Västergötlands agrara utveckling

[Leif]

Västergötland tycks ha varit delat i två delar av Lidan, liknande den belagda tudelningen av Östergötland längs med Stångån (Östanstång och Västanstång).

Lite grovt motsvarar ju det den gamla länsuppdelningen Älvsborg / Skaraborg. Vilket är en ganska praktisk uppdelning då du har väldigt olika förutsättningar för jordbruk i respektive del. Skaraslätternas lerjordar mot älvsborgs moränkullar. Har något minne i bakhuvudet av att skillnaden syns på många sätt: plog vs årder; fokus på odling eller djur; om man tillämpar ensäde eller tvåsäde etc. (Men det kanske har diskuterats tidigare i denna tråd som börjar bli lång och som jag inte riktigt orkar gå tillbaka och lusläsa.)

För övrigt så tror jag att Ulf Janssons avhandling Odlingssystem i Vänerområdet kan vara intressant (om du inte redan hittat fram till den): https://stockholmuniversity.app.box.com ... hsollm4ln0

[Kungsune]

Ja, den västra delen har ffa varit ett pastoralt landskap med mjölk och riddjur. Såväl häst som nötdjur har alltså haft en särdeles stark ställning. Kanske ytterligare förklarar varför det tidiga frälset är så rikligt i detta område. Älvsborg omfamnar dessutom Skaraborg i söder så att det sammantaget bildar en gränsbarriär mot det gamla Danmark och Norge. Denna barriär innehåller dessutom betydligt mer skogsmark varför alternativnäringar har haft en större betydelse. Ex järnframställning, pottaskebränning, timmer och slöjd mm. Förenklat kan man kanske säga att Älvsborg är mer likt Småland.

[AndreasOx]

Väster om Lidan finns bl.a. den mycket bördiga Varaslätten, det kyrkotäta Kullings härad, Kålland och Väne härad (Tunhem m.m.). Det enda härad som 1530 lämnade järn som naturaskatt var Vadsbo. De enda härader som 1530 lämnade oxar som naturaskatt var Mark, Gudhem och Vartofta. Smör lämnades av de flesta härader. Spannmål lämnades av fler härader i Älvsborgs län än i Skaraborgs län.

härad_skattepersedlar.jpeg (1.28 MiB) Visad 5310 gånger

Länen bildades 1634 utifrån den tidens försvarsbehov, vad jag förstår.

[Kungsune]

Man behöver volymjämförelser för att få något ut av kartan om man ska jämföra olika härader efter skatteförmåga. Vissa produkter som ex järn kunde vara omfattande i bygder utan att de upptogs i skattelängder. Tittar man på utförsel från stapelstäder kan man se stora mängder tjära och pottaska utan att det går att koppla till en specifik bygd. Däremot hittar vi produktionslämningar överallt. Det finns enskilda bevarade handlingar som vittnar om verksamheter i rättsliga protokoll mm som kan kontrastera.
Kommer inte ihåg detaljer nu men visst fraktades stämplat järn ex från Vättle och Kullings härad.
Varaslätten är mycket bördig i det moderna jordbruket (efter1700-talet) och blev antagligen först hjälpligt brukbar när plogen kom (vikingatid-medeltid?). Innan dess var det mest en slitsam tung lerjord som bäst lämpades åt bete. Kan ju vara anledningen till att det mest står smör där på skattekartan.

[Valdemar]

Falbyggden hade antagligen under järnåldern och tidig medeltid en styrka i sin jord som var lättodlad och gav mycket avkastning. Samtidigt har Falbygden flera platser med indikationer på mycket tidig järnhantering i stor omfattning. Denna hantering verkar inte haft någon synbar omfattning i historisk tid. Ale Härad å sin sida var enligt pollenstudier i Hajs Sjö under järnåldern ett landskap blandat av jordbruk och djurhållning. Det finns uppgifter från medeltiden om att man hade problem med att få in skatter i rätt omfattning från Ale då Ale Bönderna ägnade sig i stor utsträckning åt båt/skeppsbyggeri. Detta är rätt naturligt då Ale i praktiken låg vid en havsvik till Västerhavet.

