Skandinavisk geografi enligt Jordanes

[Castor]

Angående Liothida :
Jordanes uppräkning av folkstammar som har sin namnlikhet i det nutida Bjäre, Halland, Finnveden och Fjärås innehåller även stammen Liothida mellan (södra ) Halland och Fjärås. Vad som är nytt gentemot tidigare sökande är fyndet av centralplatsen i Slöinge i med guldgubbar, hallar, glastillverkning mm, belägen i södra Falkenbergs kommuns inland, ungefär mittemellan. Här finns alltså något som geografiskt platsar i beskrivningen. Det är dessa trakter man bör spana efter namnlikhet. Centralplatsen för denna stam på rätt plats i uppräkningen finns där. Slätten som omnämns blir den bördiga kustslätten mellan kustens sand och klippor och det magrare inlandet.

Slöingeboplatsen : https://sv.wikipedia.org/wiki/Sl%C3%B6ingeboplatsen

Slöinge har varit uppe tidigare i denna tråd, men då som en möjlig bosättningsplats för de inkommande herulerna.

viewtopic.php?f=22&t=144&p=26274&hilit= ... nge#p26274

[Castor]

Svennung själv argumenterar för att Scandza i öster definieras av Ladoga och Neva, samt publicerar en karta över romarnas kända handelsvägar.
Romarnas handelsvägar.png

Det kan vara värt att notera att ”romerska importens huvudvägar” till Östersjön inte tycks ha berört några floder som mynnar längre österut än Wisla.

Desto mer betydelsefull verkar Oder ha varit. Som jag tolkar det kan två av Ptolemaios’ germanska ”flodmynningar” förbindas med Oders mynning...

POMMERN-SKANDINAVIEN.png (59.43 KiB) Visad 33376 gånger

Stjärnor = ”städer”, från väster till öster: Lirimiris, Marionis, Laciburgium, Bunitium, Virunum, Viritium, Rugium och Scurgum.
Cirklar = ”flodmynningar”, från väster till öster: Chalusus, Suevus och Viadua.

Jämför: Ptolemy's Geography — Book II, Chapter 10


Importen av föremål från tidigare romerskkontrollerade områden fortsatte även efter romersk järnålder (fast när det gäller folkvandringstiden och framåt brukar man i regel inte tala om ”romersk import”). Ett exempel är glasbägare från området nordväst om Svarta havet där goterna etablerade sig på 200-talet. Dylika "gotiska" glasbägare har påträffats i skandinaviska gravar daterade till 300- och 400-talen.

GOTISKT GLAS.png (70.49 KiB) Visad 33376 gånger

Spridningsvägar för en viss typ av glas från Svarta havs-området, kartan är baserad på fig. 10, s. 338 i
Sösdala interpreted in its glocal context av Ulf Näsman och Charlotte Fabech.

Som framgår av figuren måste ett glasvaruflöde först ha gått till nuvarande nordvästra Polen och därifrån kanaliserats till de danska öarna och Skåne och vidare till Jylland och Norge samt till Öland och Gotland.

På det hela taget är spridningsvägarna från det danska området desamma som antagits för den rent romerska importen samt, de tidigare i denna tråd anförda kategorierna, äldre futhark-inskrifter och brakteater. De senare brukar ju dateras till mitten av 400-talet – mitten av 500-talet, samma tidsperiod som de korsformade fibulorna...

KORSFORMADE FIBULOR.png (65.86 KiB) Visad 33376 gånger

Tänkbara spridningsvägar som berör Skandinavien, baserat på aktuella spridningskartor (se tidigare inlägg).

Omedelbart söder om det danska området bodde varnerna (se tidigare inlägg) till vilka Cassiodorus skrev:

Cum piceis timbribus et pueros gentili candore relucentes, spathas nobis etiam arma desecantes vestra fraternitas destinavit, ferro magis quam auri pretio ditiores [...]

Cassiodorus: Variae V (thelatinlibrary.com)

With the pitch-black furs and slave boys glowing with foreign fairness, your fraternity has sent us swords of iron, more precious than the cost of gold [...]

