Malmtransport från Bergslagen

[Lars Otto]

En intressant fråga är utskeppningen av malmprodukter från Bergslagen. Det var en viktig aktivitet på medeltiden. Merparten av transporterna måste ha gjorts med båt genom Västmanland till Mälaren. Frakt av stångjärn med slädar förekom möjligen vintertid men knappast hästtransporter. Under många århundraden var stångjärn den viktigaste exportprodukten från Sverige och av den totala utförseln av malm från Bergslagen är min uppfattning att merparten gick genom sunden där Stockholm bildades runt år 1250. Det var senare en huvudnäring för Stockholm. Man ville nog bara ha en utskeppningskanal för att underlätta övervakningen av exporten. En intressant följdfråga blir hur transportvägarna gick genom Västmanland.

En enkel blick på kartan gör troligt att en huvudväg för transport var Örsundaån. Sandblom år 2009 klargör att transporterna från Sagån överfördes till Örsundaån via Varmsätra och Tängbo och om man accepterar en båtväg från Örsundaån till Vretaån via Vansjön kommer denna transportväg att täcka ett område från Borlänge till Östervåla. Våtmarkerna norr om Östervåla var sannolikt trafikerbara till Dalälven och i dessa trakter finns också många lämningar av hyttor. Troligen föredrog man frakt genom Västmanland. Båtarna var inte lämpade för färd på Östersjön.

Sandblom/2009 anger att det troligen fanns båtväg från Gästre/Gestilren till Sparrsätra fvb Enköping. Ett flertal intressanta konsekvenser följer av detta:
1. Enköping var den viktigaste utskeppningshamnen för malmprodukter till Stockholm. Farleden på Mälaren var nog bättre än den som gick förbi Sigtuna.
2. Det stämmer med att den Erikska ätten (Blå ätten/Folkungarna) behärskade denna trakt.
3. Folkungarnas intresseområde, och därmed gränsen till Västmanland, sträckte sig från Enköping till Östervåla.
4. Området Sparrsätra/Gestilren hade strategisk betydelse. Det förklarar en mängd stridigheter som förekom där mellan Svear och Folkungar.
5. Namnet Gestilren torde härröra från ”Gästre ren” där transporterna passerade.

[Yngwe]

Har inte läst Sanblom, får nog ta att göra det.

Sagån ser jag också som en del av förbindelsen mellan Dalälven och Mälaren. De övre delarna är ju starkt påverkade av dammar och vända flödesriktningar som syftat att förse Silvergruvan med vattenkraft och transportmöjligheter. Sjöar sm tidigare avvattnats mot dalälven har med relativt små medel från åtminstone 1500-tal vänts för att avvattnas via Sagån till Mälaren. Här finns alltså en flack vattendelare, förmodligen har flera sjöar naturligt avvattnats åt flera håll.

Passagen till Örsundaån har aldrig slagit mig, men lägligt nog ligger ju ett Dragmansbo alldeles mellan åarna så varför inte...

[Ättelägg]

Den leden är intressant.
http://www.uu.se/nyheter/nyhet-visning/ ... pm&lang=sv

Dock finns det flera leder från Bergslagen som nyttjats för malmtransport eller snarare järn. Arboga - Arbogaån, Köping - Hedströmmen och sannolikt något liknande gällande Sagån och Svartån. Märkligt nog tycks det största flödet Kolbäcksån vara mer svårbestämd gällande järnåldern, senare definitivt. Innan Stockholm grundades torde Tumbo och framför allt Birka kunna vara marknadsplatsen om järn i sig var en exportvara vilket man nog kan förmoda. Dock svårare att säga huruvida järnet främst producerades för den lokala marknaden eller om vi kan tänka oss en export bortom det lokala? Vi ser under medeltiden detta fenomen men före? Slavar, päls osv är vad man tänker, men järn (kanske koppar)? På sin spets är det frågan om kvalitet, vi tänker oss en primitiv järnframställning med lågkvalitativ produkt men å andra sidan gäller det i så fall hela europa. Betänkt de berömda Ulvberht svärden med mkt hög stålkvalitet, så hög att forskarna förmodar en import till frankerriket (där de tror svärden framställdes) från Afghanistan (den förmodade närmsta platsen med teknik nog), eller? Är det sannolikt att vi ser en handelsväg från Afghanistan till Frankerriket vid denna tid av en relativt tung och skrymmande produkt som stål. Ser vi punkter där emellan med liknande stål som ex Bysans? Vet ej men har å andra sidan ej stött på sådan information. I Fulleråker, Uppland ser vi framställning av järn från malm så tidigt som kristi födelse, i Tornedalen har den funnit platser från järnåldern som framställt stål. Möjligen är produkten högkvalitativ stål/järnprodukt från Skandinavien mkt tidigare än vad som antas. Järnframställning i Skandinavien och inte minst bergslagen har en mkt tidig startpunkt, i princip bland de tidigaste i europa, för Ulvberht tiden har en period av 1500-1600 år förflutid med neslag runt år noll där vi uppenbarligen har förmått utvinna järn ur malm vilket är något helt annat (tekniskt) än från myrmalam och rödjord.

