Men det är ju just det jag säger från början, att båtgravar inte ska ses som något typiskt för just Mälardalen, eller östkusten, utan istället bör sättas i ett större perspektiv. Svensk debatt fastnar ofta i just Vendels och Valsgärdes dragningskraft, och även om dessa är fantastiska så ursäktar inte det negligeringen av annat referensmaterial. Så ja, diskussionen blir väldigt konstig....
Men självklart är en så väldefinierad gravtyp som obränd båtgrav en relativt homogen grupp. Och självklart kommer man att finna andra likheter dem emellan också. Valsgärde och Skamby är lika i fråga om placering, men olika i andra avseenden. Det är ju precis vad vi kan förvänta oss.
Men är Skamby i alla avseenden mer lik Valsgärdes gravar än de i Spangereid? Kan man verkligen avgränsa en "homogen grupp" innan man svarat på den frågan?
Om nu båtgravarna skulle representera en särskild företeelse, gäller det alla båtgravar, eller bara vissa?
Valsgärde
Re: Valsgärde
Men ingen har väl påstått att båtgravar skulle vara typiskt enbart för Mälardalen eller östkusten? I ett skandinaviskt perspektiv så kan vi ju som du själv nämnt tala om ett par olika grupperingar - Danmark/Bornholm, det svenska Östersjöområdet, södra Norge. Den svenska utbredningen blir då östlig, men att nämna det förnekar ju förstås inte den totala utbredningen?
Jag kan inte uttala mig om båtgravarna i Spangereid, och om de är mer lika Skamby än Valsgärde. Det var inte heller min poäng. Min poäng var att även om det trologtvis finns en gemensam ideologi/symbolik bakom användandet av båten i gravsammanhang i Nordeuropa, så torde de lokala traditionerna variera. Att inte se de Mälardalska båtgravfälten som uttryck för en lokal tradition som rimligtvis bygger på en gemensam idé inom lokalsamhället blir tämligen ohållbart. Rimligtvis bör samma sak gälla för de sydnorska båtgravarna. Skamby, som ligger relativt långt från ett sådant "kluster", blir förstås svårare att tolka. De tre kända båtgravfälten i ÖG ligger alla i den nordöstra delen av landskapet, och det är förstås nära till hands att se dem som åtminstone ideologiskt relaterade till den Mälardalska traditionen (kanske ett sätt att uttrycka gemenskap/lojalitet/släktskap? Eller är de ett lokalt sätt att uttrycka social rang i lokalsamhället genom att relatera till ett omtalat gravskick i ett närliggande men politiskt/socialt separat område?).
När det gäller vad båtgravarna representerar så måste vi utgå från att de hade ett symbolvärde inom det lokala samhället. Man anlade inte en båtgrav utan att genom denna handling vilja uttrycka någonting. Själva begravningsceremonin var en social sammankomst, och ett skådespel där de ansvariga kunde iscensätta en berättelse som förmedlade någonting till publiken. Här fanns det en mängd olika val man kunde göra, där varje val berättade någonting om den avlidna och dess efterlevande. Att anlägga båtgravar var ett mycket ovanligt val som dessutom verkar ha varit begränsat till vissa platser. Utifrån det är det rimligt att tänka sig att båtgraven användes av en specifik, begränsad grupp i samhället som med denna tradition gav uttryck för en specifik roll i samhällets organisation.
Intressant i sammanhanget är att åtminstone två båtgravfält även har äldre kammargravar. Kammargravarna i Mälardalen har en viss koppling till ortnamn med militära beteckningar, tex Rinkeby och Karby (av ordet karl). Är det kanske en militär funktion vi skymtar, först i kammargravarna och sedan i båtgravarna? Spekulativt men intressant.
Jag kan inte uttala mig om båtgravarna i Spangereid, och om de är mer lika Skamby än Valsgärde. Det var inte heller min poäng. Min poäng var att även om det trologtvis finns en gemensam ideologi/symbolik bakom användandet av båten i gravsammanhang i Nordeuropa, så torde de lokala traditionerna variera. Att inte se de Mälardalska båtgravfälten som uttryck för en lokal tradition som rimligtvis bygger på en gemensam idé inom lokalsamhället blir tämligen ohållbart. Rimligtvis bör samma sak gälla för de sydnorska båtgravarna. Skamby, som ligger relativt långt från ett sådant "kluster", blir förstås svårare att tolka. De tre kända båtgravfälten i ÖG ligger alla i den nordöstra delen av landskapet, och det är förstås nära till hands att se dem som åtminstone ideologiskt relaterade till den Mälardalska traditionen (kanske ett sätt att uttrycka gemenskap/lojalitet/släktskap? Eller är de ett lokalt sätt att uttrycka social rang i lokalsamhället genom att relatera till ett omtalat gravskick i ett närliggande men politiskt/socialt separat område?).
