Nåja, vi kom dit och träffade vår "guide" och så bar det iväg ut på ett nästan igenvuxet stort fält. Eftersom tullen kan vara kinkiga om det hittas spadar större än snöskyfflar och metalldetektorer så hade vi ingenting med oss utan fick låna det som behövdes av guiden. Jag fick en rysk sak som hette Miv-nånting och de andra killarna fick låna liknade men i tristare färg. Spadarna var däremot av normalt europeiskt snitt... och ganska trista. Men det tog inte lång tid innan metalldetektorerna började pipa i stort sett hela tiden. Det verkade först finnas grejor i drivor, men det visade sig att det mesta var väldigt smått och ofta omöjligt att identifiera. Trots detta hade vi redan innan lunch fått upp tre tyska stålhjälmar, mängder med ammunition och det rostiga skelettet efter en rysk revolver. Senare och efter en ultraljudstvätt hemma skulle det visa sig att flera av de rostiga/jordiga/allmänt kläggiga småklumparna faktiskt innehöll intressanta saker, men snart skulle det mest spektakulära fyndet dyka upp.
Det var en bit utanför det öppna fältet och bara en decimeter under ytan dök det upp en väldigt rostig tysk och en bit under resterna av något större automatvapen. Antagligen en gång fast monterat på ett stativ. Vi skojade om att det kanske var en massgrav och den här gången var det svårare att gräva. Var vi än satte ner spadarna så var det stopp. Det var det ena efter det andra och hittills hade det inte varit särskilt lerigt utan mera som vanlig åkerjord, men nu kom det som blålera och plasthinkarna som vi hade till mindre osorterade föremål blev snart fulla. Måttet var rågat när jag kanske en halvmeter under marken fastnade i en ögla av läder. Synnerligen väl bevarad och med ett spänne av yppersta kvalitet. Ett sannolikt fortfarande fortfarande fullt funktionsdugligt bälte med ett i det närmaste klassiskt GOTT MIT UNS-spänne!
Nu ringde guiden en minigrävare. Plus att han som han sa; nog gärna ville vara med och dela.
Våra funderingar kring om inte en massgrav så åtminstone en krigsgrav visade sig stämma. Kanske var det ett granathål som använts eftersom hålet kändes onödigt djupt? Nog närmare två meter ner i leran kunde vi nu med lätthet identifiera tre eller fyra tyska kroppar. Bokstavligt talat alltså. I fickorna på de välbevarade uniformerna fanns både ID-handlingar och mer privata grejor. Persedlar såsom kragspeglar och övriga detaljer var i ett förhållandevis utsökt skick. En oberfähnrich och två eller tre schütze eller gefreiter. Föga hade jag väl anat att min och vännernas gemensamma bakgrund i VVS- och avloppsbranschen skulle komma så här väl till pass. Är man härdad mot äckliga grejor så är man... och vår guide som enligt egen utsago normalt sett läste historia på ett universitet i närheten hade svårt att hålla tillbaks. Men det blev inget tandguld eller vigselringar. Om någon undrar. Det hade nog ryssarna redan tagit, om man säger så. Plus att alltsammans var vanlig Heer och inte SS. Men tydligen hade tyskarna fått på tafsen ordentligt där och man kan ju misstänka att kamraterna med det andra fältpostnumret nog inte var särskilt blödiga när det kom till sånt.
När vi gjort taberas nere i gropen fyllde vi igen och gav grävmaskinisten en halv hink med småkrafs och ett par synnerligen autentiska tyska pinupp-bilder med bara bröst. Han verkade nöjd och i bilen tillbaks till stan var stämningen uppsluppen.
Det hade hunnit bli kväll innan vi kom fram till hotellet och vi stannade till på en mack och sköljde av prylarna. Plasthinkarna var redan förberedda med borrade hål och det gick redan då att se vad som dolde sig under lorten. Mestadels var det dock ammunition och mängder med plåtmuttrar (?) i någon sorts beständig legering. En och annan handgranat hade också slunkit med och en i sammanhanget helt bisarr prydnadstallrik med texten Burg am Mittelrhein. Först hade vi varit tveksamma till den eftersom det först såg ut som någon sorts mina, men med facit i hand så var den ju hur kul som helst, hur civil den än var.
Priset vi betalade inklusive boende och utfärden komplett med utrustning var lite drygt 900 Euro och när guiden ville ha sitt extra för minigrävaren så var det väldigt lätt att komma överens.
Om någon är intresserad av att åka och göra samma som vi så svarar jag gärna på frågor.
