En intressant video som visar en strategi som kan användas för att få kött utan att behöva jaga. Jag tycker det är en bra illustration till hur våra äldsta förfäder / tidiga hominider kan ha agerat asätare snarare än jägare:
https://www.youtube.com/watch?v=TBpu4DAvwI8
jakt utan vapen - asätare
jakt utan vapen - asätare
Arkeologi är kul men inte livsviktigt.
-
Carl Thomas
- Inlägg: 2159
- Blev medlem: 15 april 2015, 15:05
- Ort: Jämtland
Re: jakt utan vapen - asätare
jag tror att strategin var att äta allt man kom över, oavsett vad, bara det var ätbart. 
Lejon var större förr - och människor var mindre...ingen bra kombination. Videon visar hur snabbt man med en modern kniv kunde stycka av en skånk. Med flintverktyg tar det betydligt längre tid - men principen köper jag. Kan man stjäla en bit kött så gör man det.
Jag tror att "bushmännen" som lever traditionellt än idag visar hur våra förfäder levde - och vilken oerhörd naturkunskap de har.
Thomas
Thomas
Lejon var större förr - och människor var mindre...ingen bra kombination. Videon visar hur snabbt man med en modern kniv kunde stycka av en skånk. Med flintverktyg tar det betydligt längre tid - men principen köper jag. Kan man stjäla en bit kött så gör man det.
Jag tror att "bushmännen" som lever traditionellt än idag visar hur våra förfäder levde - och vilken oerhörd naturkunskap de har.
Thomas
Thomas
Historia är färskvara.
Re: jakt utan vapen - asätare
Hur är det, det finns väl kluvna ben funna, som visar att våra förfäder kan ha tagit vara på renätna byten från rovdjur, för att komma åt märgen?
-
Carl Thomas
- Inlägg: 2159
- Blev medlem: 15 april 2015, 15:05
- Ort: Jämtland
Re: jakt utan vapen - asätare
Även jägare klyver märgben och äter märg.
Har man på en boplats hittat kluvna märgben som också har märken efter rovdjurständer så kan det vara från as. Men, även rovdjur "klyver" märgben, speciellt hyenor krossar även mycket stora märgben.
Märgben "klyvs" på olika sätt beroende på art. Svins märgben spricker längs med benet och lämnar vassa och spetsiga bendelar. Nötkreatur spricker på ett helt annat sätt - det blir inga vassa spetsar fån nöt.
Ingen klyver märgben etersom de inte går att klyva. Man krossar märgben - och då spricker de alltså på olika sött beoende på vilken art de tillhör. Märgben från svin spricker alltså längs med benet och det ser ut som om de har kluvits....
Thomas
Har man på en boplats hittat kluvna märgben som också har märken efter rovdjurständer så kan det vara från as. Men, även rovdjur "klyver" märgben, speciellt hyenor krossar även mycket stora märgben.
Märgben "klyvs" på olika sätt beroende på art. Svins märgben spricker längs med benet och lämnar vassa och spetsiga bendelar. Nötkreatur spricker på ett helt annat sätt - det blir inga vassa spetsar fån nöt.
Ingen klyver märgben etersom de inte går att klyva. Man krossar märgben - och då spricker de alltså på olika sött beoende på vilken art de tillhör. Märgben från svin spricker alltså längs med benet och det ser ut som om de har kluvits....
Thomas
Historia är färskvara.
Re: jakt utan vapen - asätare
Tack för svar.
När vi nu talar om märg och kluvna ben i forntiden, kan det kanske vara tillfälle att länka till vad människorna i grottan Stora Förvar på Stora Karlsö högst sannolikt ägnade sig åt :
http://www.guteinfo.com/?id=3219
När vi nu talar om märg och kluvna ben i forntiden, kan det kanske vara tillfälle att länka till vad människorna i grottan Stora Förvar på Stora Karlsö högst sannolikt ägnade sig åt :
http://www.guteinfo.com/?id=3219
-
Carl Thomas
- Inlägg: 2159
- Blev medlem: 15 april 2015, 15:05
- Ort: Jämtland
Re: jakt utan vapen - a
Kannibalism är naturligtvis en möjlighet - och populärt att använda eftesom det skapar reaktioner. Jag ser kannibalism som en möjlig förklaring bland andra möjliga förklaringar.
