Vad som förefaller vara en korrelation mellan Jordanes’ uppräkning av nordiska folknamn och spridningen av guldbrakteater är ett återkommande tema i denna tråd (se t.ex.
åttonde inlägget på sidan 41). Liksom att ursprunget till guldbrakteaterna — som idé — kan spåras till centraleuropeiska elitnätverk, där goterna hade en ledande roll från slutet av 200-talet till slutet av 300-talet (se t.ex.
sjätte inlägget på sidan 40).
Om de romerska guldmynten och medaljongerna med i efterhand fastsatta hängöglor var det första steget och imitationerna av de romerska förebilderna det andra så var brakteaterna, som började tillverkas i mitten av 400-talet, det tredje steget. Alla tre steg är representerade i ett depåfynd från polska
Zagorzyn. Och bland brakteaterna i den stora guldskatten från jylländska Vindelev finns också romerska medaljonger.
Migration Period between Odra and Vistula - Zagorzyn
Dansk guldskatt bevisar europeiska nätverk under järnåldern | varldenshistoria.se
De delar av Skandinaviska halvön — plus öarna Bornholm, Öland och Gotland — med störst brakteattäthet kan ringas in och grupperas utifrån vilka hav de ansluter till och vilka landområden på andra sidan havet de har direktförbindelser med...
- Brakteater3.png (84.77 KiB) Visad 271 gånger
Område I – Nordsjön och Skagerrak; direktförbindelser med Jylland och södra Nordsjökusten. Stort inslag av D-brakteater (blå prickar), mindre av C (orangea prickar).
Område II – Skagerrak och Kattegatt; direktförbindelser med Jylland, Fyn och Själland. Både C och D (och även F), mest C.
Område III – Östersjön; direktförbindelser med Själland och södra Östersjökusten. Övervägande C, mycket litet inslag av D.
Den inte helt kompletta spridningskartan är ett utsnitt från en större bild som hämtats från:
Rennesøy-skatten og tolkningen av folkevandringstidens gullbrakteater | Universitetet i Stavanger.
”Område I” — Vest-Agder, Rogaland och Sunnhordaland — med tentakler riktade norrut och österut, har tolkats som kung Roduulfs forna maktbas (se
tidigare inlägg).
”Område II” verkar ha varit den del av Skandinaviska halvön som författaren (Cassiodorus?) var bäst informerad om och som kom att bli det landområde som först identifierades - dock felaktigt - med ön Scandia (Scandza) i Ptolemaios’ geografi...
In Scandza vero insula, unde nobis sermo est, licet multae et diversae maneant nationes, septem tamen eorum nomina meminit Ptolemaeus. [...]
[...] diversarum turba nationum [...]
Finni mitissimi, Scandzae cultoribus omnibus mitiores [...]
Herulos [...] qui inter omnes Scandiae nationes nomen sibi ob nimia proceritate affectant praecipuum.
Det var sannolikt samma källa, eller flera närbesläktade källor, som berättade om den väldiga insjön och älven Vagus, och vad som kan tolkas som ett sammanhängande landområde som sträcker sig från Rååns dalgång i söder till Raumarike i norr, samt att de flacka och bördiga bygderna i den södra änden var utsatta för angrepp.
En del av angreppen kan mycket väl ha utgått från ”Område III” (jfr
tidigare inlägg). Detta område berörs annars inte alls av Jordanes, vilket kan bero på att källorna inte gav någon närmare information.
I södra delen av ”Område II” finns Skälderviken som via vattenvägar har förbindelser med Skånes inre, samt Laholmsbukten som har förbindelser med Finnveden via Lagan och Nissan. I den norra delen av området finns Oslofjorden och vägarna upp till
Opplandene. Och i centrum återfinns Göta älv som måste ha varit särskilt viktig och som kanske just därför är den enda vattenväg som omtalas av Jordanes.
Namnet Vagus kan antingen vara en latinisering av ett germanskt
*wegaz eller
*wagaz (--> fornnordiska
vágr som bl.a. kan betyda ”havsvik” eller ”inlopp”) eller också kan
Vagus vara ett rent latinskt namn med innebörden ”den vandrande floden” och skulle väl i så fall kunna åsyfta flödets säsongsvariationer, då stränder översvämmades och gränsen mellan den dåtida smala havsviken och den strömmande älven förflyttade sig utåt vid höga flöden.
Älven var säkerligen den viktigaste inkörsporten för exklusiv import till slättbygderna sydost om Vänern. I Vittene, på vägen mellan älven och Varaslätten, har man förutom guldringar påträffat skärvor av romerskt glas och terra sigillata* samt spår av storskalig produktion av rökgarvade djurhudar, troligen för export, en verksamhet som tycks ha pågått under romersk järnålder och folkvandringstid. En av
Vitteneskattens romartida guldringar (en s.k. ”ormhuvudring") har paralleller i Hermundurernas och Kvadernas områden i mellersta respektive södra Germanien**. Dessa folk kan sägas ha varit föregångare till Thüringarna och Herulerna (jfr
tidigare inlägg).
Anledningen till att ”Område II” (mer detaljerat) och ”Område I” (mindre detaljerat) omfattas av Jordanes’ beskrivning, medan ”Område III” saknas, kanske enklast kan förstås som att primärkällorna kände väl till Kattegatts, Skagerraks och Nordsjöns kuster men hade föga reda på södra och östra Skåne, de stora Östersjö-öarna och resten av Östskandinavien.
______________________________________
*) Cavka (2015): Terra sigillata i Skandinavien - Handelskontakter och handelsvägar
**) State Museum of Prehistory - Permanent exhibition - The Invention of the Germans - The Profen Princess
Guldarmband från Zohor / romartiden – germaner, 1:a århundradet e.Kr. | Slovakiska nationalmuseet
