Är nog benägen att hålla med. Tänker också på sdhk 214, där stormannen JoaR fili eduardi står som vittne till Knut Erikssons jordabyte med Viby kloster. Tycker dock hans placering sist i raden av vittnen talar emot att han skulle vara identisk med kungens farbror J som omtalas i ett annat brev?
Det enda för mig som talar för en icke-nordisk härstamning är namnet Filip på Erik den heliges yngre son.
Namnet Filip är intressant! S:t Filippos ska ju ha vördats främst i de ryska och grekiska kyrkorna, och gjorts populärt i västra Europa genom Ingegerd och Jaroslavs dotter, gift med den franske kungen vid mitten av 1000-talet. Funderar på om kung Knuts bror Filip kan vara uppkallad efter den år 1118 avlidne svenske kungen med detta namn, för att visa på kopplingen till den gamla kungaätten. Idag framstår väl i och för sig Inge den äldre som Stenkilsättens främste, och äldre västgötalagens kungalängd kanske antyder att det var Stenkil som hade godast rykte i Västergötland på 1200-talet. Men vid 1100-talets mitt kanske man refererade till "gamle kung Filips dagar" på samma sätt som man refererade till exempelvis Sten Sture längre fram i historien?
Birger Brosas son hette också Filip, och framåt 1200-talet verkar det vimla av Filipar bland stormanssläkterna. Samma mönster gäller för de stora helgonnamnen Bengt, Matts, Peter, Johan, Lars och Nils m.fl. Alla dessa senare har fått ge namn åt kyrkor de varit skyddshelgon för över hela landet, men någon medeltida Filips-kyrka i Sverige har jag aldrig hört talas om. Hur kan det komma sig?
Nåväl. Har med intresse läst de ytterligare indicier som framförts angående Eriks påstådda engelska härkomst. Tycker dock som AndreasOx att alla de framförda indicierna utan problem skulle kunna vara resultatet av kulturellt inflytande från England. Relikerna från Thomas Becket till exempel skulle kunna vara en gåva från den engelske kungen till kung Knut, i likhet med vad Gillingstam nämner:
Ett par engelska räkenskapsnotiser från 85—86 visar, att konungen av "Suaðede" eller "Suadedie", tydligen Sverige, även skickat tre sändebud till England, vilka där fått kläde o till honom som gåvor från konung Henrik II hemfört järnstövlar, en hjälm o ett bröstharnesk. Detta är den äldsta, kända diplomatiska kontakten mellan Sverige o England.
Kulten av Thomas Becket spred sig tydligen snabbt till hov som stod i förbindelse med det engelska, om man får tro wikipedia.
I en annan tråd har vi ju pratat om runstenar med ordet själ. De med stavning som talar om engelskt inflytande återfinns ju i synnerhet i landskapen norr om Mälaren, och i de delar av Fjärdundaland och norra Tiundaland där runstensresandet höll sig kvar några decennier in på 1100-talet förekommer ännu vid denna tid engelska former, så att de engelska influenserna varit starka i det tidiga Uppsala stift är väl sannolikt.
Slutligen - är det någon som har hört något nytt om analysen av Erik den heliges DNA? Har projektet kört i diket?