Erik betyder väl "ensam härskare", så eriksgata kan kanske översättas med "den gemensamme kungens färd"? Kan eriksgatan ha uppstått som en ambition att ha en gemensam kung, för att slippa onödiga krig? Är något liknade eriksgatan känt från andra länder?
Tidigaste belägget på en eriksgata verkar vara Ragnvald Knaphövde, som slogs ihjäl i Västergötland 1125-1126. I mera detalj beskrivs dock eriksgator först senare på medeltiden.
Eriksgata
Re: Eriksgata
1. Västgötalagens egen utsaga: ”Svear egho konong taka… ok swa vraka…”
I Västgötalagens förord klargörs något ofta missförstått: svear är här inte ett landskap utan ett kollektivt namn för hela riket. När lagen sedan beskriver Eriksgatan framgår två viktiga punkter:
1. Kungen färdas genom götiska landskap: Västergötland, Östergötland, Närke och Smålanden.
2. Avslutningen sker ”hingaek til alla götara ting”, där kungen ännu en gång döms till konung.
Detta innebär att det fanns en götisk överdomsrätt – en form av gemensamt rikssting där representanter från samtliga ”götiska” landskap deltog.
Det är en politisk ordning som mycket väl förklarar varför just Västergötland enligt lagen var platsen där kungens legitimitet slutligt fastställdes.
2. Saxo Grammaticus – ett danskt vittne som bekräftar modellen
Saxo beskriver en konflikt:
Gothi summam… Magno deferre ausi
– ”Götarnas ting vågade tillskansa sig rätten att ge Magnus kungamakten…”
Och vidare:
quorum Sueones auctoritate contempta…
– ”…vilket övriga svear inte ville acceptera.”
Detta brukar tolkas som en konflikt mellan ”Götar” och ”Svear” i bemärkelsen Västergötland vs Uppland. Men med den begreppsapparat som både Adam av Bremen och Rimbert använder – där svear = hela riket och götar = dess västliga del – blir scenen logisk:
• Göta-tingsrätten hävdar att dess sedvana ger dem förtur att utse kung.
• Andra regionsgrupper inom ”svear” (t.ex. Östergötland, Närke eller Mälardalen) motsätter sig att götarna agerar utan deras medverkan.
Alltså: inte två folkstammar i etnisk mening, utan två maktblock inom samma sveonska riksbildning.
Det är viktigt: Saxo bekräftar att götarna hade en upphöjd ställning i kungavalet – så upphöjd att andra delar av riket reagerade när de drev processen ensamma.
3. Västgötala traditionen om Ragnvald Knaphövde passar in
Västgötalagen säger att:
• Ragnvald ”vräktes” eftersom han inte tog gisslan.
• Marginalanteckningen om att västmanlänningar dödade honom är en senare rationalisering.
Men den centrala tingsrätten – ”alla götara ting” – har här en roll som överinstans. Det är just detta Saxo beskriver på dansk mark: götarna agerar som om de sitter på rikets primära valrätt.
När man placerar berättelserna bredvid varandra stärks helhetsbilden:
• Götiska tingen har en gammal och erkänd kungavalskompetens.
• Den är inte absolut, och andra delar av riket kunde invända.
• Just detta är konfliktytan i Saxos text.
4. Källorna faller på plats när man överger 1600-talets kartmodell
Den moderna uppdelningen Götaland vs Svealand är ett resultat av senmedeltida och tidigmoderna politiska intressen.
Adam av Bremen och Rimbert använder Sueones om:
• västgötar
• östgötar
• smålänningar
• mälardalsbor
Alltså: hela folket.
Att läsa Saxo genom denna lins löser problemen utan krumbukter.
När götarna ”kuppar” kungavalet, då kuppar de inte mot ett separat folkslag, utan mot andra landsdelar som också är svear i rikspolitisk mening.
⸻
Slutsats
Saxo Grammaticus skildring är inte ett märkligt undantag – den är ett eko av samma politiska ordning som Västgötalagen beskriver. Det är en riksbildning där:
• kungavalet är kollektivt,
• götarna har en särställning,
• andra landskap har rätt att protestera,
• och ”svear” är hela den samlade politiska kroppen.
