Skandinaviskt Arkeologiforum

Castor har flera gånger haft uppe problematiken med Scandia och Scadenavia och hur detta blandats ihop i olika källor, och efter en stunds grävande är jag beredd att hålla med om att det ligger något i det.


En tanke är ju att Skandia inte är ett inhemskt namn, utan ett grekiskt. Det fanns ju en plats i den grekiska övärlden som hette Scandia https://www.greeka.com/ionian/kythira/s ... t-scandia/
och betydelsen av namnet är hinder eller fälla (från grekiskans Skandalon ) och avsåg de farliga farvatten utanför land. Skandaria på Kos och Scandola på Korsika är direkta motsvarigheter. Det stämmer ju allt för väl med Skandinaviens södra spets.

Scadenavia och Codanovia är nog samma sak men med ett klassiskt bortfallet initialt s, vanligt i både grekiska och latin. Men är det ett inhemskt ord? Borde det då inte finnas i vårt språk innan sen medeltid? Som begrepp etableras det ju först under 17-1800 tal...

Intressant ämne!

Vidare har vi ju namnet Skåne som Castor också haft uppe https://skandinavisktarkeologiforum.org ... php?t=1412.

Jag håller med Castor där, Skåne är nog ytterligare ett separat namn med egen etymologi. Det sköna har ju nämnt som förklaring, men andra ortsnamn som innehåller Skån- tolkas också som "skrovlig" som i skrovlig berghäll eller i Skånes fall möjligen för skrovlig torr lerjord, men ordet har också betydelse kantig, vilket skulle kunna syfta på det utstickande Falsterbonäset.

Och på fornengelska (i Wulfstans reseberättelse i Kung Alfreds Orosius) heter Skåne Sconeg.

Beowulfs Scedenige kan lokaliseras till Jyllands rot mellan de två haven (be sǣm twéonum) Nordsjön och Östersjön.

Om Scatinavia (Scadinavia, Codanovia) är latiniserad germanska så kan Scedenige och Scatenauge vara icke-latiniserade former.

Scatenauge låg vid Elbes strand (Albis fluvii ripa) enligt "Chronicon Gothanum" (även känd som "Historia, Langobardorum, codicis Gothani") - en version av langobardernas historia, troligen skriven i staden Gotha på 800-talet.