En möjlighet är avköttning före begravningen av skelettet samt urtagningen av märgen. Hjärna och märg är bra för skinnberedning samt gör skinn vattentäta - och kanske sågs det extra positivt att använda sina dödas märg att skydda mot väta - eller mjukgöra skinn. Kanske var märg från människa extra effektiv
Vi har bara hittat någon, eller några procent av våra döda förfäder. Vi vet alltså inte hur 99 % av våra förfäder begravdes. Vi vet faktiskt hur de INTE begravdes - och det var i dösar, gånggrifter, hällkistor, rösen och högar. Mindre än 1 procent av våra förfäder begravdes på det sättet.
Samtidgt vet vi att småbenen oftast saknas i de gavar vi har hittat. Detta har förklarats med att små ben multnar bort först - men småbenen är homogent ben och därmed multnar de mycket sakta. Ett annat argument är att de är så små att de inte hittas - men man hittar pärlor och annat som är mindre än småbenen.
Ett normalt begravningssätt kan vara att man tog hand om de dödas ben efter avköttning. Normalt avköttades benen genom att den döde lades upp på en plattform och fåglar åt upp köttet. Det kan ha varit viktigt att just fåglar åt köttet (inte möss eller råttor alltså). När bara benen fanns kvar tog man ned benen, slog sönder dem samt malde ned dem till benmjöl. Benmjölet hälldes ned i vatten. Vattnet var livgivande - samt förde den döde till dödsriket. Kanske hälldes benmjölet på hällristningar under en period - och kanske ör det därför det finns så många skepp på hällristningarna - samt att det oftast rinner vatten över dem...
Det verkar samtidgt vara så att man inte var speciellt noga med benen - det viktiga var kanske vissa ben, eller att majoriteten av benen fanns med. Att ett splittrat (kluvet) ben av människa hittas kan alltså förklaras med just detta. Även i brandgravar från vikingatiden fattas ben.
Det är också vanligt att man utanför gånggrifter hittar småben från människa ihop med keramikskärvor. Det tolkas gärna som rester av offermåltider - men åt man verkligen bara händer och fötter vid dessa offermåltider? (Enahanda måltider i fotsida dräkter).
En annan möjlighet är att de dödas ben togs ut och tvättades - buntades (bands ihop eller lades i en skinnsätena) ihop och lades in i graven igen - och småbenen tappades utanför?
Kannibalsim är en mer populär syn än avköttning. Ändå har de flesta kulturer använt just avköttning - och begravning av enbart skelettet. Avköttning används än idag på några få platser - på en av dessa platser matas gamar med det färska avskurna köttet - och benen begravs efter avköttningen.
Om den flata stenen i grottan blivit flat av offerknivar - eller stenar som krossar och maler ben till benmjöl vet vi alltså inte. Jag tror att krossning och malning av ben gör stenar flatare än vad vassa flinteggar gör etersom eggar brukar bilda gropar eftersom man skär på ungefär samma ställe - studera en skärbräda så ser du det jag menar.
Thomas
En möjlighet är avköttning före begravningen av skelettet samt urtagningen av märgen. Hjärna och märg är bra för skinnberedning samt gör skinn vattentäta - och kanske sågs det extra positivt att använda sina dödas märg att skydda mot väta - eller mjukgöra skinn. Kanske var märg från människa extra effektiv
Vi har bara hittat någon, eller några procent av våra döda förfäder. Vi vet alltså inte hur 99 % av våra förfäder begravdes. Vi vet faktiskt hur de INTE begravdes - och det var i dösar, gånggrifter, hällkistor, rösen och högar. Mindre än 1 procent av våra förfäder begravdes på det sättet.
Samtidgt vet vi att småbenen oftast saknas i de gavar vi har hittat. Detta har förklarats med att små ben multnar bort först - men småbenen är homogent ben och därmed multnar de mycket sakta. Ett annat argument är att de är så små att de inte hittas - men man hittar pärlor och annat som är mindre än småbenen.
Ett normalt begravningssätt kan vara att man tog hand om de dödas ben efter avköttning. Normalt avköttades benen genom att den döde lades upp på en plattform och fåglar åt upp köttet. Det kan ha varit viktigt att just fåglar åt köttet (inte möss eller råttor alltså). När bara benen fanns kvar tog man ned benen, slog sönder dem samt malde ned dem till benmjöl. Benmjölet hälldes ned i vatten. Vattnet var livgivande - samt förde den döde till dödsriket. Kanske hälldes benmjölet på hällristningar under en period - och kanske ör det därför det finns så många skepp på hällristningarna - samt att det oftast rinner vatten över dem...
