Olika synsätt

Här kan du diskutera vetenskapliga metoder
History freak
Inlägg: 88
Blev medlem: 30 april 2015, 18:42
Ort: Stockholm

Olika synsätt

Inlägg av History freak » 5 maj 2015, 22:21

Genom tiderna har olika synsätt använts för att tolka vår forntid.. Idag är det helt uppenbart att det finns två alternativa synsätt i den historiska världen:

Det ena åsiktsriktningen är det Weibullianska synsättet, som var allenarådande för 20-30 år sedan, där ingenting i praktiken respekterades och de skriftliga källorna nedgjordes till inget värde alls. Inte ens de arkeologiska fynden tillmätes något större värde då man av olika skäl fann motiv att ifrågasätta en rimlig tolkning. Därmed återstår inte mycket att bygga på och de kan därför förneka alla tolkningar in absurdum

Så har vi den andra åsiktsriktningen som vill se helheten. Har man den inställningen arbetar man tvärvetenskapligt och lägger pussel med tillgängliga fakta, väldigt många små och stora pusselbitar och indicier för att åstadkomma en mycket tätare pussel som så småningom ger en mer tydlig bild av händelseutvecklingen i forntiden. Naturligtvis skall man vara källkritisk och av många detaljer i de skriftliga källorna förstår vi att de inte kan vara riktiga, men jag liksom många andra med detta synsätt inser att där finns en kärna av sanning. Vi som arbetar med detta synsätt anser jag ligger i frontlinjen för historisk forskning. Få av oss uttrycker sig i påstående form. Avsikten är att få igång en diskussion som kan leda fram till en större förståelse för de olika epokerna och få fler att börja tänka i nya icke låsta banor. Med detta offensiva synsätt får vi en mer varierad syn på vår historia som kan medföra genombrott i historieskrivningen.

Det handlar inte bara om att tolka de skriftliga källorna och de arkeologiska fynden. Ju längre bak i tiden vi kommer, ju svårare blir det för oss moderna människor att förstå. Är man så inskränkt att man inte förstår att väga in människans fantastiska kreativitet,, logiskt tänkande, vad som är sannolikt och människans intelligens blir det svårt att alls nå några framsteg.

Jag har svårt för att se att någon form av consensus är möjlig mellan dessa båda synsätt. Det är uppenbarligen så mycket känslor inblandade att man tar heder och ära av varandra på ett skamlöst sätt. Det har vi sett väldigt tydligt på Arkeologiforum.

Dock har en tydlig omsvängning i synsätt skett på senare år och en mer modern syn på de skriftliga källorna kan vi idag se, som innebär att man respekterar de gamla krönikorna på ett helt annat sätt. Det gäller särskilt Snorre.

Jag är en förespråkare för helhetstänkandet. Personligen har jag svårt för att förstå hur man skall angripa problemet på ett annat sätt.

Opager
Inlägg: 676
Blev medlem: 1 maj 2015, 09:04
Ort: Malmö

Re: Olika synsätt

Inlägg av Opager » 5 maj 2015, 22:35

History Freak:
[Dock har en tydlig omsvängning i synsätt skett på senare år och en mer modern syn på de skriftliga källorna kan vi idag se, som innebär att man respekterar de gamla krönikorna på ett helt annat sätt. Det gäller särskilt Snorre.
Du är fullständig tokigt ute med den här typen av påståenden. Etnisk arkeologi och nationalistisk arkeologi är dött i modern forskning. Dina metoder liknar tankesätt från 1800-talet fram tills 1950.

Modern arkeologi använder skriftliga källor om de stöds av arkeologin. Din argumentation startar från andra hållet.

Det du påstår är helt enkelt inte sant.

Opager

Användarvisningsbild
Yngwe
Inlägg: 3106
Blev medlem: 15 april 2015, 23:01
Ort: Gränna

Re: Olika synsätt

Inlägg av Yngwe » 5 maj 2015, 23:05

Det finns som sagt två vägar att gå.

