Eld, ved och vedåtgång

[Leif]

En systematisk genomgång av de arkeologiska analyserna av träkolsmaterial borde ge en indikation om man framför allt eldat smått eller stort. Men det hänger ju ihop med hur man har tagit sina prover. Har man pillat ut det småttigaste i hopp om att få fram material för en C14 analys eller har man tagit lite mer omfattande prover i syfte att se vad man faktiskt eldat?

Jag har ibland gjort det sistnämnda. Då har jag tex fått fram indikationer på att man eldat grenar från hamlade träd, dvs restprodukter efter lövfoder. Detta är dock inget material som är jättevanligt men det förekommer. Överlag är mitt intryck dock att man eldat mer grenar än stockar i de material jag kikat på. Men som sagt, det är inte systematiskt och det gäller bara halland och norra småland. Hur man gjort på andra håll låter jag vara osagt.

[Carl Thomas]

Leif, när du analyserar en gammal eldstad kan du bara analysera askan efter den sista elden man eldade. Eldstaden töms på aska regelbundet.

När man eldar t.ex. En tjåsko brinner den så småningom av på mitten. Ändarna makas då ned i elden och brinner upp där. Eldens ved makas ständigt ihop så att man får ut så mycket eld som möjligt av veden man eldar. Kvar blir aska i "pulverform". Denna aska tror jag inte kan användas till att få fram strorleken på veden.

Små grenar eldas normalt inte i en eldstad eftersom små grenar skapar en hög eld med mycket värme - och den dör snabbt och lämnar ingen glöd efter sig, bara en mycket fin ljusgrå aska. Små grenar är alltså bra för en bakeld när man gräddar bröd som skall gräddas snabbt, t.ex. glödkakor.

Eldar som avbröts snabbt, t.ex. Sandbyborgs eldar, är mycket intressanta, jag hoppas att man undersöker dessa mycket noga eftersom de ger en ögonblicksbild på en vardagseld. Dessa eldar är alltså mycket unika, kanske till och med extremt unika.

Eldstäder som blivit övergivna visar den sista elden man gjorde upp - och det var troligen ingen vardagseld. Det är ju detta arkeologer normalt hittar skulle jag tro.

Samer som överger en kåta städar eldstaden - så Samiska eldstäder som hittas borde alltså vara tomma från aska och kol...hittar man träkol i en eldstad så har alltså en eld slocknat av sig själv, ingen har alltså makat ihop veden...det är alltså en eldstad som övergivits brinnande - eller som släkts med vatten innan man gick (släcker man en eldstad med vatten spricker troligtvis edstadens stenar genom den hastiga avkylningen - och ingen eld i en bostad släktes någonsin med vatten så länge eldstaden var i bruk. Tillfälliga eldstäder kan släckas med vatten - men helst använder man jord när man släcker dem. Amatörer pinkar på elden för att släcka den.

Barrved som brinner skvätter glöd flera meter runtomkring sig, normalt eldar man alltså inte barrved inomhus i en bostad med en eldstad på golvet. Lövträd skvätter inte glöd - så det är lövträd, främst björkved man använder sig av normalt. Björkved brinner bra, torkar lätt - och man skördar näver för slöjd samtidigt.

Naturligtvis eldar man det som finns där man bor, oavsett vad det är. På Island eldade men björkved i början eftersom Islands skogar bestod av björkved. När skogarna tog slut eldade men torv och drivved. Torv var det vardagliga bränslet.

Spillning brinner dåligt, liksom tång - dessutom luktar det illa och det brinner med låg vörme samt ger mycket rök. Bor människor på en ö fraktade de troligen ved dit från fastlandet. De samlade drivved och skördade tång och annat de kunde elda. Jag vet inte mycket om tång men om tång skördas årligen under några sekler blir det, gissar jag, svårt att skörda tång efter några decennier. Tången tar troligen slut runt ön där man bor. Nör ett järnåldershus årsvedförbrukning ligger runt 100 kubikmeter björkved - hur mycket tång behövs för att motsvara denna vedmängd för att man skall få samma energimängd? 500 kubikmeter? Hur många djur behöver man för att då ihop 500 kubikmeter spillning per år - och hur skall man förvara spillningen torr fram till vintern ?

Utan eld överlevde man inte i vårt klimat - så vi vet att man eldade. Frågan är vad man eldade där det inte fanns ved där man bodde. Eller - bodde man vintertid där det inte fanns ved? Sommarboende på en skogsfri ö i skärgården klarar man utmärkt - men vintertid klarade man det knappast. Kanske var det bönder från fastlandet som fiskade sitt årsförråd av fisk under sommaren som bodde på de skogslösa öarna? Det är en förklaring jag kan köpa, en del av självförsörjning alltså?

