Valsgärde

[Yngwe]

Rundqvist konstaterar ju att Skamby skiljer sig markant från Valsgärde.

Som sagt, självklart finns det likheter mellan obrända båtgravar. Men Skamby är väl lika lik de norska som de svenska. Skulle även de norska då representera samma funktion?

[AndreasE]

Nja, ett tag sen jag läste Rundqvists rapport, men säger han inte snarare att det finns både likheter och skillnader, och att han föreslår att man i Skamby gett uttryck för en delvis lokal identitet i sättet man anlade båtgraven?

En grav är ett väldigt litet material att jämföra med, men skillanderna låg väl framför allt i fyndfattigdomen och att spelpjäserna troligtvis placerats ovanpå kammaren snarare än i båten? Och möjligtvis stenpackningens form?

Jag kan personligen för lite om de norska båtgravarna som grupp för att uttala mig om hur de borde tolkas. Självklart är det möjligt att de representerar en specifik grupp i samhället.

[Yngwe]

Nja, ett tag sen jag läste Rundqvists rapport, men säger han inte snarare att det finns både likheter och skillnader, och att han föreslår att man i Skamby gett uttryck för en delvis lokal identitet i sättet man anlade båtgraven?

En grav är ett väldigt litet material att jämföra med, men skillanderna låg väl framför allt i fyndfattigdomen och att spelpjäserna troligtvis placerats ovanpå kammaren snarare än i båten? Och möjligtvis stenpackningens form?

Jag kan personligen för lite om de norska båtgravarna som grupp för att uttala mig om hur de borde tolkas. Självklart är det möjligt att de representerar en specifik grupp i samhället.

Han säger så här, också citerat tidigare.

Sammanfattningsvis kan sägas att Skambygraven alls inte följde samma symboliska regler som tidens mansgravar i båt i Mälardalen. Den hade en stor stensättning ovanpå med rest sten, den hade varken vapen eller köksutrustning, bara symbolisk hästutrustning, och så exklusiva spelpjäser i bärnsten.

Inte alls särskilt likt alltså.

Så frågan är, vad är det egentligen som definierar denna funktion som du säger kan kopplas till gravtypen?
Är det just att det är en obränd båtgrav, eller måste andra kriterier också uppfyllas?

[AndreasE]

Han skriver dock även så här:

The poor preservation of organic materials and metalwork means that many artefacts and materials (including any parts of sacrificed horses, dogs or other animals) found in boat graves elsewhere were not discernible during the Skamby excavation. Therefore, the relative poverty of Skamby in comparison to some of the Mälardalen cemeteries may partly be a matter of differential preservation rather than differences between burial rites or mortuary investment.

samt

The Skamby grave with its scattered gaming pieces and the lack of either brooches or weaponry provides a striking parallel with the c AD 900 boat grave no 1 at Gamla Uppsala, reported by Else Nordahl.
Here, better preservation enabled the recovery of the skeleton of an adult male as well as animal bone including the remains of two dogs and a horse. Grave robbing was evident from the prone posture and peripheral location of the human skeleton. The post-robbery scatter of artefacts included 23 gaming pieces (here of bone) and the presence of token items of horse gear means that, had preservation been poorer,the grave would have left a nearly identical trace to the remains recovered at Skamby. Hence, the Skamby grave might be simply a less well-preserved version of the Gamla Uppsala burial: a case of the Viking-period grave robbing of a high-status adult male furnished burial in a boat beneath a stone setting.

och

Surface features indicate that the Malm and Norra Berga cemeteries also contain boat graves. However, neither site resembles Skamby. Instead they have individual boat graves integrated into cemeteries comprised of a range of local, late-1st-millennium AD grave forms. They also lack evidence of any linear sequence of boat graves suggesting an enduring and organised tradition. Therefore, in its regional context, the Skamby cemetery is unique, being similar to the Mälardalen cemeteries.

med slutklämmen:

Instead, it is likely that the social group interring select individuals at Skamby adapted the prestigious boat-grave symbolism of the élites of neighbouring coastal regions, but did so in their own way and for their own purposes. Their mortuary repertoire evoked (but did not copy) aristocratic customs from Svealand and elsewhere in the Baltic region, and it contrasted with the cremation rites and mound burials employed within elsewhere in Östergötland.

(Alla citat från Rundkvist, M. och Williams, H. A Viking Boat Grave with Amber Gaming Pieces Excavated at Skamby, Östergötland, Sweden i Medieval Archaeology 52, 2008. )

Som sagt, ett lokalt uttryck av båtgravformen i en region där den var relativt främmande. Självklart behöver inte den exakta ideologiska betydelsen varit likadan på Vikbolandet som i Mlälardalen, men det är sannolikt att man spelade på de associationer gravformen hade i omgivande områden.

[Yngwe]

Jämförelsen är ju inte med Valsgärde, vilket var poängen. Och då måste ju GU-graven skilja sig från Valsgärde även den. Är det också en lokalt uttryck? Frågan kvarstår. Vad är det som definierar en eventuell funktion. Båtgraven som sådan, eller krävs något mer?

