Folkförlyttning, ätter eller kulturspridning.

[Ättelägg]

Korrelationer är alltid svåra, till synes uppenbara samband är många gånger inte detsamma som kausalitet. Ex: försäljning av glass och drunknings död korrelerar väldigt väl men utan kausalitet, båda är ett fenomen som korrolerar med värme. Ändock skulle jag vilja lyfta olika fenomen som till synes korrolerar med varandra och hoppas på Er respons och tankar kring detta. Inget nytt under solen men ändock: Vi ser i samband med slutet av folkvandringstid och början på Vendel flera fenomen. Ett, kammargravar; två, båtgravar; tre, stilistiska likheter mellan Sutton Hoo och de svenska båtgravarna (inkl. den utgrävda i Norsa där en ryttardetalj ses som tillverkad i England); fyra, vi har berättelsen om Herulernas återvandring; fem, vi har snorres berättelse om Asarnas vandring; sex, vi har snorres berättelse om Ynglinga ättens förflyttning till Norge där vi senare har de kända skeppsbegravningarna; sju, vi har Fallward båtbegravningen vi tyska atlantkusten; åtta, vi har fynd av tolkade inslag av skandinaver bland de tidiga anglosaxiska områdena i Öst Anglien och Kent; nio, Beowulfskvädet som beskriver omständigheter (mytologiskt) gällande skandinavien från Anglosaxisk mark.
Till detta vill jag även titta på de föregående århundrena genom Tacitus och arkeologi. Anglerna var ingevioner vars stamgud var Ing(Frö) liksom Ynglinga ättens enl. Snorre. Arkeologin ger oss fenomenet båtgravar redan tidigare i nordens historia, runt 100-250 e.Kr.. Då centrerade på Bornholm och Goternas boplatser vid Wislas mynning. Likheterna med de senare båtgravarna är just begravning i båt men skillnad i kvantitet. Den tidigare verkar vara av mer generell begravningstyp och den vendeltida mer exklusiv i allt från enstaka till större fält med en per generation ung.. Den tidiga formen verkar upphöra med tiden och goterna, plus andra stammar försvinner ner mot svarta havet. Här kan de ha stött på kammargraven i tappningen av Kurgans. Århundranden mellan 250 – 500 verkar vara utan båtbegravningar här i norden (?) och jag har inte återfunnit fenomenet runt svarta havet eller germanernas förflyttningar väster, söder ut med eller från hunnerna. Kan samband finnas i skillnad mellan de tidiga formen av mer generell karaktär och den senares mer exklusiva ligga i just återinvandring av specifika ätter där denna form knyts till särskiljande och återknytning till gudomlig härkomst?
Tankar, funderingar, information skulle uppskattas!

[kylarvende]

Ättelägg!

Mkt intressant inlägg. En expanderande befolkning är måhända ursprunget. Äldsta sonen får ärva riket alt bondgården. De yngre sönerna får kanske får flytta på sig? Ätter: Bröt-Anund, Olof Trätälja har båda namn som förmodligen antyder det (se Wikipedia). Farsoter gör kanske att man kan flytta tillbaka efter ett tag, om landet har tömts be stora delar av befolkningen? Religiöst oliktänkande och deportationer kan spela in? Förlorar man ett krig måste man kanske flytta på sig, se romernas historia på Wiki. Drar ett imperium tillbaka sina trupper från erövrade områden rör det kanske om i grytan, se Romariket på wiki? En spännande dokumentär om en invasion som ”inte fanns” (kulturspridning?):

https://www.youtube.com/watch?v=b0-N05K_MKY

[Ättelägg]

Tänkvärda tankar onekligen. Sannolikt står det germanska språket och kulturens spridning söderut för just överskott av folk, återvandringen något svårare skulle jag tro. Möjligen fanns det som du skriver ett underskott av åtminstone manfolk men sannolikt torde kontakter ha funnits och röran på kontinenten med hunnerna som dominerande fasansfull kraft kan i sig förklara att en del sökte sig norrut. Sannolikt bör det ha skett innan romariket var helt överkört. Det är detta spann mellan hunner och romarrikets slutliga fall (i det stora hela 400-talet) med östgoterna som torde ha varit en tid där en rörelse norrut kan ha tett sig lockande skulle jag tro. Med sig borde ha haft en delvis annorlunda syn på saker och ting, inte minst miltärt. Dessutom möjligen kristna mot slutet av 400 talet vilket gör slutet av 300 talet och mot mitten 400 talet mer troligt. Dock kvarstår funderingarna kring båtgravs fenomenet. Varför denna nyuppväckta gravsed, gravseder är tämligen beständiga övertid och konservativa därmed. Varför så få familjer som verkar ha använt sig av denna form? Båtgravfälten talar ett tydligt språk gällande en sannolik anknytning till ätt. Vad får vi då? Vendeltid en ätt i Valsgärde, i Vendel, i Norsa, i Tuna, tre i Östergötland. De enstaka kan var ett mode även om jag själv blir tveksam utifrån gravseders konservativa karaktär. Mer troligt enlig mig att vi ser ingiften, tillhörighet till dessa ätter. Sammanlagt 8 ätter vilket är intressant utifrån Snorre och en vidtolkning av hans verk, åtta ätter och en gudomlig-hög (konservativt ursprunglig) gravsättning i Uppsala. Sammanlagt då 9 ätter som torde ha varit starkt bundna genom äktenskap och allianser till varandra. 9 är ett intressant tal om man betänker det, som 9-års blotet som ex.

