Som tillägg. Man ska samtidigt vara medveten om att massor med fastighetsaffärer görs i en tid när digerdöden härjar. Köp och sälj situationen då var nog inte representativ, och helt klart är det ju svårt att få en klar bild över ägandet innan det.
Men i vilket fall, grundproblemet kvarstår, egendomarna splittras ideligen.
Tegnabyar
Re: Tegnabyar
Jag kan verkligen inte se det du ser men det är av underordnad betydelse för frågan. Stora gårdar är förutsättningen
Re: Tegnabyar
Jag det kan nog ha varit vanligt sen romersk tid. Där romersk rätt gällt, i vilken fideikommiss en har sitt ursprung.
I Sverige införs den som sagt under 1600-tal och då som skydd för de enorma förläningar som ges till Adeln. Att det då skulle vara en juridiskt oreglerad men förekommande praxis motsägs väl rejält av de tvister som inleder införandet där tysk rätt ställs mot svensk, där den svenska parten inte alls vill acceptera. Med tanke på att fenomenet helt verkar saknas i svensk rätt innan dess, så tycker jag nog att bevisbördan är din. Var finns källan eller källorna till något sådant.
Sen i stora delar av landet brukas ju gårdarna av landbor, där kommer ju inte att problematiken i fråga för dom alls.
https://www.diva-portal.org/smash/get/d ... TEXT01.pdf
I Sverige införs den som sagt under 1600-tal och då som skydd för de enorma förläningar som ges till Adeln. Att det då skulle vara en juridiskt oreglerad men förekommande praxis motsägs väl rejält av de tvister som inleder införandet där tysk rätt ställs mot svensk, där den svenska parten inte alls vill acceptera. Med tanke på att fenomenet helt verkar saknas i svensk rätt innan dess, så tycker jag nog att bevisbördan är din. Var finns källan eller källorna till något sådant.
Sen i stora delar av landet brukas ju gårdarna av landbor, där kommer ju inte att problematiken i fråga för dom alls.
https://www.diva-portal.org/smash/get/d ... TEXT01.pdf
Re: Tegnabyar
Tror du blandar ihop lag och praxis nu. 1700-talets reaktion var ju riktad mot institutionaliseringen av fidekomiss. Följer du högfrälsets godshistorik så långt bak du kan upptäcker du att de är förvånansvärt intakta.
Re: Tegnabyar
Den praxisen är väl helt hypotetisk? Kan du kanske ge exempel på en sådan godshistorik?
Re: Tegnabyar
Kan rekommendera att du läser “Den medeltida svenska husfrun och lagen”
- En studie i förmyndarskap, begränsningar och möjligheter
Charlotte Vainio
Finns online
Medeltida lagar är normativa och situationsreglerande, inte ideologiska programtexter. De säger sällan varför något görs, utan hur konflikter ska hanteras. Därför måste lagmaterial alltid läsas tillsammans med diplom, arvskiften och fastetraditioner.
Just detta visar Charlotte Vainios genomgång av tusentals diplom: jordinnehav betraktades inte som individuell egendom i modern mening, utan som en släktresurs som måste skyddas mot fragmentering
Redan i landskapslagar och i Magnus Erikssons landslag finns tydliga institutioner som motverkar att jord splittras eller lämnar släkten:
• arvejord måste uppbjudas till fränder
• fäderne och möderne hålls strikt åtskilda
• makar kan inte fritt sälja varandras arvejord utan samtycke och proportionella motkrav
Detta är inte marginella detaljer, utan systematiska spärrar mot atomisering av gods. Att dessa regler finns över huvud taget är i sig ett belägg för en aktiv strävan att bevara sammanhållna jordkomplex.
Medeltiden saknar ofta formella arvsideologier, men i praktiken ser vi återkommande mönster:
• en huvudgård bevaras intakt
• yngre syskon löses ut genom jord i periferin, lösöre, kyrkliga karriärer eller tjänst
• kvinnor ärver, men ofta på sätt som inte bryter upp centralgodset
Detta är exakt den typ av funktionell primogenitur som senare formaliseras i fideikommissystem – men utan att vara kodifierad.
- En studie i förmyndarskap, begränsningar och möjligheter
Charlotte Vainio
Finns online
Medeltida lagar är normativa och situationsreglerande, inte ideologiska programtexter. De säger sällan varför något görs, utan hur konflikter ska hanteras. Därför måste lagmaterial alltid läsas tillsammans med diplom, arvskiften och fastetraditioner.
Just detta visar Charlotte Vainios genomgång av tusentals diplom: jordinnehav betraktades inte som individuell egendom i modern mening, utan som en släktresurs som måste skyddas mot fragmentering
Redan i landskapslagar och i Magnus Erikssons landslag finns tydliga institutioner som motverkar att jord splittras eller lämnar släkten:
• arvejord måste uppbjudas till fränder
• fäderne och möderne hålls strikt åtskilda
• makar kan inte fritt sälja varandras arvejord utan samtycke och proportionella motkrav
Detta är inte marginella detaljer, utan systematiska spärrar mot atomisering av gods. Att dessa regler finns över huvud taget är i sig ett belägg för en aktiv strävan att bevara sammanhållna jordkomplex.
