Jag har precis läst Fornvännen-artikeln om denna sten, och diskussionen om vad runföljden ukiþila skulle kunna stå för. En tanke poppade upp i mitt huvud på en möjlighet som Jansson inte tar upp i artikeln. Det gör han kanske rätt i att inte göra, för den kanske är direkt utesluten, men jag vill ändå kolla ,med någon som har bättre koll än jag på fornnordiskan.
Skulle något kvinnonamn kunna ha a- eller aR-genitiv? I så fall skulle det vara lockande att i runorna iþila försöka se namnet på pojkens moder i genitiv (ev. med utelämnat R). Omöjligt?
Inskriften lyder : haukR · risþi · ift · hifan · trik · kuml · ift · sun · sin · ukiþila · trik · alkuþan saR · hit · krimar
ukiþila Ög Fv1965;54
Re: ukiþila Ög Fv1965;54
En titt på Wikipediaartikeln om runsvensk grammatik visar att feminina substantiv kan ha -aR-genitiv i singularis. Utelämning av ordfinalt R efter vokal förekommer i flera runinskrifter, t.ex. ifti för æftiR på Ög 183. Frågan är alltså om runorna iþil kan representera ett kvinnonamn? Förslag, någon?
Jag tänker mig alltså att ristaren med ift · sun · sin · ukiþila velat uttrycka "efter sin och iþils son".
Jag tänker mig alltså att ristaren med ift · sun · sin · ukiþila velat uttrycka "efter sin och iþils son".