Bodde svearna också i Östergötland?
Postat: 14 juli 2019, 02:04
”Så lät han honom – så sades mig –
halva riket dela sig
och gav honom i hand
Västergötland och Småland,
både Värmland och Dala,
och hertigen fick Swidhido och Uppsala.”
Så skriver Erikskrönikan om delningen av Sveriges Rike mellan Birger jarls söner Valdemar Birgersson och Magnus Ladulås under andra halvan av 1200-talet. Erikskrönikan nämner dock inte vem som tilldelades Östergötland och min teori är därför att Östergötland ingick i begreppet Swidhido, alltså det nyare begreppet för Svithjod (svifolket). Jag tror svearna bebodde både Mälardalen och Östergötland i slutet av vikingatiden.
Min teori är att den östra delen av Götland någon gång erövras/koloniseras av svifolket (kanske började svearna kolonisera Östergötland efter det påstådda slaget vid Bråvalla?). Den östra delen av Götland hamnar då under begreppet Svithjod eftersom den bebos av svifolket, svearna. Något som gör att Östergötland även ett par hundra år senare går under begreppet Swidhido i Erikskrönikan.
Med detta som utgångspunkt kan man sedan studera den tidiga svenska medeltiden.
Jag ser 900-talets Sverige i beteckningen ”svifolkets rike” som en löst sammansatt prästdiktatur i Mälardalen och Östergötland – svifolkets områden (Swidhido/ Svithjod) – med ”lydriken” eller ”skatteområden” i Småland, Gårdarike och kanske på andra ställen runt omkring Östersjön och längre österut. Den mäktigaste prästen – han som härstammar från fruktbarhetsguden Frej/Frö, livets och skördens givare – är konungen i Uppsala. Till honom betalar alla skatt och skänker gåvor i hopp om bra skördar och trygga födslar. Sedan finns det en mängd andra präster som hävdar att de härstammar från olika gudar och det är alla småkungar som finns utspridda över Swidhido/Svithjod – men som alla till syvende och sist svarar inför konungen i Uppsala – Frej/Frös ättling.
Just ordet konung ska också härstamma ur roten ”ättling” eller ”av rätt härkomst”.
Västergötland är något av ett självständigt område/rike där götarna bor och där också ”alla götars ting” ligger. Det är inte solklart om landet ska betala skatt till Frej/Frös ättling i Uppsala, till norrmännens gudaättlingar eller till danskarnas gudaättlingar. Eller om de ska styra sig själva. Västgötarna och andra nordiska länder/folkslag kallar alla som kommer från områden där Svifolket bor för ”svear” medan Svifolket själva kallar sig för upplänningar, västlänningar och södermän – men är ”svear” inför andra folkslag/stammar/områden. Och min teori är då alltså att de östgötska svearna kanske kallades just för ”östgötar” av andra svear eftersom de bebodde östra delen av Götland, men inför andra folkslag/stammar/områden var de ”svear”.
När kristendomen under 900-talet sprider sig i Götland är svearna i Östergötland snabbare än svearna runt Mälardalen på att anamma denna nya världsbild och genom kyrkor och präster och med en helt ny sorts typ av administration kan svearna i Östergötland få kontroll över befolkningen i Småland och tidvis också i Västergötland på ett sätt som de hedniska svearna kring Mälardalen inte kan. Prästdiktaturen omvandlas i Götland till en kristen diktatur med en stark administration där folkets liv och vardag styrs i detalj och där det bara finns plats för en enda ledare, en ”Rex” utvald av Gud. I brist på andra ord översätts det kontinentala ”Rex” till ”konung”. Med folkets och påvedömets stöd förskjuts makten från svearna i Mälardalen (uppsvearna) till svearna i Östergötland. Konungen i Uppsala och svearnas andra småkonungar kring Mälardalen förlorar sin makt och position när de kristna svearna från Östergötland sluter upp bakom en enda ledare, en enda ”Rex”, en enda konung. Konungen i Uppsala tappar sin status som Frej/Frös ättling då många istället dyrkar Kristus som ”den ende Guden”. Här sker alltså en uppdelning mellan svearna och makten förskjuts från Uppsala till Östergötland.
