ”Erik erövraren” vid sitt besök i Sverige och räknat ut att det måste röra sig om en kung som regerade före Segersälls tid och då låg Erik Emundsson närmast till hands. Tydligen fick samme Erik tillnamnet Väderhatt i svensk historieskrivning på 1600- eller 1700-talet, trots att ingen av de äldre källorna säger något om att Erik Väderhatt skulle ha erövrat länder på andra sidan Östersjön. Men då hade man, inte utan fog, börjat betrakta Snorre som en mer tillförlitlig källa än Olaus Petri och Johannes Magnus.

[Castor]

Det föreslogs tidigare i tråden att Sparlösastenens Erik skulle kunna vara identisk med Erik Refilsson. Runstenar från 800-talet är annars relativt sällsynta. De började bli vanliga först under andra halvan av 900-talet. Från denna tid härstammar Stora Ek-stenen som, liksom Sparlösastenen, har en bildristning som upptar en hel sida och en inskrift som nämner en Erik. Det står inte i klartext att det rör sig om en kung men en inte helt orimlig gissning är att det är Erik Segersäll som åsyftas.

STORA EK.png (278.7 KiB) Visad 7738 gånger

Udd skald reste denna sten efter Torsten, sin son, och gjorde stenbro för (honom). Han ägde tre gårdar i hammarskifte och trettio marker innestående hos Erik.

Stora Ek. Runsignum Vg 4 (Plansch) | Arkivsök (raa.se)

Runor (raa.se)

Stenens bild tillhör kategorin ”Det stora djuret” som kan sammanföras till en unik runstensgrupp vars förebilder vittnar om kontakter med bysantinska riket. Dateringen ligger troligtvis runt 970. I Sverige finns bilden endast på tre sådana runstenar varav två i Mariestad. Den andra finns i Lyrestad, söndervittrad tyvärr. Erik är ett kunganamn och syftar troligen på Erik Segersäll.

https://www.vastsverige.com/globalasset ... estad.pdf/

Runstenen är tidig - kanske från Erik Segersälls tid. De 30 markerna (silver) innestående hos Erik kan vara en utlovad skaldelön. Beloppet är fullt rimligt. Anund Jakob betalade Sigvat Thordarsson 10 marker silver (ca 1030) och Eyvind Skaldaspiller belönades (ca 970) med silver till ett värde av 50 mark för sin drapa om alla islänningar. Av Udds diktning är inget bevarat.

https://www.vastgotalitteratur.nu/wp-co ... r-2-20.pdf


Om det handlar om Erik Segersäll så kan Stora Ek-stenen vara den äldsta källan som nämner honom. Stenen restes kanske mer än tio år innan Torvald Hjaltesson (Þórvaldr Hjaltason) kvad sina berömda visor...

[Erik Segersäll] befallde, att den, som kunde, skulle kväda en sång över slaget, och lovade honom en stor belöning. Torvald Hjaltesson steg då fram och kvad två visor. Konungen lönade honom för varje visa med en ring av en halv marks vikt. Ingen har hört talas om, att denne man sysslat med skaldskap varken förr eller senare.

Styrbjörns saga (tacitus.nu)

Skaldic Project :: Skalds :: Þorvaldr Hjaltason

Torvald finns upptagen i Skáldatal under Erik Segersäll. Det gör däremot inte Udd skald.

[Castor]

Segern över Styrbjörn Starke i slaget vid Fyrisvallarna är som bekant den enda av Erik Segersälls bedrifter som omtalas i Hervararsagans kungalängd. Varken här eller i Styrbjörns saga inklusive Torvald Hjaltessons skaldeverser, och inte heller i verserna av Björn Asbrandsson, ges några klara besked om exakt var Fyrisvallarna låg. Saxo har åtminstone en konkret geografisk referens då han berättar att Harald Blåtand var på väg för att bistå Styrbjörn men blev tvungen att vända tillbaka till Jylland...

Cuius rei gracia Haraldus Hallandiam proficiscens, Teutonice irrupcionis nuncium, que a Cesare Othone gerebatur, accepit. Igitur aliene rei impeticionem quam proprie defenaionem languidiore atudio prosecutus, externe pugne propoaito domeatice curam anteposuit, reflexoque in Iutiam curau, ad opem oppressia ferondam precipiti celeritate contendi.

