Om nu anatomiskt moderna människor uppstod för 200000 år sedan, beteendemässigt moderna människor för 50000 år sedan - varför är det så svårt att förstå hur folk tänkte förr? Är det rimligt att tro att forntida människor tänkte som vi och kände som vi och att om vi bara visste mer om deras kultur skulle alla bitar falla på plats och deras beteende skulle te sig fullt logiskt och konsekvent? Eller var deras tänkande på något sätt annorlunda från vårt - inte bara så att de tänkte på andra saker utan att de tänkte (eller inte tänkte) på ett helt annat sätt?
Jag har stött på två verk som presenterar teorier om drastiska skillnader mellan människans "inre liv" idag jämfört med förr och tänkte ägna dem några rader text vardera:
Orality and Literacy av Walter J. Ong - här framläggs en tes om att skriftspråk drastiskt och oåterkalleligt förändrar människors sätt att resonera och tänka. Med skriften utvecklades abstrakt tänkande, introspektion, individualism m.m. på sätt som tidigare varit otänkbara
Om den idéen var obekväm så håll i hatten för nu drar det iväg ordentligt:
The Origin of Consciousness in the Breakdown of the Bicameral Mind av Julian Jaynes. Han påstår att när Achilles lyssnar på gudarna i Illiaden är det inget konstigt med det - fram till sista årtusendet före vår tideräkning hörde människor röster som sa åt dem vad de skulle göra. En del av befolkningen idag har hörselhallucinationer, detta är en kvarleva av "det gamla" sättet som människor fungerade på. Argument tas från arkeologi, neuropsykiatri, litteratur (som Illiaden och Gamla testamentet), sociokulturell antropologi m.m. Detta är ingen foliehattsteori utan seriöst och taget på allvar av många framstående tänkare, t.ex. Daniel Dennett. Här är en webbsida som samlar artiklar m.m. om ämnet: Julian Jaynes Society.
Finns det fler intressanta teorier om hur människors tänkande förr eventuellt var annorlunda från vårt idag?