The Selected Letters of Cassiodorus: A Sixth-Century Sourcebook - Cassiodorus - Google Böcker

Varifrån varnerna hade fått tag på "de becksvarta pälsarna" vet vi inte, men en inte alltför vågad gissning är att pälsarna hade fraktats samma väg som de korsformade fibulorna, i motsatt riktning.

[Castor]

Många av Jordanes’ folknamn har av flertalet uttolkare lokaliserats till Norge.

De två nordligaste namngivna inringade områdena på Reiersens Norgekarta – Nordland och Inntrøndelag - kan fås att passa ihop med de två mer bofasta folken i ”den nordliga delen av Scandza”.

Jordanes' Norge.png (112.29 KiB) Visad 23020 gånger

Nämnda Norgekarta där cirklarna som markerar kluster av centralplatsindikatorer från yngre romersk järnålder och folkvandringstid har kopplats samman med Jordanes’ folknamn. (På originalkartan återfinns, i stället för folknamn, de moderna geografiska namnen Nordland, Inntrøndelag, Sunnmøre etc.). ”Norra delen (parte arctoa)” är sprayad med grön färg och ”kung Roduulfs f.d. maktområde” är sprayat med röd färg. Det grå området i inlandet berörs ej närmare av Jordanes. Och Raumariciae i Østfold-Romerike ansluter till nuvarande Västsverige från Bohuslän (Ranrike) ner till Skåne.

Kartans förlaga kommer från:
Bergen Open Research Archive: Elite milieus and centres in western Norway 200-550 AD (sid. 321)

Uppräkningen av folknamnen längs norska kusten har sannolikt anknytning till handelsförbindelser med bl.a. Varnernas rike (som utöver varnerna själva torde ha omfattat sjöfararfolk kända som friser och saxare), importen av glas, brons, guld etc. och exporten av päls etc.

På motsvarande sätt kan beskrivningen av stammarna i nuvarande Västsverige hypotetiskt kopplas till herulernas invandring i början av 510-talet.

Uppräkningen av de ”västsvenska” stammarna, som i Jordanes’ framställning är inskjuten mellan de nordliga och de sydliga norska stammarna, går från söder till norr ända upp till Raumariciae och sedan in mot mitten.

Avsnittet i fråga inleds med orden ”sequitur deinde diversarum turba nationum” och avslutas med:

[...] nec non et pares eorum Vinoviloth; Suetidi, cogniti in hac gente reliquis corpore eminentiores: quamvis et Dani, ex ipsorum stirpe progressi, Herulos propriis sedibus expulerunt, qui inter omnes Scandiae nationes nomen sibi ob nimia proceritate affectant praecipuum.

Mierows översättning:

[...] Like them are the Vinovilith [sic!] also. The Suetidi are of this stock and excel the rest in stature. However, the Dani, who trace their origin to the same stock, drove from their homes the Heruli, who lay claim to preëminence among all the nations of Scandza for their tallness.

”Pares” (plural av par) översätts vanligtvis till ”jämlikar” men det kan även betyda ”opponenter”, ”motståndare”.

Latin Definitions for: par (Latin Search) - Latin Dictionary and Grammar Resources - Latdict

I så fall kanske man kan tänka sig att likheten mellan Finni (som nämns omedelbart före) och Vinoviloth bestod i att deras respektive domäner var belägna i samma trakter fast på var sin sida, ungefär som områdena 6 och 7 på kartan nedan...

Vänerbygd 2.png (36.38 KiB) Visad 23020 gånger

... vilken är ett utsnitt från en större karta, postad i ett tidigare inlägg i en annan tråd, där det är Suetidi som har placerats i område 7. Vinoviloth var kanske ett namn på en större folkgrupp där Suetidi var mest framträdande? Eller också kanske Vinoviloth egentligen var ett alternativt namn på Suetidi?

