Kungars makt under järnåldern

[Carl Thomas]

Med lottning tror jag man menar i princip singla slant man låter Gudarna avgöra...

Thomas

[Yngwe]

Det tror jag också. Man kastar benen helt enkelt.

Men det är intressant, för det antyder att kungen är en representant, inte en makthavare.

[Carl Thomas]

Och att vid svåra beslut låter tinget Gudarna avgöra....

Thomas

[Yngwe]

Är kungen ändå ansvarig? Jag tänker på god årskonung.... är kungen den som bär huvud för lycka och olycka?

[Carl Thomas]

Torgny Lagmans tal till Olof Skötkonung är författat av Snorre. Talet är omdiskuterat och anses vara påhittat av Snorre. Grundorsaken till denna syn är att en Lagman inte kunde tala så till en Kung. Man ansåg alltså att Kungen stod över bpde Lamannen och Tinget.

Om man anser att tinget kunde både välja och vräka Kung - och att Kungen var underställd tinget - så kanske Torgnys tal kommer i en annan belysning?

Jag tror att talet ör ett påhittat tal - men jag tror samtidigt att Snorre beskriver själva situationen på ett bra sätt, alltså, Kungen stod under Tinget och Lagmannen.

Thomas

TIONDE KAPITLET.
OM UPPSALA TING.
Mycket folk från hela riket var nu församladt i Uppsala. På ena sidan satt Olof Skötkonung på sin tron, och allt hans hoffolk stod omkring honom. På andra sidan sutto Ragvald jarl och Torgny lagman och framför dem jarlens hoffolk och Torgnys huskarlar. Men bakom dem och allt rundt omkring stod allmogen på högarna och fälten för att höra, hur allt tillgick. När först enligt bruket konungens ärenden voro afgjorda, reste sig Björn Stallare upp, der han satt bredvid jarlen, och började framföra Olof Haraldssons helsning, samt tala om frid och landadelning mellan båda rikena. Han talade så högt, att ej allenast konungen, utan äfven allt folket förnam hans ord. Men så snart Olof Skötkonung hörde, hvarom talet var, stod han hastigt upp, ropande, «att detta vore ett fåfängt tal, och att denna mannen skulle tiga». Björn måste då tystna och sätta sig neder igen. Då stod Ragvald jarl upp och talade om Olof Haraldssons fredsanbud och frieri till [ 146 ]prinsessan Ingegerd. Han berättade äfven, huru alla Westgötar önskade frid, dels emedan Norrmännen på sjön borttogo deras lifsförnödenheter, som fördes till dem, och dels emedan de voro i beständig oro och osäkerhet för de Norrskes infall och härjningar. Då jarlen talat ut, stod konungen åter upp. Han förebrådde jarlen, «att denne slutat stillestånd med den tjocke mannen, konungen oåtspord, för hvilket förräderi det ej vore obilligt, om jarlen blefve drifven ur landet». Konungen talte både länge och hårdt, vändande slutligen talet med många smädelser mot Olof Tjocke. Derpå satte han sig och det blef en allmän tystnad.

Då reste sig Torgny lagman upp och med honom hela allmogen, och uppstod då mycket buller och dån af folket, som trängde sig fram för att höra, hvad Torgny härom skulle säga. Då det åter blef tyst, började Torgny sitt tal sålunda:

«Annorlunda äro Svea rikes konungar nu till sinnes, än de tillförene varit hafva. Min farfader Torgny kunde väl minnas konung Erik Emundsson, och visste berätta om honom, att den tid, han var i sin lättaste ålder, for han ut i härnad hvar sommar kring åtskilliga länder och lade under sig Finnland, Kyrialand, Estland och Kurland och många andra riken i Österländerna, och kan man ännu se de jordborgar och andra storverk han der gjorde. Dock var han icke så högdragen till sinnes, att han ej ville tåla deras ord som hade något angeläget att framställa för honom. Min fader Torgny var en lång tid med konung Björn och kände väl hans seder. Konung Björns rike stod också, så länge han lefde, med stor magt och styrka, utan någon brist; ty han var vänlig mot alla sina män. Jag hafver och konung Erik Segersäll i godt minne, och har varit med honom uti många härfärder. Han förökade Svea rike och försvarade det väldeligen, och dock var oss godt rådgöra och tala med honom. Men denne konung, som nu är, låter ingen tala med sig om annat, än det han sjelf [ 147 ]vill höra och med all ifver framdrifva. Sina skattländer låter han af ovårdighet och vanmagt gå bort. Likväl vill han hålla Norrges rike under sig, det ingen konung i Svea rike förut åstundat; hvarföre äfven mången man måste sitta i oro. Nu är det derföre vår, böndernas, vilja, att du, konung Olof, gör fred med Olof Tjocke, Norrges konung, och att du gifver honom din dotter Ingegerd till äkta. Och vill du återvinna under dig de riken i Österlanden, som dina fränder och förfäder egt hafva, så viljom vi dertill alla följa dig. Men vill du ej beqväma dig efter det, vi nu tala, så skola vi anfalla och dräpa dig, och ingalunda af dig längre tåla olag och ofrid. Så hafva ock våra förfäder gjort, som på Mulating i en brunn nedstörtade fem konungar, hvilka voro uppblåste af stolthet och högmod, såsom du nu är. Säg nu straxt, hvilketdera du vill antaga!» Folket gjorde härvid mycket gny och vapenbrak; men konungen steg upp och sade: «att han ville samtycka till böndernas vilja, såsom alla Sveakonungar före honom gjort hade». Då afstannade allmogens sorl, och höfdingarna gingo tillsammans och slöto fred med norrska sändebuden på de vilkor, Olof Haraldsson föreslagit, så att prinsessan Ingegerd också blef lofvad åt honom.Ä