Den ena är att låta möjligheterna få utrymme, att hellre fria än fälla och låta kreativiteten få utrymme att skapa tolkningar som tilltalar oss. Man kan då säga att ja, en sådan gravhög är nog bara värdig en kung, och gravgåvorna skulle faktiskt kunna vara så gamla, så vi får se på källorna vilken kung det kan vara. Snorres Aun verkar passa, vi säger att det är Aun. Så bedrevs såväl arkeologi och historia under mycket lång tid, i praktiken med effekt fram till idag. Aun fick gälla, och på det byggdes nya tolkningar. Sen kom en ny tid, då Snorre granskades kritiskt, och man började ifrågasätta om hans kunskap om saker och ting många många hundra år tidigare verkligen kunde vara så god. Man såg till sig själv, med alla hjälpmedel och all samlade kunskap, och insåg att händelser så långt tillbaka inte är lätt att veta något om. Så Aun ströks, kvar blev en namnlös kung. Ett steg tillbaka, helt plötsligt visste vi lite mindre om vår historia. Sen kom en osteolog, och då blev det riktigt problematiskt, för det verkade faktiskt som om den begravde inte var en man, utan en kvinna. Ingen kung alltså, utan något annat. Möjligen tillsammans med en försvunnen kung..? Utan tvekan så visste vi nu, efter att vetenskapen fått verka, ännu lite mindre. Nu blev det besvärligt, för nu fanns det en mängd tolkningar som byggde på en kung, som inte längre hade någon kung, och därför saknade en grund att stå på. Då började det bli jobbigt, för helt plötsligt visste vi väldigt lite. Så många hade jobbat så länge, så många bilder hade skapats, men det vi fått ut av det var möjligen inte sant. Något som man fortfarande brottas med.

Till råga på allt var detta bara ett av många fall. Alla hade ju jobbar med samma tyglar, fria att tolka, och de mest karesmatiska och auktoritäras tolkning fick gehör och blev till sanningar. Men nu revs dom upp. Man fick börja om med stora delar, och frågan är då hur man skulle göra. Skulle man låta kreativiteten tala igen eller skulle man ta till den andra möjligheten? Att inte tolka längre än att man kan backa tillbaka till det materialet faktiskt sa till oss utan att kasta bort något.

Saken är ju den att det är när vi tillåter oss tolka allt för fritt som vi blir osams. Det är då vår personliga önskan får utrymme, och det är då den kommer i konflikt med andras personliga önskan. Det är när våra tolkningar går för långt som risken är störst att dom faller, vilket får oss att förlora ansiktet och bli upprörda, och det är när vi känner att risken finns att så blir fallet som vi blir aggressiva för att försvara oss.

Ingen bråkar om vad som fanns i Auns hög, det man bråkar om är hur vi ska tolka detta....

History freak
Inlägg: 88
Blev medlem: 30 april 2015, 18:42
Ort: Stockholm

Re: Olika synsätt

Inlägg av History freak » 5 maj 2015, 23:13

Som sagt, det finns olika åsiktsriktningar........och mycket känslor.......och aldrig mötas de tu ! Jag och många andra använder också självklart de skriftliga källorna och söker stöd i arkeologin lika mycket som ni. Som sagt.......vi måste tolka de källor vi har.

Bäckahästen
Inlägg: 1665
Blev medlem: 30 april 2015, 22:45
Ort: Blekinge

Re: Olika synsätt

Inlägg av Bäckahästen » 6 maj 2015, 06:04

Yngwe skrev:Det finns som sagt två vägar att gå.

Den ena är att låta möjligheterna få utrymme, att hellre fria än fälla och låta kreativiteten få utrymme att skapa tolkningar som tilltalar oss. Man kan då säga att ja, en sådan gravhög är nog bara värdig en kung, och gravgåvorna skulle faktiskt kunna vara så gamla, så vi får se på källorna vilken kung det kan vara. Snorres Aun verkar passa, vi säger att det är Aun. Så bedrevs såväl arkeologi och historia under mycket lång tid, i praktiken med effekt fram till idag. Aun fick gälla, och på det byggdes nya tolkningar. Sen kom en ny tid, då Snorre granskades kritiskt, och man började ifrågasätta om hans kunskap om saker och ting många många hundra år tidigare verkligen kunde vara så god. Man såg till sig själv, med alla hjälpmedel och all samlade kunskap, och insåg att händelser så långt tillbaka inte är lätt att veta något om. Så Aun ströks, kvar blev en namnlös kung. Ett steg tillbaka, helt plötsligt visste vi lite mindre om vår historia. Sen kom en osteolog, och då blev det riktigt problematiskt, för det verkade faktiskt som om den begravde inte var en man, utan en kvinna. Ingen kung alltså, utan något annat. Möjligen tillsammans med en försvunnen kung..? Utan tvekan så visste vi nu, efter att vetenskapen fått verka, ännu lite mindre. Nu blev det besvärligt, för nu fanns det en mängd tolkningar som byggde på en kung, som inte längre hade någon kung, och därför saknade en grund att stå på. Då började det bli jobbigt, för helt plötsligt visste vi väldigt lite. Så många hade jobbat så länge, så många bilder hade skapats, men det vi fått ut av det var möjligen inte sant. Något som man fortfarande brottas med.