Första stavelsen i Vinoviloth kan möjligen ha något att göra med vin i betydelsen ”ängsmark, betesmark”. Alternativt skulle namnet Vinoviloth kanske också kunna ha anknytning till namnet på själva Vänern.

Sophus Bugge nämnde Väne härad (som visserligen ligger lite för långt västerut på min karta):

Förste Led vino- tör mulig sammenstilles med Vina eller Viniæ hærradh, nu Väne h. om Götaelf ved dens Udlöb af Vänern [...] Andet Led -viloth gjengiver vel neppe et nordisk Udtryk om Folk, som boede i villáttu (villóttu), i en ikke opdyrket Egn.

Om nordiske folkenavne hos Jordanes : optegnelser

Och när det gäller Dani så översatte (tolkade) ju Mierow “quamvis et Dani ex ipsorum stirpe progressi Herulos propriis sedibus expulerunt” till “however, the Dani, who trace their origin to the same stock, drove from their homes the Heruli”, medan Google översätter det till “although the Danes, having advanced from their own stock, expelled the Heruli from their own homes“ – “även om danerna, efter att ha avancerat från sin egen stam, fördrev herulerna från sina egna hem”.

Ipsorum är ett intensivt pronomen som betyder “deras egen”, “tillhörande dem själva”.

Ipse, ipsa, ipsum: A Guide to Latin Intensive Pronouns "Ipse" et "Se" | Latin D



I detta sammanhang kan det också vara värt att begrunda vad Lauritz Weibull skrev för ganska precis hundra år sedan:

I samband med suetidi får Jordanes tillfälle att i förbigående beröra också danerna. Han säger därvid om dessa, att de framgått ur suetidis stam och att de utdrivit herulerna från de egna boplatserna (ex ipsorum stirpe progressi, herulos propriis sedibus expulerunt). Uppgifterna hör till de hörnpelare i svensk fornkunskap, som det är helgerån att förgripa sig på.

Det har om härkomsten från suetidi sagts, att uppgiften bör tas för god, tills motsatsen bevisats, om utdrivandet av herulerna, att det finns ingen som helst anledning att betvivla det. Utsagorna är ett utslag av en endast allt för vanlig och därför också så mycket mer ödesdiger metodisk felsyn. Motsatsen är det enda möjliga. Den förra uppgiften, som på sin höjd är en tradition om något som måste ligga väl åtminstone flera århundraden tillbaka i tiden, bör inte tas för god, förrän den bevisats; den andra, på vilken vittsvävande teorier byggts, finns det ingen som helst anledning att inte betvivla.

Det ovan anförda torde möjligen öppna ett och annat öga för den bristande värdesättning av källmaterialet till äldre nordisk historia, som karakteriserar en så betydande del av den nutida forskningen.

Årsbok 1925 | Årsbok / Vetenskapssocieteten i Lund (sid. 67, not 5)

[Castor]

Av alla förefintliga Jordanes-tolkningar är det Lauritz Weibulls tolkning från 1925 som överensstämmer bäst med vad jag lagt fram i trådstarten och sedan försökt utveckla vidare. Hos Weibull har flertalet folknamn fått en logisk och rimlig geografisk lokalisering. Svennung (1964) och Areskoug (1972) har enligt min mening inte tillfört något väsentligt nytt och användbart, utom möjligen att namnet Tjute- kan ha betecknat hela Råån (vilket föreslogs av Svennung) och att namnet Vag-oth kan hänföras till Skälderviken-Kullahalvön (som Areskoug föreslog).

På en punkt var dock Weibull helt fel ute, nämligen då han identifierade ”den stora insjön” (vastissimus lacus) med Kaspiska havet.

[...] vilken är då denna sjö med dess utlopp, belägen utanför och öster om Scandza, i skötet av själva jordkretsen? Det gäller självfallet här att likaväl som annars helt bortse från en senare tids i grunden så helt olikartade geografiska föreställningar och endast hålla sig till den kartbild, som var den tidigare medeltidens. Gör man detta, är ingen möjlighet till felidentifikation. Endast en sjö kommer ifråga, ty endast en sjö i direkt förbindelse med Oceanen finnes. Sjön är det kaspiska havet. I eminent mening en ”vastissimus lacus” [...]