[Leif]

Mitt intryck är att utmarksnäringen järnproduktion är något som inte behöver vara hög bara för att råvaran (egentligen råvarorna, malm + energi) finns. Snarare verkar järnproduktionen dyka upp i intensiva faser som varar i ca 2-300 år. Den riktigt småskaliga husbehovsproduktionen som ligger under övermaktens radar är en annan sak, men den är av så ringa omfattning att den blir svår att komma åt.

Det innebär att vi har vissa produktionsområden under yngre järnålder och lite andra under medeltid. Därefter ligger järnproduktionen i allt högre grad i våra bergslag och de lite mer småskaliga hanteringen av myrmalm och rödjord blir tämligen ointressant skattemässigt sett.

[AndreasOx]

Varaslätten och Skaraslätten är Västgötaslätten, med gemensam geologi och jordarter. Den medeltida kyrkotätheten är relativt jämn från Vadsbo/Vartofta till Nossan och i söder ner till Gäsene och Kullings (Vårgårda), med Falbygden som "kyrkotätast".
Lidan går i nord-syd, gamla länsgränsen i öst-väst.
Mats Widgrens undersökning i Kind som bevisade en regelbunden ägoindelning av odlad mark redan under äldre järnåldern visade på att odlingen och makten nog var mycket mer utvecklad än vad man trott även i vad vi tycker är skogsbygder. Och nuvarande fullåkersbygder har varit mycket mer beskogade, ex listar Vidhemsprästen 37 allmänningsskogar 1325. Befolkningstäthet och markutnyttjandet (odling, boskap, järn m.m.) verkar ha varierat i långa cykler med klimat, pest, jordutsugning m.m. Järnframställningen i Vadsbo (Tiveden) verkar ha varit omfattande redan under tidig medeltid. och det är nog det som avspeglas i skattepersedlarna 1530. Jag antar att det finns siffror för varje härad men hittar inga just nu. Jag antar att uttagen avspeglar kommunikationer (avstånd till krävande borg/stad), lokala strukturer m.m. minst lika mycket som verklig lokal produktion.

[Kungsune]

Det innebär att vi har vissa produktionsområden under yngre järnålder och lite andra under medeltid. Därefter ligger järnproduktionen i allt högre grad i våra bergslag och de lite mer småskaliga hanteringen av myrmalm och rödjord blir tämligen ointressant skattemässigt sett.

Ja och samtidigt som den är ointressant för skatteinsamlandet så kan den ändå vara jätteviktig för det lokala samhället. Rödjords/myrmalms-järnet är ju i princip oersättligt fram till 1600-talet. Först då lär man ju sig att göra smidesjärn av bergsmalm. En anledning att vissa järnbärarhärader inte syns i skatelängder kan ju vara att verksamheten ingick i ett specifikt privilegie. Adeln har ju varit entreprenörer tack vare sina skattebefrielser. Det ska man dessutom ha i baktanken när man läser skattelängder att mycket av de bästa jordarna i Västergötland tillhörde frälset.

[Kungsune]

Varaslätten och Skaraslätten är Västgötaslätten, med gemensam geologi och jordarter.

Jo, men det intressanta är ju "Falan". Den ligger i den östra delen och är den enda riktigt lättodlade slätten.
Dessutom har du kalk och sandhaltiga jordar på sydsidan av Kinnekulle som påminner om Falbygdens jordar.

Slättbygderna har nog haft ungefär samma utbredning som idag. Troligtvis har det varit vanligare med små lokala skogsdungar ute på slätten men samtidigt har stora ytor beskogats som tidigare var uppodlade.
Pollenanalyser tyder ju på detta.
Det hade varit bättre att inte dela in Västergötland i Väst/Öst eller P/R när man diskuterar näring. Istället är väl fullåker, randbygd, skogsbygd mer relevant.

Jag antar att uttagen avspeglar kommunikationer (avstånd till krävande borg/stad), lokala strukturer m.m. minst lika mycket som verklig lokal produktion.

Det låter fullt rimligt.

[AndreasOx]

Jo, men det intressanta är ju "Falan".

Min utgångspunkt är att försöka förstå häradsindelningen, och specifikt varför Lidan utgör häradsgräns och inte övriga vattendrag. Falbygden är givetvis "urbygden" med mer lättbrukade jordar.