När det gäller vad båtgravarna representerar så måste vi utgå från att de hade ett symbolvärde inom det lokala samhället. Man anlade inte en båtgrav utan att genom denna handling vilja uttrycka någonting. Själva begravningsceremonin var en social sammankomst, och ett skådespel där de ansvariga kunde iscensätta en berättelse som förmedlade någonting till publiken. Här fanns det en mängd olika val man kunde göra, där varje val berättade någonting om den avlidna och dess efterlevande. Att anlägga båtgravar var ett mycket ovanligt val som dessutom verkar ha varit begränsat till vissa platser. Utifrån det är det rimligt att tänka sig att båtgraven användes av en specifik, begränsad grupp i samhället som med denna tradition gav uttryck för en specifik roll i samhällets organisation.
Intressant i sammanhanget är att åtminstone två båtgravfält även har äldre kammargravar. Kammargravarna i Mälardalen har en viss koppling till ortnamn med militära beteckningar, tex Rinkeby och Karby (av ordet karl). Är det kanske en militär funktion vi skymtar, först i kammargravarna och sedan i båtgravarna? Spekulativt men intressant.
-
Bäckahästen
- Inlägg: 1994
- Blev medlem: 30 april 2015, 22:45
- Ort: Blekinge
Re: Valsgärde
Vad är det för militär funktion? Innan i tråden var tegn som militär funktion med, är detta något liknande? Eller vad är skillnaden?
Re: Valsgärde
AndreasE
Min kritiska synpunkt var att man begränsade fokus för mycket till Sverige istället för att jämföra brett. Något jag tycker man gör. Mycket sällan refererar skrivet material om båtgravarna till de norska motsvarigheterna, vilket klart visas att när de förs på tal är det nästan ingen här som vet något alls om dom. Och då är båtgravar ändå ett populärt ämne. Det är den ståndpunkten jag försvarat mot dina argument.
Skamby är ett utmärkt exempel på brister i perspektiv. Inte med ett ord berör Rundqvist & Williams en eventuell relation med de norska båtgravarna, dom omnämns ytligt i en rent atlantisk kontext. Jag anser att även om Skamby vore väldigt olik de norska och klart kunde avskrivas från norsk kontext, så borde det redovisas. Detsamma gäller även för de andra givetvis. Badelunda kan ju vara mer likt ett norskt exempel än Valsgärde, och det är givetvis relevant kunskap. Istället hamnar man så djupt i Valsgärde-Vendel-gropen att man börjar resonera om svear och götar, kontroll och migration....
Som bisak så ligger Solberga-gravfältet inte i nordöstra delen av Östergötland. Det ligger relativt centralt med dragning åt sydväst.
Som sagt, om man ska anta funktion, så får man definiera för vilka båtgravar det gäller. Om symboliken är så tydligt kopplad till funktion, vad betyder då skillnaderna? Är en grav täckt med stensättning samma sak som en under flat mark eller hög? Det resonemanget kommer nog aldrig att bottna...
Min kritiska synpunkt var att man begränsade fokus för mycket till Sverige istället för att jämföra brett. Något jag tycker man gör. Mycket sällan refererar skrivet material om båtgravarna till de norska motsvarigheterna, vilket klart visas att när de förs på tal är det nästan ingen här som vet något alls om dom. Och då är båtgravar ändå ett populärt ämne. Det är den ståndpunkten jag försvarat mot dina argument.
Skamby är ett utmärkt exempel på brister i perspektiv. Inte med ett ord berör Rundqvist & Williams en eventuell relation med de norska båtgravarna, dom omnämns ytligt i en rent atlantisk kontext. Jag anser att även om Skamby vore väldigt olik de norska och klart kunde avskrivas från norsk kontext, så borde det redovisas. Detsamma gäller även för de andra givetvis. Badelunda kan ju vara mer likt ett norskt exempel än Valsgärde, och det är givetvis relevant kunskap. Istället hamnar man så djupt i Valsgärde-Vendel-gropen att man börjar resonera om svear och götar, kontroll och migration....
Som bisak så ligger Solberga-gravfältet inte i nordöstra delen av Östergötland. Det ligger relativt centralt med dragning åt sydväst.
Som sagt, om man ska anta funktion, så får man definiera för vilka båtgravar det gäller. Om symboliken är så tydligt kopplad till funktion, vad betyder då skillnaderna? Är en grav täckt med stensättning samma sak som en under flat mark eller hög? Det resonemanget kommer nog aldrig att bottna...
Re: Valsgärde
Visst kan man efterfråga ett bredare perspektiv ibland. Där kan förstås enskilda publikationer variera i kvalité. Samtidigt så är det geografiska avståndet mellan sydnorge och den svenska östkusten betydande, vilket gör det rimligt att i ett första steg jämföra geografiskt mer närliggande fynd. När det gäller Skamby så är dessutom endast en utgrävd grav ett ganska litet material att utgå från. Jag har inte publikationen framför mig, men har inte för mig att den jämförande diskussionen var särskilt ingående.