Pomponius Mela säger om delta hav: ”Mare Caspium ut angusto ita longo etiam freto primum terras quasi fluvius inrumpit” - det kaspiska havet bryter sig till en början med en trång och lång fors, som var det en flod, väg in i landet. Det föregående har visat, att hos Jordanes liksom här hos Pomponius Mela floden, fluvius, förekommer; till den senares ”freto inrumpit” svarar i detta sammanhang den förres ”undosus evolvitur. Men Pomponius Mela har ”quasi fluvius”, Jordanes ”Vagi fluvius”.

Årsbok 1925 | Årsbok / Vetenskapssocieteten i Lund (sid. 49)

Det trånga och långa sundet (fretum) som Pomponius Mela säger är ”som en flod” (quasi fluvius) är måhända identiskt med den verkliga floden Ural, vars övre lopp då var okänt. Pomponius säger mycket riktigt att det handlar om vatten som strömmar in till Kaspiska havet, fast han trodde felaktigt att vattnet kom från själva Oceanen. Jordanes är å sin sida helt på det klara med att ”floden Vagus” rinner ut från ”den väldiga insjön” till Oceanen.

Pomponius’ beskrivning av Kaspiska havet kan jämföras med vad han säger om Medelhavet, Röda havet och Persiska viken; han talar inledningsvis om fyra hav som, från den omgivande Oceanen, ”bryter sig väg in i landet”...

[...] ambitur omnis oceano, quattuorque ex eo maria recipit; unum a septentrione, a meridie duo, quartum ab occasu. [...]

Hoc primum angustum nec amplius decem milibus passuum patens terras aperit atque intrat. Tum longe lateque diffusum abigit vaste cedentia litora [...] Nostrum mare dicitur. Angustias introitumque venientis nos fretum, Graeci porthmon appellant [...]

Pomponius Mela, De Chorographia I

[The land mass] is entirely surrounded by Ocean, and from Ocean it allows four seas to enter - one from the north, from the south two, a fourth from the west. [...]

This last one, at first narrow and not more than ten miles wide, breaks into the land mass and penetrates it. Then, in spreading in length and width, it pushes back the shores [...] The whole sea, both where it comes in and as far as it reaches, is called by a single namne, Our Sea. We call the narrows and the entranceway of the incoming water the Straight [latin: fretum], but the Greeks call it the Channel [...]

Pomponius Mela's description of the world | HathiTrust Digital Library

Insatt i sitt geografiska och historiska sammanhang visar sig [Jordanes' Scandzageografi] från början till slut endast vara en kompilation. Och denna verkställd på grundval av källor, som alla ännu låta sig konstatera.

Årsbok 1925 | Årsbok / Vetenskapssocieteten i Lund (sid. 51)

Weibulls slutsats, att Jordanes’ geografiska introduktion är en kompilation av uppgifter hämtade från antika källor är bara delvis riktig. De enda antika uppgifter som Jordanes nyttjat för sin beskrivning av själva ”Scandza” är Pomponius Melas omnämnande av ön Codanonia (eller Codanovia eller Scadinavia) – som genom sin storlek och bördighet utmärkte sig bland de andra öarna i en av tidvatten starkt påverkad havsbukt kallad Sinus Codanus - samt Ptolemaios’ felaktiga påstående att den största av Scandia-öarna (Insulae Scandiae) - med formen av ett citronträdslöv - skulle ligga framför Vistulas mynning. Ironiskt nog handlar dessa uppgifter om två vitt skilda öar, ingen av dem lika med den ”ö” (halvö) som Jordanes avsåg att beskriva (jfr ett tidigare inlägg i en annan tråd).

