Skandinaviskt Arkeologiforum

Diskussion med utgångspunkt från infon på Bengans historiesidor https://wadbring.com/historia/ och vad som står om Skara hamn:

I Skara förefaller det faktiskt ha funnits en hamn, Rhyzelius berättade att man funnit kölen av en större båt utmed Afsen vid Djurgården, troligen låg hamnen söder om Gälakvist. I en påvlig bulla från påve Nicolaus III av så sent som i nådens år 1279 omnämns portum Scarensem.

Skara liksom inlandshamnar är inte riktigt mitt favoritämne, men jag ändrade mig efter att detaljstuderat kartor över trakten.

Enligt en uppgift ska alltså Skara hamn vara omnämnd 1279, utan vidare information om var hamnen låg. Av den anledningen har en del därför föreslagit att hamnen hellre låg i Lödöse eller Lidköping, med tanke på de dåliga förutsättningarna för en hamn i Skara. Men definitionen på en hamn då kanske var annorlunda är vad den är idag? Hur liten kan en hamn vara och var går gränsen nedåt mot en båtplats?

Kollar man på betydelsen av hamn i SAOB så handlar det mest om en skyddad plats för båtar, mest för av- och pålastning, oavsett storlek. En båtplats är endast en plats där man förtöjer båtar. Omnämnandet av hamnen 1279 är under stadens storhetstid under medeltiden, när man var igång och uppförde domkyrkan i sten.

Jag utgår därför från att det fanns en mindre hamn i Skara, dit långväga gods kunde komma till staden med båt på ett relativt enkelt sätt och där lastas av. Således inom definitionen av en hamn. Till skillnad från frakt på kärror som kom från närmare håll.

Båttransporter till Skara måste ha anlänt genom Lidans vattensystem, via Flian och Afsen. Först omlastning i Lidköping från skepp till mindre båtar, lämpade för flodfärder. Perioden ifråga kan täcka in järnålder-vikingatid-medeltid. Ett alternativ via Flian och Dofsan åt norr var sämre pga mindre och mer meandrande vattendrag.




Avståndet på den 30 meter breda Lidan från Lidköping till mynningen av Flian vid Skofteby är endast 9 kilometer, med en höjdskillnad på någon meter. Rena drömmen på en roddbåt! Det har säkert funnits bevakning vid inloppet, där roddarna svängde vänster.

Flian är cirka 10 meter bred i sin nedre del, vilket nog är tillräckligt brett för rodd. Först efter 4 kilometer kommer första hindret vid Backalunds kvarn. Hit upp är höjdskillnaden endast 2 meter gentemot mot Lidköping, vilket är imponerande lite. Kvarnarna uppströms i ån anlades gissningsvis inte förrän under medeltiden, vilket innebär strömsträckor att forcera innan dess.

Efter ytterligare 3 kilometer är vi framme i Resville, med höjd 52 nedanför och 59 meter ovanför fallen. Inte så farligt. Om man skulle leta efter en alternativ hamn för Skara så skulle det kunna vara här, nedanför forsarna. Är det möjligt? Inget tydligt syns på kartan, men det går en väg från Resville upp mot Skara, med möjlig omlastning för landtransport den sista biten. En ödekyrkogård i byn indikerar kanske någon viktigt stopp längs vägen. Men ska vi nå en hamn i Skara måste vi fortsätta med båt. Fortsättning följer…

Färden med båt fortsätter uppströms. Från Resville till Ardala är det 15 långa kilometer i Flian. Stigning från 59 till 94 meter, men ån är fortfarande bred hela vägen. Vid Ardala tar man in i det mycket mindre och smalare biflödet Afsen. Sen ytterligare 7 kilometer upp till 110 meters höjd i södra delen av Skara. Den sträckan kan inte ha gått att ro, utan man måste ha dragit båten längs ån. I dag är Afsen mest en kanal inne i staden, men vattennivån måste ha stått minst en meter högre i äldre tider, före dräneringar. Och då även djupare och bredare. Vi är framme! Men var är hamnen?

Min gissning, mitt för Gälakvist och domkyrkan.

Afsan är liten, men det har kunnat avhjälpas. Man kan som sagt dra båtar och få en god transportekonomi, vida enklare än landalternativet.

En enkel anordning som hjälper är att dämma med en stock. Man får förvisso en passage att dra över, men sen har man vattendjup nog på andra sidan. Detta har man vetat, i naturen sköter bävrar detta och tvärtemot vad man kan tro är bävern paddlarens bästa vän än i dag när det gäller mindre vattendrag.

Är detta platsen för Skara hamn? Afsen löper här nära söder om borgen Gälakvist, och terrängskuggningen antyder i öster där den inte fyllts ut, att marken varit sluttande ner mot ån. En kulle avbryter ån och tvingar den att göra en böj, vilket ser helt onaturligt ut. Men tydligen är kullen ingen fornlämning, så kanske något modernare? Men ska det finnas någon hamn i Skara så måste den ha legat här, precis som man antagit. Finns det verkligen inga fynd från platsen?

Enligt WP uppfördes Gälakvist på en konstgjord kulle i en våtmark. Våtmarken försåg vallgraven med vatten. Med andra ord lär Afsan i praktiken omringat borgen varför hamnen kan ha legat i direkt anslutning.

Men historien om båttransporter till Skara slutar inte där. För om det kom båtar till Skara nedströms ifrån, kan det inte ha kommit båtar från andra hållet, uppströms ifrån? Afsen fortsätter minst en halvmil till uppströms, förbi det sägenomspunna Götala. Och då med minimal nivåskillnad.