Hur menar du "för vilka båtgravar det gäller"? Att båtgravarna i Mälardalen har en viss yttre variation i formen är att vänta - ingen tradition ger upphov till identiska gravar över nästan 10 lokaler och 500 års användning. Dessutom är den yttre formen dåligt bevarad på flera gravfält (tex GU och Vendel där båtgravarna framstod som flatmarksgravar, men där markarbeten troligtvis utraderat eventuella överbyggnader). Det är den obrända båten och dess näst intill kammargravsliknande rumsindelning som är det gemensamma draget. Jag skulle argumentera för att åtminstone båtgravarna på gravfält där formen uppvisar en kontinuitet representerar en specifik grupp i samhället, vars roll vi idag bara kan spekulera runt.
Hur menar du "för vilka båtgravar det gäller"? Att båtgravarna i Mälardalen har en viss yttre variation i formen är att vänta - ingen tradition ger upphov till identiska gravar över nästan 10 lokaler och 500 års användning. Dessutom är den yttre formen dåligt bevarad på flera gravfält (tex GU och Vendel där båtgravarna framstod som flatmarksgravar, men där markarbeten troligtvis utraderat eventuella överbyggnader). Det är den obrända båten och dess näst intill kammargravsliknande rumsindelning som är det gemensamma draget. Jag skulle argumentera för att åtminstone båtgravarna på gravfält där formen uppvisar en kontinuitet representerar en specifik grupp i samhället, vars roll vi idag bara kan spekulera runt.
Re: Valsgärde
Karl betyder ungefär "fri man", och rink betyder ungefär "krigare". En "karl" skulle kunna varit en man som bar vapen och som inte var livegen. En "rink" skulle kunna ha varit någonting liknande, tex en krigare som ingick i en stormans följe.Bäckahästen skrev:Vad är det för militär funktion? Innan i tråden var tegn som militär funktion med, är detta något liknande? Eller vad är skillnaden?
-
Bäckahästen
- Inlägg: 1994
- Blev medlem: 30 april 2015, 22:45
- Ort: Blekinge
Re: Valsgärde
Tack AndreasE!AndreasE skrev:Karl betyder ungefär "fri man", och rink betyder ungefär "krigare". En "karl" skulle kunna varit en man som bar vapen och som inte var livegen. En "rink" skulle kunna ha varit någonting liknande, tex en krigare som ingick i en stormans följe.Bäckahästen skrev:Vad är det för militär funktion? Innan i tråden var tegn som militär funktion med, är detta något liknande? Eller vad är skillnaden?
Re: Valsgärde
AndreasE skrev:Jag skulle argumentera för att åtminstone båtgravarna på gravfält där formen uppvisar en kontinuitet representerar en specifik grupp i samhället, vars roll vi idag bara kan spekulera runt.
Så eftersom Badelunda och Valsgärde är olika, så ingår de inte i samma "traditionsgrupp", och inte Skamby heller... eller?
Kan man då tänka sig ett den symboliska rumsindelningen av skeppet och placering av gravgåvor faktiskt kan ha förekommit även i brända båtgravar? Skulle de då kunna utgöra en variant av samma tradition och utgöra en sub-traditionsgrupp? I så fall närmare knuten än obrända brandgravar som inte har samma typ och form av gravgåvor?
Det blir ju tydligt väldigt besvärligt.... det blir en massa antaganden om vilka variationer som är acceptabla och vilka som inte är det, och gruppen kommer nog att definieras ganska subjektivt utefter våra tankar...
Re: Valsgärde
Tänkte jag skulle lägga in lite allmänna källor om Valsgärde som inte tar upp en specifik grav. Säg gärna till om ni känner till fler.
Valsgärde 1 (1000-1050)
Båten var ca 8 m lång och hade en bredd på omkring 1,4 m. Ett träfragment av båten på ca 45 cm av kölen/förstäven hade bevarats. Materialet i detta fragment har varit barrträd. Båten har sammanfogats av ca 500 nitar och spikar. Borden har haft en tjocklek på ca 1,5 cm eftersom nitarna som sammanfogar två bord har en längd på ca 3 cm mellan huvud och bricka.
Den första båtgraven vid Valsgärde i Gamla Uppsala socken, Allan Fridell (i Fornvännen 25, 1930).
Olsén, Pär. 1945. Die Saxe von Valsgärde 1. (Acta Musei Antiquitatum Septentrionalium, Regiae Universitatis Upsaliensis, Valsgärdestudien).
Valsgärde 2 (892-900, innehåller arabiskt mynt präglat år 892)
Den klinkerbyggda båten i graven var ca 9,15 m lång och 1,95 m bred.
Båtgraven nr 2 vid Valsgärde, Gamla Uppsala, M. Dyfverman (Rig 12 Stockholm).
Modell av Valsgärde 2
Valsgärde 3 (900-talet)
Ej publicerad?