Eftersom götarna i stort bebor Västergötland blir Östergötlands kristna kung ”Rex Svecorum” eftersom han inte har makten över götarna i Västergötland som samlas kring ”alla götars ting” utan enbart har makten över svearna i de östra delarna av Götland.
Detta är inledningen på svifolkets stora ”inbördeskrig” då svearna i Östergötland i slutet av 1000-talet bränner ned Uppsalakungens gamla tempel och får med sig området in i den kristna gemenskapen och kontrollen. När uppsvearna sedan kristnats börjar de komma med egna tronkandidater. När svearna från Östergötland stöder den sverkerska ätten stöder uppsvearna den erikska. Den definitiva segern för svearna i Östergötland blir när Birger jarl besegrar folkungarna och avslutar en hundrafemtio år lång kamp mellan uppsvearna och svearna i Östergötland. Svifolkets rike, Svirike blir därmed enat under en stark kungamakt i Östergötland som också permanent lyckas inkorporera inte bara Småland utan också Västergötland i riket och kungen blir då från slutet av 1200-talet ”Rex Svecorum et Gothorum”.
Beteckningen på svearna (”svensk man”), kommer sedan att bli den vanliga beteckningen på svearna i förhållande till andra folkslag/stammar/områden under senare delen av medeltiden. Speciellt i förhållande till kung Albrekts tyska fogdevälde och drottning Margaretas samt Erik av Pommerns utländska fogdar. Tack vare en stark nationalistisk propaganda av kung Karl Knutsson, Sten Sture den äldre och Gustav Vasa får de alla Svirikes ”inbyggare” att definiera sig som ”svenskar” i förhållande till den danska kungamaktens utländska fogdar. Därmed börjar även västgötar och smålänningar se sig som ”svenskar” i förhållande till ”utlänningar” och då förlorar också begreppet Swidhido/Svithjod sin betydelse då det begreppet ansåg områden som definierade sig som ”svear/svenskar” inför ”utlänningar” – vilket nu alla Svirikes ”inbyggare” gjorde.
Vad tror ni? Låter det realistiskt?
halva riket dela sig
och gav honom i hand
Västergötland och Småland,
både Värmland och Dala,
och hertigen fick Swidhido och Uppsala.”
Så skriver Erikskrönikan om delningen av Sveriges Rike mellan Birger jarls söner Valdemar Birgersson och Magnus Ladulås under andra halvan av 1200-talet. Erikskrönikan nämner dock inte vem som tilldelades Östergötland och min teori är därför att Östergötland ingick i begreppet Swidhido, alltså det nyare begreppet för Svithjod (svifolket). Jag tror svearna bebodde både Mälardalen och Östergötland i slutet av vikingatiden.
Min teori är att den östra delen av Götland någon gång erövras/koloniseras av svifolket (kanske började svearna kolonisera Östergötland efter det påstådda slaget vid Bråvalla?). Den östra delen av Götland hamnar då under begreppet Svithjod eftersom den bebos av svifolket, svearna. Något som gör att Östergötland även ett par hundra år senare går under begreppet Swidhido i Erikskrönikan.
Med detta som utgångspunkt kan man sedan studera den tidiga svenska medeltiden.
Jag ser 900-talets Sverige i beteckningen ”svifolkets rike” som en löst sammansatt prästdiktatur i Mälardalen och Östergötland – svifolkets områden (Swidhido/ Svithjod) – med ”lydriken” eller ”skatteområden” i Småland, Gårdarike och kanske på andra ställen runt omkring Östersjön och längre österut. Den mäktigaste prästen – han som härstammar från fruktbarhetsguden Frej/Frö, livets och skördens givare – är konungen i Uppsala. Till honom betalar alla skatt och skänker gåvor i hopp om bra skördar och trygga födslar. Sedan finns det en mängd andra präster som hävdar att de härstammar från olika gudar och det är alla småkungar som finns utspridda över Swidhido/Svithjod – men som alla till syvende och sist svarar inför konungen i Uppsala – Frej/Frös ättling.
Just ordet konung ska också härstamma ur roten ”ättling” eller ”av rätt härkomst”.