Enligt min uppfattning börjar Jordanes´ egentliga beskrivning av den Skandinaviska halvön omedelbart efter de vilseledande referenserna till de antika geograferna. Beskrivningen kan delas upp i tre bitar som i tur och ordning berör (1) den väldiga insjön och floden Vagus, (2) hav i väster och i norr, samt (3) de många små öarna, ”den extrema kylan” (nimium frigus) och havsisen. Det sist sagda kan anses höra ihop med (4) ”den extrema kylan” (nimium frigore) och avsaknaden av honungsbin som omtalas lite längre fram.

Var och en av de fyra textsnuttarna har relevans för en del av Skandinaviska halvön; således kan den första hänföras till landet innanför kusten mellan Öresund och Oslofjorden, den andra berör i huvudsak landet väster om Viken, men kan också ses som en övergång mellan den föregående och de följande utsagorna av vilka den sista - den om honungsbina – rimligtvis bara kan gälla den nordligaste delen.

(1) Haec ergo habet ab oriente vastissimum lacum in orbis terrae gremio, unde Vagi fluvius velut quodam ventrae generatus in Oceanum undosus evolvitur...

Oriente .png (90.61 KiB) Visad 21905 gånger

Skandinavisk geografi enligt Jordanes - Sida 34 - Skandinaviskt Arkeologiforum


(2) Ab occidente namque inmensu pelago circumdatur, a septentrione quoque innavigabili eodem vastissimo concluditur Oceano, ex quo quasi quodam brachio exiente, sinu distento, Germanicum mare efficitur...

Occidente.png (43.82 KiB) Visad 21905 gånger

Skandinavisk geografi enligt Jordanes - Sida 55 - Skandinaviskt Arkeologiforum


(3) Vbi etiam parvae quidem, sed plures perhibentur insulae esse dispositae, ad quas si congelato mari ob nimium frigus lupi transierint, luminibus feruntur orbari...

”Här sägs det också att många små öar finns utspridda. Om vargar går över till dessa öar när havet är fruset på grund av den stora kölden, sägs det att de förlorar synen...”

Detta med vargarna får nog ses som en ren skröna, troligen missförstådd av Jordanes eller Cassiodorus eller kanske redan av någon tidigare källa.

Att havet i norr kan frysa till is var de gamla grekerna och romarna väl medvetna om, även om få av dem hade sett det med egna ögon. Havsis kan uppträda så långt söderut som vid södra Östersjökusten och i Vadehavet väster om Jylland (se t.ex.: Eiswinter - Schutzstation Wattenmeer).

Och i vad som här tolkas som ”norra delen av Scandza” kan isen lägga sig i vissa fjordar...

Frozen Reinefjord | Friday Photo #632 | Lofoten Islands Norway

Reinefjorden – Wikipedia

Toppøya, Moskenes, Norge - Bing Kartor


(4) Apium ibi turba mellifica ob nimium frigore nusquam repperitur...

Ytterligare ett omnämnande av det kyliga klimatet och dess verkningar. Till skillnad från utsagan om vargarna på isen kan uppgiften om de frånvarande bina mycket väl ha varit förankrad i verkligheten och dessutom haft ekonomisk betydelse då det fanns goda möjligheter att exportera honung, mjöd och bivax till Hålogaland/Nordland.

Honungsbiets nordgräns.png (21.35 KiB) Visad 21905 gånger

Honungsbi – Wikipedia

[Castor]

In cuius parte arctoa gens Adogit consistit, quae fertur in aestate media quadraginta diebus et noctibus luces habere continuas, itemque brumali tempore eodem dierum noctiumque numero luce clara nescire.

Fritt översatt: I dess norra del bor folket Adogit som sägs ha kontinuerligt ljus i fyrtio dygn kring midsommar och sakna klart ljus i samma antal dygn under vintersäsongen.

Folknamnet Adogit kan möjligen vara besläktat med det fornsaxiska verbet adogian med betydelsen ”uthärda” (se annan tråd) och skulle i så fall kunna vara en kontinentalgermansk exonym med innebörden ”de som härdar ut i vintermörkret och kylan utan honung att tillverka mjöd av”.