Medeltiden saknar ofta formella arvsideologier, men i praktiken ser vi återkommande mönster:
• en huvudgård bevaras intakt
• yngre syskon löses ut genom jord i periferin, lösöre, kyrkliga karriärer eller tjänst
• kvinnor ärver, men ofta på sätt som inte bryter upp centralgodset
Detta är exakt den typ av funktionell primogenitur som senare formaliseras i fideikommissystem – men utan att vara kodifierad.
Re: Tegnabyar
Intressant läsning, ska läsa hela snarast, har skummat och läst vissa stycken.
Men just som du säger, allt visar ju hur man försöker motverka splittring av jordarna. Det gäller ju alla, och om byggen är fulletablerad är det ju oerhört svårt att utöka stamgoddet. Jämför med glesbyggden, t.ex. Ydre som jag nyss behandlat i tråden om Aspenäs-ätten. Där har man betydligt större möjligheter att nyetablerad torp, kvarnar, skogsbeten osv för att utöka stamgodset..
Som du säger, för att utöka ägorna köper fullåkersbygdens storbönder fastigheter land och rike runt för att kunna skifta och undvika splittring av jorden.
Med detta är det svårt att förklara vissas utmärkande rikedom med deras stamgods produktion av jordbruksvaror. Det går helt enkelt inte ihop för mig. Hur kan dom bli så markant mycket rikare än sina grannar?
Så nja, god jordbruksmark ger en rik och månghövdad byggd, men jag tror fortfarande inte att det är storbonde skapet i fullåkersbyggd, den mytiska brödgivaren, som orsakar stratifieringen.
Men just som du säger, allt visar ju hur man försöker motverka splittring av jordarna. Det gäller ju alla, och om byggen är fulletablerad är det ju oerhört svårt att utöka stamgoddet. Jämför med glesbyggden, t.ex. Ydre som jag nyss behandlat i tråden om Aspenäs-ätten. Där har man betydligt större möjligheter att nyetablerad torp, kvarnar, skogsbeten osv för att utöka stamgodset..
Som du säger, för att utöka ägorna köper fullåkersbygdens storbönder fastigheter land och rike runt för att kunna skifta och undvika splittring av jorden.
Med detta är det svårt att förklara vissas utmärkande rikedom med deras stamgods produktion av jordbruksvaror. Det går helt enkelt inte ihop för mig. Hur kan dom bli så markant mycket rikare än sina grannar?
Så nja, god jordbruksmark ger en rik och månghövdad byggd, men jag tror fortfarande inte att det är storbonde skapet i fullåkersbyggd, den mytiska brödgivaren, som orsakar stratifieringen.
Re: Tegnabyar
Jag vet inte om jag läser dig fel här? Vad menar du ex med mycket rikare än sina grannar? Menar du inom en jordbruksbyds eller jämfört med angränsande sämre jordbruksområden?
Min förståelse är att en produktionsenhet som har hög avkastning frigör resurser. Dvs man får möjlighet att expandera. Håller man det till minsta basala effekten så är det just att man har möjlighet att friställa syskon utan att ruinera dem. Dessa blir en resurs för utvecklande av ämbetsfunktioner om, så för ett begränsat antal.
Det är internlogik.
Min förståelse är att en produktionsenhet som har hög avkastning frigör resurser. Dvs man får möjlighet att expandera. Håller man det till minsta basala effekten så är det just att man har möjlighet att friställa syskon utan att ruinera dem. Dessa blir en resurs för utvecklande av ämbetsfunktioner om, så för ett begränsat antal.
Det är internlogik.
Re: Tegnabyar
Jag menar inom fullåkersbygden. Självklart skapar matöverskott möjligheten att frigöra resurser som kan ägna sig åt annat, men det gäller ju för alla näringar. I själva verket visar ju förekomsten av andra näringar på att det redan uppnåtts.
Men jag tror vi pratar om lite olika saker, jag uppfattar det som att du kanske pratar om villkoren för en rik och välmående byggd med överskott medans jag pratar mer om möjligheten för stor social stratifiering. Alltså varför någon blir storbonde och någon blir makthavare med inflytande över större områden. Det är den kopplingen till fullåkersbygd jag är tveksam till, jag ser inget självklart i att makten har sitt ursprung i fullåkersbygdens jordbruk.
Men jag tror vi pratar om lite olika saker, jag uppfattar det som att du kanske pratar om villkoren för en rik och välmående byggd med överskott medans jag pratar mer om möjligheten för stor social stratifiering. Alltså varför någon blir storbonde och någon blir makthavare med inflytande över större områden. Det är den kopplingen till fullåkersbygd jag är tveksam till, jag ser inget självklart i att makten har sitt ursprung i fullåkersbygdens jordbruk.
Re: Tegnabyar
Du ställer upp en dikotomi mellan
1. villkoren för en rik och välmående bygd med överskott, och
2. möjligheten till stark social stratifiering och territoriell makt.
