Kan ju även bero på om man tar paus under längre sträckor och hur krävande terrängen är.
Går man 2 mil om dagen i 4 dagar och sedan tar en heldags paus med övernattning så tror jag inte att man behöver fördubbla intaget efter ett tag utan när kroppen vilar så återhämtar dig sig, men marscherar man dag efter dag så behövs nog mer och mer energi intas.
Sedan just att avverka ett visst avstånd så får man ju även ta med packning på kroppen kontra om man har något som dras på hjul (t.ex. Kärra) bakom sig.
Att gå med endast packning på stigar kontra bättre vägar är ingen större skillnad från idag och långt bak i tiden, kommer man till ett hinder så rundar man det på det kortaste avstånd man hittar.
Har man däremot en vagn bakom sig och kommer till en översvämmad lite bredare väg så stannar ju tiden upp under en längre tid då man inte kan runda objektet som ställer till det utan man måste ju lösa vägens framkomlighet där det var tänkt att man skulle gå.
Tror det är svårt att beräkna hur långt man kunde gå per dag då man måste beräkna väglag/förutsättningar, sedan kan man nog hitta lite i lagar vad man anser hur långt man kan röra sig per dag:
År 1344
Uppsala stadgar
En första förordning för städerna, om tavernor och gästgiverier
kom med Uppsala stadgar 1344, på Manus Erikssons tid.
Varje köpstad skulle vara försedd med två härbärgen, där resande kunde få tillgång till mat, öl och nattlogi.
Hur långt var det mellan varje köpstad? Måste vara längre än 2 1/2 mil skulle jag gissa.
År 1283-1396
Danmark
I løbet af middelalderen udvikledes et netværk af landevejskroer og færgesteder. I middelalderen varetog klostre en stor del af det fornødne gæsteri for vejfarende, men ordningen gav anledning til misbrug ("voldgæsteri"), der også kunne ramme andre, som boede ved landevejene.
I 1283 bestemtes, at voldgæstning skulle forfølges som hærværk, og i erkendelse af behovet for overnatningsmuligheder forordnedes samtidig, at der skulle bygges kroer langs landevejene. Fornyede forbud mod ulovligt gæsteri hos klostre, præster, bønder og andre skete i 1304, 1314, 1360 og 1396.
Ved sidstnævnte lejlighed tilføjede Margrethe 1. et påbud om, at "
hver foged lader bygge kro for hver fjerde mil, og at enhver, der kommer dertil, kan købe sit underhold for sine penge, og at man ikke sætter priserne højere end dem, der gælder i nærmeste købstad"
År 1442
I kung Kristoffers landslag bestämdes att tavernor (värdshus, gästgivaregårdar)
skulle finnas på ett skjutshålls avstånd längs de större vägarna.
(1 skjutshåll = 2-2½ mil)
http://project2.sol.lu.se/fornsvenska/0 ... A-KrL.html
År 1521
Danmark
I Christian 2.s "gejstlige lov" af 1521 omtales i kapitel 130 planen om at oprette herberger og kroer på landet ved alfarvejene:
"Skal skikkes sådanne åbenbare herberger ude på landet, som rette alfare veje [er], så at på hver
2. eller 3. mil er et herberg "
År 1561
Erik XIV. Tavernor skulle inrättas längs de allmänna vägarna utsedda gästgivare
skattebefriades på tre år.
År 1649
Gästgivarordningen, Gästgiveri och skjutshåll skulle ligga med cirka en och en halv till två mils avstånd från varandra, där resande skulle ha möjlighet att byta hästar. För varje gästgiveri fanns en särskild skjutsordning som bestämde hur många hästar där skulle finnas. Skjutsbönderna som ingick i gästgiveriet skulle vid behov erbjuda hållhästar som skulle erbjudas resande.
Det jag funderar över är om man redan år 1442 använde sig av ett system för att skjuts folk mellan punkt A till punkt B?