Gesta Wulinensis och Knopa m fl

[Historikus]

Sikre runesten (rød dot) 970-1020, Runolog Lisbeth Imer, side 186-87, 2016.

Hen mod slutningen af vikingetiden voksede mange nye handelsbyer frem i hele Norden. [ . .] Det er i dette politiske lys, vi skal se de runesten, som blev rest i tiden fra omkring 970 til omkring 1020. Der blev i denne periode rejst flere runesten i Danmark end nogensinde før; mere en halvdelen af alle runesten i Danmark blev rejst inden for disse to generationer, og man taler ligefrem om et regulært boom i traditionen.

Der blev ikke rejst lige mange runesten overalt i Danmark. I hovedsagen koncentrerer runestenene sig i to store områder, nemlig det nordlige Jylland, særligt i Himmerland og trekantsområdet mellem Viborg, Hobro og Randers (mellem Mariager Fjord og Randers Fjord), og så Skåne, særligt langs den sydskånske kyst og i området omkring Lund. I disse egne står runestenene så tæt som perler på en snor.

I andre egne af Danmark blev der til gengæld slet ikke rejst runesten, for eksempel er der ingen af de bevarede fynske runesten, der er dateret til denne periode, og på Sjælland kender man kun til en lille håndfuld fra tiden, hvorimod hovedparten af de lollandske sten ser ud til at tilhøre denne periode.

Det tolkes som, at runestenene indikerer de områder, som af kongemagten blev inkluderet i eller tættere knyttet til det danske kongerige i tiden efter kristendommens indførelse.

Sikre runesten (rød dot) 970-1020, Runolog Lisbeth Imer

Runesten 970-1020.jpg (475.47 KiB) Visad 5318 gånger

[Historikus]

I andre egne af Danmark blev der til gengæld slet ikke rejst runesten, for eksempel er der ingen af de bevarede fynske runesten, der er dateret til denne periode, og på Sjælland kender man kun til en lille håndfuld fra tiden, hvorimod hovedparten af de lollandske sten ser ud til at tilhøre denne periode.

Der findes en runesten fra Sædinge på Lolland (Dr. 217) dateret til 970-1020 -

Side A: þurui : kat : kauruan (:) | stain : þansi
: --(-) | (k)(r)(u)(k) :
Side B: uiar (:) sin : ian : han (:) uas | -- alra :
triu--...
Side C: sutrsuia (:) au(k) (:) suþr[tana :] | kuaul
: at : ha- af nur|minum sam
Side D baistr : han uas | ... sutrsuia : (-)uk :

To gange i teksten nævnes »sutr-suia« hvor sidste led ser ud til at gengive den bekendte folkestamme-betegnelse svear. Forleddet »sutr« er derimod omdiskuteret. Den ene tolkning peger på suþr for ’syd’ og en anden på sundr i betydningen - ’særlig - for sig - udskilt fra det øvrige’. I teksten ses endnu en folkestamme-betegnelse som »suþr-tana« som tolkes til suðrdaniR i betydningen ’syddaner’. Denne betegnelse optræder i kong Alfreds berømte geografi i formen suþdenum. Ordet »nur|minum« tolkes som norðmænnum.

“Þôrvî gat gørvan stæin þannsi [æft] Krôk, ver sinn, en hann vas [þâ?] allra driû[gastr](?) sundrsvea ok suðrdana. Kvol ât ha[l]/ha[nn], af normænnum sem bæstr. Hann vas [þâ?] sundrsvea [l]ok/ok.”

Dansk oversættelse -
“Thyra lod gøre denne sten ... Krog, sin ægtemand, men han var [dengang](?) den aller stærkeste(?) af alle sutr-svear og syddaner. ’Kval’ åd(?) høvdingen/ham, den bedste af ’norðmænnum’. Han var da sutr-svearnes bane/åg”.

Tolkningen af teksten er omstridt. Personen Krog skønnes at være ’den mest standhaftige’ af alle sutr-svear og syd-daner. Generelt er der enighed om, at syd-danerne er bosat i den sydlige del af Jylland, eventuelt med tilhørende øer. Ordet sutr-suia sammenholdt med, at Krog er den bedste af ’nordboere’ tolkes som, at han var af svearnes æt.

[fileoscar]

Jag har i dagarna tragglat mig igenom en nyinköpt bok, Bernhard Friedmanns Untersuchungen zur Geschichte des abodritischen Fürstentums bis zum Ende des 10. Jahrhunderts från år 1986. Utöver en grundlig genomgång av det obotritiska förbundets uppkomst och fall så återfinns också en del avsnitt som har bäring på diskussionen i denna tråd.

Under delkapitelrubriken “Die Entstehung des “Reiches” von Haithabu und ihre Auswirkungen auf die Situation der Abodriten” kopplar Friedmann sveonske Olafs ankomst till den försvagning som danskarna utsattes för efter slaget vid floden Dyle år 891 då ett par av de ledande härskarna blev dödade. Han skriver sedan: “Es ist einzeinen umstritten, wie weit diese Herrschaftsgründung dänisches Gebiet umfasste und welche Auswirkungen sie auf das ethnische und kulturelle Gepräge im Süden der jütischen Halbinsel hatte. Doch ist sich die neuere Forschung weitgehend einig darin, dass dieses “Reich” seinen Ausgang von Schweden nahm. Es scheint - gestützt auf die wirtschaftliche Basis, die ihm der florierende Fernhandelsplatz Haithabu verlieh - in südlicher Richtung eine Politik verfolgt zu haben, die an die Traditionen der dänischen Monarchie des 9. Jahrhunderts anknüpfte”.

