Tidigt Kristnande i Sverige

[Anders i Uppsala]

Man kan säkert fortfarande hitta en och annan hedning i såväl Småland som Mälardalen. Så säkert fanns det rester långt in i medeltiden.

Rent generellt så ser kan man väl anta att om Uppsala var en plats där makten delvis grundades på ett hedniskt kultutövande, så skulle det nog vara mer motståndskraftigt mot mission än andra platser. Jag har en tanke , inte styrkt på något vis, att Sigfrid-legenden också berättar en sådan historia, där den gamla kultplatsen (Hov) tar sista striden med kristendomen....

Visst kan det vara så!

Jag tror att det kan vara så att det på glest befolkade och "avsides" platser kan ha funnits mindre kontroll och att kristendom och hedendom blandades på ett sätt som inte uppskattades av renläriga kristna och tillresta munkar från kontinenten.

Måste läsa in mig på Sigfrids-legenden...

[Yngwe]

Jag tror också att man i "glesbygden" haft en något mer praktisk och förlåtande inställning till kristendomen. Och frågar du mig var det nog där den kom mest till sin rätt!

[Anders i Uppsala]

Jo, man får intrycket att många (de flesta?) redan var kristna när utländska kyrkomän som sankt Sigfrid missionerade på 1000-talet. Missionerandet handlade nog mer om att göra folk till "korrekt" kristna, rensa bort kvardröjande hedniska traditioner samt kristna de sista hedningarna man kunde hitta.

[Ättelägg]

.....inte glömma pengar och makt.....

[Västgöten]

Nog måste vi kunna få besked om en så sensationell uppgift som att Olof döptes i Småland. Är det inte en sammanblandning med Sigfrids roll i Växjö?
Men, som sagt, Olofslår kristnamynt tidigare och måste redan vara döpt när dopet i Husaby enligt legenderna skall ha ägt rum.

[karlfredrik]

Så sent som på 1300-talet fanns förbudet mot att tillbedja hedniska gudar i landskapslagarna. Enligt Saxo skall hednatempel ha bränts i nuvarande Sverige (Småland?) i början på 1100-talet.

[AndreasE]

Att Olof skulle ha döpts i Husaby finns inte belagt i någon samtida källa. Det är mer av en tradition.

[Västgöten]

Helt riktigt, Andreas. Men även om något skedde i Husaby så var det säkert inget dop. Kungen var redan döpt. Däremot kan det vara någon ceremoni som ger kungen kyrkans stöd. Men det är bara en gissning.
Vad som talar för att något hänt är att det berättas om en dopkälla med namn efter ett bångstyrigt iriskt helgon. Något sådant skulle knappast krönikörer med rötter i Tyskland ljuga ihop. De borde rimligen försökt visa att de själva låg bakom ceremonin.

[Per-Arne Ryderup]

Kanske värt att notera att något dop av Olof S först nämns i den tendentiösa Sigfridslegenden. Adam av Bremen nämner ju inte något sådant och det är en bit från Olofs tid till Sigfridslegendens olika legitimeringar för att följa Jan Arvid Hellström.
Vänligen
P-A

[Yngwe]

Det är intressant att den enda saga eller legend jag återkommande hört kallas tendentiös är just Sigfridslegenden. Värt att fundera på varför denna hamnat i särskilt dålig dager, trots att den egentligen bara uppvisar samma oklarheter och motsägelser som andra historier från denna tid.


Jag tror man kan ta detaljerna med en stor dos salt. Exakta årtal, persondetaljer och och inte minst förlopp kan man nog inte få ut med någon noggrannhet, men troligen någon slags kärna av sanning.