Bildstenstraditioner
Postat: 4 december 2015, 17:53
Var och besökte Nyckalbackens gravfält i Herrljunga, Västergötland.
(https://sv.wikipedia.org/wiki/Nycklabacken)
En sak mans slås av är hur stora några av de resta stenarna är i verkligenheten med sina dubbla manshöjder. Vid några av de stenar som blivit omkullvälta kan man sedan se att de hållits på plats genom att man tätt packat mindre stenar runtomkring ”roten” på den större stenen. Det betyder att den verkliga längden för de största stenarna måste vara bortåt en tre manshöjder. Och gemensamt för de alla här stenarna, resta som fallna, är att en av deras sidor är nästan helt slätt och fin.
Man kan ju inte undgå att undra vem som gör sig besväret att först hitta en tre manshöjder lång sten, sedan troligen bearbeta denna så att den får en slätt sida, för att slutligen resa denna ute på ett gravfält? Den ”gravstenen” säger ju inget för eftervärlden om den som eventuellt ligger begravd där.
Emellertid måste stenens släta sida ha används till någonting som tidens tand nu tagit bort. Här går min första tanke går till Gotlands vackert uthuggna bildstenar. Kan det vara så att medan man högg ut motiven i sten på Gotland så målade man stenarna med färg i Västergötland? Två lokalt olika bildstenstraditioner alltså? Finns det möjligen någon litteratur specifikt om just detta?
Mvh Ljungquist
(https://sv.wikipedia.org/wiki/Nycklabacken)
En sak mans slås av är hur stora några av de resta stenarna är i verkligenheten med sina dubbla manshöjder. Vid några av de stenar som blivit omkullvälta kan man sedan se att de hållits på plats genom att man tätt packat mindre stenar runtomkring ”roten” på den större stenen. Det betyder att den verkliga längden för de största stenarna måste vara bortåt en tre manshöjder. Och gemensamt för de alla här stenarna, resta som fallna, är att en av deras sidor är nästan helt slätt och fin.
Man kan ju inte undgå att undra vem som gör sig besväret att först hitta en tre manshöjder lång sten, sedan troligen bearbeta denna så att den får en slätt sida, för att slutligen resa denna ute på ett gravfält? Den ”gravstenen” säger ju inget för eftervärlden om den som eventuellt ligger begravd där.
Emellertid måste stenens släta sida ha används till någonting som tidens tand nu tagit bort. Här går min första tanke går till Gotlands vackert uthuggna bildstenar. Kan det vara så att medan man högg ut motiven i sten på Gotland så målade man stenarna med färg i Västergötland? Två lokalt olika bildstenstraditioner alltså? Finns det möjligen någon litteratur specifikt om just detta?
Mvh Ljungquist