Uppåkra

[BalticSea]

Opager:
Var Löddeköpinge, Ystad eller Mölleholmen slavisk bosättning? det fanns slavisk keramik, knivbeslag? eller var det østersjøkeramik, Wetterberg nämner?

[BalticSea]

Nej - Høgekøping skulle være før Lejre, men alene endelsen -køping i ældre Germansk Jernalder lyder forkert. Det blev i 1100-tallets Lejrekrønike indikeret, at Høgekøping lå nær Ringsted, hvor Sjællands ting senere opstod, men jeg gætter snarere på en handelsplads nær Køge Bugt mellem de arkæologiske pladser Himlingøje, og de senere Toftegårde på Stevns og den nyfundne ringborg ved Køge.

Att Høgekøping skulle vara Leires föregångare, låter alternativt. I de två volymerna på historien om Roskilde, gjordes en del av den stadens armar som hade varit en fågel klo. Argumentet var, at det Høgekøpings.
Ingen har dock kunnat lokalisera byen, så teorin övergavs .

"I følge et sagn er byen endda planlagt, idet kongen skulle have flyttet borgere, købmænd og håndværkere, fra en tidligere købstad til stedet. Den tidligere købstad hed Høgekøbing. Så måske er ørnen i Roskildes byvåben en høg?"
finns här:
http://konghroar.dk/index.php/sider/index/741

[Historikus]

Hvorfor nævnes der overhovedet ingen skånske konger efter ca. 700?

Frånvaron av bevis är inte bevis för att något ägt rum.

Fordi kilderne ikke omtaler skånske konger behøver det ikke at være fordi de ikke eksisterer. Her er der tale om princippet ’argumentum e silentio’. En forudsætning for at slutte således må være, at fænomenet er af en sådan art, at det - hvis det har fundet sted - må forventes at have sat sig spor. Slutningsmåden betragtes almindeligvis som problematisk, fordi der kan være mange årsager til 'kildernes tavshed'. Mistede kilderne interessen for det, eller forsvandt kilderne eventuelt selv?

Jeg ser lidt på eventuelle spor efter skånske konger.

Troels påstår, at efter ca. år 700 ophører kilderne at omtale skånske konger, og at det må betyde, at de var blevet opslugt af Lejredynastiet (er dette dynasti nævnt særskilt efter år 700 ?). På en anden tråd er emnet allerede debatteret -

Man ska därför inte utesluta att danskarna i Skåne hade en egen kung – t ex Strut-harald eller en viss Toke Gormsen som omnämns på Hällestadstenen.

Olav Tryggvessons historia: "Vid denna tid rådde jarlen Sigvalde över Jomsborg på Vendland; han var son till konung Strut-Harald, som hade härskat över Skåne. Sigvaldes bröder voro Heming och Thorkel den höge. Bland hövdingarna över jomsvikingarna voro också Bue den digre från Borgundarholm och hans broder Sigurd; där var också Vagn, son till Åke och Thorgunna och systerson till Bue och Sigurd" (i kap 34).

Dog ser det ud som om, at Skåne eksisterer i bedste velgående igen i 900-tallet, som et autonomt jarle-dømme. Strut-Harald opfattes som en dubiøs person, der kun nævnes i sagaerne og vi kender ikke hans afstamning. Ifølge Snorre havde han en sønnerne, Sigvalde Jarl, Hemming og Thorkil den Høje. Sidstnævnte er historisk. Ifølge populær-litteraturen var Strut-Harald småkonge i Skåne indtil Harald Blåtand og Svend Tveskæg indgik en alliance med ham. Fra at være småkonge blev han Jarl under Gormslægten. Sigvald og Thorkil kæmpede ved Hjörungavágr (ca. år 986) og ved Svold (år 1000) og fra år 1009-10 førte Thorkil en vikingeflåde, der fik stort udbytte i England. År 1011 plyndrede han Canterbury og udskrev danegæld, men trådte så pludselig i den engelske kong Ethelreds tjeneste som landeværn mod Svend Tveskæg, hvor han forsvarede London år 1013. Året efter gik han over til Knud den Store, hvor han blev jarl i East Anglia årene 1017-21 for til sidst at blive udnævnt som statholder i Danmark, hvor han døde ca. år 1023.

De tre Hällestad-sten, dateret til 970-1020, nævner alle samme person Toke Gormssøn. De tre runesten er af runologerne anerkendt som historiske runemindesmærker fra dansk område. Endnu en sten - Sjörup-stenen - fra samme periode nævner Tokes søn Esbern, der ikke flygtede ved Uppsala. Stenene knyttes af flere til slaget ved Fyrisvallarna, ligeledes sidst i 980-tallet.

