gravar i halland

[Leif]

Fick just besked att jag får forskningsmedel nog att avsluta ett bokprojekt om gravar i Halland. Fokuserar på relativt nyligen undersökta gravar och förvånas bland annat över att den takt med vilken man undersöker högar fortfarande är hög....
Behöver stämma av med chefen för att finna rätt tid för forskning, sedan blir det skriva av. Därefter återstår att ordna tryckpengar.

[Carl Thomas]

Grattis Leif!

Thomas

[Leif]

tack!

ser en tvetydighet i mitt första inlägg. Avseende gravhögar så menar jag inte att de enskilda objekten undersöks med för högt arbetstempo utan att man fortfarande undersöker lite väl många gravhögar. De är till synes många i södra Halland men det är en ändlig resurs.

[Carl Thomas]

Jag har uppfattningen att gravar sakta men säkert bryts ned - och att de bryts ned snabbare ju äldre gravarna är. Därför tycker jag att gravar skall grävas ut och dokumenteras medan det finns gravmaterial kvar. Återbegrav sedan det man hittat.

Jag har svårt att ta till mig att man skall vänta på eventuella bättre möjligheter att ta tillvara material från gravar - detta eftesom vi inte vet om dessa bättre möjligheter ens kommer att finnas. Speciellt med tanke på hur ekonomin ser ut i Sverige idag... Vi behöver rusta upp äldrevården från grunden, skolan haltar, pensionärerna betalar fortfarande högre skatt än alla andra, osv, osv. Kommer vi att ha råd med utgrävningar i framtiden?

Thomas

[Bäckahästen]

Grattis Leif!

[Leif]

Tack Bäckahästen.

och så ett längre svar till CT:

Jag tycker att man skall vara lite återhållsam i undersökandet av gravar och andra fornlämningar. Att man strävar efter att inte gräva slentrianmässigt utan "med huvudet" utifrån tydliga frågeställningar/målsättningar tycker jag är ett stort steg frammåt (vi gräver och ser vad vi hittar blir sällan bra kunskap). Dagens lagstiftning där de undersöks om de ligger i vägen för något annat samhällsintresse är bra. Att man gräver utifrån den gängse miljöpolicyn "polluter pays" tycker jag också är rimligt. Det innebär att pengarna inte tas ur påsen för äldrevård, skolor, vård, etc etc. Med dagens årliga arkeologiska kostnader så skulle ett års skatter från svenskarnas panamapengar hålla den svenska exploateringsarkeologin igång i över100 år.

Att jag tycker att man skall vara återhållsam, trots nedbrytning (vars takt minskat nu när man börjat hantera försurningen) är att varje tid har sina frågor och sina möjligheter/metoder. Vi vet inte vilka metoder som kommer i framtiden, menkan konstatera att de analysmässiga framstegen varit stora. De är fortfarande stora och nya frågor som inte fanns på radarn för 20 år sedan går helt plötsligt att besvara om man gräver rätt och sparar rätt information och prover. Det gör mig ödmjuk inför framtiden och dess dom över mig som praktisk förvaltare av det fysiska kulturarvet.

Den andra sidan av myntet är såklart att vi redan nu inte riktigt hinner med att ge det vi har tillräckligt stor uppmärksamhet. Och just uppmärksamhet är något jag tänker ge det nyligen uppgrävda materialet i det påbörjade bokprojektet.

[MrB]

Jag håller nog inte med.
Om det rör sig om så pass gamla gravar tycker jag definitivt att man absolut inte ska åter begrava benresterna.
Det bästa är väl att förvara benen i en konstgjord miljö där benen förvaras så säkert som möjligt i ett klimat så att nedbrytningen, skaderisken och kontamineringsrisken minimeras.
Det där med att tänka först och sedan göra några få analyser förstår jag inte heller.
Det är väl inte mycket från varje ben man behöver för att få fram mycket användbar data i dag?
Det är väl storskaliga projekt som kommer att ge tillräckligt med data så att man kan våga sig på att dra slutsatser som kan hålla över tid och rum (generaliserbarheten bör ju öka med storskaligheten).
Vem idag skulle inte vilja ha en gigantisk sökbar databas med alla funna benrester från Sveriges forntiden undersökta (inklusive DNA-resultat)?
Att det sedan kostar är en annan men självklart en väldigt central fråga.

[Leif]

Återbegravning är för mig bara relevant för kristna gravar fårn sen tid. Övriga anser jag bäst magasineras ungefär som MrB beskriver.

Med prover avser jag inte bara ben. Jorden i själva gravarna har mycket info och jag kan tänka mig att man i framtidne kommer att hitta på fler sätt att extraheta intressant data ur det materialet. Inte minst vore det extremt käckt om vi fick fram mer info om forntidens kläder, kanske finns det klädspår som vi ännu inte lärt oss hitta i jorden.

Redan idag har vi stora mängder data, det gäller bara att sammanställa i sökbara databaser precis som MrB skriver. Själv har jag gjort en sådan databas över alla djurbenfynd från Halland. Det gav väldigt spännande ingångar till hur man kan tolka det förgångna. De resultaten finns analogt publicerade i min förra bok. Där publicerade jag även samtliga halländksa brunnar som undersökts arkeologiskt.

utskrift.jpg (173.9 KiB) Visad 5627 gånger

[Carl Thomas]

Jag tycker att både Leif och MrB har bra argument.

I en diskussion på AF föreslog jag att "Benhus" skall byggas där vi förvarar vpra förfäders ben under bästa möjliga förhållanden - förutom att vara en kollektiv grav över våra förfäder kan även forskning utföras i benhusen.

Benhus är alltså en form av återbegravning för mig. Det kan finnas ett sådant i varje län eller 2-3 st i landet - eller kanske enbart ett enda stort sådant.

Jag är hedning och jag respekterar alla mina förfäder eftersom jag är ett resultat av dem. Det är alltså viktigt att deras ben tas om hand och respekteras eftersom de är rester av individer vars gener jag har ärvt. Hur gamla, eller nya, dessa benrester är saknar för mig betydelse.

Att ha en databas över alla gravar och alla fynd medför bättre tolkningar och analyser. Benhusen medför att gravarnas innehåll bevaras samt att forskning kan utföras på plats på hela materialet. Jag kan bara se fördelar.

Ekonomin osv styr naturligtvis. Det finns mängder av problem som måste lösas - men jag föredrar att rödda det material som finns och bevara materialet - framför att det bryts ned och förstörs i marken.

Thomas

[Leif]

Personligen ser jag inte nedbrytningen som ett jätteproblem. Visst förlorar vi information, men samtidigt är det något naturligt.
Då tycker jag att vi skall prioritera att undersöka det som är fysiskt hotat. I åkermark, eller kanske på hyggen. I dagsläget konstateras bara skadorna och så blir det inte mer med det. Insatserna efter stormarna gudrun och per var bra exempel på hur man kan arbeta intensivt med skadade lämningar. Men så kostade det också.