Det tycks ha bevarats en folksägen om stentransporter med båt ner till Skara, som byggmaterial till domkyrkobygget. Allt enligt Bengans historiesidor om Skara:

En folksägen menar att sten som man tog från ett stenbrott i Hälle norr om Gudhem för att användas till domkyrkan transporterades på timmerflottar via Slafsan över Hornborgasjön och ända fram till Skara via Flian och Afsen. Afsen som förr även delades upp i Ardalaån och Munkån står via Flian i förbindelse med Lidan och rinner sedan ut i Vänern genom Lidköping - se kartan över Kinneviken. De första vägarna som kan ha varit värda namnet tillkom inte förrän en bra bit in på 1500-talet.

Frågan är om ovanstående folkminne menar en transport ner via Flian till Ardala och sen upp igen i Afsen, eller en närmare och lättare väg från andra hållet uppströms Skara? Rimligen det senare alternativet.

Var Skara hamn ursprungligen mest anlagd för att underlätta transporten av byggmaterial till domkyrkobygget? Och till Gälakvistborgen?

Tråden landdrag med båtar kanske är av intresse även i denna tråd?

Öster om Skara och E20 kommer man ut på landet igen. Afsan idag är en dike, men topografien vid Götala visar att vattnet måste ha stått mycket högre under järnåldern. Det är pepprat med fornlämningar söder om ån t ex den kända tempelbacken (gul prick), belägen alldeles intill åns svämzon. Längre västerut finns en cirkelrund formation (gul cirkel) som inte är fornlämning på Fornsök.



Egendomligt är de urgrävda "hamnbassänger" på norra sidan om ån (rött). Vad kan vara ursprunget, är platserna urgrävda eller urhuggna i ett visst syfte eller är det tvärtom, att ytorna vid sidorna är utfyllda?


Närbild på "hamnbassängerna" norr om ån.

Man behöver bara Acimedes princip för att se hur lite vatten som faktiskt behövts. En två meter bred och halv meter djup bäck utgör en betydligt bättre transportväg än någon anlagd väg innan rälsen gjorde entré. Stenblock på ett halvt ton får man fram med ett minimum av ansträngning.

Kan bidra med citat ur mastodontverket Skara före 1700, där Ulf Erik Hagberg skriver följande i avsnittet om Skaras forntid:

Den höga kullen [alltså Tempelbacka, min anmärkning] vetter i norr mot en idag torrlagd sankmark, en gång en utvidgning av en äldre vattenled. Nedanför kullen måste ha varit en rundad vik. Vattenleden, i sitt nedre lopp kallad Afsen, utgör en biflod till Flian och Lidan. Såväl våtmarken vid Djurgårdsäng som översvämningsmarkerna vid Götala ingår i detta vattensystem som dräneras genom Götala dikningsföretag. De båda grenarna förenar sig i söder om Gälkvist och passerar Slussen, omnämnd bla. a. av Carl von Linné på 1740-talet. Det "förmentes fordom varit en sjö och navigabel, emedan en gård därjämte kallades Slussen". Från sekelskiftet 1900 finns uppgifter om skridskofärder på översvämmade marker kring dessa vattendrag. Ett särskilt väl utbildat bäcken kan vi ännu se från gamla Axevallavägen, sträckan Kyrkogården - Örnsro, i den del av dalen, som utbreder sig nedanför Götala. Dalen är bildad under det äldsta skedet efter isavsmältningen, då Hornborgasjön här hade sitt utlopp mot Vänern och Västerhavet. Idag kallas det grävda diket, som än i dag årligen svämmar över, för Götalabäcken. Muntliga uppgifter om att man ännu i sen tid tagit sig fram med småbåtar, styrks av några anteckningar om påträffade delar av stockbåtar funna norr och nordost om Tempelbacka. Ännu levande sagesmän uppger att vattnet gick upp till låren under större delen av året och att mossmarkerna vid Tubbetorp var vattentäckta utom under sommaren. Några terrängnamn är av intresse, Kavelbron, Vasen (ett fiskeredskap) och de 1682 belagda namnen på två i sankmarken utskjutande uddar, där våtmarken var smalast och lättast kunde korsas. Uddarna heter Stora och Lilla Taskevadet, vilket ger god anvisning om vattenståndets djup. Stora Taskevadet heter idag Stora Vadet och är namnet på ett litet torpställe beläget på bäckens sydsida, strax S om Örnsro Seminstation. Här kan vi se rester av en gammal färdväg från Järnsyssla ned mot Stenum. Vid Stora Taskevadet har man passerat den skiljande våtmarken. På ömse sidor om landfästet ligger stora högar, väl synliga på det utbildade höjdstråket, som utgör dalens sydsida (Skara fornl. 23 och 48).

Och i avsnittet om det medeltida Skara följer Ragnar Sigsjö upp med följande information i samband med sin beskrivning av Gälakvist:

Av intresse är Rydells citat av Cronanders uppgift 1646 där borgkullen omtalas "som är omgiven av vatten, ...". I samband med schaktningsarbeten för bebyggelse inom kvarteret Riddaren 1946 påträffades en minst nio meter lång stenmur lagd direkt på den rena leran. Muren jämte tillhörande träkonstruktion kan eventuellt sättas i samband med en här tidigare utbredd vattenyta och då tjänat som till exempel stödmur eller kajskoning.