[AndreasE]

Ärligt talat, vad är det som är så svårt? Teorin (för det är förstås vad det är) att båtgravfälten i Mälardalen skulle kunna representera en viss grupp i samhället som utnyttjade båtgravskicket som en markör för sin specifika status och plats inom den lokala samhällsorganisationen är knappast komplicerad. Oavsett om man tror på den eller inte så är den inte svår att förstå. Sedan kan man förstås komma med invändningar (tex eventuella skillnader mellan båtgravarna i form och innehåll) vilka i sin tur får vägas mot argument för (tex den begränsade spridningsbilden jämfört med rikare höggravar vilket tyder på en mer begränsad spridning i samhället, den långa kontinuiteten på flera av gravfälten osv).

För att svara på din fråga: det som antyder betydelsen är inte en sak ("båt i grav") utan en kombination av faktorer som tillsammans leder till en tolkning. En från majoriteten skild gravform som uppträder på ett fåtal platser med lång kontinuitet och som dessutom förefaller komma från en homogen samhällsgrupp med tillgång till lyxkonsumtion och importvaror. Inom gruppen förekommer förstås individuella skillnader, vilket speglar den yngre järnålderns mycket heterogena gravskick där generella traditioner i regel har lokala särdrag ner på gravfältsnivå.

[Yngwe]

Det är inget spm är svårt att förstå. Men en sådan tolkning kräver ju en definition av vilka som omfattas om det ska vara annat än ett löst antagande,

Funktionen ska alltså ha både manliga och kvinnliga företrädare, företrädesvis förekomma i ett stråk utefter Fyriså-systemet, mycket glesare på andra platser runt Mälardalen, och än glesare i andra områden. I stora delar av landet finns inte funktionen. Funktionen fanns först i Vendel och Valsgärde och infördes senare i andra områden. Funktionsinnehavaren är ibland rik, ibland medelmåttig sett utifrån gravgåvorna, man kan anta att funktionens status varierat över tid.

Är det nån som har ett förslag på vilken funktion det skulle kunna vara?

Representerar då även t.ex. storhögar med likartat gravskick en viss funktion?

[AndreasE]

En tanke som har lagts fram är att det skulle handla om ledande medlemmar i kungens hird, en sorts "högadel" som definierade sig genom sin position i relation till kungamakten, oavset vem som satt på tronen för tillfället. Man kan tänka sig att denna maktsfär där sådana familjer behövdes först begränsades till Fyrisåns dalgång, för att långsamt utvidgas till ett större område i norra Mälardalen. Man kan förstås även tänka sig att traditionen spreds till andra småkungadömen och att den i processen genomgick smärre förändringar. Inga nya båtgravfält verkar ha etablerats efter tidig vikingatid, så traditionen verkar inte varit produktiv efter den tiden, även om de etablerade familjerna fortsatte ända in i 1000-tal. Kanske har detta att göra med politiska förändringar, tex Birkas framväxt.

Det här är förstås bara en teori som lagts fram. Att traditionen överlever så länge på flera platser tyder på att det handlar om familjer med en stabil grund för sin rikedom, och de verkar ju även ha navigerat ett par hundra år av politiska intriger relativt framgångsrikt. På de flesta platser med elitgravar på landsbygden hittar man kanske en eller ett par gravar med belägg för elitnärvaro, men på de här gravfälten handlar det ofta om dussintals.

Variationen i rikedom mellan gravarna är till stor del kronologisk. Under vikingatiden blir gravskicket generellt sett "fattigare", troligtvis som en influens från kristet gravskick. Vikingatida båtgravar med vapen, hästutrustning eller hästutrustning räknas som elitgravar. Guld är mycket ovanligt under vikingatid. Sen kan förstås den gamla landägande hirden relativt sett blivit fattigare i en tid när de stora rikedomarna skaffades genom handel eller utlandsfärder.

Storhögarna är förstås jätteintressanta i den här diskussionen (var precis på en förläsning om gravfältet i Gnista med dess storhög som undersöktes nyligen, och såg utställningen med fynden. Otroligt fina) men deras spridningsbild ser helt annorlunda ut än båtgravarnas. De är ju under yngre järnålder den vanligaste gravformen för elitgravar (dock ej den enda förstås) och finns i stort sett nästan över allt där man skulle förvänta sig att hitta rikare bondgårdar. Jag tycke att det ser ut som att de representerar ett bredare utsnitt av järnålderns elit än båtgravarna.

[Yngwe]

Så kvinnor var ledande medlemmar ur kungens hird? Men av någon anledning så valde man trots det inte att begrava dom med vapen.

Du får ursäkta, men att kalla det teori känns pretantiöst. Jag skulle kalla det ett försök att få dom att passa in i en välkänd myt, utan att ta hänsyn till en mängd omständigheter. Hälften av gravarna faller ju utanför ramen... och den andra hälften förankras då i något vi inte alls vet någonting om, såväl kung som hird är avseende de tidiga gravarna en ren spekulation.

[Bäckahästen]

Så kvinnor var ledande medlemmar ur kungens hird? Men av någon anledning så valde man trots det inte att begrava dom med vapen.

Du får ursäkta, men att kalla det teori känns pretantiöst. Jag skulle kalla det ett försök att få dom att passa in i en välkänd myt, utan att ta hänsyn till en mängd omständigheter. Hälften av gravarna faller ju utanför ramen... och den andra hälften förankras då i något vi inte alls vet någonting om, såväl kung som hird är avseende de tidiga gravarna en ren spekulation.

Jag håller med dig Yngwe. Åter igen känns det som om kvinnorna glömts bort.