[Carl Thomas]

Nasafjäll var en silvergruva på 16- och 1700 talet. Vintertid fraktades malmen från gruvan med renar och akjor. Det blev inga stora lass på varje akja - men mängden akjor gav resultat.

Om man hade denna lösning under denna tid borde man på medeltiden fraktat malm vintertid med häst och släde i ett ständigt flöde. Hästar kan frakta större last än renar.

Kanske var även klövjning ett alternativ till båtfrakter under denna tid?

Thomas

[jancro]

Ättelägg : " Järnframställning i Skandinavien och inte minst bergslagen har en mkt tidig startpunkt, i princip bland de tidigaste i europa, för Ulvberht tiden har en period av 1500-1600 år förflutid med neslag runt år noll där vi uppenbarligen har förmått utvinna järn ur malm vilket är något helt annat (tekniskt) än från myrmalam och rödjord."

Man verkar ha börjat med myrmalm och rödjord även i Bergslagen, " Rödjorden" :

Uppslagsverket Den Store Danske skriver om järnframställning " De tidligste spor af jernudvinding i Skandinavien er fundet ved Bruneborg (Østbirk sogn, Midtjylland, 200 f.Kr.), Röda Jorden (Skinnskatteberg, Västmanland, 300 f.Kr.) og Genevad (sydlige Halland, 100 f.Kr.)."

Om ytnära (overfladenære) malmbrytning skriver man: "Engang i 1100-t. skete der en epokegørende metodeforbedring, der førte til højovnen og friskningsherden. Meget tyder på, at de afgørende skridt blev taget i Västmanland-Dalarna på steder, hvor der var rigeligt med vandkraft. Forudsætningen for at drive en højovn er en kontinuerlig kraftkilde, fx et møllehjul, der kan drive blæsebælgene uden stop i flere måneder. Samtidig skiftede malmen fra at være rødjord til magnetit og hæmatit, som der var rigeligt af i overfladenære gruber. Først senere, da man også havde konstrueret effektive grundvandspumper, kunne man gøre gruberne dybere."

http://denstoredanske.dk sök: jern historie

[konpe]

Sandblom/2009 anger att det troligen fanns båtväg från Gästre/Gestilren till Sparrsätra fvb Enköping. Ett flertal intressanta konsekvenser följer av detta:
1. Enköping var den viktigaste utskeppningshamnen för malmprodukter till Stockholm. Farleden på Mälaren var nog bättre än den som gick förbi Sigtuna.
2. Det stämmer med att den Erikska ätten (Blå ätten/Folkungarna) behärskade denna trakt.
3. Folkungarnas intresseområde, och därmed gränsen till Västmanland, sträckte sig från Enköping till Östervåla.
4. Området Sparrsätra/Gestilren hade strategisk betydelse. Det förklarar en mängd stridigheter som förekom där mellan Svear och Folkungar.
5. Namnet Gestilren torde härröra från ”Gästre ren” där transporterna passerade.

Malmtransporterna från Bergslagen intresserar mig väldigt mycket, jag finner dock inte källan du hänvisar till Sandblom/2009, skulle du, eller någon annan, kunna hjälpa mig finna den källan?