Kannibalism är naturligtvis en möjlighet - och populärt att använda eftesom det skapar reaktioner. Jag ser kannibalism som en möjlig förklaring bland andra möjliga förklaringar.
En möjlighet är avköttning före begravningen av skelettet samt urtagningen av märgen. Hjärna och märg är bra för skinnberedning samt gör skinn vattentäta - och kanske sågs det extra positivt att använda sina dödas märg att skydda mot väta - eller mjukgöra skinn. Kanske var märg från människa extra effektiv
Vi har bara hittat någon, eller några procent av våra döda förfäder. Vi vet alltså inte hur 99 % av våra förfäder begravdes. Vi vet faktiskt hur de INTE begravdes - och det var i dösar, gånggrifter, hällkistor, rösen och högar. Mindre än 1 procent av våra förfäder begravdes på det sättet.
Samtidgt vet vi att småbenen oftast saknas i de gavar vi har hittat. Detta har förklarats med att små ben multnar bort först - men småbenen är homogent ben och därmed multnar de mycket sakta. Ett annat argument är att de är så små att de inte hittas - men man hittar pärlor och annat som är mindre än småbenen.
Ett normalt begravningssätt kan vara att man tog hand om de dödas ben efter avköttning. Normalt avköttades benen genom att den döde lades upp på en plattform och fåglar åt upp köttet. Det kan ha varit viktigt att just fåglar åt köttet (inte möss eller råttor alltså). När bara benen fanns kvar tog man ned benen, slog sönder dem samt malde ned dem till benmjöl. Benmjölet hälldes ned i vatten. Vattnet var livgivande - samt förde den döde till dödsriket. Kanske hälldes benmjölet på hällristningar under en period - och kanske ör det därför det finns så många skepp på hällristningarna - samt att det oftast rinner vatten över dem...
Det verkar samtidgt vara så att man inte var speciellt noga med benen - det viktiga var kanske vissa ben, eller att majoriteten av benen fanns med. Att ett splittrat (kluvet) ben av människa hittas kan alltså förklaras med just detta. Även i brandgravar från vikingatiden fattas ben.
Det är också vanligt att man utanför gånggrifter hittar småben från människa ihop med keramikskärvor. Det tolkas gärna som rester av offermåltider - men åt man verkligen bara händer och fötter vid dessa offermåltider? (Enahanda måltider i fotsida dräkter).
En annan möjlighet är att de dödas ben togs ut och tvättades - buntades (bands ihop eller lades i en skinnsätena) ihop och lades in i graven igen - och småbenen tappades utanför?
Kannibalsim är en mer populär syn än avköttning. Ändå har de flesta kulturer använt just avköttning - och begravning av enbart skelettet. Avköttning används än idag på några få platser - på en av dessa platser matas gamar med det färska avskurna köttet - och benen begravs efter avköttningen.
Om den flata stenen i grottan blivit flat av offerknivar - eller stenar som krossar och maler ben till benmjöl vet vi alltså inte. Jag tror att krossning och malning av ben gör stenar flatare än vad vassa flinteggar gör etersom eggar brukar bilda gropar eftersom man skär på ungefär samma ställe - studera en skärbräda så ser du det jag menar.
Thomas