Skåne må have været et selvstændigt små-kongedømme minimum fra ca. år 900 og frem til 980'erne.

[Opager]

Historikus:

Skåne må have været et selvstændigt små-kongedømme minimum fra ca. år 900 og frem til 980'erne

Det är också vad jag tror.

Ett annat intressant namn är Sven Estridsens pappa Ulf Torgilsen som var jarl av Skåne. Han levde under Uppåkras slut och Lunds början.

Opager

[Historikus]

Historikus:

Skåne må have været et selvstændigt små-kongedømme minimum fra ca. år 900 og frem til 980'erne

Det är också vad jag tror. Opager

Og samtidig er der intet der tyder på, at dette selvstændige små-kongedømme var (gen)opstået for nylig. Udviklingen går sandsynlivis helt tilbage til år 811 og stormanden Osfrid af Skåne.

[Historikus]

Truslen fra syd medførte, at de skandinaviske ’småkonger, høvdinge eller stormænd’ blev kaldt sammen plausibelt under ledelse af den stormand, der kunne stille med de fleste krigere i h.t. et tidligt militæradministrativt system. Man stod kollektivt sammen mod fjenden - og leverede både ledingsflåde og rytteri efter antallet af gårde i de enkelte distrikter.

Fil. dr i arkeologi Bertil Helgesson kom med idéen til det militæradministrativte system. Han skriver: "Skulle hirdmännen framgent också organisere sig i militära enheter? Detta kan vara en handfast förklaring till den omdiskuterade uppkomsten av härader."

Kilde: ”Kan regionalitet påvisas genom arkeologisk fyndmaterial?” (Några metodiska och källkritiska närmanden), af Bertil Helgesson.

[Historikus]

”De uttryck i källmateralet som anses påvisa det danska riket under sent 900-tal är bl.a. ryttargravar, trelleborgar och runstenar av Jelling-typ. Runstenar av Jelling-typ och ryttargravar är fenomen som främst koncentrerar sig till Jylland, men det finns också spridda förekomster inom andra delar av Danmark och kring Hedeby. För Skånes del finns det bare runsten av Jelling-typ på sydkusten. Ryttargravar existerar ej. Ett annat fenomen är de stora ringvallsborgar som ibland går under det samlande namnet trelleborgar.

Trelleborgar, ryttargravar och runstenar kan förknippas med Jelling-dynastin, Gorm och Harald Blåtand, och bör ses som vittnesbörd om en utveckling som främst berör Jylland. Det finns däremot inte mycket i källmaterialet som påvisar att Harald Blåtand och Jelling-dynastin någonsin fick kontroll över Skåne. Det är också viktigt att se på material som är äldre än den tid man undersöker och att frånvaron av material är en del av tolkningen.”

Kilde: Bertil Helgesson, 2008

[Historikus]

Runsten
”Runstenar av efter-Jelling typ är historiskt knutna till Sven Tveskägg och anses resta av och för människor som stod kungen nära, eventuellt medlemmar ur hans hird. Efter-Jelling stenarna (i Skåne) är koncentrerade kring Ystad och Uppåkra/Lund i Skåne, och kring Åhus. En tolkning av detta är att det i Skåne fanns regioner som stod under starkt inflytande av Sven Tveskägg och hans krigsorganisation.”

Kommentar: Det tyder i høj grad på Gormsslægtens indgåelse af en (krigs)alliance med bl.a. den skånske stormands-slægt Strut-Harald, Sigvalde Jarl, Hemming og Thorkil den Høje.

Skattfynd
Från Skåne finns 12 skattfynd med slaviskt silver som har en förhållandevis jämn spridning till de södra och sydvästra delarna av landskapet. Fynden har tpq mellan 983-1047, dvs. till långt efter Svens död. Den jämna spridningen talar för att det var många i Skåne som upprätthöll kontakter med slaviska områden, eller rent av att människor från slaviskt område kom att verka i Skåne. Denne »slavinisering«, blir tydlig i tillvekningen av keramik. Intressant i detta sammanhang är Mölleholmen i södra Skåne som är en slavisk boplats med datering till 1000-tal (Kilde: R.Kelm 2000).

