Husaby och Husaby källa

[Bäckahästen]

I Husaby finns Husaby kyrka samt biskopsdömets borgruin. Invid kyrkan finns en källa, där enligt legenden Olof Skötkonung kring år 1000 lät döpa sig som rikets förste kristne kung. Även om alla förhistoriska detaljer är svåra att bevisa, är det helt klart att platsen har en stor historisk betydelse. Husaby är en av Sveriges märkligaste kulturmiljöer.

Äldre Västgötalagens kungalängd, nedskriven i början av 1200-talet, nämner att Olof Skötkonung döptes av den engelske missionären Sigfrid i källan vid Husaby och dopet lär ha skett i den så kallade Birgittakällan, som fått sitt namn efter det irländska helgonet Sankta Brigid av Kildare.

Detsamma står i Sigfridslegenden, som nedtecknats i Växjö stift i början av 1200-talet, men fick sin slutliga form i mitten av 1200-talet. Uppgifterna om Olofs dop blev alltså nedtecknade först ett par århundraden efter händelsen. Äldre Västgötalagen nämner en rad biskopar av engelskt ursprung, samtidigt som alla band med Hamburg-Bremen förbigås med tystnad.

Enligt Adam av Bremen försökte Olof få till stånd en rivning av hednatemplet i Uppsala. Oron kring detta lär ha utmynnat i en överenskommelse, att han byggde en kyrka i Skara i Västergötland, där han förlade sin "kristenhet". Kanske han rent av blev fördriven dit. Den förste biskopen av Skara, Thurgot, sändes också dit från ärkestiftet Hamburg-Bremen. En del forskare påstår att Olof döptes av Thurgot. Andra menar att han redan var döpt, kanske utomlands, eller som framgår ovan av Thorgots efterträdare Sigfrid, en missionär som kom från England.

För att bli fördriven till Västergötland borde han rimligen långt tidigare varit känd som kristen - dock inte nödvändigtvis döpt, eftersom man på den tiden ofta tolererade att mäktiga män väntade med att döpa sig, till exempel av politiska skäl. Olof Skötkonungs anknytning till Västergötland är sannolikt via hans mor, Sigrid Storråda, som fick regera i Västergötland efter skilsmässan från Erik Segersäll, detta enligt Odd Snorresson. Förmodligen var Husaby den kungsgård han växte upp i och som var hans egentliga släktgård.

Redan på 1100-talet uppfördes den första kyrkan som förseddes med ett högt torn, möjligen avlöstes en äldre stavkyrka byggd av trä. Framför ingången står än idag två stenkistor i vilka man förut trodde att Olof Skötkonong och hans gemål låg begravda, efter undersökningar har dock detta visat sig ej stämma. Under 1100-talet uppfördes också en mäktig borg av biskop Brynolf Gerlaksson. Denna brändes ner 1530, möjligen av Gustav Vasa för att den ej skulle komma danskarna till gagn, därefter fick dess ruin under följande sekler vara ortsbornas stentäckt. Under borgruinen som grävdes ut på 1960-talet hittades lämningar från vikingatiden, samt mängder av fynd från medeltiden och det spekuleras om gamla kungsgården legat här i nuvarande prästgårdens trädgård och i kyrkans hägn. Det finns även teorier om en försvunnen klostergård.

[Bäckahästen]

Jag tror inte på att Olof Skötkonung är döpt i Husaby källa, men platsen är ändå intressant. Något speciellt måste det ändå ha varit med platsen.

[Anders i Uppsala]

Jag tror inte på att Olof Skötkonung är döpt i Husaby källa, men platsen är ändå intressant. Något speciellt måste det ändå ha varit med platsen.

Varför skulle äldre västgötalagens kungalängd ge fel uppgifter om det?

[Bäckahästen]

Jag tror inte på att Olof Skötkonung är döpt i Husaby källa, men platsen är ändå intressant. Något speciellt måste det ändå ha varit med platsen.

Varför skulle äldre västgötalagens kungalängd ge fel uppgifter om det?

Här beskrivs problematiken kring dopet.
https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Olof_Skötkonung

[Bäckahästen]

I länken står detta.

Olof Skötkonung var den förste svenske kung som tog dopet och förblev kristen till sin död. Hans far Erik Segersäll hade också blivit döpt men övergav senare den kristna tron. Enligt den traditionella historietolkningen ska Olof Skötkonung ha döpts år 1008 i Husaby källa (numera kallad S:t Sigfrids källa) i Västergötland av den engelske missionären Sigfrid som ska ha blivit Skara stifts andra biskop, och senare den förste biskopen i Växjö stift.

