Skandinaviskt Arkeologiforum

I denna tråd diskuteras placeringen av centralplatser och kultplatser vid nordligt rinnande vatten i vattendrag och källor.

Enligt gamla folkliga traditioner skall vatten som rinner norrut ha speciellt goda och hälsobringande egenskaper. Detta pga av att allt ont hörde norr till och att det onda sökte sig tillbaka dit. På så sätt skulle sådant vatten ta med sig allt ont, antingen genom tvättning eller att dricka vattnet.

Jag har letat men inte hittat så många referenser till fenomenet nordligt rinnande vatten. Men började fundera mer på saken när jag i samband med informationsinhämtningen för Beowulf och Grendel kunde konstatera att den viktiga centralorten Lejre mitt på Själland är belägen precis invid två nordligt rinnande vattendrag, som dessutom flyter ihop på ett magiskt vis och sedan delar sig igen. Precis på denna förmodligen unika plats finner vid kungshallarna vid Lejre och dessutom gravfält och högar på det smala näset mellan de två åarna. Precis väster om krysset finner vi Hestebjer och enligt traditionen ättegrundaren kung Dans gravplats. En slump? Nej troligen inte, nordligt rinnande vatten kan haft en viktig symbolisk innebörd vid anläggandet av platsen från första början.

Vid Lejre är platsens kraft troligen också förstärkt av den nordligt rinnande källan Snogekilde, vid vars utloppsbäck den första hallen uppfördes på 500-talet. Kanske var det just vid den förmodligen heliga källan som offerriter utfördes.

Lejres efterföljare Roskilde uppfördes också på en plats med många nordligt flödande källor, varav en del fortfarande finns kvar.

Lejres eventuella föregångare låg förmodligen på Stevns, där danernas tidiga hövdingar hade makten på 200- och 300-talen. Och på Stevns har vi också den nordligt rinnande pulsådern Tryggevælde å som mynnar i Köge bukt. Troligen inte heller det en slump att hövdingarna bodde just här. Förmodligen fanns det vid ån någon speciellt viktig källa, som kanske också rann åt norr.

Mönstret vidgar sig, med tanke på att även hallarna vid Gudme på Fyn tycks ha varit anlagda nära nordligt flödande vatten.

Hoppar man över till Sverige så har vi Uppåkra där förmodligen det fanns en källa på norrsidan av backen ner mot Höje å. I Lund blir det svårare med tanke på det mest vattnet rann söderut. Vet inte om det spelar någon roll att Lund var en kristen stad. Fanns det norrkällor vid Lund?

Svårare att se något tydligt hur vattnet rann vid platser som Vä och Västra Vång.

Offerplatsen Finnestorp i Västergötland ligger definitivt vid den nordligt rinnande Lidan.

I Gamla Uppsala har vi hallarna på nordsidan av åsen, där det förmodligen låg en nordligt rinnande källa, som kanske var orsaken till att kulten placerades här.

Är det här ett mönster eller en slump att viktiga central- eller kultplatser placerades vid nordligt rinnande vatten? Hur många undantag finns det?

Inressant frågeställning. Linköping och Eskilstuna kan läggas till bilden.

Verkligen en intressant tråd! Jag har tyvärr inget att tillägga till trådens ämne.

Den sägenomspunna kultplatsen Gudhem i Västergötland är definitivt belägen vid nordligt rinnande vatten, inklusive en Odens källa öster om byn.

För att inte tala om Uppsala vid Gudhem. Ca 3,5 km sydväst om klostret. Det nordgående vattendraget går i en krök runt Uppsala

Blev inspirerad så jag kollade upp Uppsala vid Varnhem belägen ca 2 km öster om klostret. Där finns några små vattensamlingar så inte uteslutet att där varit rinnande vatten som i slutändan runnit till Tidan som naturligtvis rinner norrut.

Alvhem har väl förmodligen varit någon form av tidig centralort, före Lödöse. Kungsgården tycks av någon anledning ligga i norrsluttning, vid vad som ser ut som ett nordligt rinnande källflöde.

Några fler exempel från Västergötland, där ganska många vattendrag rinner åt norr:

Ållebergs nordsluttning med sin källa och sin offrade guldkrage.


Larv, som ligger belägen söder om ån, inte norr om, kanske beroende på gamla nordligt rinnande källor som löpte ut i ån söderifrån.





Sen då Götala som ligger söder om ån på samma sätt.

Likheten mellan centralorterna Gudme på Fyn och Gudhem i Västergötland är slående. Förutom namnet ligger de placerade högt och med vattendragen löpande norrut. Dessutom pepprat med fornlämningar. Fanns det något kulturellt samband mellan dessa orter?

Och - naturligtvis - även centralplatsen Sorte Muld på östra Bornholm med sitt nyupptäckta kulthus var beläget vid ett nordligt rinnande vattendrag. Var detta avgörande när man skulle placera ut hövdingarnas hallar?