Ita alternato merore cum gaudio benificio aliis damnoque impar est. Et hoc quare? Quia prolixioribus diebus solem ad orientem per axis marginem vident redeuntem, brevioribus vero non sic conspicitur apud illos [...]

Fritt översatt: På grund av denna växling av sorg och glädje är de olika alla andra i sina lidanden och välsignelser. Och varför? För att de under de längre dagarna ser solen återvända mot öster längs horisontens kant, men under de kortare dagarna syns den inte [...]

De nordliga breddgrader där midnattssol kan observeras det uppgivna antalet dygn går genom Salten i Nordland. Regionen har namngivits efter Saltfjorden som österut övergår i Skjerstadfjorden vid vars stränder gårdsbebyggelse ska ha varit väl etablerad under folkvandringstiden (jfr tidigare inlägg).

[...] Saltfjord was very well suited to the northern Norwegian way of life in the Iron Age, i.e. a combin- ation of fishing, cattle-keeping and a little cultivation of cereals [...] As a matter of fact, the settlement areas adjacent to the fjord may have been the most favourable in the whole of northern Norway in this respect and, appropriately, the farms along the fjord have yielded many Iron Age grave mounds, including a number of large mounds and/or richly furnished graves [...]

Grimm (2011): Godøy sites on the west coast of Norway (s. 182)

Saltfjorden-Skjerstadfjorden.png (429.11 KiB) Visad 883 gånger

Röd linje = ungefärlig gräns för norröna bosättningar före år 800. Fritt efter Holberg och Dørum (2021): Norrøn ekspansjon og samisk motmakt i Sør-Salten ca. 600–1350.

I folkevandringstid var Ljønes og Mjønes på hver sin side av Skjerstadfjorden etablert som de to trolig mektigste gårdene i Salten.

Henriksen och Roth Niemi (2014): Albertmyra i Bodø (s. 6)

Vid Mjønes har man gjort Norges (och världens) nordligaste guldbrakteatfynd.

Se t.ex.:

Schjeide (2015): Crafting Words and Wood: Myth, Carving and Húsdrápa (s. 67 och s. 342)


I Steigen, lite längre norrut i Saltenregionen, finns kretstun och rikt utstyrda gravar från romersk järnålder (jfr tidigare inlägg).

De gravlagdas rikedom torde ha berott på export av exklusiva råvaror som till stor del erhölls från den samiska fångstbefolkningen...

Aliae vero ibi sunt gentes Screrefennae, que frumentorum non queritant victum, sed carnibus ferarum atque ovis avium vivunt [...]

Fritt översatt: Det finns andra folk där, Screrefennae, som inte söker föda från spannmål, utan lever på kött från vilda djur och fåglars ägg [...]

Screrefennae ska väl egentligen vara Rerefennae (se tidigare inlägg i en annan tråd).

I Ravennakosmografin, där Aithanarit — en gotisk filosof anges som källa, berättas om samma folkslag, också med förledet Rere- (se tidigare inlägg i en annan tråd).

Under de tre århundrandena närmast före vikingatiden har källorna — Jordanes (Cassiodorus), Prokopios, Aithanarit och Paulus Diaconus förhållandevis mycket information om samerna/ ”skridfinnarna”/”rerefennerna”/”sirdifennerna”. Detta torde ha sin förklaring i interaktionerna mellan de samiska fångstkulturerna och den mer bofasta norröna befolkningen som i sin tur hade kontakter söderut...

I yngre romertid og folkevandringstid [...] ble hierarkiske høvdingdømmer den dominerende samfunnsformen langs kysten av Nord-Skandinavia. Kulturelle spor er våpen, redskaper og smykker, som er like dem som er funnet i Sør-Skandinavia og Nordvest-Europa fra samme tid [...] Det var utstrakte kontakter og allianser blant eliten i Nord-Europa, der gaveutveksling og giftermål var viktig [...]