Valsgärde 4 (ca 950)
I graven återfanns en klinkerbyggd båt med en längd på ca 7,95 m och en bredd på ca 1,9 m. Höjden mittskepps var ca 0,55 m (frånsett eventuell "falsk köl") . För att sammanfoga båten har ca 300 nitar och spikar använts. Den var avsedd för 3-4 par roddare. Båten har haft ett ca 20 cm brett bottenbord. Detta bottenbord har varit fäst vid förstäven på ett mycket speciellt sätt. på var sida om bottenbord och förstäv finns en avlång järnbricka som det går fem stycken nitar genom. Om båten haft en "falsk köl" under bottenbordet gick ej att få klarhet i. På toppen av förstäven hade en järnring trätts. Järnringen hade två små järnkläppar (tydligen enkla Torshammare) som hittades tätt under markytan, just där stäven var. Denna ring med Torshammare har troligen varit en form av skyddsamulett för båten. På var sida har funnits fem bord, med nitnaglar på ett inbördes avstånd på ca 20 cm. Reinhold Odencrants beskriver båten på följande vis;
Valsgärde 5 (700-talet)
Finns en mycket kortfattad beskrivning i Vendeltid utgiven av Statens historiska museum, 1980. Se nedan;
Lorentzon, M. 1997. Filt eller mantel? Analys av textilfragment från båtgrav 5 i Valsgärde. (i CD-uppsatser i laborativ arkeologi 96/97, del 2, Archaeological Research Laboratory, Stockholm University).
Valsgärde 6 (ca 750)
Rymde en klinkbyggd båt av granträ, omkring 10 meter lång med omkring 360 järnnitar. Den hade plats för 4-5 par roddare. Trots sin storlek så hade båten bara tre breda bordgångar på var sida om kölen. Den begravde låg på en bädd av fjädrar i båtens akter. På sin vänstra sida hade han två svärd, en scramasax, två glasbägare, och på sin högra sida ytterligare en scramasax. Kroppen och utrustningen förefaller ha varit täckt av någon slags täcken. I båten hittades också stora näversjok, hopsydda med sentråd. Gunilla Larsson har tolkat detta som ett näversegel.
Mot relingen fanns stod sköldar lutade. Över sköldarna fanns rester av textilier och mattor av näver, som tolkats som ett tält. Vid den dödes fötter låg två betsel samt två buntar med pilar. Vidare fanns en verktygskista, en kittel med upphängning, grytgaffel och stekspett, en glasskål, spelbräde med spelbrickor, ett svärdgehäng och två bälten, ett spjut, ett skrin, en hjälm samt därtill en häst och 2-3 hundar. Utanför båten låg en häst och en oxe
Näversegel
Arwidsson, Greta., 1942. Valsgärde 6. Die Gräberfunde von Valsgärde I. Acta Musei
Antiquitatum Septentrionalium Regiæ Universitatis Upsaliensis I. Uppsala.
Valsgärde 7 (ca 675)
Rymde en klinkbyggd båt av ekträ, ca 8,5 meter lång och 1,6 m bred, sammanfogad med ca 510 nitar. Den hade plats för 3-4 par roddare. Den begravde låg i båtens akter i en vagnskorg på ett fjäderbolster med en kudde. Till vänster om honom låg ett svärd och en scramasax och till höger ännu ett svärd med gehäng och en scramasax samt ett koger med pilar. Över kroppen låg tre sköldar. En dryckesbägare i trä och ett dryckeshorn låg till vänster om honom samt två mindre dryckeshorn längre bak i skeppet. Norr om kroppen låg en hjälm, möjligen ursprungligen förvarad i en korg eller kista. Sydväst om den döde mot förskeppet låg en yxa, en ullsax, en tåg och ett hundkoppel, samt ytterligare småsaker i ett skrin med lås och nyckel, samt ytterligare småsaker som kammar och träskålar. I ett läderfodral nära hans bälte fanns en pincett, eldstål och reservbrodd. Tillsammans med rester efter djur fanns ytterligare två samlingar av pilar, spelbrickor med bräde och tärningar. I båten låg även en lans.
Arwidsson, Greta., 1977. Valsgärde 7. Die Gräberfunde von Valsgärde III. Acta Musei Antiquitatum
Septentrionalium Regiæ Universitatis Upsaliensis V. Uppsala.
Rekonstruktionsteckning Valsgärde 7.
Valsgärde 8 (625-650)
Rymde en klinkbyggd båt huvudsakligen av granvirke, ca 9 meter lång och med omkring 440 nitar. Den hade plats för 4-5 roddare. Stävarna är svåra att rekonstruera på detta fynd. Den begravde var placerad på en bolsterbädd med kudde och täcke. Två sköldar täckte hans ben. Under sköldarna återfanns två skrin, det ena med rustningsdelar, det andra med olika småredskap. Två buntar pilar låg även under den ena skölden. En hjälm var också placerad vid fotändan. Vid sin vänstra sidan hade den döde en glasbägare, framför fotändan ytterligare två dryckeskärl samt minst fem träskålar. Här fanns även en verktygslåda med bryne, kniv, ullsax, kam, eldstål, pincett, järntråd och harts. I båtens förände fanns ett spelbräde, spelbrickor och ett skrin. Här fanns även en kittel med upphängning och en grytgaffel. I båten hittades näversjok, hopsydd med sentråd. Gunilla Larsson tolkar dessa näverdukar som ett segel. I förskeppet fanns även en hund med koppel. Två broddade hästar, dock endast den ena betslad, låg utanför ena sidan, och framför förskeppet en ko.
