Olika kristna missioner i Skandinavien under vikingatid

Här kan du diskutera historiens religioner.
Soar
Inlägg: 99
Blev medlem: 5 juni 2020, 16:14

Re: Olika kristna missioner i Skandinavien under vikingatid

Inlägg av Soar » 18 oktober 2020, 19:36

Alltså aktivt negativ till alla former av prål, eller bara till runstenarna?

Om västkusten kristnades tidigt borde väl det gå att avläsa i fornlämningsbilden med få icke-kristna gravformationer av yngre järnålders-typ. Drar mig till minnes undersökningen av en tidig stavkyrka i Tölö i nordligaste Halland. Den tidigaste typen med en bärande stolpkonstruktion - men förmodligen inte äldre än den äldsta kyrkan i Varnhem. http://samla.raa.se/xmlui/bitstream/han ... sequence=3

Men det där med båtbyggandet och svårigheterna med att få Alefolket att ägna sig åt spannmålsodling är ju onekligen intressant. Funderar på om statusen som härjningsutsatt gränsregion mellan de tre nordiska maktsfärerna kan spela in också. Att det inte kändes mödan värt att investera i jordbrukssatsningar eller monument när kungar på krigsstigen ständigt hotade. Förekom det förresten att man saboterade andras monument om man fick chansen? Eller var respekten för runorna och de gamla hotfulla formlerna om vad som kunde hända för den som saboterade stor?

Soar
Inlägg: 99
Blev medlem: 5 juni 2020, 16:14

Re: Olika kristna missioner i Skandinavien under vikingatid

Inlägg av Soar » 18 oktober 2020, 20:51

Har fördjupat undersökningen av själ- och andestenarna litet. Hade hoppats på att hitta fler typiska kännetecken för de förment tyskinfluerade respektive engelsketablerade stenarna, exempelvis i fråga om ornamental stil eller hänvisningar till jungfru Maria, paradiset, Pater Noster etc. Inga sådana resultat har dock kommit fram, utom möjligen på regional nivå - och där är antalet stenar sällan tillräckligt stort för att några säkra slutsatser kan dras. Men, lite korrigering och påbyggnad av vad som tidigare framkommit:

Ordet ande förekommer liksom själ med flera olika stavningsformer. Ingen verkar ha föreslagit att dessa olika varianter skulle bero på influens från tyskt eller engelskt håll, så jag betraktar ordet som ett inhemskt alternativ till låneordet själ. Ande förekommer oftast i stället för själ, men i ett fåtal fall har runristaren fått med både själ och ande i samma ristning. Detta fåtal utgöts av både tyska som engelska ristningar.

För Upplands del har jag inte orkat ta mig an hela materialet, men har kollat på de blivande kyrkliga centralorterna. Enköping och Sigtuna har enbart ande-stenar, Östra Aros en andesten och en engelsk, medan G:a Uppsala helt saknar runinskrifter med ande eller själ. Inga själ- och andestenar i dessa uppländska kyrkliga centralorter eller i Norrland är tyska.

Västmanlands fem själstenar är samlade inom ett par kilometers radie. De tre engelska stenarna är också drengstenar, en är englandsfararsten och en Ingvarssten. De två tyska stenarna är båda Englandsfararstenar. Alla de västmanländska själstenarna hör enligt Gräslunds dateringsmodell, som används även fortsatt om inget annat anges, från mitten av 1000-talet.

I Södermanland utgör andestenarna dryg hälften av alla själ- och andestenar. De dominerar framför allt i området mellan Södertälje och Båven, ända ner till Nyköping. Rekarne har i stort sett bara engelska stenar och andestenar, medan det tyska inflytandet varit som störst vid Hjälmaren och på Selaön. Södertörn har knappt några själ- och andestenar, så där går det inte att säga så mycket om vilken mission som haft inflytande. Vid Strängnäs finns inte heller någon indikation.

Öland har inte så många stenar, men där kan man ändå skönja en geografisk uppdelning med tysk östsida, engelsk västsida och andestenar i söder. Bland Köpingsvis många runstensfragment finns alla representerade.

Beträffande Gotland så visar det sig att en väldigt stor del av själ-stenarna tillkommit under hög- och senmedeltiden. De torde därför inte säga särskilt mycket om någon eventuell mission.

I Östergötland består de tyska stenarna nästan uteslutande av gravhällar och inte runstenar, medan de engelska stenarna och andestenarna mestadels är resta stenar. En skiljelinje går mellan i grova drag Linköping och Tåkern. Norr om denna finns enkom tyska stenar, söder därom dominerar de engelska. Andestenarna har sitt huvudsakliga område öster om Roxen, men en gravhäll i Västra Tollstad har ordet ande i ristningen. Andra starka historiska orter är Kaga, med en tysk sten, och Skänninge, med en engelsk.