Till råga på allt var detta bara ett av många fall. Alla hade ju jobbar med samma tyglar, fria att tolka, och de mest karesmatiska och auktoritäras tolkning fick gehör och blev till sanningar. Men nu revs dom upp. Man fick börja om med stora delar, och frågan är då hur man skulle göra. Skulle man låta kreativiteten tala igen eller skulle man ta till den andra möjligheten? Att inte tolka längre än att man kan backa tillbaka till det materialet faktiskt sa till oss utan att kasta bort något.

Saken är ju den att det är när vi tillåter oss tolka allt för fritt som vi blir osams. Det är då vår personliga önskan får utrymme, och det är då den kommer i konflikt med andras personliga önskan. Det är när våra tolkningar går för långt som risken är störst att dom faller, vilket får oss att förlora ansiktet och bli upprörda, och det är när vi känner att risken finns att så blir fallet som vi blir aggressiva för att försvara oss.

Ingen bråkar om vad som fanns i Auns hög, det man bråkar om är hur vi ska tolka detta....
Ett riktigt bra inlägg Yngwe.

Användarvisningsbild
Leif
Inlägg: 354
Blev medlem: 4 maj 2015, 08:00
Kontakt:

Re: Olika synsätt

Inlägg av Leif » 6 maj 2015, 08:04

Ja, det finns olika synsätt på vår förhistoria. Dels skiljer det sig mellan amatör och professionell. Det skiljer sig också mellan olika amatörer, någon är bara intresserad av Knohults sockens förhistoria någon annan av flinta från en ådal en tredje är fixerad vid ett folksalag. Sedan finns det skillnader inom den professionella arkeologin, jag gör ett försök att kortfattat förklara detta nedan. Men en sak är säker, Weibull har aldrig haft någon stor plats i den svenska arkeologin och Weibull är orsaken till att det först är under de senaste kanske 30 åren som folk åter vågat börja forska kring vår medeltid.... Hade Weibull fått råda hade vi krasst sett inte haft något annat än historisk arkeologi eftersom det hade varit svårt att hitta av varandra oberoende källor för tidigare tidsperioder på det vis som den historiekritiska skolan kräver.

En extremt hårdvinklad och kortfattad beskrivning av hur jag uppfattade de senaste 50 årens akademiska arkeologi:

Kulturhistorisk arkeologi (i princip fram till 1970-talet, bland amatörer/hembygdsforskare förekommer det fortarande). Weibull har aldrig varit stor i arkeologin och hade definitivt ingen plats i den kulturhistoriska arkeologin.
Processuell arkeologi, naturvetenskapernas genomslag. Arkeologin skall vara en naturvetenskap och allt skall presenteras i naturvetenskaplig dräkt. sent 1960-tal och frammåt, dog i europa runt 1990 men fortlevde i tex USA. Antropoligin är viktigare än historiedisciplinerna inom denna skolbildning.
Postprocessuell arkeologi, anything goes (postmodernism, relativism). En bejakande arkeologi som utvecklades till ett fäktande med ord utan relevans för grävande arkeologi. Mitten av 1980-talet och en bit in på 2000-talet. Här är Weibull lika död som dronten. Arkeologihistoria blir ett stort och accepterat ämne i avhandlingar.
Något annat, vart det är på väg vet vi inte riktigt men det är tydligt att det finns en vilja att åter försöka tolka och förklara (inte bara diskutera) förhistora. Naturvetenskaperna åter extremt viktiga. Kanske skall det ses som en modern variant av den processuella arkeologin.

Beskrivningen ovan är en hårddragning av den akademiska arkeologin. Museernas utställningsverksamhet låg länge nära den kulturhistriska arkeologin med undantag för en period av postmodernism då det helt plötsligt blev omodernt med skyltar som förklarade vad det var som ställdes ut... Uppdragsarkeologin har hela tiden legat närmare den processuella arkeologin än den postprocessuella. Inte minst datorernas genomslag och inmätnignar med mm nogrannhet speglar detta. Siffrorna och tabellerna tar över. De lite mer övergripande tolkningarna försvinner eftersom platsens alla data dränker möjligheterna att förstå något övergripande. Nu tvingas vi inom uppdragsarkeologin prioritera mer vilket med lite tur gör att vi förmår lyfta blicken i något större utsträckning.
Arkeologi är kul men inte livsviktigt.