Det absolut enklaste sättet, med minsta möjliga arbetsinsats, är att fälla träd när saven stiger i trät, råbarka och lägga upp för tork. Veden hämtas sedan hem, kapas och klyvs samt staplas för torkning under regnskydd - och bör läggas in i vedbod före midsommar så att fukthalten i veden ligger under 20 procent efter tork under sommaren. Då kan denna ved eldas till vintern. Alla andra sätt är svårare, tyngre, tar längre tid, är besvärligare, osv. Detta är gammal traditionell vedkunskap. Ett järnåldershall eldade ca 100 kubikmeter ved per år enligt de tester som utförts. Det motsvarar ca 100 stora björkar i södra Sverige.

En villa som vörms upp med ved idag behöver ca 20-25 kubikmeter ved. Skillnaden i vedåtgången är att en eldstad på golvet (där människan delar rummet elden) ger bara ut 5 procent av sin energi till omgivningen = 95 procent av värmeenergin går ut med röken. I en villa finns en villapanna, elden brinner alltså i ett slutet rum - och man tar tillvara ca 80-85 procent av vedens enerigi.

Thomas

[Carl Thomas]

Hittade detta av en tillfällighet. Jag visste inte ens att det funnits eldugnar som dessa för uppvärmning av hus/borgar i Sverige!

För de intresserade är det en intressant läsning!

http://www.diva-portal.org/smash/get/di ... TEXT01.pdf

Vedåtgången för ett stort stenhus beräknas till 2800 kubikmeter ved per år (5 vedugnar).

Thomas

[Carl Thomas]

image.jpeg (462.59 KiB) Visad 5445 gånger

En Nying som brunnit ett bra tag

Thomas

[Bäckahästen]

Fina foton och bra förklarat Carl Thomas!

[Leif]

Nu kommer vi nog inte vidare utan att plocka in lite arkeologiska resultat. Så det gör jag.

De eldstäder, kokgropar, etc vi finner på förhistoriska boplatser i södra sverige är generellt sett runda, rundovala eller rektangulära. Sällan över 1 m, oftare kring 0,7 m på sin längsta sida. Beroende på vilken tid som undersöks så kan mängden eldstäder vara stor. Att på en hyggligt stor boplats hitta 500 härdar/eldstäder är inga konstigheter.

Det träkol (det är träkolet vi kikar på, inte askan) vi finner i eldstaden är informationsbärande, det tror jag att vi är överrens om. Och ja, det speglar i normalfallet den sista eldningen även om det finns enstaka exempel där vi har eldstäder som täckts med jord för att släckas och därefter tändas vid ett senare tillfälle så att vi får en stratigrafi.

Hur träkolet hanteras skiljer sig mellan olika arkeologer. Och det ger oss olika information, vilket måste vägas in när man kikar på träkolsanalyserna. Vissa arkeologer är bara ute efter att hitta daterande material. Vissa arkeologer är mer intresserade av veden i sig. Beroende på vad man är intresserad av så tas proverna på olika sätt. Den som letar c14 material plockar de minsta kvistarna och bark/näverbitarna. Den som är intresserad av lokalmiljön och eldningsstrategier plockar en större mängd kolbitar av spridda slag. Plockar man en större mängd bitar förutsättningaslöst så får man bättre kolla på veden i sig, dess storlek etc. Mitt generella intryck är att den är förhålandevis klen, snarare grenar än stockar.

Vid en större undersökning av en äldre järnåldersboplats med gravar i Öggestorp i norra småland jobbade jag aktivt med eldhanteringsanläggningarna vi fann. Jag försökte aktivt se mönster bland de hundratals anläggningarna. Och genom arkeologisk tolkning tillsammans med vedanatomianalyser så kom jag (väldigt förenklat) fram till:
Härdar/eldstäder: al, ask, asp, björk, ek, hassel, lind, lönn, tall, tibast. Man har antagligen eldat med det mesta av det som fanns i närområdet.
Kokgrop: al (en majoritet innehöll bara detta), ask, asp, björk, hassel, lind, lönn. Man har primärt eldat med ett träslag (al) med bra värmevärde och lång glöd, uppenbarligen särskilt utvalt för sina egenskaper.
Järnhantering/ässja: al, björk. Två träslag med bra värmevärde och bra glöd, uppenbarligen medvetet utvalda.
Kremering: ask, asp, björk, ek, hassel, rönn/oxel, tall. Sju träslag, jag minns samtal jag hade med Tore Artelius som menade att just sju träslag var vanligt på kremeringsbål från vikingatid. Har inte fördjupat mig i det hela men det är intressant att det bara var i kremering som vi fick fram rönn. Rönn var inget ovanligt träslag om man skall tro de pollendiagram vi har från området. Det ligger nära till hands att träslagen valdes medvetet, åtminstone rönn. Har dock inte fördjupat mig närmare i det hela. Kanske kan jag få anledning att återkomma till träslag på gravbål i framtiden.

