Självförsörjande gårdar?

[Leif]

Tack för svaret Leif, om keramiken, och jag är säker på att du kan det här bättre än jag.

Har en fråga. Läste på Wiki att keramik bränns vid ca 600 grader för de mest enkla varianterna. Om man önskar mer exklusiva varianter krävs det högre temperaturer men detta är efter järnåldern? Tänker på glaseringar.

Detta borde betyda att man har hittat keramikugnar eller gropar i närheten av varje järnåldershus? Pratade med en keramik kunnig, icke-arkeolog, som sa att man brände keramik i gropar i jorden. Jag är osäker på om man fick upp temperaturerna tillräckligt högt och om det inte krävdes kunskap om att bygga mer komplexa ugnar än vad som krävdes för att baka bröd?

Opager

Ja det finns keramikugnar, åtminstone från äldre järnålder och frammåt. Minns inte riktigt om jag sett det från bronsålder.
Glacering dyker väl upp på medeltiden om jag minns rätt, men det finns en mängd andra sätt att skapa extra fin kerami, tex glättning. Överlag så är det min uppfattning att det keramiska hantverket (inte på gårdsnivå men bland specialister) tar ett rejält kliv upp under äldre järnålder.
Sedan hänger det på vilka leror man har tillgång till. Stengods kräver preglacial lera, men den är inte helt enkel att hitta i sverige...
However, nu börjar vi bli lite perifera i förhållande till grundfrågan. Kanske dags för en ny tråd om keramik?

[Opager]

Ett stort tack Leif.

Vi behöver inte gå in djupare än så här när det gäller keramik.

Opager

[jancro]

Salt har nämnts.
Salt är ett livsnödvändigt mineral, och hör till det man kan urskilja med smaken.
Det uppges att jägarfolk och nomader inte har direkt behov av kompletterande salt, eftersom den animaliska födan förser människan med det.
Vegetabilisk föda, som säd m m har lägre salthalt, och ett visst behov kan uppstå.
Den mycket viktiga salthandeln i Europa uppges ha startats av fenicierna, som köpte salt och saltad fisk av egyptierna och sålde vidare runt Medelhavet.
Salthandeln uppges ha nått Norden under yngre järnåldern.
Då, som jag uppfattar det, brödsädsproduktionen var begränsad på de enskilda gårdarna under järnåldern, kan man ha klarat sig utan extra salt. Man kompenserade sig med jakt och fiske. Livsmedel kunde rökas och torkas.

[Leif]

Sörda Sverige (götaland):
Betydelsen av jakt och fiske har varierat regionalt. I södra sverige var det viktigt fram till neolitikum (grk). Därefter har det varit av generell låg betydelse men lokalt av stor betydelse. Jakten är osäker medan djurhållning ger en högre och jämnare proteintillgång. Endast 4-8% av djurbenen på de metalltida boplatserna i södra sverige är från vilt. Andelen vilt ökar markant i maktmiljöer vilket visar att jakt tidigt var en social aktivitet och något som kan jämställas ett privilegium. Inte speciellt förvånande, vi ser det tidigt på kontinenten och de brittiska öarna.

Norra sverige:
Här var jakten av generellt större betydelse. Saknar detaljkunskap men kan konstatera att yngre järnåldersboplatser kring storsjön innehåller över 50% djurben från vilt.

Förutsättningarna och strategierna för självförsörjning skiljer sig regionalt åt och baseras på de lokala förutsättningarna men även de sociala normer som råder för den tid som studeras. Jag hade en gång en idé om att i bokform beskriva förhistorien utifrån olika biotoper/naturmiljöer. Det stannade på synopsisstadiet med några råtexter till ett par kapitel.

[Bäckahästen]

Det skulle nog ha blivit en intressant bok!

[Opager]

Här nere i Skåne har råvaran till järn oftast funnit flera mil från boplatserna och gårdarna under järnåldern.

Finns en bra bild över fördelningen av järnslagg i Skåne och då finns koncentrationen upp mot nuvarande Halland och Smålandsgränsen.

Smide förekommer på många gårdar i Sydvästra Skåne men mer sällan den första bearbetningen av råvaran.

Källa: Järnåldern vid Öresund Band 1, sidan 256.

Opager

[Yngwe]

Här nere i Skåne har råvaran till järn oftast funnit flera mil från boplatserna och gårdarna under järnåldern.

Finns en bra bild över fördelningen av järnslagg i Skåne och då finns koncentrationen upp mot nuvarande Halland och Smålandsgränsen.

Smide förekommer på många gårdar i Sydvästra Skåne men mer sällan den första bearbetningen av råvaran.

Källa: Järnåldern vid Öresund Band 1, sidan 256.

Opager

Det där ger ju en bra insikt. För då måste de ju ha köpt järnet av någon som får upp det ur marken. Vad betalade dom med? Givetvis något som järnbrytarna behövde eller ville ha. Alltså hade ingen av dom allt det dom behövde.

Frågar du mig är självförsörjningen en ren myt. Med en sådan hade man varit kvar på stenåldern.... Man har bytt, handlat, samlat gemensamt, delat med sig och stulit.

[Opager]

Yngwe. Samma mönster finns i Blekinge, väldigt lite slagg enligt samma karta. Slaggen finns koncentrerad till Östra Småland, vid kusten, strax ovanför Blekinge. Kartan täcker bara Södra Halland, Södra Småland, Blekinge och Skåne.

I Skåne har vi ett antal större järnåldersgårdar där man har hittat spår av smide under Järnåldern, som Särslöv och Dagstorp. Källa: Samma bok om Västkustbanan som refereras till tidigare.

Opager

[Opager]

Någon form av handel går tillbaka till Stenåldern:

Flinta i Mälardalen.

http://tinyurl.com/qdssluj

Opager

[Leif]

Kommer inte ihåg om jag skrev det tidigare men det är skillnad på hur järn hanterades under olika tider. Grovt sett kan man säga att råvaran (malmen, myrmalm/rödjord) togs till boplatsen under äldre järnålder medan man under yngre järnålder förädlade råvaran till smidesfärdiga järnstycken vid malmtäkten.