Philemon, en av Plinius’ senare källor (se
tidigare inlägg) uppgav att det fanns ”två regioner i Skytien” där man kunde hitta bärnsten.
[Amber] is dug up in two regions of Scythia, in one of which it is of a white, waxy colour and is called 'electrum,' while in the other it is tawny and known as 'sualiternicum.'
Pliny the Elder, Natural History § 37.33
Med ”Scythia” torde här menas världen bortom de närmast Romarriket liggande delarna av Germanien och Sarmatien.
Scytharum nomen usquequaque transiit in Sarmatas atque Germanos. nec aliis prisca illa duravit appellatio quam qui extremi gentium harum, ignotic prope ceteris mortalibus, degunt.
PLINII NATVRALIS HISTORIAE LIBER IV
The name "Scythian" has extended, in every direction, even to the Sarmatae and the Germans; but this ancient appellation is now only given to those who dwell beyond those nations, and live unknown to nearly all the rest of the world.
Nat. Hist. § 4.81
Den ena av de två ”skytiska” bärnstensregionerna, som Philemon talade om, skulle mycket väl kunna vara norra Jylland med Thy och Vendsyssel. (Philemon anges ju också som källa till en uppgift om cimbrerna.)
Här påträffas bärnsten än i våra dagar...
- Ravkort.png (114.64 KiB) Visad 7169 gånger
Källa:
Ravkort over de bedste steder i Danmark 2022.
Bärnstensfyndigheterna längre söderut på Jylland och på Frisiska öarna hängde närmare samman med det mer kända Germanien och kunde således inte gärna ha betraktats som ”skytiska” på Philemons tid.
Den andra regionen, som Philemon syftade på, måste rimligtvis ligga vid Wisłas utlopp.
Raunonia (eller Baunonia), den första av ”öarna i Norra Oceanen” som Plinius nämner, kan vara identisk med det bärnstensrika
Samland (Sambia) som då kunde ha uppfattats som en ö.
Namnelementet ”raun-” kan möjligen gå igen i flodnamnet Chronos i Ptolemaios’ geografi...
A possible ancient name by Ptolemy of the Pregolya River is Chronos (from Germanic *hrauna, "stony".)
Pregolya - Wikipedia
Alternativt skulle man kanske kunna tänka sig att ”raun-” kan komma från ett språk som inte hör till de germanska, t.ex. det som talades av aestierna.
Plinius om Raunonia:
[...] there is one [island] which lies opposite to Scythia, mentioned under the name of Raunonia, and said to be at a distance of the day's sail from the mainland; and upon which, according to Timaeus, amber is thrown up by the waves in the spring season.
Nat. Hist. § 4.94
Att Plinius här refererar till Timaeus (från Tauromenium?) beror enligt min bedömning på en sammanblandning mellan sydöstra Östersjöns bärnstenskust och bärnstensön
Abalus som Pytheas berättade om.
Plinius om Abalus:
Pytheas speaks of an estuary of the Ocean named Metuonis and extending for 750 miles, the shores of which are inhabited by a German tribe, the Guiones. From here it is a day's sail to the Isle of Abalus, to which, he states, amber is carried in spring by currents, being an excretion consisting of solidified brine. He adds that the inhabitants of the region use it as fuel instead of wood and sell it to the neighbouring Teutones.
Nat. Hist. § 37.35
Abalus kan möjligen, som tidigare föreslagits, vara identisk med Helgoland. Hursomhelst bör Pytheas’ bärnstensö, enligt min uppfattning, lokaliseras till Nordsjön. Kanske hörde Abalus, liksom romarnas
Glaesaria (
Austeravia och
Actania), till de Ostfrisiska öarna?
Den mittersta av de sju bebodda öarna i denna ögrupp heter
Baltrum.
Ist Baltrum also die Bernsteininsel Abalus? Das können wir heute nicht genau sagen, zumal die ostfriesischen Inseln sich in den vergangenen Jahrhunderten stark verändert haben.
Bernstein auf Baltrum - Balteringe & Witte Sand
Direkt efter berättelsen om Pytheas’ bärnstensö nämner Plinius Timaeus i sitt rätta sammanhang...
[Pytheas’] belief is shared by Timaeus, who, however, calls the island Basilia.
Nat. Hist. § 37.36
På ett annat ställe antyds att Pytheas också nämnde en ö vid namn
Basilia och att samma ö kallades
Baltia av Xenophon från Lampsacus.
Xenophon of Lampsacus tells us that at a distance of three days' sail from the shores of Scythia, there is an island of immense size called Baltia, which by Pytheas is called Basilia.
Nat. Hist. § 4.95
Det finns anledning att misstänka att olika ”öar” med snarlika namn har blandats ihop. Hypotetiskt kan vi anta att Pytheas beskrev Abalus och Basilia som två skilda öar, medan Timaeus enbart beskrev den förstnämnda och felaktigt kallade den Basilia. Xenophon kan i sin tur ha berättat om en helt annan ”ö”- som han kallade Baltia eller Balcia. Namnlikheten kan ha förlett Plinius att identifiera Xenophons ”omätliga ö” med Pytheas’ Basilia,
Abalus och Basilia förknippas ju med bärnsten, men när det gäller Baltia (eller Balcia) så är den kopplingen långt ifrån lika självklar. Inte mycket är känt om Xenophon från Lampsacus men utifrån det lilla vi vet (framför allt genom Plinius’ verk) så finns det ingenting som tyder på att denne skrev något om bärnsten.