Västergötland är något av ett självständigt område/rike där götarna bor och där också ”alla götars ting” ligger. Det är inte solklart om landet ska betala skatt till Frej/Frös ättling i Uppsala, till norrmännens gudaättlingar eller till danskarnas gudaättlingar. Eller om de ska styra sig själva. Västgötarna och andra nordiska länder/folkslag kallar alla som kommer från områden där Svifolket bor för ”svear” medan Svifolket själva kallar sig för upplänningar, västlänningar och södermän – men är ”svear” inför andra folkslag/stammar/områden. Och min teori är då alltså att de östgötska svearna kanske kallades just för ”östgötar” av andra svear eftersom de bebodde östra delen av Götland, men inför andra folkslag/stammar/områden var de ”svear”.
När kristendomen under 900-talet sprider sig i Götland är svearna i Östergötland snabbare än svearna runt Mälardalen på att anamma denna nya världsbild och genom kyrkor och präster och med en helt ny sorts typ av administration kan svearna i Östergötland få kontroll över befolkningen i Småland och tidvis också i Västergötland på ett sätt som de hedniska svearna kring Mälardalen inte kan. Prästdiktaturen omvandlas i Götland till en kristen diktatur med en stark administration där folkets liv och vardag styrs i detalj och där det bara finns plats för en enda ledare, en ”Rex” utvald av Gud. I brist på andra ord översätts det kontinentala ”Rex” till ”konung”. Med folkets och påvedömets stöd förskjuts makten från svearna i Mälardalen (uppsvearna) till svearna i Östergötland. Konungen i Uppsala och svearnas andra småkonungar kring Mälardalen förlorar sin makt och position när de kristna svearna från Östergötland sluter upp bakom en enda ledare, en enda ”Rex”, en enda konung. Konungen i Uppsala tappar sin status som Frej/Frös ättling då många istället dyrkar Kristus som ”den ende Guden”. Här sker alltså en uppdelning mellan svearna och makten förskjuts från Uppsala till Östergötland.
Eftersom götarna i stort bebor Västergötland blir Östergötlands kristna kung ”Rex Svecorum” eftersom han inte har makten över götarna i Västergötland som samlas kring ”alla götars ting” utan enbart har makten över svearna i de östra delarna av Götland.
Detta är inledningen på svifolkets stora ”inbördeskrig” då svearna i Östergötland i slutet av 1000-talet bränner ned Uppsalakungens gamla tempel och får med sig området in i den kristna gemenskapen och kontrollen. När uppsvearna sedan kristnats börjar de komma med egna tronkandidater. När svearna från Östergötland stöder den sverkerska ätten stöder uppsvearna den erikska. Den definitiva segern för svearna i Östergötland blir när Birger jarl besegrar folkungarna och avslutar en hundrafemtio år lång kamp mellan uppsvearna och svearna i Östergötland. Svifolkets rike, Svirike blir därmed enat under en stark kungamakt i Östergötland som också permanent lyckas inkorporera inte bara Småland utan också Västergötland i riket och kungen blir då från slutet av 1200-talet ”Rex Svecorum et Gothorum”.
Beteckningen på svearna (”svensk man”), kommer sedan att bli den vanliga beteckningen på svearna i förhållande till andra folkslag/stammar/områden under senare delen av medeltiden. Speciellt i förhållande till kung Albrekts tyska fogdevälde och drottning Margaretas samt Erik av Pommerns utländska fogdar. Tack vare en stark nationalistisk propaganda av kung Karl Knutsson, Sten Sture den äldre och Gustav Vasa får de alla Svirikes ”inbyggare” att definiera sig som ”svenskar” i förhållande till den danska kungamaktens utländska fogdar. Därmed börjar även västgötar och smålänningar se sig som ”svenskar” i förhållande till ”utlänningar” och då förlorar också begreppet Swidhido/Svithjod sin betydelse då det begreppet ansåg områden som definierade sig som ”svear/svenskar” inför ”utlänningar” – vilket nu alla Svirikes ”inbyggare” gjorde.
Vad tror ni? Låter det realistiskt?