[Ättelägg]

Läste kring Nyköpingsgästabud och dess följder, där uppges att riksmötet den 8 juli 1319 vid mora stenar då Magnus Eriksson på Mats Kettilmundsson omsorg blev vald till tronarvinge var första gången även bönder fick närvara. Om så intressant, hur var det med gemene mans (bönderna) inflytande före dess? Tämligen skralt får man förmoda, för att inte tala om lantarbetarna, torpare osv, den tredjedel slavar (trälar) som vi hade före. Demokrati kan yttra sig på olika sätt men vad vi ser verkar då hälften (kvinnor) och en tredjedel av den andra hälften (män) ha haft inget inflytande. Kvar återstår då 33% som fria män, men som vi ser verkar deras inflytande gällande besluten även utesluta bönderna så kvar står väl vad vi idag kallar adeln, vad nu de har för procentsats? Fåmannavälde i bästa fall är väl termen.



*** Källor behövs / Tinget

[Yngwe]

Nu är väl det tidigare jämförelseunderlaget för val vid Mora Äng/Stenar tämligen skralt eftersom bara en kung tidigare kan sägas ha blivit vald där. Iallafall enligt WP

[Anders i Uppsala]

Läste kring Nyköpingsgästabud och dess följder, där uppges att riksmötet den 8 juli 1319 vid mora stenar då Magnus Eriksson på Mats Kettilmundsson omsorg blev vald till tronarvinge var första gången även bönder fick närvara. Om så intressant, hur var det med gemene mans (bönderna) inflytande före dess? Tämligen skralt får man förmoda, för att inte tala om lantarbetarna, torpare osv, den tredjedel slavar (trälar) som vi hade före. Demokrati kan yttra sig på olika sätt men vad vi ser verkar då hälften (kvinnor) och en tredjedel av den andra hälften (män) ha haft inget inflytande. Kvar återstår då 33% som fria män, men som vi ser verkar deras inflytande gällande besluten även utesluta bönderna så kvar står väl vad vi idag kallar adeln, vad nu de har för procentsats? Fåmannavälde i bästa fall är väl termen.



*** Källor behövs / Tinget

En stor mängd torpare och lantarbetare (statare, drängar) hör mera till överbefolkningen på 1800-talet. Utan att veta i detalj, bör den tidiga medeltidens samhälle mest ha bestått av bondefamiljer av olika slag, allt från rika och mäktiga stormän till småbönder i fattiga trakter. Stormännen hade dessutom trälar. Ibland kunde dessa trälar fungera som ett slags arrendatorer (brytar) på någon av stormannens gårdar. Att en tredjedel av befolkningen skullskulle ha varit trälar låter mycket. Jag har för mig att jag har sett siffror på runt 10 procent. Ett mycket litet antal människor bodde i de nygrundade städerna.

[Ättelägg]

Yngwe - nu var det inte mora äng som var av intresse utan uppgiften att det var det första riksmöte som även bönderna fick delta på.

Anders i Uppsala, om exakta antalet trälar vet jag lite om men siffran 30% figurerar i litteraturen och baseras på Norska undersökningar vill jag minnas. Att lantarbetarna inklusive torparna var få under medeltiden tror jag inte på, någonstans tog trälarna vägen och man ser en större anläggning av torp på tidigare utmarker. Torpare är någon som brukar annans mark mot ersättningen att han får odla själv men måste ställa sin arbetskraft till ägarens tjänst. Digerdöden är något som vände upp och ner på sakernas tillstånd, åtminstone i England, då arbetskraften helt enkelt dog ut med följande lönehöjning. Huruvida detta även gällde Sverige är mig okänt men varför inte. Troligen hade vi som kontinenten större massor av tidigare slavar som fick bruka mark för andras räkning under medeltiden och före deras "befrielse" var de ofria, trälar, slavar. Därav att endast "fria", vapenföra män äga tillträde till tinget, fri kontra ofri. Här kan man även lägga till ättesamhällets kultur där sannolikt ättens vilja går före individens med följande makt/åsikts monopol för ättens överhuvud.

[Ättelägg]

Gjorde en liten snabb undersökning, det verkar som om uppgifterna går i sär, några menar 10% och andra betydligt mer. Moderna DNA analyser ger mkt högre siffror och möjligen står detta mer för ett motstånd angående vår forntid och synen på oss själva. Hittade en intressant artikel som rör sig runt 20 procent men intressant utifrån deras villkor. Oavsett vad så var en relativt stor portion av befolkning ställd utanför, utan makt och inflytelse. Sedan finns det naturligtvis individer som skiljer ut sig men det är något annat. Hade själv en romantisk tid under min tonårstid under sena 70-talet då jag såg Sverige som någon form av demokratisk elitsamhälle. Möjligen kan man spåra någon form av socialdemokratisk propaganda här men det lämnar jag åt konspirationsteoretikerna.
what-work-did-viking-slaves-do-new-rese ... candinavia