Näversegel
Arwidsson, Greta., 1954. Valsgärde 8. Die Gräberfunde von Valsgärde II. Acta Musei Antiquitatum
Septentrionalium Regiæ Universitatis Upsaliensis IV. Uppsala.
Valsgärde 9 (1000-talet, tyskt mynt från 1020)
Ej publicerad?
Valsgärde 10 (950-1000, mynt från Hedeby 950-1000)
Ej publicerad?
Valsgärde 11 (1000-talet)
Ej publicerad?
Valsgärde 12 (952-1000, arabiskt mynt präglat åt 952)
Ej publicerad?
Valsgärde 13 (800-talet)
Finns en mycket kortfattad beskrivning i Vendeltid utgiven av Statens historiska museum, 1980. Se nedan;
Valsgärde 14 (ca 800 e.Kr.)
Båten i graven var klinkerbyggd och ca 11,75 m lång och ca 2,09 m bred. Båten var byggd i ekträ och hade en vikt på ca 800 kilo. Båten bör ursprungligen ha haft 6 årpar. Sommaren 1985 och 1986 blev fullskale rekonstruktionen Arnljot byggd i Gällö. Ledare för rekonstruktionsbygget var Jan Bill från Vikingeskibsmuseet i Roskilde. Med som konsulent från museet i Roskilde var också Søren Vadstrup och ledare för hela projektet var Thomas Johanson (ledare för Institutet för Förhistorisk teknologi i Östersund). Arnljot byggdes med tidstypiska verktyg och arbetsmetoder. Till exempel klyvdes borden ut ur stockarna istället för att sågas. På rekonstruktionen sattes ett ca 25 kvadratmeter stort råsegel för att testa båtens seglingsegenskaper. Om originalbåten haft segel vet vi inte. Båten kunde dock hålla höjden vid kryssning, men mot vinden ros den snabbare, Vid halvvind og akter for tvers kom rekonstruktionen upp i en hastighet av 7 knop. Arnljot sjösattes klockan 12.05 den 5 oktober 1986. Båten kunde ros utan vidare längre sträckor med en hastighet av omkring 4 knop. Topphastigheten vid rodd låg på ca 5,5 knop.
Arnljot - Vikingabåten i Gällö, Jan Bill och Thomas Johansson (i Forntida teknik nr 14 1987).
I vikingernes kølvand, Søren Vadstrup, 1993 (utgiven av Vikingskibshallen i Roskilde).
Arnljot (rekonstruktion av Valsgärde 14).
Valsgärde 15 (900-talet)
Ej publicerad?
Allmänna källor om Valsgärde
Rapport från utgrävningarna i Valsgärde
Development and change of a
burial ground over 1300 years
Uppsala högars datering
Hade de näversegel under yngre järnålder?
De vikingatida båtgravarna i Valsgärde : relativ kronologi, Schönbäck Bengt, (i Fornvännen 2002).
Larsson Gunilla, Båtarna från Valsgärdes båtgravar, (i TOR vol.5 1993).
Schönbäck Bengt, A grafwae bakkae, (i TOR 1957).
Statens Historiska Museum (red; Sandwall Ann), Vendeltid, Stockholm 1980.
Valsgärde 1 (1000-1050)
Båten var ca 8 m lång och hade en bredd på omkring 1,4 m. Ett träfragment av båten på ca 45 cm av kölen/förstäven hade bevarats. Materialet i detta fragment har varit barrträd. Båten har sammanfogats av ca 500 nitar och spikar. Borden har haft en tjocklek på ca 1,5 cm eftersom nitarna som sammanfogar två bord har en längd på ca 3 cm mellan huvud och bricka.
Den första båtgraven vid Valsgärde i Gamla Uppsala socken, Allan Fridell (i Fornvännen 25, 1930).
Olsén, Pär. 1945. Die Saxe von Valsgärde 1. (Acta Musei Antiquitatum Septentrionalium, Regiae Universitatis Upsaliensis, Valsgärdestudien).
Valsgärde 2 (892-900, innehåller arabiskt mynt präglat år 892)
Den klinkerbyggda båten i graven var ca 9,15 m lång och 1,95 m bred.
Båtgraven nr 2 vid Valsgärde, Gamla Uppsala, M. Dyfverman (Rig 12 Stockholm).
Modell av Valsgärde 2
Valsgärde 3 (900-talet)
Ej publicerad?