Samene ved kysten var trolig tilknyttet høvdingenes økonomiske system. Høvdingene mottok samenes jaktutbytte i form av pelsverk og tok seg av den videre eksport til kontinentet [...]

Samisk historie i jernalderen – Wikipedia

Alia vero gens ibi moratur Suehans, quae velud Thyringi equis utuntur eximiis. Hi quoque sunt, qui in usibus Romanorum sappherinas pelles commercio interveniente per alias innumeras gentes transmittunt, famosi pellium decora nigridine. Hi cum inopes vivunt, ditissime vestiuntur.

Fritt översatt: Ett annat folk bor där, Suehans, som liksom thüringarna använder utmärkta hästar. Det är också de som genom handel med romarna via otaliga andra folk överför safirskinn, kända för sin vackra svarthet. Även om de lever i fattigdom är de mycket rikt klädda.

Folknamnet Suehans har i handskrifterna försetts med en överliggande linje som indikerar en sammandragning (se annan tråd).

Det oavkortade folknamnet skulle rent hypotetiskt kunna vara:

- * S u a e t h o h a n s o s — motsv. ur-germ.: *swaþohansō-z/-s

- sammansatt av *swaþō och *hansō-z/-s.

svæði

[... Icelandic ...]

From Old Norse svæði, from Proto-Germanic *swaþō, a term of unclear further origin [...]
Cognate with English swath; see there for more [...]

1. area
2. territory

svæði - Wiktionary, the free dictionary

[...] under svad med sideform svæd viser Aasen til gno. svæði n "aaben Plads", som er den allmenne tydinga også i islandsk: "ope rom på land el. sjø". Fritzner seier det litt meir avgrensa, nemleg "vindbart, vindhaardt Sted", mens Norrøn Ordbok (1975) har svæði i to tydingar, "open verhard stad" og "ope sjøstykke med øyar og skjer omkring".

Myrvang (2005): Sve – kva er det?

sva, svad n gno svað ‘nake berg’ finst i mange namn, som Svaet, Svadet, Svaberget, Svahyllan.

[...]

svað og svæði findes også brugt om Fjordstrækninger, indelukte Bassiner, Udvidelser af Sund og desl.

Norsk stadnamnleksikon

𐌷𐌰𐌽𐍃𐌰 [hansa]

[... Gothic ...]

From Proto-Germanic *hansō [...]

1. a crowd, gathering
2. (military) a troop, cohort, maniple

[plural - hansōs]

𐌷𐌰𐌽𐍃𐌰 - Wiktionary, the free dictionary


Att det andra ledet i ”Sue-hans” eventuellt kan härledas till ”hansa” berördes i ett tidigare inlägg. I samma veva föreslogs även att första ledet skulle kunna ha något att göra med Svaet i Trondheimsfjorden mellan ön Tautra och Frostahalvön.

SVAET.png (121.97 KiB) Visad 883 gånger

Kartans förlaga kommer från Kulturminnesøk

Röd kvadrat = Naustet vid Rygg.

Se t.ex.:

Stamnes (2018): Naustet på Rygg - et maktsymbol i landskapet

Blå triangel = Tingshögen vid Logtuns kyrka.

[Castor]

Ortnamnet Hernes förekommer (flerfaldigt) på både Bodöhalvön och Frostahalvön...

Hernes tilhørte på samme vis som Logtun Trondheim lagstols gods i seinmiddelalderen, og er også en gammel gård [...] samtidig er stedsnavnet interessant da forstavelsen herr kan være utledet fra hær eller folkemengde [...] Denne forstavelsen har blitt tolket opp imot flåtemannskap på et skip, og igjen Hernes som en sjømilitær samlingsplass [...]

NTNU Vitenskapsmuseet (2017): Frostatinget i et historiskt lys (s. 165)

Hernes i Frosta komm, N-Trl, og i Bodø komm, Nordl, er truleg sms. med norr. herr m ‘folkemengd, hær’.

Norsk stadnamnleksikon

Fornnordiska herr har ungefär samma innebörd som gotiska hansa.

