Folkförlyttning, ätter eller kulturspridning.

[Opager]

Ättelägg?

Vanskligt och svårt att nå men kan inte undvika frågan då fenomenet finns. Tror inte på stora förvandlingar som så utan mer av familjer, ätter. Vi ser samband men i bevisning blir svårt. Dock rimmar utvecklingen från folkvandringstid och framåt med min tråds start. Vi har några båtgravsfält där vi ser en begravning per generation av högstatus personer från vendeltid till kristentid

Vem är vi?

Opager

[Ättelägg]

Som du säkert redan vet renderar man hamna utanför trådens syfte. Vi har båtgravar och vi har tid. Vi har enstaka, fåtaliga och vi har fält. Intressant vore om någon har info gällande tiden mellan 250-450 e.kr. har vi liknande fenomen i europa då?

[Ättelägg]

Opager

inte du

Vi anser att jag möjligen inte är Er men å andra sidan inte helt ovanligt i svenska. Får lägga till här att om man känner sig påhoppad ifall jag använder formen vi så ber jag om ursäkt.

Som fortsättning av tankarna jag har så ser det ut som om den Anglo-Saxiska inflyttandet till England påbörjades ganska nära i tid med den dito bortflyttande av den romerska armen. Alltså i begynnandet av 400-talet. De olika nämnda folken: Jutar, Saxare och Angler verkar tämligen fort ha skapat sig en hybrid kultur där inflytandet av ursprungskulturerna är tydligast i början. Dock har vi dessa nedslag i form av båtgravar under 500-talet som är intressanta fenomen. En tid när kristendomen vinner allt starkare stöd gör några inom eliten dessa gravläggningar. Ett behov av att tydliggöra ursprung? Behov av att knyta an till tidigare makthavare? Protest mot kristendomen, förändrade seder? Manifest för att bibehålla kulturell samhörighet i brytningstider?

[Yngwe]

Vilka båtgravar menar du är daterade till 500-tal? De brittiska?

[Carl Thomas]

Vår vanligaste hällristning är skepp. Dessa skepp tolkas att betyda det skepp som förde den döde till dödsriket.

Hällristningarna är från bronsåldern och tidig järnålder. Hällristningarna efterträds (?) av skeppssättningar – som i sin tur efterträds av fysiska båt- och skeppsgravar där den döde verkligen rent fysiskt begravts i en båt eller i ett skepp.
Denna period omfattar inte fullt 3000 år.

Skepp/båtar har alltså fört de döda till dödsriket under ca 3000 år, det bör ses som en extremt lång tradition som sakta förändrats från hällristning via skeppssättningar till verkliga skepp och båtar.

Då bör vi ju fråga oss om religionen varit densamma under ca 3000 år i det avseendet att båtar/skepp för den döde till dödsriket?

Eller – var det delvis olika religioner - men med samma färdsätt mellan liv och död?

Jag tror att man skall se hela denna period som en helhet, hällristningar, skeppssättningar och skepp/båtgravar hör alltså ihop. Vad vi ser, tror jag, är en utvecklingskedja i gravskick.

Thomas

[jancro]

Båtgravarna i Fallward har nämnts. De finns på ett gravområde, en flodstrandvall, två gravfält, tillhörande en gammalsaxisk by i marsklandet norr om yttre Weser, som övergavs under de svåra stormfloderna på 400-talet. Man förmodas ha emigrerat till England. Mycket blandade, samtida begravningsformer från 300-400-talet ( "4. und 5. Jahrhundert" ), 200 brandgravar och 60 kroppsbegravningar, varav två välbehållna båtgravar.
En kvinnobåtgrav och en mansbåtgrav, varav den senare anges vara en praktgrav, med mycket gravgåvor.
Båtarna uppges vara stockbåtar ( " Einbaum").
Man refererar till främst tidiga sydskandinaviska båtgravar (Bornholm?) vad gäller detta gravskick.

Nästa gång jag finner båtgravar dyka upp är i England på 500-talet, med båtgravarna i Snape och Sutton Hoo, båda i Suffolk, East Anglia, anglernas område. Dessa båtar är emellertid klinkbyggda, som Nydamsskeppet ca 325 AC.

Nedan en tysk länk till Fallward och därefter en länk som visar de utställda båtarna.
https://de.wikipedia.org/wiki/Alts%C3%A ... r_Fallward
http://www.burg-bederkesa.de/archburg/z ... _gr15.html

[Kungsune]

En tanke kan ju vara att skepps/båt-gravar är något som till en början var en symbolisk handling för emigranter. De som lämnat hemlandet med båt tar en ny båtresa till nästa liv (eller hem).