Valsgärde 4 (ca 950)
I graven återfanns en klinkerbyggd båt med en längd på ca 7,95 m och en bredd på ca 1,9 m. Höjden mittskepps var ca 0,55 m (frånsett eventuell "falsk köl") . För att sammanfoga båten har ca 300 nitar och spikar använts. Den var avsedd för 3-4 par roddare. Båten har haft ett ca 20 cm brett bottenbord. Detta bottenbord har varit fäst vid förstäven på ett mycket speciellt sätt. på var sida om bottenbord och förstäv finns en avlång järnbricka som det går fem stycken nitar genom. Om båten haft en "falsk köl" under bottenbordet gick ej att få klarhet i. På toppen av förstäven hade en järnring trätts. Järnringen hade två små järnkläppar (tydligen enkla Torshammare) som hittades tätt under markytan, just där stäven var. Denna ring med Torshammare har troligen varit en form av skyddsamulett för båten. På var sida har funnits fem bord, med nitnaglar på ett inbördes avstånd på ca 20 cm. Reinhold Odencrants beskriver båten på följande vis;
Odencrants, Reinhold. 1933. Båtgrav nr 4 vid Valsgärde, (Upplands fornminnesförenings tidskrift 43).Farkosten synes vara byggd med särskild tanke på att bliva lätt och grundgående och den breda bottenplankan bör, om köl saknats, hava varit lämplig vid transport över land mellan olika vatten eller förbi forsar.
Valsgärde 5 (700-talet)
Finns en mycket kortfattad beskrivning i Vendeltid utgiven av Statens historiska museum, 1980. Se nedan;
Malmer, Anita. 1998. The textile fragments in boat-grave 5, Valsgärde, Old Uppsala parish, Uppland.Båten var klinkbyggd (ca 425 nitar) och ca 11,70 m lång. Den hade plats för 4-5 par roddare. Den döde låg i mittten av båten på ett mjukt underlag och hade sannolikt en mantel bredd över sig. Till vänster om sig hade han sitt svärd och två huggknivar och dessutom en glasbägare som låg vid svärdsfästet. En sköld låg över den döde och ytterligare två stod lutade mot båtens relingar. Hjälmen låg nedanför fötterna tillsammans med pilar.
Vid ena kanten av båten låg en s k angon - en hullingförsedd spjutspets, ett ålderdomligt och sällsynt föremål. Tre betsel låg nedanför mannens fötter, varav ett har förgyllda bronsbeslag, och strax därintill låg en trekloig gaffel.
En järnkittel låg vid ena båtkanten och den tillhörande järnkedjan för upphängningen påträffades i mitten av båten. Strax intill kitteln låg en eldbock och en järnyxa. Provianten, som hade lagts nära kitteln, bestod av delar av nötkreatur, ett och ett halvt svin, ett hästben samt eventuellt en grågås. Norr om båten låg ben efter två hästar och ett nötkreatur och söder om båten låg ben efter fyra hundar
UTRUSTNINGSLISTA
Vapen
1 hjälm
3 sköldar
1 svärd
2 huggknivar
1 angon
18 pilspetsar
1 kniv
1 bälte
2 svärdsgehäng eller bälten
För mat och dryck
1 glasbägare
1 järnkittel
1 skärding
1 halskar
1 eldbock
För häst och hund
3 betsel
1 dragkrok
4 broddar
3 hundkoppel
Till båten?
järnspiraler
Djur
4 hundar
2 hästar
minst 1 nötkreatur
1½ svin
½ får
grågås?
Verktyg
1 yxa
1 sax
Lorentzon, M. 1997. Filt eller mantel? Analys av textilfragment från båtgrav 5 i Valsgärde. (i CD-uppsatser i laborativ arkeologi 96/97, del 2, Archaeological Research Laboratory, Stockholm University).
Valsgärde 6 (ca 750)
Rymde en klinkbyggd båt av granträ, omkring 10 meter lång med omkring 360 järnnitar. Den hade plats för 4-5 par roddare. Trots sin storlek så hade båten bara tre breda bordgångar på var sida om kölen. Den begravde låg på en bädd av fjädrar i båtens akter. På sin vänstra sida hade han två svärd, en scramasax, två glasbägare, och på sin högra sida ytterligare en scramasax. Kroppen och utrustningen förefaller ha varit täckt av någon slags täcken. I båten hittades också stora näversjok, hopsydda med sentråd. Gunilla Larsson har tolkat detta som ett näversegel.
Mot relingen fanns stod sköldar lutade. Över sköldarna fanns rester av textilier och mattor av näver, som tolkats som ett tält. Vid den dödes fötter låg två betsel samt två buntar med pilar. Vidare fanns en verktygskista, en kittel med upphängning, grytgaffel och stekspett, en glasskål, spelbräde med spelbrickor, ett svärdgehäng och två bälten, ett spjut, ett skrin, en hjälm samt därtill en häst och 2-3 hundar. Utanför båten låg en häst och en oxe
Näversegel
Arwidsson, Greta., 1942. Valsgärde 6. Die Gräberfunde von Valsgärde I. Acta Musei
Antiquitatum Septentrionalium Regiæ Universitatis Upsaliensis I. Uppsala.