I påföljande delkapitel “Die erneute Ausdehnung des dänischen Einflusses auf abodritisches Gebiet, insondere auf Wagrien” behandlar Friedmann sedan det i källorna förekommande namnet Sederich - som han utifrån Adams beskrivningar kopplar till början av 1000-talet. Han skriver: “Die Namensform “Sederich” bei Adam ist vermütlich die Wiedergabe von nordisch “Sigtrygg”. Dieser nordisch benannte Fürst (princeps; Slavorum satrapa) hat nach Ansicht der neueren Forschung über Wagrien geherrscht und könnte der Sohn oder ein Nachkomme des 967 genannten Herrn der Oldenburg, Seliburs, gewesen sein.”

Friedmann funderar kring hur detta namn hamnat i det vagriska furstehuset och ser en anknytning till Olafs familj som möjlig. Han går sedan vidare med observationer från arkeologiska undersökningar, bland annat de senaste i Oldenburg (som ligger i vagriernas område). Fynd som kammargravar, trädkistor, vagnkaross, ryttartillbehör som sporrar, smyckeskrin, guldpärlor och guldbroderade klädesplagg indikerar inte bara att det måste handla om avtryck från det översta sociala skiktet. Friedmann skriver också: “Unverkennbar ist ein skandinavischer Einfluss in den Funden und in den Grabsitten”. Han nämner vidare att en K.W. Struve kommit fram till att “die Bodenfunde des Oldenburger Gräberfeldes ausreichen, um eine familiäre Beziehung der wagrischer Fürsten zu einem nordischen Herrscherhaus wahrscheinlich zu machen.”

Friedmann menar att fynden inte berättar vilken nordisk makt som lämnat spår i den vagriska huvudborgen. Men han sätter den i förbindelse med Olaf och hans familj “...in Haithabu, also in unmittelbar Nähe der Oldenburg, niederliess und sehr bald begann, politischen Druck auf die abodritischen Stämme auszuüben.” Friedmann redogör vidare för maktbalansen inom det obotritiska förbundet där obotriterna överlag haft kommandot, men där vagrierna för en tid förefaller varit dominerande i styrkeförhållandet. Under andra halvan av 900-talet flyttas åter huvudorten för förbundet från det vagriska Oldenburg till det obotritiska Mecklenburg.

I sammanhanget noterar Friedmann vad Helmold skrev i sin slavkrönika ett par hundra år senare, nämligen att de vagriska furstarna en gång hade härskat över hela det obotritiska området samt stammarna kessiner och circipaner. Han menar vidare att det är anmärkningsvärt att Helmold rapporterar det i ett sammanhang som handlar om grundandet av Oldenburgs biskopsdöme.

Utan att vara helt säker på vad Friedmann finner “anmärkningsvärt” med det, så antar jag att det handlar om det faktum att maktområdena var identiska. Oldenburgs (= Aldin; Aldinburg) biskopsdöme sträckte sig ju till floden Peene och inkluderade just nämnda stammar, som annars tillhörde wilzerna.

[fileoscar]

I den här gamla tråden ifrågasattes på sin tid bland annat Helmut Schröckes uppgift om att Gnupa skulle ha varit kung över - förutom danskarna - den slaviska stammen obotriterna. Av en ren slump hittade jag i dagarna en artikel av Sune Lindqvist ( https://www.diva-portal.org/smash/get/d ... TEXT01.pdf ) som skulle kunna förklara hans påstående. Här hänvisas nämligen till annaler från det schwabiska klostret Reichenau. Dessa berättar att: Henrichus rex regum Abodritorum et Nordmannorum efficit christianos (konung Henrik gör konungen över abodriter och normanner kristna). "Henrichus" syftar här på Henrik Fågelfängaren.

Sune Lindqvist skrev på sidan 19 i artikeln: "Av flera skäl är det, såsom STEENSTRUP (sid. 43 f.) framhållit, mest sannolikt, att det endast gällt en konung, Gnupa, och att han sålunda jämväl behärskat abodriterna. — Vi ha då i skildringen av Marcos stift och i Gnupas titulatur två av varandra fullständigt oberoende, och likväl samstämmande antydningar angående omfattningen av Gnupas rike. Det i Reichenau-annalerna använda uttrycket normanner är också enligt Steenstrup (sid. 46) en för 900-talet "usaedvanlig Betegnelse for Daner i deras Hjemland". Men för svenskarna i Hedeby, vilka råkat i den starkaste motsatsställning till det under Gnupas tid reorganiserade danska väldet, förefaller det synnerligen naturligt. Området närmast söder om Godfreds Danevirke utgjorde sålunda vid 900-talets mitt en i förhållande till Danmark självständig, formellt av den tyske kejsaren beroende stat. Dess härskare var en svensk furste och dess kärna en av svenskar anlagd Birkakoloni, men den övriga delen av området beboddes huvudsakligen av slaver — parallellen med de samtida svenska väldena i Gårdarike är fullständig."

[anganatyr]

Tack för två väldigt bra inlägg fileoscar.