Beowulfskvädets topografi

[Yngwe]

Yngwe: ”Men, schessegal, jag antar nu att du instämmer i att Skalunda hög passar synnerligen illa med kvädets beskrivning!”

"schessegal" var ngt nytt för mig. Kan tänka mig att Grendel i någon mån var:

https://en.wikipedia.org/wiki/Schlemiel

Och att Hondscio, åtminstone en gång var:

https://www.urbandictionary.com/define. ... schlemazel

Det är dialektal tyska för skit samma !

[kylarvende]

Tack Yngwe!

[Valdemar]

Vad menar du?

Påstår du att högen inte syns från sjön utanför. Högen ligger väl åtminstone 10 meter över sjöns yta och kan då ha setts från minst 20-30 kilometer. Avståndet till sjön är ca 2 km.

Om du har ett känt landmärke behöver det inte vara som en stor fyr intill båten, se på alla Kumlar och rösen som finns längs kusten. Ett känt landmärke känner man igen på långt håll. Kommer du från Danmark mot Sverige kan du se Vinga på mycket långt håll och kan snabbt identifiera dess speciella form. På samma sätt kunde sjöfarare på Vänern se Skalundahögen och känna igen den.

Detta är väl rätt självklart och har inte med tur eller otur att göra.

Förstår inte vad du vill uppnå med dina inlägg faktiskt.

[kylarvende]

Valdemar!

Vet inte om man blir mkt klokare av nedanstående, men kanske:

Det finns ett bra kummel utanför Långedrag. Det avtecknar sig bra mot himlen. Där kan man gena. Man behöver inte gå i farleden. Sen har man en fin seglats ute på Rivöfjorden. Dags att vända hemåt. Och då tänker man: ”Bara att titta på det där kumlet igen, så kan jag gena åt andra hållet också”. Men icke sa Nicke. Kumlet syns inte, bara Kärringberget och en blurrig kust söderut. Man får helt sonika ta farleden hem.

[Valdemar]

Visst
Hindens rev är ju en mycket speciell formation som går långt ut i sjön. Utanför har gått en huvudled in i Västergötland där man kan fortsätta in i Nossan och segla vidare in i landet.

Strax innanför Hindens rev kommer Tun med ett av Sveriges största bronsåldersrösen ( ca 60 m i diameter). Vägen in mot Dättern och Nossan måste ha varit en viktig maritim huvudled.

Att man passerar en av Sveriges största järnåldershögar och därefter en av Sveriges största bronsåldershögar är knappast en slump.

[Yngwe]

Vad menar du?

Påstår du att högen inte syns från sjön utanför. Högen ligger väl åtminstone 10 meter över sjöns yta och kan då ha setts från minst 20-30 kilometer. Avståndet till sjön är ca 2 km.

Om du har ett känt landmärke behöver det inte vara som en stor fyr intill båten, se på alla Kumlar och rösen som finns längs kusten. Ett känt landmärke känner man igen på långt håll. Kommer du från Danmark mot Sverige kan du se Vinga på mycket långt håll och kan snabbt identifiera dess speciella form. På samma sätt kunde sjöfarare på Vänern se Skalundahögen och känna igen den.

Detta är väl rätt självklart och har inte med tur eller otur att göra.

Förstår inte vad du vill uppnå med dina inlägg faktiskt.

Ja det påstår ja, läser du inte??? . Från stranden är högen ett pekfinger på rak arm bred och en halv nagel hög. Är det nåt du kan ta till dig? På 4 km alltså dubbla avståndet, är den hälften så stor. Sett från Vänern finns det massor av höjder som är dels är mer framträdande och dels skymmer siktlinjen så Skalundahögen. Så utanför fjorden är högen nästan omöjlig att hitta och på inga vägar är det ett tydligt sjömärke. Så är det bara.

Påstår man annat är man totalt faktaresistent.
Jag bryr mig inte om ifall du förstår eller håller med, saken borde vara solklar för alla andra.

[Valdemar]

Så just Skalundahögens runda siluett kan inte ses från några kilometer bort? Jag och övriga mänskligheten som någon gång varit på en båt kan dock se formationer hus och andra landmärken på flera kilometers håll.

Att just Skalunda inte skulle kunna ses utifrån Vänern får du allt förklara så vi övriga förstår. Högst uppe på åsen står en rund hög som är ca 7 meter hög. Under järnåldern stod inga träd i vägen. Hade du varit där hade du vetat att det inte finns massa bergstoppar och annat som skymmer.

Jag gör dig en tjänst nu och kommer inte fortsätta detta totalt infantila käbblet!!!!

[Yngwe]

Du är rolig du Valdemar, inte ens fysikens lagar hindrar dina hypoteser, du löser det genom att inte erkänna dom alls. Precis som med allt annat alltså. Du kröker ljuset för att se runt höjder och hittar osynliga sänkor för att flytta strandlinjen, och reser i tid för att konststera att det inte finns några träd ivägen. Och för dig blir saker som är långt borta lika stora som framför näsan. Allt eftersom man får tycka som man vill.

Vi kan väl säga att det är tur du inte är ansvarig för placering av sjömärken, får då hade skeppare och kaptener kliat sig i huvet tills håret föll av.

[Castor]

Skalunda ligger hursomhelst för långt upp i det som jag tror var Sweons domäner för att vara en trolig lokalisering av Beowulfs grav. Till skillnad från andra "jut-geat-gautar" som Solve, så lyckades ju Beowulf aldrig bli kung i Swiorice.

[Castor]

Jag har gjort en enkel kartskiss som åskådliggör och sammanfattar mina tidigare framförda funderingar kring trådens ämne…

Beowulf5.png (69.85 KiB) Visad 718 gånger

Reamarice är ett rekonstruerat namn på fornengelska, en syntes mellan Beowulfs (Heaðo-) Reamas, Jordanes’ Raumarici och fornnordiskans Raumaríki. Det betecknar ett geografiskt område norr och nordost om Oslofjorden, omfattande inte bara det klassiska Romerike, utan det överlappar och berör också helt eller delvis Hadeland, Toten, Valdres, Solør, Hedmark, Vingulmark, Värmland m.m, ett i alla avseenden högintressant område, arkeologiskt såväl som saga-historiskt, med kopplingar till Vänern och landet söder därom…

Swiorice är detsamma som Svitjod (Jordanes’ Suetidi). Sagor, allt från Gefjons plöjning till slaget på isen och Olof Trätäljas flykt, knyter området geografiskt till Vänern.

Geatas torde ha representerat folkvandringstidens starkaste länk mellan sydöstra England och sydvästra Skandinavien. Troligen ett anglo-frisisktalande stamförbund/handelsnätverk. Bärare av D-brakteater. Föregångare till de moderna friserna; Magna Frisia uppstod ca 600.

Dene är förstås danerna som kan ha uppstått ur det maktvakuum som anglerna och saxarna m.fl. lämnade efter sig i mitten av 400-talet. Tidigt lokaliserade till Schleswig-Holstein-Mecklenburg (jfr Prokopios’ historia om herulernas invandring till ”Thule”!). Danernas framträngande till Nordsjön, vid sydligaste Jylland (Scedenige), kan ha bidragit till att splittra Geatas, varvid den nordgående spridningen av de anglo-frisiska runorna kan ha strypts till förmån för den 16-typiga nordiska runraden.