I Småland går det att skönja i alla fall två kronologiska skeden. Det första skedet, som markeras av stenar i RAK-stilen (omkr 1000), domineras av tyska stenar. Enbart Tiohärad uppvisar själ- och andestenar i detta tidigaste skede. Det andra skedet mitten av 1000-talet) karaktäriseras av att andestenarna ökar mest i antal, vilket de gör i Tiohärad och Södra Vedbo, men samtidigt ristas tyska ristningar i Växjö och på Visingsö. De engelska stenarna är bara två i Småland, en i Finnveden från första skedet, en vid Kalmar från det andra.

För Västergötlands del är det bara de tyska stenarna i Levene och Bolum vid Hornborgasjön som tillhör stilgruppen RAK. De engelska stenarna, andestenarna och resten av de tyska stenarna - bland annat den i Husaby - tillhör mitten av 1000-talet. Vid Skara finns inga runstenar.

Några runristare har signerat eller tillskrivits mer än en själ/andesten. Förutom den tidigare nämnde Balle gäller det Torir, Öpir, Tidkume, Torbjörn och Åsmund Kåresson. Tidkume och Åsbjörn använder konsekvent stavning och samma formuleringar i sina ristningar, Torbjörn håller sig i alla fall till samma stavning. Torir och Öpir däremot går inte att känna igen från den ena ristningen till den andra. Det får mig att tvivla på att deras och Balles attribueringar är korrekta. I alla fall Balle och Öpir brukar väl också av vissa runologer snarare betraktas som specifika skolor eller verkstäder än en och samma ristare.


Nåväl. Till en början trodde jag att stavningsskillnaderna kanske berodde på dialekt, men det tror jag inte längre. Flera olika stavningar förekommer allt för ofta allt för nära varandra. Däremot kan det säkert ha med ristarens personliga preferenser att göra lika mycket som eller mer än inflytande från andra språk. Men varför inte lita på Brate tills han motbevisas?

Valdemar
Inlägg: 1782
Blev medlem: 20 augusti 2015, 09:16

Re: Olika kristna missioner i Skandinavien under vikingatid

Inlägg av Valdemar » 18 oktober 2020, 22:07

Soar
Fortsätter med avsaknaden av runstenar. Skara är anlagd under en mycket intensiv runristarperiod och precis som i Lödöse saknas runstenar.

På det intilliggande Husaby som var en gård av högsta dignitet kryllar det av runstenar.

Den viktiga och kristet tidiga Varnhem har få runstenar.

Det mesta tyder på att Bohuslän är tidigt kristnat. Vad jag vet saknas helt hedniska gravar yngre än mitten på 900-talet.

Har områden i Västergötland och i princip hela Västkusten varit kristet så länge när modet blommar ut att det ansågs helt onödigt och gammaldags?

Runristandet som en bekräftelse på att markägare var kristna var en meningslös markör i områden där flera generationer varit kristna.

Bohuslän följer samma mode som delar av Danmark och Norge.

Soar
Inlägg: 99
Blev medlem: 5 juni 2020, 16:14

Re: Olika kristna missioner i Skandinavien under vikingatid

Inlägg av Soar » 19 oktober 2020, 21:19

Tja. När man diskuterar tegnstenar brukar ju en karta komma fram, som visar stenarnas utbredning i Sverige och Danmark, samt förekomsten av fylkeskyrkor och ortnamn på tegn- i Bohuslän och Viken. Poängen är väl att områdena har delat system, men att detta system har avsatt olika spår i olika områden. Men i ärlighetens namn känner jag inte att jag inte riktigt har förstått av vem och av vilken anledning runinskrifterna kom till, och då är det ju inte helt enkelt att avgöra varför de inte kom till på vissa platser.

Men jag är i alla fall skeptisk till att det i Västergötland skulle ha handlat om att manifestera sin tillhörighet till den kristna tron. I så fall snarare den kristna ideologin, med en mer institutionaliserad kungamakt och kyrklig organisation.

Bäckahästen
Inlägg: 1787
Blev medlem: 30 april 2015, 22:45
Ort: Blekinge

Re: Olika kristna missioner i Skandinavien under vikingatid

Inlägg av Bäckahästen » 22 oktober 2020, 06:03

Det skulle vara intressant att jämföra det du kommit fram till med runstenarna och jämföra det med skrivna källor som tex Adam av Bremen, Ansgar med flera. För att se om de stämmer överens. :D

Soar
Inlägg: 99
Blev medlem: 5 juni 2020, 16:14

Re: Olika kristna missioner i Skandinavien under vikingatid

Inlägg av Soar » 22 oktober 2020, 22:36

Och kanske med arkitektur i de sakrala rummen?