Ethelred mynt
Perioden 991-1013 var en tid for Sven Tveskägg av attacker mot England. Under mellantiden köpte sig den engelske kungen Ethelred II fri genom att betala ut stora summor till vikingarna, i form av s.k. danagäld. De myntfynd från Skåne som innehåller Ethelred-mynt har tpd mellan 983-1068. Skattfynd med Ethelred-mynt hamnar därmed i jorden mer än 50 år efter Englands-tågen och detta kan man ställa sig källkritisk till. Samtidigt har vissa ädelmetallfynd en myntsammansättning där äldsta mynt är mer än 200 år äldre än tpq. Därmed kan mynt ha tillförts att ädelmetallfynd vid flera tillfällen, och skatter kan ha gått i arv innan de slutligen grävdes ner.

Kommentar: Æthelred II's crux-type prægedes i store mængder i årene 991-97. I dag er det en af de almindeligste angelsaksiske mønter. I udmøntningstiden synes produktionen at være forøget for at imødekomme en meget større efterspørgsel fra indbyggerne i Skandinavien og langs Østersøens kyster. Mønterne blev brugt i alle Østersølandene i de næste hundrede år eller mere, og i mange af de skatte, som blev gemt hen i denne periode, er Crux den første af de angelsaksiske udmøntninger, som træffes. Den første store danegæld fra 991 blev formentlig betalt hovedsagelig med Cruxmønter. Det er sikkert, at danegælden fra 994, som Svend og Olaf Tryggvason vendte hjem med til deres respektive lande, næsten udelukkende bestod af Cruxmønter (Kilde: Dansk Mønt).

Svends togter
År 991; Togt mod Wessex ledet af Olav Tryggvason og Svend.
År 994; Togt til England ledet af Svend og Olav.
År 1003-04; Togt til England for at hævne Svends søster (St. Brices Day Massacre).
År 1006-7; Togt til England.
År 1012; Togt til England ledet af Svend.
År 1013; Togt til England for at erobre landet - ledet af Svend.
Kilde: Vikingetidens Konger 2009.

Ringvallsborgar
”De skånska borgarnas senare faser, däremot, visar på avvikelser gentemot de danska. Här är dateringarna ett problem. Så länge de skånska borgarnas senare faser inte har daterats får deras knytning till den danska riksbildningen anses som hypotetisk. Slutledningarna av detta är flera.”

http://www.skandinavisktarkeologiforum. ... =10#p12288
http://www.skandinavisktarkeologiforum. ... =20#p12300
http://www.skandinavisktarkeologiforum. ... =20#p12301

Allmänna kommentarer:
”En titt på kartan visar de tre källkategorierna ’runsten’, ’slaviskt silver’ och ’Ethelred mynt’ har olika spridning i Skåne. I sydöstra Skåne finns tre platser, Glemminge, Baldringe och Östra Herrestad med alla tre källkategorierna. Vid skånska sydkusten finns ej några fynd av slaviskt silver eller Ethelred-mynt. Koncentrationen med runstenar bör därför förknippas med en speciell historisk situation (krigare i kung Svens hird). Intressant är att runstenarna på sydkusten koncentrerar sig till Ljunits och Herrestads härader och kanske är runstensresandet embryot till uppkomsten av dessa två härader. Sydvästra Skåne innehåller slaviskt silver och Ethelred-mynt, eller bara Ethelred-mynt. På ingen av dissa platser restes efter-Jelling stenar. Här finns således människor som hade förbindelser med slaviska områden och också var delaktiga i Englandstågen. Sydvästra Skåne kan sedan gammalt ingått i ett större område, där Uppåkra och dess härskare kan ha spelat en framträdande roll, såväl administrativt som politiskt. Det er kanske detta nätverk som hjälper Sven Tveskägg till makten. Alla tre kategorierna av källmaterial är påträffade i en markant koncentration runt Uppåkra/Lund, men inte i samme tydliga mönster som i södra Skåne.”

Kilde: ”Kan regionalitet påvisas genom arkeologisk fyndmaterial?” (Några metodiska och källkritiska närmanden), af Bertil Helgesson 2008.

Skåne_1.jpg (120.35 KiB) Visad 5755 gånger

[Bäckahästen]

Flera bra inlägg Historikus.

[Opager]

Från Gunnar Wetterbergs bok s 238-239. Danska mynt är ovanliga i Skåne före år 1000 e.Kr. Under 1000-talet e.Kr. dyker de danska mynten upp i flera nedgrävda skatter.

Beträffande Absalon tillhörde han Hvide-ätten, från Själland(GW:s bok sidan 411). Släktingar i denna ätt koloniserade Skåne i slutet av 1100-talet, vilket ledde till det Skånska upproret mellan 1180 och 1182 e.Kr.

Opager