Gesta Danorum (s. 325, rad 23)

Harald drog for den Sags Skyld til Halland, men saa fik han Bud om, at Tyskerne under Kejser Otto havde gjort Indfald i Riget. Da han var mindre ivrig efter at angribe et fremmed Land end efter at forsvare sit eget, foretrak han at sørge for Tingene hjemme frem for at kæmpe udenlands, som det havde været hans Agt; han skyndte sig over Hals og Hoved tilbage til Jylland.

Harald Blaatand – heimskringla.no

Karlevistenen behöver inte, som många vill få det till, ha någon direkt anknytning till nämnda slag. Den kan snarare - precis som Rimberts berättelse om Anund och det Adam säger om Olof (som jag tolkar det) - betraktas som ett vittnesmål om de dansk-öländska relationerna under vikingatiden. Ungefär samtida med Karlevistenen bör den av Adam omtalade Emund Eriksson ha varit (se tidigare inlägg).

Enligt Styrbjörns saga ska ”en ansenlig hop män från österlanden” ha anslutit sig till Jomsvikingarnas skara. Detta skulle kunna innebära att en del män från Blekinge, Möre, Öland och Gotland stod under Styrbjörns befäl.

Samma år som slaget vid Fyrisvallarna (eller året därefter) blev Jomsvikingarna besegrade ytterligare en gång, denna gång av Ladejarlen Håkon Sigurdsson i slaget vid Hjörungavåg.

Håkon jarl hade cirka tio år tidigare varit allierad med Harald Blåtand och deltagit i försvaret av Jylland. På väg hem till Norge passade Håkon på att härja runt i Götalandskapen...

Fagerskinna berättar att sedan Harald Blåtand efter stridigheterna med Otto II av Sachsen år 974, förmått Håkon jarl att låta döpa sig, seglade denne norröver och härjade i Småland, Östergötland och Västergötland. Han stred mot götajarlen Ottar, besegrade denne, dödade många och förhärjade landet.

https://www.vastgotalitteratur.nu/wp-co ... 2-2018.pdf (s. 10)

Håkon Sigurdsen från Tröndelagen härjade 975 i Västergötland och plundrade och brände Gudhems hednatempel. Så berättas i den längsta versionen av Jomsvikingasagan. Härjningarnas omfattning styrks av ett par strofer i drapan Vellekla (guldbrist), där Einar Skalaglam hyllade jarlens framfart.

https://www.vastgotalitteratur.nu/wp-co ... r-2-20.pdf (s. 6)

Snorre berättar också om Håkons härjningar:

Håkon jarl drog nu igenom både Öster- och Västergötland, alltjämt härjande, till dess han kom till Norge; därefter for han landvägen norrut till Tråndheim. Härom heter det i ”Vellekla”:

Krigaren, han som ofta
de flyende fällde i striden,
rådsporde gudarnas vilja:
lycka fick han i kampen.
Kämpen fick starka varsel
av tvänne svarta korpar.
Den brynjeklädde krigarn
berövade götarna livet.

Den sköldbetäckte jarlen
höll ting med svärdets eggar,
där förut ingen annan
med härsköld trampat stigen.
Ingen bar guldprydda sköldar
längre bort från havet;
kring götarnas vida rike
fursten drog med sin skara.

[...]

Olav Tryggvessons historia - kapitel 21-30 (tacitus.nu)

[Castor]

Sagan om Yngvar (Ingvar vittfarne) är ett av de skrivna verk som Daniel Sävborg lyfter fram som exempel på att isländska medeltidsförfattare, tack vare direktkontakt med bärare av muntligt traderad information, kunde ha god kännedom om svenska vikingatida förhållanden (se tidigare inlägg). Sagans äldsta version tros vara nedtecknad i slutet av 1100-talet av Odd Snorresson.

Min tolkning av sagan, får tjäna som illustration till hypotesen om ett västligt Svearike (= Ingjald illrådes rike som enligt ”Kungliga ättartal” erövrades av Ivar Vidfamne och längre fram gick i arv till Björn Järnsida och hans ättlingar) vilket under senare delen av vikingatiden expanderade till Östersjön och vidare in i Mälaren.

Det nedanstående bygger på den svenska Wikipedia-artikeln om Ingvar den vittfarnes saga, samt Peter Tunstalls engelska översättning av sagan.