[Yngwe]

Hur förhåller det sig då med de norska båtgravarna? jag menar att det är lätt att bygga mönster, men svårare att försvar den. Har du här redovisat all den information du har, taget att vi diskuterat båtgravar förut?

[Ättelägg]

Norska båtgravar från tiden finns, men gällande Vendeltid inga båtgravsfält vad jag vet? Finns de så vill jag gärna veta? Som sagt, en tanke, en möjlig korrelation. Vi har någon enstaka tidigt och större, skeppbegravningar senare vad jag har förstått?

[Yngwe]

Den här har du kanske läst förut

http://arkeologi.blogspot.se/2004/10/li ... kring.html


Det finns faktiskt ganska mycket skrivet på nätet om norska båtgravar som nog är relevant när man tolkar de svenska. Båtgravarna är inte fullt så unika som de många gånger beskrivits i svenska sammanhang.

[Ättelägg]

Intressant länk Yngwe, skall läsa den något mer noggrant men verkar som om de större gravfälten av båtbegravningar rör sig runt 700-talet och framåt vilket må spegla kulturspridning. Vi ser en begynnelse i Mälardalen och Östergötland med faktiskt Öst-Angeln som de större redan runt 500-600 talet. Det är detta som jag blir nyfiken på, gammal-nytt gravskick som går att knyta till epoker och nordgermansk kultur som sedan sprider sig. Tanken är lockande, ser vi ätter i detta som påverkar kulturen genom ingiften. Både Saxo, Snorre berättar om de högre ätternas mellanhavanden och kan kanske denna gravtyp knytas specifikt till ätter som det verkar åtminstone i Sverige, kan vi vinna en del kunskap.

[Opager]

Det är alltid svårt att bygga hypoteser om stora folkomflyttningar utifrån:

-Ett fåtal gravar av typ båtgravar och om man fokuserar på elitinriktade varianter av detta och under ett par hundra år. Hur jämför man detta med kammargravar från samma perioder? Det är ett för litet och skevt urval för teorier om samhällsomvandlingar.

-Skriftliga källor från 1200-talet e.Kr. som berättar om förhållande 600-700 år tidigare.
-Ett fåtal överlevande skriftliga källor från år 0 till 700 e.Kr. som är skrivna av personer på långt avstånd från de geografiska platser som beskrivs eller där innehållet uteslutande lutar åt det mytiska hållet.

Det krävs hårt arbete med att analysera alla typer av gravskick under järnåldern, konstruktioner av långhus, hantverk, kultplatser, keramik, språkhistoria och vapensmide för att komma framåt i denna fråga.

Skåne ansågs länge ha varit helt obefolkat under järnåldern eftersom det saknades gravar.

Opager

[Ättelägg]

Vanskligt och svårt att nå men kan inte undvika frågan då fenomenet finns. Tror inte på stora förvandlingar som så utan mer av familjer, ätter. Vi ser samband men i bevisning blir svårt. Dock rimmar utvecklingen från folkvandringstid och framåt med min tråds start. Vi har några båtgravsfält där vi ser en begravning per generation av högstatus personer från vendeltid till kristentid. Detta står för något i sig oavsett om vi har andra gravseder parallellt. Faktiskt blir det hela än intressantare då vi har två fundamentalt olika gravseder inom samma regioner. Brand- respektive skelettgravar, kammar och båtgravar. Onekligen är tanken om påverkan utifrån lockande, det är under folkvandrinsgstid vi får kammargraven av den tappningen och något senare båtgraven. Vi har haft kammargravar tidigare men den form vi ser under folkvandringstid påminner ganska mycket av stäppens kurgans, båtgravarna finns som sagt även de tidigare under de första århundranden efter år noll för att dyka upp igen under vendeltid.

[Yngwe]

Men hur ser mönstret egentligen ut? Kanske vore bara att faktiskt redovisa båtgravarna både i tid och rum, och då inkludera hela materialet. Det är ju faktiskt ett arbete som låter sig göras och som skulle ge mer kött på benen....