Källäget är dock problematiskt. Årtalet 1008 är hämtat från en annan svårtolkad källa som troligen inte ens har med detta dop att göra. Olofs myntning indikerar att han var döpt tidigare. På mynten, som präglades under perioden 995-1020, finns dels kors, dels texten ”in nomine Domini” (”i Guds namn”, som inte hämtats från myntens förlagor).[3] Tänkbart är dock att även om han tidigt tog ställning för kristendomen kan dopet ha fått vänta. Dessutom finns det inte mindre än tre olika personer som utpekats som den som döpte sveakungen:

Enligt Adam av Bremen skall istället Thurgot ha grundat Skara stift 1014 och tillika varit den som döpte Olof Skötkonungs drottning och barn. En missionär vid namn Sigfrid skall visserligen ha kommit till Sverige, men först 1016.[4] Däremot nämner Adam av Bremen inte vem som döpte Olof Skötkonung själv, vilket leder till antagandet att det måste ha skett tidigare och ha utförts av en engelsk missionär, inte av en representant för Hamburg-stiftet. Saxo Grammaticus pekar ut en engelsk missionär vid namn Bernhard[2] som var verksam i Skåne. Men denne anlände till Danmark tillsammans med Knut den store först år 1019, vilket bedöms som alldeles för sent för att han skall komma ifråga.

Snorre Sturlasson skrev i Heimskringla att den som döpte Olof Skötkonung var den engelske missionären Sigurd, som var verksam i Olav Tryggvasons hird innan han trädde i svensk tjänst efter slaget vid Svolder. Varken Saxo eller Snorre nämner dock några detaljer om hur dopet gick till, och det har därför varit frestande att förlita sig på den mer innehållsrika Sigfridslegenden från omkring 1200.

Enligt denna döpte Sigfrid som en kung vid namn Olof vid Kinnekulle (där 2 källor finns vid Husaby). Sigfridslegenden har troligen använts som källa av Västgötalagens kungalängd som i en kortfattad notis berättar hur dopet gick till, men här anges det att det skedde vid Brigida källa som ligger väster om kyrkan och strax nedanför biskopsborgen och inte alls vid S:t Sigfrids källa dit alla turister åker. Praktiska problem visar att det knappast kan ha skett vid S:t Sigfrids källa eftersom dop innebar en total nedsänkning av individen, vilket är eller var fullt möjligt vid Brigidakällan och vid den södra sidan av landsvägen. Problemet med Sigfridslegenden är att det är en tendentiös källa som är avsedd att framställa Sveriges då yngsta stift (Växjö) som det äldsta.[5] De fåtaliga uppgifter som går att kontrollera har visat sig vara felaktiga. Till exempel har det inte funnits någon ärkebiskop Sigfrid av York.[5]

Det enda som de sentida källorna är helt entydiga om är att den som döpte Olof Skötkonung var en engelsk missionär. Snorre Sturlasson och Sigfridslegenden har dessutom snarlika namn på missionären, Sigurd/Sigfrid. Endast Sigfridslegenden anger platsen för dopet, det vill säga Kinnekulle i Västergötland, i Västgötalagens kungalängd preciserat till Brigidas källa i Husaby. Årtalet 1008 kommer däremot från en helt annan, och rent av samtida, källa till skillnad från de ovannämnda. Bruno av Querfurt berättade att en kristen furste döptes detta år, genom att han sänt "sänt över havet [...] för att bringa evangelium till suigierna...". Det kan visserligen inte uteslutas att Bruno syftade på någon okänd vendisk furste, men möjligen var det just Olof Skötkonung som avsågs, och möjligheten att dopmissionen utgått från polskt område måste tas i övervägande.[6]

Enligt den anglosaxiska krönikan skall kungen "Anlaf", som tillsammans med Swein härjade i England och möjligen är identisk med Olof Skötkonung, ha övertalats att döpa sig i Andover i närvaro av den engelske kungen och biskoparna Ælfheah och Sigeric. Kanske har denne Sigeric sedan ihågkommits som "Sigfrid" eller "Sigurd" i legenderna. Dopet av Olof Skötkonung skall i så fall ha skett år 994 och stämmer bättre med Olofs kristet präglade myntning redan från år 995 och framåt.b

[Anders i Uppsala]

OK, då förstår jag problematiken.

[anganatyr]

Jag var intresserad av hur källan ser ut. Här är en bild.

[Bäckahästen]

Tack för fotot.