Ingvar den vittfarnes saga – Wikipedia

Northvegr - The Saga of Ingvar the Traveller (archive.org)

Hövdingen Åke (Aki) rövade bort Erik Segersälls dotter efter att ha tagit livet av hennes make, en småkung som sägs ha varit Eriks allierade i Gårdarike. I sagan figurerar Håkon jarl som här uppträder som allierad med Erik Segersäll. Alliansen beseglades genom att Erik, som hade skilt sig från Sigrid Storråda, gifte om sig med Håkons dotter Aud. Till bröllopsfesten var även Åke och hans allierade – ”de åtta hövdingarna” - inbjudna...

At the beginning of the feast, Aki had kept a good look out for his own safety, and yet, little by little, the wedding went on, till one night after the feast, when King Eirik [= Erik Segersäll] comes upon them all unawares and killed all eight of the chiefs, who had been opposed to him, and Aki with them.

[...]

Now the king takes possession of all the lands and goods that those eight chiefs had owned.

Åkes minderåriga son, som alltså var Erik Segersälls dotterson och Olof Skötkonungs systerson, togs om hand och uppfostrades, först av Erik sedan av Olof...

[W]hen Eymund [= Emund Åkesson] was fully grown, he recalled his loss [...] When he learnt that twelve of the king's retainers had gone to collect the revenues in the lands and districts his father had owned, he has an idea. He goes with twelve men to the wood that lay in their path, and they fought there, and that was a hard fight he had with them.

That same day, Ingigerd [= Ingegerd Olofsdotter] went after them to the wood and found them all dead except Eymund, and he was sorely wounded. Then she had him laid in her wagon and drove off with him and healed him in secret. But when King Olaf [= Olof Skötkonung] heard these tidings, he called a thing-moot and declared Eymund guilty and outlawed him from the whole of his kingdom. And when Eymund had got well, Ingigerd secretly provided him with a ship, and he sails out raiding [...]

Eymund had come to the country with a great host and plenty of wealth and had settled down on the land that once belonged to his father and those eight chieftains. [...]

Eymund stays in his land now, managing and governing it like a king [...]

Emund Åkessons domäner

EMUND ÅKESSON.png (70.82 KiB) Visad 6369 gånger

Det gröna visar den hypotetiska utbredningen av de förenade hövdingadömena som Ingvar den vittfarnes far Emund Åkesson rådde över i början av 1000-talet. De blåvioletta stråken är farleder. Den röda femhörningen markerar läget för Sigtuna, och cirklarna markerar platser identifierade som tegnebyar. Sigtuna och tegnebyarna tolkas som Olof Skötkonungs stödjepunkter (jfr tidigare inlägg).

Utbredningen är baserad på förekomsten av så kallade Ingvarsstenar (endast Tierpsstenen, längst upp i norr ligger utanför).

INGVARSSTENAR.jpg (17.13 KiB) Visad 6369 gånger

Ingvarsstenarna – Wikipedia

[Castor]

Följande fiktiva dialog, hämtad från den engelskspråkiga versionen av Yngvars saga, kan tänkas utspela sig på 1030-talet:

[Yngvar:] "If you think it's a shame that I'm unhappy and you wish me as well as you say, then give me the title of king with all the dignity that entails."

[The king:] ”Anything else you ask, wealth or honour, I will give. But this I cannot, because I am not wiser than our kinsmen, and I know no better [than] our ancestors."

This thing became a bone of contention between them, for Yngvar was forever demanding the title of king and didn't get it.

Then Yngvar got ready to leave the country to seek out a kingdom abroad and he selected men from the land and thirty ships, all fully equipped.

Kungen, som såg Yngvar (Ingvar den vittfarne) lämna landet, bör ha varit Anund Jakob, och inte Olof Skötkonung som sagan påstår.

ANUND JAKOB.jpg (14.1 KiB) Visad 6361 gånger

Ett av Anund Jakobs Sigtunamynt.

Anund Jakob – Wikipedia


Om tegnebyarna kan ha använts för att, så att säga, koppla greppet kring Emund Åkessons domäner, så kan husbyarna ha varit nästa steg för att utvidga kungamakten och stärka dess ställning.

Husby-systemet anses av många ha börjat införas i Sverige i slutet av 1000-talets första halva under Anund Jakobs regeringstid.