Valsgärde 7 (ca 675)
Rymde en klinkbyggd båt av ekträ, ca 8,5 meter lång och 1,6 m bred, sammanfogad med ca 510 nitar. Den hade plats för 3-4 par roddare. Den begravde låg i båtens akter i en vagnskorg på ett fjäderbolster med en kudde. Till vänster om honom låg ett svärd och en scramasax och till höger ännu ett svärd med gehäng och en scramasax samt ett koger med pilar. Över kroppen låg tre sköldar. En dryckesbägare i trä och ett dryckeshorn låg till vänster om honom samt två mindre dryckeshorn längre bak i skeppet. Norr om kroppen låg en hjälm, möjligen ursprungligen förvarad i en korg eller kista. Sydväst om den döde mot förskeppet låg en yxa, en ullsax, en tåg och ett hundkoppel, samt ytterligare småsaker i ett skrin med lås och nyckel, samt ytterligare småsaker som kammar och träskålar. I ett läderfodral nära hans bälte fanns en pincett, eldstål och reservbrodd. Tillsammans med rester efter djur fanns ytterligare två samlingar av pilar, spelbrickor med bräde och tärningar. I båten låg även en lans.
Arwidsson, Greta., 1977. Valsgärde 7. Die Gräberfunde von Valsgärde III. Acta Musei Antiquitatum
Septentrionalium Regiæ Universitatis Upsaliensis V. Uppsala.
Rekonstruktionsteckning Valsgärde 7.
Valsgärde 8 (625-650)
Rymde en klinkbyggd båt huvudsakligen av granvirke, ca 9 meter lång och med omkring 440 nitar. Den hade plats för 4-5 roddare. Stävarna är svåra att rekonstruera på detta fynd. Den begravde var placerad på en bolsterbädd med kudde och täcke. Två sköldar täckte hans ben. Under sköldarna återfanns två skrin, det ena med rustningsdelar, det andra med olika småredskap. Två buntar pilar låg även under den ena skölden. En hjälm var också placerad vid fotändan. Vid sin vänstra sidan hade den döde en glasbägare, framför fotändan ytterligare två dryckeskärl samt minst fem träskålar. Här fanns även en verktygslåda med bryne, kniv, ullsax, kam, eldstål, pincett, järntråd och harts. I båtens förände fanns ett spelbräde, spelbrickor och ett skrin. Här fanns även en kittel med upphängning och en grytgaffel. I båten hittades näversjok, hopsydd med sentråd. Gunilla Larsson tolkar dessa näverdukar som ett segel. I förskeppet fanns även en hund med koppel. Två broddade hästar, dock endast den ena betslad, låg utanför ena sidan, och framför förskeppet en ko.
Näversegel
Arwidsson, Greta., 1954. Valsgärde 8. Die Gräberfunde von Valsgärde II. Acta Musei Antiquitatum
Septentrionalium Regiæ Universitatis Upsaliensis IV. Uppsala.
Valsgärde 9 (1000-talet, tyskt mynt från 1020)
Ej publicerad?
Valsgärde 10 (950-1000, mynt från Hedeby 950-1000)
Ej publicerad?
Valsgärde 11 (1000-talet)
Ej publicerad?
Valsgärde 12 (952-1000, arabiskt mynt präglat åt 952)
Ej publicerad?
Valsgärde 13 (800-talet)
Finns en mycket kortfattad beskrivning i Vendeltid utgiven av Statens historiska museum, 1980. Se nedan;
Båten var ca 9,8 m lång och 2,2 m bred. Den var byggd av 3 breda bord på vardera sidan om ett bottenbord. Till båten hörde relingsbeslag och en spik med öglehuvud. Vid relingarna hittades två flata järnspiraler som möjligen kan ha suttit i ändarna på stänger som uppburit ett tält över den döde. Ett ca 4 m2 stort stycke gulgrönt filtliknande material täckte större delen av båtens aktre hälft och låg både över och under den döde och hans vapenutrustning.
Den döde hade placerats strax akter om båtens mitt med huvudet i öster. Vid kraniet hittades en orange-gul pärla, som möjligen tillhört dräkten. Mitt i skelettet låg en liten hästfibula av brons, med bogar, lår och ögon av inlagd röd emalj. Resterna av en sköld påträffades ovanför kraniet och ytterligare en sköld vid båtens mitt.
Ett svärd med en stor del av träslidan bevarad låg insvept i det tältlika materialet på skelettets vänstra sida och under svärdet hittades ett eldstål och en flintbit. Två buntar med pilspetsar, den ena med 27 pilar, den andra med tio, låg nära båtens mitt.
Tvärs över båtens botten, nära fören, låg ett betsel, som möjligtvis legat i ett träfodral. Betslet har ormbett av järn och läderremmarna var dekorerade med förgyllda bronsplattor med djurornamentik, en del även med emaljinläggningar.
Strax nedanför betslet påträffades en verktygslåda som bl a innehöll en ull-sax, en hammare och ett par oanvända hästbroddar.