Vänder vi oss till södra Halland så har Lennart Carlie gjort en sammanställning av träkolsanalyser från ungefär 300 anläggningar fårn bronsålders och äldre järnålderskontexter. Lejonparten kommer från härdar, kokgropar, brandgravar och ugnar. Al, björk och ek är de absolut vanligast förekommande träslagen. Under bronsåder var även hassel vanligt men minskar, vilket jag tror hänger samman med betestryck. Givetvis finns det lokala variationer. ///Tillägg: det rör sig om daterade kolbitar///

I Vittene i Västergötland (guldfyndplatsen som det var så mycket ståhej kring på 1990-talet) så hittade vi mängder av stora härdar. Rektangulära, upp till 3 m långa. kolningsgropar hade man kunna tro om det inte var för att ingen av dem var tömd på kol. I dessa härdar hittade vi kvistade trästammar lika långa eller breda som groparna. De låg korsvis i lager. I dessa anläggningar, kanske 40 stycken(?), var ingen ved tjockare än 15 cm, i normalfallet 8-10 cm. Minns jag rätt var det ffa björk, men det var så länge sedan att jag är rätt osäker.

Vi måste alltså återvända till det arkeologiska materialet, gärna fler exempel än mina, för att komma vidare i diskussionen.

[anganatyr]

Vilket fantastiskt bra inlägg Leif. Tackar för det.

[Carl Thomas]

Leif,
Ja är nöjd med att folk förstår hur man eldade i en bostad och hur elden fungerar med utgående värme/rök och inkommande friskluft - och att det rör sig om ca 500 kubikmeter luft som omsätts per timme - och att man enbart kunde använda sig av strålningsvärmen från elden...
Förstår man det - då förstår man vedmängder och annat också.

Runt ett bostadshus finns många olika eldstäder, allt från en grop där man bränner sopor till kokgropar av olika slag, Mor i huset hade sina eldstäder och far i huset sina. Eldstädernas storlek och form är olika för olika ändamål, de kqn vara både låga och höga, försedda med högre kortändarna än långsidor, osv, allt efter till vad eldstaden användes.

I övrigt är vi överens om att lövträd eldades.

Nör jag pratar "vedträn" är det för att det är någonting man förstår idag. Vedträn, som vi använder idag fanns inte på järnåldern. Grenar som ved är utmärkt ved, kvistar används till bakved, kluven ved brinner längre än grenar och ger bättre glöd.

Sågar fanns inte under järnåldern. Sågar blev vanliga först under 1800 talet. Man kapade stammar med yxor och klöv klabbarna med yxor.

Oavsett vilken ved som användes skall veden vara torr med högst 20 procent fuktighet i veden. Färsk ved har 50 procent fuktighet. Veden skall vara torkad under tak och inlagd i vedbod före midsommar för att den skall kunna användas till kommande vinter.

Detta får naturligtvis konsekvenser. Man vill ha så rak ved som möjligt - för att kunna stapla den på så liten yta som möjligt - för att vedboden skall vara så liten som möjligt. Inför vintern skall man alltså ha 60-75 kubikmeter torr ved staplad och klar att eldas.

Är veden krokig med stumpar av kvistar på osv ökar volymen av ved kraftigt. Om vi ser på våra vedträn blir 1 kubikmeter stjälpt ved - 0,6 kubikmeter när man staplat den. 75 kubikmeter staplad ved blir blir alltså ca 105 kubikmeter om den inte är staplad - eller när veden inte är rak. Ju mer luft det finns mellan vedträna - ju fler kubik blir det att förvara torrt under tak.

Du har studerat eldstäder och vad de innehåller. Det ör intressant eftesom under alla veddiskussioner jag haft har det alltid framförts att an även eldade spillning. Kanske kan vi då avliva denna myt med hjälp av dina undersökningar? Hur mycket rester av spillning har du hittat i eldstäder under dina undersökningar?

Thomas

[jancro]

Intressanta inlägg.

Här fick jag en liten aha-upplevelse :
" av Carl Thomas » 15 december 2015, 15:16

I Skandinavien eldar man en Nying, Samerna eldar en tjåsko. Båda är namn på, i princip, samma sak.

En Samisk eldstad på golvet är rektangulär med ena kortänden vänd mot dörren, den andra mot köket. Kortändornas stenar är högre än långsidornas stenar. På kortändarna stenar läggs en tjosko (liten stock) och man eldar under stocken."
( Därför är de rektangulära alltså. )
Kan man kanske arkeologiskt belägga de förhöjda gavlarna på eldstäder från samiska boplatser ?