[Yngwe]

Båtgravarna i Fallward har nämnts. De finns på ett gravområde, en flodstrandvall, två gravfält, tillhörande en gammalsaxisk by i marsklandet norr om yttre Weser, som övergavs under de svåra stormfloderna på 400-talet. Man förmodas ha emigrerat till England. Mycket blandade, samtida begravningsformer från 300-400-talet ( "4. und 5. Jahrhundert" ), 200 brandgravar och 60 kroppsbegravningar, varav två välbehållna båtgravar.
En kvinnobåtgrav och en mansbåtgrav, varav den senare anges vara en praktgrav, med mycket gravgåvor.
Båtarna uppges vara stockbåtar ( " Einbaum").
Man refererar till främst tidiga sydskandinaviska båtgravar (Bornholm?) vad gäller detta gravskick.

Nästa gång jag finner båtgravar dyka upp är i England på 500-talet, med båtgravarna i Snape och Sutton Hoo, båda i Suffolk, East Anglia, anglernas område. Dessa båtar är emellertid klinkbyggda, som Nydamsskeppet ca 325 AC.

Nedan en tysk länk till Fallward och därefter en länk som visar de utställda båtarna.
https://de.wikipedia.org/wiki/Alts%C3%A ... r_Fallward
http://www.burg-bederkesa.de/archburg/z ... _gr15.html

Jag har sett uppgifter om att Snape-gravarna daterats relativt till tidigast mitten på 500-tal, men samtidigt mera noggrannare resonemang som t.ex. detta som istället anger mitten på 600-talet.... Jag skulle faktisk tro att dateringen till 550 är ett lite slarvigt och pretantiöst användande av just det "tidigaste möjliga"

[Troels]

En kvinnobåtgrav och en mansbåtgrav, varav den senare anges vara en praktgrav, med mycket gravgåvor.
Båtarna uppges vara stockbåtar ( " Einbaum").

Jeg tvivler på, at det her er rigtigt. Jeg mener at høvdingens båd bestod af planker - og sådan ser det rekonstruktionsbillede også ud, som du selv bragte. Stolen var vist derimod lavet af en stamme. Jeg tror også, at det er kvindegraven i gruben ved siden af, som her er blevet til en kvindebådgrav. Jeg har ikke set noget køn på den anden bådgrav. Er det Wikipedia, som er kilde til det?

Er der overhoved nogen af de norske bådgrave, som er før 600-tallet?

Slusegård var 3-5 meter lange udspændte stammebåde, hvoraf nogle var lagt omvendt over liget, så ideen med en sidste sejlads i båden halter måske nok lidt her. Det var måske en rent praktisk foranstaltning, hvor man brugte gamle både som kister. De fleste er fra ældre romersk jernalder, så man havde nok glemt alt om den skik i yngre germansk jernalder.

[Ättelägg]

Ytterligare tankespån kring ättens konstruktion och makt kan möjligen spåras inom samma område som tråden berör. En tanke kan khazarernas tudelade makt med en sakral (överkung) och en politisk (underkung) gå igen i Rus Khaganatet och i det senare systemet i Kiev-Rus med roterande prinsbefattning inom samma släkt där Äldre bror ärvdes till yngre bror som i sin tur ärvdes av yngre brorson. Speglas detta i Ynglingatal och senare källors benämning av Uppsala kung respektive kung på andra platser simultant. Är det de vi ser gå igen i öst-angelns två kungliga delar med den östliga kungen som den dominerande (den västliga delen besattes mestadels av son eller broder). Vår syn på kungadöme baseras i mångt och mycket på den kristna synen i kombination med nationalstaten. Vi kan se vikten av härstamning och ätt i de olika kungahusen under hednatid och in i kristen tid på germansk mark som verkar präglas av vikten av tillhörig rätt ätt som dessutom härledde sig oftast från någon asagud. Ingveonerna var ättlingar från guden Ing/Frö och han var i sin tur ättling till Njord (vars syster och maka torde ha varit Njärd-Nerthus). Frö var tvilling gud till Fröja, den manliga respektive kvinnliga fruktbarheten. Njord – havets gud, vattnets gud – därmed även fruktbarhet men också direkt knuten till skepp/båt. Frö hade sin egen gudomliga båt Skidbladner som intressant nog går att segla på land med. Många beröringspunkter till både system för maktutövning och båtgravsättning. Frö och hans släktingar var fö ej asar utan vaner vars hemland förläggs av Snorre till norr om svarta havet vilket åter berör fenomen som Kiev-Rus, Khazarer och Svitjud hin mikla.