Yngwe skrev: ↑9 januari 2024, 22:23
ÅkeP skrev: ↑8 januari 2024, 22:24
.... Vill du inte veta i förhand vad intressanta avsnitt innehåller bara för att det ännu inte är redovisat enligt konstens regler, så läs dem inte, det är din ensak.
Det är ju just det, intressanta avsnitt... jag har känslan av att större delen av GW sen ganska länge är hjälpligt översatt, och att man arbetar med referensstycken med bäring på intressanta avsnitt. ( det har trots allt gått 4 år eller mer ) Med tanke på träffsäkerheten på expertens egna tidigare publikationer är det väl lite tvivel om vad/vem som definierar vad som är intressant. Även om jag har förståelse för ett sådant fokus tycker jag inte det ger en objektiv prägel på den vetenskapliga processen , och det kan ur det perspektivet knappast ursäktas med take it or leave it-argumentet....
Du kan inte prata om den vetenskapliga processen i detta skede, det är så mycket som inte är standard här som måste tas hänsyn till. Men flera vetenskapliga undersökningar är ändå gjorda på olika delar av materialet inte att förglömma.
De ursprungliga planerna var att bilda ett forskarhold med representanter från den officiella danska och polska arkeologin gick om intet. I stället uttalade man både från danskt och polskt håll att guldplattan var en förfalskning, utan att ens ha velat se på den, och inte nog med det, en man på riksarkivet i Köpenhamn har på alla sätt smutskastat pojektet, av grumlig anledning (angående guldplattan, kan det vara karriärsbyggande?).
Guldplattan är vetenskapligt undersökt, metallurgiskt och tillverkningstekniskt, på Lunds Universitet och på Myntkabinettet i Stockholm. Inget tydde på att det var en modern förfalskning men det hjälpte inte, Många fortsatte att hävda att det var en förfalskning ändå.
BokenVikingakungens guldskatt skrevs huvudsakligen utifrån vad Antonina skrev till sin dotter i en extensiv brevväxling på 1960-talet där hon också skrev vad som kom fram efter hand som hon översatte. Breven var helt oordnade och hittades efterhand, och det tog tid att gå igenom, så tog det också fyra år innan boken som redovisade innehållet i GW och i prästens dagbok 1841. Det blev förstås då ett urval eftersom man aldrig visste när man återfunnit alla breven. Breven handlade om händelserna 1945, en intervju med Otto Wegner på 1960-talet och en dagbok som Ottos fru skrivit under kriget, men mycket annat om familjens privata angelägenheter också. När bokens manuskript låg färdigt till tryck 2019 så hittades anteckningsboken med Antoninas översättning, och läsningen av den inleddes och boken måste kompletteras med vissa uppgifter från GW, så ytterligare två år förflöt innan boken kom ut.
Negativiteten till hela projektet hade ny spridit sig i hela den akademiska världen, åtminstone i Skandinavien, och ett par dilletanter vid Stockholms universitet skrev en "rescension" av boken, utan att uppenbarligen hade läst den och sammanfattade den i en rad punkter som de menade motsade uppgifterna i GW. Flera av dem kunde vid genomgång visas vara ren lögn eller ren okunnighet av dilletanterna, annat var spekulationer utifrån deras egen föreställningsvärld om hur saker förhöll sig, men ingen punkt kunde visa några felaktigheter i GW. Trots det drog de slutsatsen att GW bara var fejk. Inte nog med det, de anklagade också Tomas far för att ha varit med och utfört en del av händelserna 1945. Således ett kompakt motstånd från nästen alla håll. Sven bemötte då den rescensionen och dilletanterna fick rätta sin rescension och publicera den igen. Men inte nog med det, dilletanterna översatte också rescensionen till polska, av något skäl man bara kan spekulera över.
Det naturliga när en upptäkt av de här dimensionerna gjörs, är att berörda institutioner skulle var väldigt intresserade att finna ut om där finns någon substans i detta, och liksom Sven gjort hela tiden, försöka finna de svaga punkterna som kan visa att materialet, helt eller delvis, inte är äkta. Och vi är några till som från delvis andra utgångspunkter försöker göra detsamma. Något sådant har inte hittats, tvärtom väldigt mycket som visat på äkthet, och hur väl pusslet hänger ihop inbördes och med känd arkeologi. Sen är vi inte alla överens om hur materialet ska tolkas, men det är en helt annan sak.
När hela GW översatts färdigt kommer den att redovisas i någon form, bok eller annat, och där kan den formella vetenskapiga processen ta vid, liksom den gör för allt annan forsknig som publiceras.