Angående rökhålets/vindögats storlek. Åtminstone på det sydgötiska huset anses det ha funnits en lucka i taket som kunde regleras inifrån ( och stängas ). Därmed kunde man anpassa sig till både inre och yttre omständigheter. Idag finns det ett takfönster där och man har en murad skorsten.
Som jag tidigare skrivit, tror jag torkad dynga var ett nödbränsle för matlagning, där ved kostade pengar och man inga hade.
Samma kanske gällde för torkad tång. Den kunde emellertid på gynnsamma ställen samlas in rikligt och efterhand.
Tångtäkt ( för gödsling ) bedrevs senare av bl a tångallmänningar ("föreningar") som samlade in lös, uppspolad tång på stränder och grunt vatten. Man använde därvid häst och vagn, även i vattnet. Detta har pågått ( för gödsling alltså ) in i modern tid.

[Carl Thomas]

Jag tror absolut att tång och annat brännbart har eldats i vårt land under 12000 år. Men, när vi diskuterar detta måste vi diskutera normalläget i kanske det land som har mest skogar per capita i världen. Undantagen är svåra att diskutera och de ger ingen bild på hur hela befolkningen eldade.

Som jag sagt många gånger, man eldade med det som fanns tillgängligt på platsen där man bodde.

För mig innebär detta att nästan 100 procent av befolkningen eldade ved. I nödsituationer eldade man annat man fann.

Jag har ett mål med mina veddiskussioner. Målet är att jag vill att så många som möjligt skall förstå både eldning och vedförbrukning - och hur det hela fungerar. Det är en viktig kunskap tycker jag eftersom ca 15% av våra förfäders liv åtgick till vedhantering. Det påverkade våra skogar, förändrade kanske lövträdsbeståndet och i vissa områden kanske till och med det lokala klimatet - detta är en helt okänt forskningsområde idag - och det borde det inte vara tycker jag

Förstår man hur en eld brinner på golvet i ett hus och man enbart kan ta tillvara strålningsvärmen - förstår man t.ex. också att man inte isolerade hus under järnåldern - man tätade hus mot drag. I och med att huset var tätat mot drag kunde man styra tillluften in i huset genom draghål/kanaler dit man ville ha all inkommande luft i huset - så att platserna där man uppehöll sig därmed blev dragfria och behagliga att sitta på.

Läs gärna de trådar som handlar om ved på AF. Där har det mesta avhandlats. Diskussionen handlade i början om att järnåldersfolket inte eldade alls eftersom de var mycket mer köldtåliga än vad vi är idag, att det räckte med att barnen samlade pinnar, att man kunde elda snabbt och mycket, släcka elden och lägga för en lucka i taket för att behålla värmen + mycket mer av ren okunskap.

I dag, 6-7 år senare - och efter hundratals inlägg har vi kommet en bra bit på väg - men som jag ser det har vi en bra bit att gå innan vi är framme också...

Jag är mycket förvånad över att det har tagit så här lång tid att förstå något som är mycket självklart för alla som t.ex. eldar sina hus med ved - och det är en stor del av alla som har en villa idag.

I dag förstår nog alla att våra förfäder eldade - och att det gick åt stora mängder med ved. En del tvekar fortfarande över just mängderna med ved och försöker förklara att annat användes, såsom pinnar, kvistar, kokakor, torv osv. Varje sådan förslag fungerar sämre, ger mer tungt arbete och kräver större tak för att torka, alltså bara negativa saker som ger mer arbete - och sämre värme. Det absolut enklaste är att elda ved - och det ger högsta värmeenerigin för det minsta möjliga arbete.

I tråden om Birka var det intressanta, som jag ser det, att försöka förklara HUR veden kom till Birka, HUR detta var organiserat, osv. Dit kom vi inte eftersom mängden ved ansågs vara så enormt stor att det var en omöjlighet - och jag sa då ca 20 kubik (troligen det dubbla) per hushåll och år - vilket skulle bli ca 5000 kubikmeters årsförbrukning för Birka. Birka har mycket djupa asklager - så alla visste att det eldades... men man förstod inte att askan kom till Birka i form av ved. HUR veden kom dit är det intressanta.

Lite kul är att man idag (mer eller mindre) accepterar en årsförbrukning på ca 100 kubikmeter per hushåll. Arkeologer har nu testat eldning - och högsta beräkningen ligger på 150 kubikmeter ved per år.

Mina 5000 kubikmeter ved har alltså växt till 25000 kubikmeter ved som skall fraktas ut till Birka varje år under 320 år - om vi räknar 100 kubikmeter per hushåll.

HUR veden kom dit är fortfarande inte diskuterat

Thomas