Resten av båtens förstäv var fylld med skelettdelar av fisk, får och nötkreatur och ibland dessa hittades de 36 små halvklotformiga spelbrickorna av ben. I rad utanför båten låg tre hästar. Alla var broddade och två hade grimmor dekorerade med bronsstift. Intill den mittersta hästen hittades två dragkrokar och ett par järnsöljor.
UTRUSTNINGSLISTA
Vapen
1 svärd
2 sköldar
37 pilar
För häst och hund
1 betsel
2 grimmor
17 isbroddar, varav 2 oanvända
2 dragkrokar
2 järnsöljor
Djur
fisk
fågel
får
nötkreatur
Verktygslåda
Sax
1 hammare
Övrigt
1 orange-gul pärla
1 hästfibula
eldstål + flinta
Spel och dobbel
36 spelbrickor
Textilier
gulgrönt filtliknande material
Valsgärde 14 (ca 800 e.Kr.)
Båten i graven var klinkerbyggd och ca 11,75 m lång och ca 2,09 m bred. Båten var byggd i ekträ och hade en vikt på ca 800 kilo. Båten bör ursprungligen ha haft 6 årpar. Sommaren 1985 och 1986 blev fullskale rekonstruktionen Arnljot byggd i Gällö. Ledare för rekonstruktionsbygget var Jan Bill från Vikingeskibsmuseet i Roskilde. Med som konsulent från museet i Roskilde var också Søren Vadstrup och ledare för hela projektet var Thomas Johanson (ledare för Institutet för Förhistorisk teknologi i Östersund). Arnljot byggdes med tidstypiska verktyg och arbetsmetoder. Till exempel klyvdes borden ut ur stockarna istället för att sågas. På rekonstruktionen sattes ett ca 25 kvadratmeter stort råsegel för att testa båtens seglingsegenskaper. Om originalbåten haft segel vet vi inte. Båten kunde dock hålla höjden vid kryssning, men mot vinden ros den snabbare, Vid halvvind og akter for tvers kom rekonstruktionen upp i en hastighet av 7 knop. Arnljot sjösattes klockan 12.05 den 5 oktober 1986. Båten kunde ros utan vidare längre sträckor med en hastighet av omkring 4 knop. Topphastigheten vid rodd låg på ca 5,5 knop.
Arnljot - Vikingabåten i Gällö, Jan Bill och Thomas Johansson (i Forntida teknik nr 14 1987).
I vikingernes kølvand, Søren Vadstrup, 1993 (utgiven av Vikingskibshallen i Roskilde).
Arnljot (rekonstruktion av Valsgärde 14).
Valsgärde 15 (900-talet)
Ej publicerad?
Allmänna källor om Valsgärde
Rapport från utgrävningarna i Valsgärde
Development and change of a
burial ground over 1300 years
Uppsala högars datering
Hade de näversegel under yngre järnålder?
De vikingatida båtgravarna i Valsgärde : relativ kronologi, Schönbäck Bengt, (i Fornvännen 2002).
Larsson Gunilla, Båtarna från Valsgärdes båtgravar, (i TOR vol.5 1993).
Schönbäck Bengt, A grafwae bakkae, (i TOR 1957).
Statens Historiska Museum (red; Sandwall Ann), Vendeltid, Stockholm 1980.
Re: Valsgärde
Yngwe skrev: Så eftersom Badelunda och Valsgärde är olika, så ingår de inte i samma "traditionsgrupp", och inte Skamby heller... eller?
Kan man då tänka sig ett den symboliska rumsindelningen av skeppet och placering av gravgåvor faktiskt kan ha förekommit även i brända båtgravar? Skulle de då kunna utgöra en variant av samma tradition och utgöra en sub-traditionsgrupp? I så fall närmare knuten än obrända brandgravar som inte har samma typ och form av gravgåvor?
Det blir ju tydligt väldigt besvärligt.... det blir en massa antaganden om vilka variationer som är acceptabla och vilka som inte är det, och gruppen kommer nog att definieras ganska subjektivt utefter våra tankar...
Hur menar du att Valsgärde, Badelunda och Skamby är olika? Självklart finns det olikheter - inga två platser kommer se exakt likadana ut, men i ett makropespektiv förefaller de som uttryck för samma tradition. Skamby är som sagt sämre känt arkeologiskt (bara en utgrävd grav) och dessutom geografiskt separat från de andra, så svårare att uttala sig om.
För det första är brända båtgravar svåra att identifiera - nitar behöver inte komma från hela båtar, tex kan man ha återanvänt virke från uppbrutna båtar/vagnar/byggnader som ved och det är därför nitar följer med i brandlagret, för det andra ligger de flesta brandgravarna inte på platsen för själva gravbålen, vilket gör det svårt att identifiera hur bålet varit organiserat (var människan respektive djuroffer, matoffer och gravgåvor låg på bålet). Därför är det väldigt svårt att uttala sig och eventuella brända båtgravars relation till obrända båtgravar. I avsaknad av data får den kopplingen lämnas därhän. Generellt sett anser de flesta forskare dock att det finns en fundamental ideologisk skillnad mellan brandgravar och inhumeringar under järnålder.