Att gräva eller inte gräva...?

[Yngwe]

Frågan om man ska gräva ut allt man kan eller om man ska "spara" arkeologi har varit uppe i en annan tråd och jag tar upp en aspekt till här.


När man säger att man väljer att spara viss arkeologi för framtiden så finns det ju en risk i att man begränsar sitt referensmaterial.


Låt säga att man undersöker en speciell forlämningstyp som inte så ofta är undersökt. De erfarenheter vi drar blir ur ett mycket smalt perspektiv. Det är väl i sig ingen skada, så länge ingen ska använda sig av materialet i vidare forskning med tolkande inslag. Men om man gör det, då blir det problem. Risken är då överhängande att man lägger resurser på något trots att man saknar vettigt referensmaterial.

Alltså, om vi vill lära oss något om vår historia är det meningslöst att gräva ut en enda fornborg. Först om vi gräver ut flera kan vi börja förstå dom, och det gäller givetvis med andra fornlämningstyper också. Så ska en arkeolog över huvud taget ge sig på någons slags tolkning av materialet, så måste det finnas referenser

[MrB]

Gräv!
Ta prov från allt och undersök med dagens metoder!
Men försök i alla fall spara en så stor oberörd del för framtida undersökningar som bara är möjligt!

[Leif]

/MrB svarade medan jag skrev, ser att vi har liknande svar/

Det är en svår avvägning det där att ge sig in i ovanliga och dåligt kända lämningar. Då tycker jag att det finns all anledning att vara restriktiv. Tex göra punktinsatser som man kan förvänta ger mycket info samtidigt som man spar stora delar av lämningen till framtida arkeologer. Sandby bort tycker jag är ett bra exempel på hur man med förhållandevis begränsade insatser skapat helt makalös ny intressant kunskap.

Totalundersökningar tycker jag bara är motiverat när alternativet är destruktion utan dokumentation.

[Yngwe]

Sandby är nog väldigt speciellt, och det är nog möjligt att det är unikt på sitt sätt. Men om man tar det som exempel, finns det möjlighet att förstå Sandby bättre om man t.ex. undersöker andra närliggande fornborgar?
För egentligen har man väl inte förstått alls vad som hänt där mer än den högst lokala kontexten. Folk har slagits ihjäl och de döda har inte tagits omhand.... och med det är det liksom...punkt slut. Och något mer lär Sandbyborg aldrig kunna berätta. Im mn däremot ser att en annan, eller kanske flera andr fornborgar också råkat ut för något samtidigt, då har man en helt annan bakgrund till det som hände i Sandby.

[Carl Thomas]

Arkeologers arbete kommer troligen aldrig att ta slut, vi kommer under mycket lång tid att hitta nya fornlämningar. Se bara vad vi hittat under de senaste 25 åren som varit totalt okänt.... Vi kommer troligen att hitta fler "Uppåkra" och mycket annat.

Någon av liken i Sundbyborg kanske har en pilspets i sig som vi kan se ör tillverkad i en annan fornborg - eller som är vanlig i ett annat geografiskt område - vilket kanske kan ge ytterligare information om vad som inträffat.

Naturligtvis skall man prioritera, ekonomin har sina gränser, osv, men jag ser fortfarande inget för mig hållbart argument till att ha som mål att gräva ut allt. Jag tror inte att man skall "spara utgrävningar" till framtida arkeologer. Men, proritera måste vi natueligtvis göra och bedömma vad som skall grävas ut i vilken ordning.

Benhus tror jag på mer än återbegravning på plats. Hade det mesta av Våsthögns benmaterial inte återbegravt i Vösthögen utanni ett Benhus hade vi haft mer material att könsbestämma. Som det nu är måste Västhögen öppnas och det deponerade benmaterialet tas fram igen för att könsbestämmas på nytt... DNA kanske går att ta fram då - och kanske kan vi se eventuellt släktskap i andra högar/gravar som ger oss ytterligare information?

Thomas

[Leif]

Naturligtvis skall man prioritera, ekonomin har sina gränser, osv, men jag ser fortfarande inget för mig hållbart argument till att ha som mål att gräva ut allt. Jag tror inte att man skall "spara utgrävningar" till framtida arkeologer. Men, proritera måste vi natueligtvis göra och bedömma vad som skall grävas ut i vilken ordning.

1,8 miljoner lämningar är registrerade i FMIS. Jag ser inget hållbart argument till att man skall undersöka alla.

För övrigt ställde en kommunal tjänsteman på orust eller tjörn för länge sedan en fråga till Bohusläns museum.
"Vad kostar det att gräva bort alla fornlämningar i kommunen så vi slipper ta hänsyn till dem när vi skall sälja tomter"
Han följde inte upp frågan.

[Carl Thomas]

För mig är alla gravar/fornlämningar av intresse för dokumentation. Det ser jag som ett mål vi bör sätta upp eftersom varje sådan dokumentation lär oss mer om vår forntid.

Nu tror jag inte på att vi skall utbilda 1,8 miljoner arkeologer så att de kan gräva ut var sin fornlämning, jag tror på att utnyttja de arkeologer som finns samt att vi tar ett antal sekel på oss för att utföra jobbet.

enligt FIS har vi alltså 1,8 miljoner lämningar registrerade. Med tanke på att det har levt, och dött, ca 280 miljoner människor inom nuvarande Sveriges gränser under 12000 år så finns det jobb i överflöd i tusentals pr framöver.

FIS 1,8 miljoner lämningar innebär att vi har hittat ungefär 0,5 % av de lämningar vi vet skall finnas... Det bör ju stämma till viss eftertanke...

Som jag skrivit tidigare, vi vet inte ens hur majoriteten av våra förfäder faktiskt begravdes. Vi vet hur de INTE begravdes - och det var i dösar, gånggrifter, hällkistor, rösen och högar. De stora monumentala mycket udda gravarna har vi hittat - men dessa är alltså mindre än 0,5 % av gravmaterialet... Vi bör alltså försöka lära oss mer om våra förfäders gravskick eftersom 99,5 % av deras gravar vet vi ingenting om.

Thomas