Det är först när 1600-talets kartbild projiceras bakåt som texten blir obegriplig. Läser man källorna som de är, framträder en konsekvent, intern nordisk politisk logik.
I Västgötalagens förord klargörs något ofta missförstått: svear är här inte ett landskap utan ett kollektivt namn för hela riket. När lagen sedan beskriver Eriksgatan framgår två viktiga punkter:
1. Kungen färdas genom götiska landskap: Västergötland, Östergötland, Närke och Smålanden.
2. Avslutningen sker ”hingaek til alla götara ting”, där kungen ännu en gång döms till konung.
Detta innebär att det fanns en götisk överdomsrätt – en form av gemensamt rikssting där representanter från samtliga ”götiska” landskap deltog.
Det är en politisk ordning som mycket väl förklarar varför just Västergötland enligt lagen var platsen där kungens legitimitet slutligt fastställdes.
2. Saxo Grammaticus – ett danskt vittne som bekräftar modellen
Saxo beskriver en konflikt:
Gothi summam… Magno deferre ausi
– ”Götarnas ting vågade tillskansa sig rätten att ge Magnus kungamakten…”
Och vidare:
quorum Sueones auctoritate contempta…
– ”…vilket övriga svear inte ville acceptera.”
Detta brukar tolkas som en konflikt mellan ”Götar” och ”Svear” i bemärkelsen Västergötland vs Uppland. Men med den begreppsapparat som både Adam av Bremen och Rimbert använder – där svear = hela riket och götar = dess västliga del – blir scenen logisk:
• Göta-tingsrätten hävdar att dess sedvana ger dem förtur att utse kung.
• Andra regionsgrupper inom ”svear” (t.ex. Östergötland, Närke eller Mälardalen) motsätter sig att götarna agerar utan deras medverkan.
Alltså: inte två folkstammar i etnisk mening, utan två maktblock inom samma sveonska riksbildning.
Det är viktigt: Saxo bekräftar att götarna hade en upphöjd ställning i kungavalet – så upphöjd att andra delar av riket reagerade när de drev processen ensamma.
3. Västgötala traditionen om Ragnvald Knaphövde passar in
Västgötalagen säger att:
• Ragnvald ”vräktes” eftersom han inte tog gisslan.
• Marginalanteckningen om att västmanlänningar dödade honom är en senare rationalisering.
Men den centrala tingsrätten – ”alla götara ting” – har här en roll som överinstans. Det är just detta Saxo beskriver på dansk mark: götarna agerar som om de sitter på rikets primära valrätt.
När man placerar berättelserna bredvid varandra stärks helhetsbilden:
• Götiska tingen har en gammal och erkänd kungavalskompetens.
• Den är inte absolut, och andra delar av riket kunde invända.
• Just detta är konfliktytan i Saxos text.
4. Källorna faller på plats när man överger 1600-talets kartmodell
Den moderna uppdelningen Götaland vs Svealand är ett resultat av senmedeltida och tidigmoderna politiska intressen.
Adam av Bremen och Rimbert använder Sueones om:
• västgötar
• östgötar
• smålänningar
• mälardalsbor
Alltså: hela folket.
Att läsa Saxo genom denna lins löser problemen utan krumbukter.
När götarna ”kuppar” kungavalet, då kuppar de inte mot ett separat folkslag, utan mot andra landsdelar som också är svear i rikspolitisk mening.
⸻
Slutsats
Saxo Grammaticus skildring är inte ett märkligt undantag – den är ett eko av samma politiska ordning som Västgötalagen beskriver. Det är en riksbildning där:
• kungavalet är kollektivt,
• götarna har en särställning,
• andra landskap har rätt att protestera,
• och ”svear” är hela den samlade politiska kroppen.
Det är först när 1600-talets kartbild projiceras bakåt som texten blir obegriplig. Läser man källorna som de är, framträder en konsekvent, intern nordisk politisk logik.
-
Moneta Nova
- Inlägg: 217
- Blev medlem: 4 januari 2016, 16:55
Re: Eriksgata
Kungsune:
Mycket bra! Tack!
*
Mycket bra! Tack!
*