Inlägg
av Ättelägg » 27 september 2017, 08:23
Gravar och kyrkor gör dem väl än mer intressanta, sakral funktion kan man väl antaga. Vet att förringa Uppsala och mälardalen är en instinktiv reaktion hos många här men ibland blir den lite väl uppenbar. Järn fanns det men framställningen tämligen begränsad så att använda sig av metallen till att smycka en hall torde gett ett visst intryck. Sen vet jag inte varför ni tolkar allt för att vara hån, det jag skriver är vad jag tycker. Det är inte att förvåna sig att de gräver i gml Uppsala, att de slutför analysen av hallen på platån. Ortens historiska betydelse är utom tvivel, dess fynd likaså samt även hallen. Alla delar inte uppfattningen att götar och svear är synonymer, att allt hände på vardera sida av vättern med tyngden på västergötland. Därav blinkningen till Yngwe, kunde inte stå bredvid när det uppenbara förringandet och avundsjukan talar.
Det framförs många tossigheter här och man kan inte hoppa på allt för då börjar drevet men ibland faller andan på även om det oftast blir tröttsamt. Ta bara det där med rökrunor, de användes runt 800-talet och en bit framåt. Man hittar dessa på lösföremål på Birka, ergo, birkafolket var östgötar....suck, rökrunor på lösföremål hittas lite var stans där dessa har bevarats, inkl. norr om mälaren, från tiden. Gotland har fö en väldig tyngd gällande rökrunor, kanske rökstenen ristades av en gute och östergötland behärskades av gutar? Senare när rökrunorna, eller mer korrekt, kortkvistrunor, ersattes av långkvistrunor finner vi dem där de återfinns, mestadels i mälardalen. Skall vi då tolka att varje ristad långkvistruna är gjord av en mälardaling? Att områdena där dessa återfinns låg under mälardalen? Denna form av bevisning är bara fjollerier då underlaget är mkt begränsad och återfinns till största delen på beständigt material som sten eller stål. Vid gynnsamma bevarandeförhållande som dessutom blir föremål för utgrävning hittar vi även andra föremål som ben, läder, näver osv. Dock vad vi kan säga är att runstenar restes i regioner under olika tidpunkter. Vi kan även se att runskrifterna förändrades över tid men inte minst att dess användning verkar tämligen underskattad utifrån de kluster av en mer personlig användning på sk lösföremål där intressant nog näver ingår. Så vad säger allt detta om Birka, jo att Birka följer det gängse mönstret gällande runstilar med urgermanska runor, rökrunor och sannolikt en och annan långkvist. Håkon stenen är för övrigt inte ristad med sk rökrunor utan långkvist som det bör sig från tiden.
Birka var ett emporia med internationell betydelse, ingående i ett nätverk av handelsstäder där orten sannolikt var att se som självstyrande men under beskydd av den lokala makten vilket krävdes för överlevnad. Så att vi hittar olika föremål, fenomener, från när och fjärran är bara att förvänta sig, annat skulle vara underligt.