Skandinaviskt Arkeologiforum

Jag har en känsla av att många här på forumet har liknande känslor som jag inför SVT:s Historien om Sverige. Jag hade inte särskilt höga förväntningar innan, och blev inte heller glatt överraskad när jag såg det. Vårens avsnitt ska vara bättre har ni ju skrivit i tråden om serien, och det är ju bra om det är så. Men låt oss älta det dåliga lite!

En av de mest provocerande sakerna med serien tycker jag är att den känns så oerhört o-nyskapande. Den följer formel 1A för hur en serie om Sveriges historia kan utformas och struktureras. Detta, bland annat, gör att det är svårt att se någon ambition att undervisa eller bredda perspektiven. Målet är istället att ge folk exakt vad de förväntar sig, och bekräfta det de tror att de vet. Till den känslan bidrar ju också de historiska scenerna, som ju innehåller anakronismer och slarv hela tiden.

Så, min fråga till oss på forumet är: Hur borde serien ha gjorts för att vara mer nyskapande och perspektivvidgande? Kan tänka mig att många av oss sitter och klämmer på en och annan mer eller mindre konkret idé, och det hade varit kul att läsa. För nog måste det GÅ att göra en mer nyskapande serie om Sveriges historia?

Jag kan ju då börja med en grej:

Istället för att de tidiga avsnitten ska rymma hela forntiden och de sista på sin höjd ett århundrade, som brukligt är, skulle varje avsnitt kunnat motsvara tusen år. Då hade det till exempel blivit tydligare hur lång stenåldern de facto var - mer än halva säsongen - och kanske hade en och annan med en förnimmelse av ödmjukhet begrundat det faktum att vi idag ju faktiskt befinner oss i samma avsnitt som runstenarna, den heliga Birgitta och häxprocesserna.

Så pass mycket material finns det väl ändå från stenåldern att det hade varit möjligt att fylla sex avsnitt? Det är jag övertygad om.

Intressant tanke, men jag tycker det saknas en självklar koppling mellan tidspann 1000 år <-> kunskapsläge <-> relevans idag.

Jag håller annars med, det är ganska förutsägbart, det är Herman Lindqvist igen, fast nu med fokus på den lilla människan, och gärna hennes lidande.


Om jag fick göra det skulle jag istället ta utgångspunkt i grupperna av människor och hur dom hör ihop och skiljs åt.

Hur ser grupperna ut under jägarstenåldern där nu ny kunskap antyder ett kanske mer bofast liv än vad som tidigare antagits? Var hittar vi bondestenålderns bebbyggelse, och vad händer med den under bronsåldern? Hur såg medeltidens folkland och socknar ut och varför? Har de rötter i järnåldern? Ser vi spår av dom idag?

Invävt i detta givetvis samhällets strukturer och traditioner, med roterande åkerskiften, ting, fester och kult.

För mig är det det som egentligen har relevans för oss. Vilken typ av stenyxa man använde på särskild tid och plats och hur vikingens kläder såg ut är i sig egentligen bara kuriosa tycker jag.

Just det! Fokuset på individen är ju en tydlig spegling av vår egen tid, men den kollektiva identiteten torde väl ha varit av betydligt större vikt gentemot den individuella, jämfört med idag. Tanken med individfokuset är väl att tittaren ska känna igen sig i de historiska karaktärerna och tänka att vi inte är så olika trots allt, men ja. Individen har aldrig haft så mycket utrymme som idag, och då blir det kanske lite skevt att skildra historien ur ett modernt individperspektiv.

Så jag håller med dig, Yngwe. Visst ägnade man i serien ingen tid alls åt att skildra bystrukturer, jordbrukets administration etc under höstens avsnitt? Trots att detta ju varit grundstenen i nästan alla människors liv.