History freak
Inlägg: 88
Blev medlem: 30 april 2015, 18:42
Ort: Stockholm

Re: Olika synsätt

Inlägg av History freak » 6 maj 2015, 09:00

Leif skrev:Ja, det finns olika synsätt på vår förhistoria. Dels skiljer det sig mellan amatör och professionell. Det skiljer sig också mellan olika amatörer, någon är bara intresserad av Knohults sockens förhistoria någon annan av flinta från en ådal en tredje är fixerad vid ett folksalag. Sedan finns det skillnader inom den professionella arkeologin, jag gör ett försök att kortfattat förklara detta nedan. Men en sak är säker, Weibull har aldrig haft någon stor plats i den svenska arkeologin och Weibull är orsaken till att det först är under de senaste kanske 30 åren som folk åter vågat börja forska kring vår medeltid.... Hade Weibull fått råda hade vi krasst sett inte haft något annat än historisk arkeologi eftersom det hade varit svårt att hitta av varandra oberoende källor för tidigare tidsperioder på det vis som den historiekritiska skolan kräver.

En extremt hårdvinklad och kortfattad beskrivning av hur jag uppfattade de senaste 50 årens akademiska arkeologi:

Kulturhistorisk arkeologi (i princip fram till 1970-talet, bland amatörer/hembygdsforskare förekommer det fortarande). Weibull har aldrig varit stor i arkeologin och hade definitivt ingen plats i den kulturhistoriska arkeologin.
Processuell arkeologi, naturvetenskapernas genomslag. Arkeologin skall vara en naturvetenskap och allt skall presenteras i naturvetenskaplig dräkt. sent 1960-tal och frammåt, dog i europa runt 1990 men fortlevde i tex USA. Antropoligin är viktigare än historiedisciplinerna inom denna skolbildning.
Postprocessuell arkeologi, anything goes (postmodernism, relativism). En bejakande arkeologi som utvecklades till ett fäktande med ord utan relevans för grävande arkeologi. Mitten av 1980-talet och en bit in på 2000-talet. Här är Weibull lika död som dronten. Arkeologihistoria blir ett stort och accepterat ämne i avhandlingar.
Något annat, vart det är på väg vet vi inte riktigt men det är tydligt att det finns en vilja att åter försöka tolka och förklara (inte bara diskutera) förhistora. Naturvetenskaperna åter extremt viktiga. Kanske skall det ses som en modern variant av den processuella arkeologin.

Beskrivningen ovan är en hårddragning av den akademiska arkeologin. Museernas utställningsverksamhet låg länge nära den kulturhistriska arkeologin med undantag för en period av postmodernism då det helt plötsligt blev omodernt med skyltar som förklarade vad det var som ställdes ut... Uppdragsarkeologin har hela tiden legat närmare den processuella arkeologin än den postprocessuella. Inte minst datorernas genomslag och inmätnignar med mm nogrannhet speglar detta. Siffrorna och tabellerna tar över. De lite mer övergripande tolkningarna försvinner eftersom platsens alla data dränker möjligheterna att förstå något övergripande. Nu tvingas vi inom uppdragsarkeologin prioritera mer vilket med lite tur gör att vi förmår lyfta blicken i något större utsträckning.
Tack Leif, en väldigt bra objektiv redogörelse. Vi som abetar med helheten skall närmast kopplas till "Något annat".

Användarvisningsbild
Leif
Inlägg: 354
Blev medlem: 4 maj 2015, 08:00
Kontakt:

Re: Olika synsätt

Inlägg av Leif » 6 maj 2015, 10:11

Den kulturhistoriska arkeologin gav sig också på helheter...
Arkeologi är kul men inte livsviktigt.

Opager
Inlägg: 676
Blev medlem: 1 maj 2015, 09:04
Ort: Malmö

Re: Olika synsätt

Inlägg av Opager » 6 maj 2015, 14:47

Bra kommentarer Leif och Yngwe.

Trelleborgs Museums nya Forntidsutställning öppnades i vintras och där kombineras rörliga bilder, rekonstruktion av en viking med filade tänder, texter på väggarna och på skyltar samt muntliga berättelser med fyndföremålen. Det är väldigt spännande arrangerat och pedagogiskt upplagt för att lätt insupa kunskap om forntiden. Allt detta utan referenser till isländska sagor.

Opager

Skriv svar