Det verkar samtidgt vara så att man inte var speciellt noga med benen - det viktiga var kanske vissa ben, eller att majoriteten av benen fanns med. Att ett splittrat (kluvet) ben av människa hittas kan alltså förklaras med just detta. Även i brandgravar från vikingatiden fattas ben.
Det är också vanligt att man utanför gånggrifter hittar småben från människa ihop med keramikskärvor. Det tolkas gärna som rester av offermåltider - men åt man verkligen bara händer och fötter vid dessa offermåltider? (Enahanda måltider i fotsida dräkter).
En annan möjlighet är att de dödas ben togs ut och tvättades - buntades (bands ihop eller lades i en skinnsätena) ihop och lades in i graven igen - och småbenen tappades utanför?
Kannibalsim är en mer populär syn än avköttning. Ändå har de flesta kulturer använt just avköttning - och begravning av enbart skelettet. Avköttning används än idag på några få platser - på en av dessa platser matas gamar med det färska avskurna köttet - och benen begravs efter avköttningen.
Om den flata stenen i grottan blivit flat av offerknivar - eller stenar som krossar och maler ben till benmjöl vet vi alltså inte. Jag tror att krossning och malning av ben gör stenar flatare än vad vassa flinteggar gör etersom eggar brukar bilda gropar eftersom man skär på ungefär samma ställe - studera en skärbräda så ser du det jag menar.
Thomas
Historia är färskvara.
-
Bäckahästen
- Inlägg: 1994
- Blev medlem: 30 april 2015, 22:45
- Ort: Blekinge
Re: jakt utan vapen - asätare
Häftigt! Att det bara fungerar när lejonen är så många och människorna så få.Leif skrev:En intressant video som visar en strategi som kan användas för att få kött utan att behöva jaga. Jag tycker det är en bra illustration till hur våra äldsta förfäder / tidiga hominider kan ha agerat asätare snarare än jägare:
https://www.youtube.com/watch?v=TBpu4DAvwI8
-
Carl Thomas
- Inlägg: 2159
- Blev medlem: 15 april 2015, 15:05
- Ort: Jämtland
Re: jakt utan vapen - asätare
Historia är färskvara.
Re: jakt utan vapen - asätare
Carl Thomas , jag håller med dig i vad du skriver.
Vad gäller proceduren att åstadkomma ett skelett att bevara tror jag här i Norden mest på den metod som innebär först jord/kistbegravning, sedan (uppgrävning och) rensning av skelettet. Därvid kan jag tänka mig att man missar/inte bryr sig om smådelar.
Av brist på gravplatser har man på vissa kyrkogårdar tillämpat denna metod. Skeletten har sedan bevarats i s k benhus. Nedan en länk till det berömda Beinhaus i Hallstatt:
https://www.google.se/search?q=hallstat ... mVGE61Y%3D
Vad gäller proceduren att åstadkomma ett skelett att bevara tror jag här i Norden mest på den metod som innebär först jord/kistbegravning, sedan (uppgrävning och) rensning av skelettet. Därvid kan jag tänka mig att man missar/inte bryr sig om smådelar.
Av brist på gravplatser har man på vissa kyrkogårdar tillämpat denna metod. Skeletten har sedan bevarats i s k benhus. Nedan en länk till det berömda Beinhaus i Hallstatt:
https://www.google.se/search?q=hallstat ... mVGE61Y%3D
-
Carl Thomas
- Inlägg: 2159
- Blev medlem: 15 april 2015, 15:05
- Ort: Jämtland
Re: jakt utan vapen - asätare
Jag tror att plattformar användes här i Norden. Fåglar finns som smycken, på sköldar, hällristningar och Oden hade två korpar som kompisar, fåglar finns alltså i vår kultur och i våra sagor. Att fåglar åt köttet på våra döda hade alltså en speciell betydelse som en del av resan till dödsriket.
Vi bör alltså leta efter 4 stolphål samt leta efter benrester mellan dem. Letar vi kanske vi finner också - men först måste vi ju förstå vad det är vi letar efter.
Invid Woodhenge, en bit från Stonehenge vill jag minnas att man hittade stolphål som man ansåg vara en plattform för de dödas avköttning.
Thomas
Vi bör alltså leta efter 4 stolphål samt leta efter benrester mellan dem
. Letar vi kanske vi finner också - men först måste vi ju förstå vad det är vi letar efter.Invid Woodhenge, en bit från Stonehenge vill jag minnas att man hittade stolphål som man ansåg vara en plattform för de dödas avköttning.
Thomas
Historia är färskvara.