Lokaliseringen av Aeningia är förenat med stor osäkerhet eftersom denna ”ö” inte är känd från några andra källor än från Plinius d.ä. Problematiskt är dessutom att man beträffande vissa delar av dennes verk kan ana en viss tendens till att förvränga och blanda ihop ett och annat.
Om vi antar att själva namnet Aeningia är autentiskt och oförvanskat, så är det värt att notera att namnet innehåller det i germanska toponymer vanligt förekommande -ing-. Aeningia skulle därför kunna vara en latinisering av ett germanskt (H)*n(n)ing(e), där * = æ, ai, ei eller liknande.
Antar vi vidare att det handlar om ett namn med kontinuitet från romersk järnålder till nordisk medeltid, bevarat ända in i våra dagar, så har det framhållits åtminstone två starka kandidater. Den ena är Hænning på Bornholm och den andra är Hejninge på Själland.
Bornholm föreslogs av Klavs Randsborg i boken Roman Reflections: Iron Age to Viking Age in Northern Europe (2015).
Långt tidigare föreslogs Själland av Valentin Parisot, medredaktör och författare av fotnoterna till 1829 års upplaga av den franska översättningen av Plinius d.ä:s Naturalis Historia...Aeningia is otherwise unknown, but the -inge suffix clearly points to a German place name. In fact, one of the four ’herreder’ [districts] of the Danish island of Bornholm in the Baltic is called Hænning (H’Ænning) […]
För övrigt är Parisots tolkning av kapitlet om ”öarna i Norra Oceanen” kanske mer genomtänkt än de flesta tolkningar som jag har sett. Den kan läsas här.Parisot seems inclined to be of opinion that under this name the island of Zealand is meant, a village of which, about three-fourths of a league from the western coast, according to him, still bears the name of Heinïnge.
I min tolkning från 2015 var ju Aeningia lokaliserat till Skåne, en hypotes som kanske inte direkt kan backas upp med hjälp av ortnamn; (H)*n(n)ing(e)-namn kan dock påträffas i stora delar av det germanska språkområdet och är väl därför inte otänkbara i Skåne. Det kan handla om ett gammalt namn som tagits ur bruk före medeltiden.
Av större betydelse är att man i Skåne har påträffat arkeologiska fynd från äldre romersk järnålder som kan sägas vara av samma kaliber som romerska objekt funna på Jylland och de Danska öarna. Exempel på detta är vinservisen från Öremölla samt en möjlig hövdingagrav i Simris som i likhet med gravarna i Lolländska Hoby och Juellinge har kategoriserats som en s.k. Lübsowgrav.
https://www.researchgate.net/figure/Ger ... _328996487