Se t.ex.:

Pfalzification | Christer Westerdahl - Academia.edu

HUSBYAR.png (47.38 KiB) Visad 6361 gånger

Husbyarnas utbredning i Uppland, så som det i grova drag kan tänkas ha sett ut i mitten av 1000-talet. Den röda fyrkanten är Sigtuna och de gula femhörningarna är husbyar. Jämför kartan i tidigare inlägg som hypotetiskt visar ”kungamaktens tentakler” ett halvt sekel tidigare.

Upplands nordligaste husby, som numera heter Husbyborg, ligger i Tierps kommun, i Tämnaråns avrinningsområde. En intilliggande begravningsplats har kol 14-dateratats till sen vikingatid - tidig medeltid.

Se t.ex.:

Nytt ljus över Husbyborg - Lisa Hartzell.pdf

Och den näst nordligast husbyn ligger också i Tierps kommun, fast i Fyrisåns avrinningsområde. Här kan man misstänka att det skulle kunna röra sig om ett gammalt hövdingadöme med anor från folkvandringstiden som har inlemmats i Husby-organisationen...

HUSBY-VENDEL.png (255.76 KiB) Visad 6361 gånger

Karta från Fornsök (raa.se)

Tämnaråns dalgång och vidare söderut via slättbygderna och de sydrinnande vattendragen var tydligen en viktig transportkorridor mellan Bottniska viken och Mälaren. Från detta huvudstråk utgår i landskapets sydöstra del förgreningar, av vilka den s.k. Sjuhundraleden går mest österut, till Östersjön. Vid den östligaste husbyn har man också påträffat kristna gravar från sen vikingatid.

Se t.ex.:

Runstensgåtan i Husby Sjuhundra kyrka

[Castor]

Om man jämför vad Hervararsagan har att säga om de tre kungarna Anund Jakob, Emund Slemme och Stenkil med vad som står i Västgötalagens kungalängd slås man av att den förras notiser framstår som betydligt mer vederhäftiga än den senares.

Västgötalagens kungalängd – Wikipedia

I motsats till de isländska sagorna ger Västgötalagen ingen information om hur Anund, Emund och Stenkil är relaterade till varandra, till Olof Skötkonung som kommer före Anund/Emund, och till Inge & Hallsten som kommer efter Stenkil. Att de två förstnämnda kungarna dessutom har fått samma förnamn är anmärkningsvärt med tanke på att de enligt flertalet källor ju var (halv)bröder.

De isländska sagornas upplysning om att Anund & Emund är söner till Olof Skötkonung bekräftas av den äldsta kända källan - Adam av Bremen - vilken också uppger att det förelåg någon form av släktrelation mellan Emund och Stenkil, osäker på exakt vilken...

[...] vet inte om det var en brorson eller en styvson till kungen [...]

Adam av Bremen. Historien om Hamburgstiftet och dess biskopar sida 140 faksimil | Litteraturbanken

Hervararsagans uppgift om att Stenkil var svärson till Emund kan mycket väl stämma.

Hervararsagans kungalängd har fler biografiska uppgifter om Stenkil än om någon annan av kungarna. Förutom hans äktenskap med en dotter till Emund Slemme, nämns hans föräldrar, hans tidigare befattning som jarl, och dessutom får man veta när han dog – ungefär vid samma tid som Harald Hårdråde föll vid Stamford Bridge, dvs år 1066.

Det sista anges också av Snorre...

Sveakonungen Stenkil dog ungefär samtidigt med de båda Haraldarnas [Hårdrådes och Godwinsons] fall [vid Stamford Bridge respektive Hastings].

Konung Magnus barfots historia - kapitel 11-26 (tacitus.nu)

... och likaså av Adam som, efter att ha berättat om de två stora slagen i England, inleder 53e kapitlet i tredje boken med följande ord...

I sveonernas land avled vid samma tid den mycket fromme kung Stenkil.

Till skillnad från Emund Slemme (latin: pessimus) ska Stenkil, enligt Adam, ha varit välvillig gentemot kyrkans utsända från Hamburg-Bremen. Stenkil stödde inrättandet av ett biskopssäte i Sigtuna. Men bara några år efter Stenkils död blev biskopen fördriven därifrån.

Sigtuna stift – Wikipedia