Men i ett förmodernt samhälle är dessa två inte separata sfärer. De är funktionellt sammanflätade.
Det går absolut att peka på krigsherrar, tillfälliga hövdingar eller rörliga maktfigurer i perifera miljöer. Men det du själv efterfrågar. ..varför någon blir storbonde och någon blir makthavare med inflytande över större områden, förutsätter något mer än militär förmåga eller personlig karisma.
Det förutsätter:
• ett reproducerbart överskott
• en stabil befolkningsbas
• en administrerbar resurs (spannmål, boskap, arbetskraft)
• en fast rumslig nod där makten kan förankras och ärvas
Fullåkersbygden är inte viktig därför att den är “trevlig” eller “rik”, utan därför att den är den enda agrara miljö i Skandinavien som i längden kan bära:
• permanent elitförsörjning
• specialisering (krigare, präster, administratörer)
• arvsbaserad maktackumulation
• monumentala satsningar (hallar, kyrkor, borgar, kungsgårdar)
Utan detta blir makt episodisk. Med detta blir makt dynastisk.
Det tidiga aristokratiska skiktet uppstår just genom att vissa gårdar ackumulerar mer jord, binder fler underlydande hushåll, kontrollerar lag, kult och våld och blir nav för omfördelning (gästning, blot, ting, följen)
Detta sker inte i marginaljordbruk. Det sker där jordbruket är
intensivt, skattebart, stabilt över generationer, tillräckligt produktivt för att försörja icke-producerande grupper.
Makt som inte förankras i ett stabilt agrart överskott flyttar dit överskottet finns.
Jag tror inte att vi pratar om olika saker – jag tror snarare att du analytiskt skiljer mellan ekonomi och makt på ett sätt som inte fungerar för förmoderna samhällen.
Stabil, regional makt uppstår inte i ett vakuum. Den kräver ett reproducerbart överskott, en fast rumslig nod och möjligheten att föra resurser vidare mellan generationer.
Det är exakt det som fullåkersbygden tillhandahåller, och det är därför vi systematiskt ser kungsgårdar, centralplatser, rika gravmiljöer och tidiga kyrkliga centra just där – inte i marginalbygder.
Makt kan absolut uppstå var som helst. Men den kan bara bli dynastisk, stratifierad och territoriell där jordbruket kan bära den.
Det är därför kopplingen till fullåkersbygd inte är en tillfällig korrelation, utan en strukturell nödvändighet.
1. villkoren för en rik och välmående bygd med överskott, och
2. möjligheten till stark social stratifiering och territoriell makt.
Men i ett förmodernt samhälle är dessa två inte separata sfärer. De är funktionellt sammanflätade.
Det går absolut att peka på krigsherrar, tillfälliga hövdingar eller rörliga maktfigurer i perifera miljöer. Men det du själv efterfrågar. ..varför någon blir storbonde och någon blir makthavare med inflytande över större områden, förutsätter något mer än militär förmåga eller personlig karisma.
Det förutsätter:
• ett reproducerbart överskott
• en stabil befolkningsbas
• en administrerbar resurs (spannmål, boskap, arbetskraft)
• en fast rumslig nod där makten kan förankras och ärvas
Fullåkersbygden är inte viktig därför att den är “trevlig” eller “rik”, utan därför att den är den enda agrara miljö i Skandinavien som i längden kan bära:
• permanent elitförsörjning
• specialisering (krigare, präster, administratörer)
• arvsbaserad maktackumulation
• monumentala satsningar (hallar, kyrkor, borgar, kungsgårdar)
Utan detta blir makt episodisk. Med detta blir makt dynastisk.
Det tidiga aristokratiska skiktet uppstår just genom att vissa gårdar ackumulerar mer jord, binder fler underlydande hushåll, kontrollerar lag, kult och våld och blir nav för omfördelning (gästning, blot, ting, följen)
Detta sker inte i marginaljordbruk. Det sker där jordbruket är
intensivt, skattebart, stabilt över generationer, tillräckligt produktivt för att försörja icke-producerande grupper.
Makt som inte förankras i ett stabilt agrart överskott flyttar dit överskottet finns.
Jag tror inte att vi pratar om olika saker – jag tror snarare att du analytiskt skiljer mellan ekonomi och makt på ett sätt som inte fungerar för förmoderna samhällen.
Stabil, regional makt uppstår inte i ett vakuum. Den kräver ett reproducerbart överskott, en fast rumslig nod och möjligheten att föra resurser vidare mellan generationer.
Det är exakt det som fullåkersbygden tillhandahåller, och det är därför vi systematiskt ser kungsgårdar, centralplatser, rika gravmiljöer och tidiga kyrkliga centra just där – inte i marginalbygder.
Makt kan absolut uppstå var som helst. Men den kan bara bli dynastisk, stratifierad och territoriell där jordbruket kan bära den.
Det är därför kopplingen till fullåkersbygd inte är en tillfällig korrelation, utan en strukturell nödvändighet.