Hernes i Frosta kommun:

Kart - Kulturminnesøk

Hernes i Bodø kommun:

Kart - Kulturminnesøk

Bodöhalvön och Frostahalvön, båda belägna i sydvästra periferin av var sitt kluster* av centralplatsindikatorer i anslutning till fjordar som leder långt in i samiska områden i Nordland respektive Nord-Trøndelag, fungerade sannolikt som kontaktytor där varuutbyte ägde rum, vilket högst troligt inbegrep besök av långväga resenärer, ögonvittnen och potentiella primärkällor till Jordanes’ uppgifter.

Min tolkning av den del av Jordanes’ berättelse som mynnar ut i omnämnandet av pälshandeln åskådliggörs av följande kartbild:

Norra delen.png (92.08 KiB) Visad 878 gånger

Det inringade området, där stjärnorna markerar naturliga hamnlägen i betydande järnåldersbygder, får utgöra den geografiska inramningen till Jordanes’ uppgifter om midnattssolen, rerefennerna och pälsexporten.
_____________________________
*) Jfr tidigare inlägg.

[Yngwe]

Då skulle alltså folket Adogit återfinnas rund Bodö, och folket Suehans runt Trondheim. Är det rätt uppfattat?


Kul att du är tillbaka förresten!

[Castor]

Ja, det är i alla fall så jag tolkar det.

AI-översikt

Under folkvandringstiden (ca 400–550 e.Kr.) var områdena kring Saltfjorden och Trondheimsfjorden i Norge strategiskt viktiga knutpunkter, där pälshandel utgjorde en central del av ekonomin och kontakterna söderut.

• Pälshandelns betydelse: Nordnorge, inklusive området runt Saltfjorden, var en viktig källa för värdefulla pälsverk (som bäver, mård och räv) som efterfrågades i det romerska riket och senare av germanska eliter.
• Trondheimsfjorden som centrum: Bygderna kring Trondheimsfjorden var under denna tid centrala för jordbruk och maktutövning, där rika gravfynd tyder på en stark elit med internationella kontakter.
• Kulturell och ekonomisk koppling: Det fanns en stark koppling mellan de norra fångstområdena och maktcentrumen i mellersta Norge, där pälsvaror transporterades söderut i utbyte mot prestigeföremål som guld, glas och smycken, ofta daterade till romersk järnålder och folkvandringstid.
• Arkeologiska fynd: Gravfält i norra Norge från perioden 200–600 e.Kr. visar på en rik kultur med nära band till handelsvägarna längs kusten.

Sammanfattningsvis fungerade fjordområdena som handelsnav där lokalbefolkningen utnyttjade tillgången till arktiska resurser för att etablera sig i de europeiska handelsnätverken under folkvandringstiden.

AI kan göra misstag, så dubbelkolla svaren.

Googling på Folkvandringstid Saltfjorden Trondheimsfjorden Pälshandel

[Yngwe]

Men hur blir då Adogit ett helt folk? Det bebodda området runt Saltfjorden är ju inte många kvadratkilometer, och det bevarade kulturella materialet är ju i allt väsentligt identiskt med de längre söderut boendes.

[Castor]

Om en relativt liten ”tribe” som Haestingas i England kunde räknas som ”gens” så borde väl små befolkningsgrupper i Skandinavien också ha kunnat göra det?

Ja, det stämmer att lämningarna från järnåldern i Salten inte skiljer sig så värst mycket från dem i Trøndelag och Vestlandet etc. Detta är intressant då Jordanes, ju även, som jag tolkar det, räknade Grannii, Augandzi, Eunixi, Taetel, Rugi, Arochi och Ranii som ”gentes” (som inte bara var mer storväxta och vildsinta än germanerna utan hörde förmodligen också till de mellanhänder som omtalas i samband med pälsexporten).

Ordet fylke är besläktat med ”folk” (ur-germanska: *fulką). Kanske är det självständiga ”ur-fylken” som omtalas av Jordanes, och som på latin har blivit ”gentes”?