Valdemar, du har säkert läst Erika Harlitz' bok om Lödöse. Här hänvisar hon till Kristina Carlssons forskningsresultat från Lödöse och Kungahälla:
Västergötlands centrala delar utgjordes av en
rik, stabil jordbruksbygd med godskomplex och en samhällelig elit. Kyrkan
etablerade sig dessutom tidigt i området. Göta älvdalen utgjordes av ett område präglat av större rörlighet med en ekonomi baserad på kommunikationer,
transport och handel utan egentlig rumslig förankring.
Kanske inte tillför något nytt, men ger lite ytterligare tyngd bakom antagandet att västkustens avsaknad av yngre runstenar kan ha att göra med områdets ekonomiska struktur. Harlitz pratar mycket om området mellan Glomma och Risveden som en sammanhängande region, och inte heller på den norska sidan av denna region finns det några runinskrifter från sen vikingatid eller tidig medeltid, medan det finns relativt gott om dem längre upp i Viken.

Valdemar
Inlägg: 1782
Blev medlem: 20 augusti 2015, 09:16

Re: Olika kristna missioner i Skandinavien under vikingatid

Inlägg av Valdemar » 22 oktober 2020, 23:11

Håller med Bengtsson och är generellt mycket skeptiskt till det mesta Herlitz skriver om Lödöse.

Ser vi på södra Bohuslän/Älvsyssel så framstår den i sagorna som:

1 En del av det fristående Alvhem som erövras av Norske kungen under den första vågen av riksbildning i Norge på 800-talet.

2 Som bebodd av de fria och krigiska Älvagrimarna som inte vill foga sig under den norska kungamakten.

Området blir sedan delat Norskt respektive Svenskt/Götiskt.

När runristandet är på sin topp anläggs kanske samtidigt i början av 1000-talet Skara och Lödöse. Leker vi med tanken på att Skötkonung var kristen och anlade städerna i redan kristet land så ville han kanske inte se halvhedniska runstenar. Runstenarna skulle då saknas i områden som stod under inflytande av Olof när han regerade. Kanske likartat vad som rådde i halvbroder Knuts kärnområden.

Som alternativ införs mode med exklusiva gravhällar efter engelsk förebild?

Västkusten är enligt denna modell kristet sedan kanske mitten på 900-talet. När modet drar igång finns inga ”behov” och kungamakterna runt Kattegatt tycker runstenar är omoderna.För dem med resurser införs det engelska modet med fina gravhällar anpassade efter skandinavisk smak och utformning.

Enligt detta borde runstenarna i Västergötland saknas under Olofs regeringstid.

Det blir rätt spekulativt detta och man borde titta mer systematiskt på frågan.

Bäckahästen
Inlägg: 1787
Blev medlem: 30 april 2015, 22:45
Ort: Blekinge

Re: Olika kristna missioner i Skandinavien under vikingatid

Inlägg av Bäckahästen » 23 oktober 2020, 05:22

Soar skrev:
22 oktober 2020, 22:36
Och kanske med arkitektur i de sakrala rummen?
Var det riktat till mig? Och i så fall vad menar du med det?

Bäckahästen
Inlägg: 1787
Blev medlem: 30 april 2015, 22:45
Ort: Blekinge

Re: Olika kristna missioner i Skandinavien under vikingatid

Inlägg av Bäckahästen » 23 oktober 2020, 05:32

Om det byggdes en stavkyrka i Sverige år 700 skulle jag inte kalla upphovspersonen arkitekt, om det är dit du vill komma.

Soar
Inlägg: 99
Blev medlem: 5 juni 2020, 16:14

Re: Olika kristna missioner i Skandinavien under vikingatid

Inlägg av Soar » 24 oktober 2020, 00:16

Bäckahästen: ursäkta otydligheten. Det jag menade var att detaljer i kyrkorummet, som inventarier eller särskilda byggnadsdelar eller "installationer", av kulturhistoriker inte sällan föreslås ha kopplingar till olika delar av Europa. Några exempel jag letade fram är att Husaby kyrkas stora torn ska vara inspirerat från Karolingisk arkitektur, i Vreta fanns från tidigaste delen av 1100-talet ett baptisterium, vilket nästan bara fanns i sydeuropa. Eriksbergs gamla kyrka visar enligt Bråthen på influenser från England, och jag har för mig att detsamma har sagts om kryptan i Varnhem. Dalby kyrka i Skåne ska ha Hildesheims katedral i Tyskland som förebild, och där är väl den tyska kopplingen i övrigt också relativt väldokumenterad.

Dessutom tyder undersökningen av själ-stenarna på att en stor del av de tidigkristna gravmonumenten, typ Eskilstunakistor, kanske kan kopplas till tyskarna.


Valdemar: Håller inte med om att Skara och Lödöse anläggs då runstensresandet står i zenit, snarare efteråt eller möjligen i slutet av runstensperioden. För visst talar arkeologin för det? Ska konsultera Skara före 1700 imorgon, men tycker mig ha ett tydligt minne av att inga gravar påträffats i Skara som är äldre än från mitten av 1000-talet. Lödöses äldsta tid brukar väl närmast hänföras till slutet av detta sekel?

Ska vi tro Brates teori om själ-stenarna har gravhällarna snarare tysk koppling, eller är också av ett senare datum, när själbegreppet har hunnit försvenskas såpass mycket att det inte längre rymmer några spår av tysk eller engelsk mission. Och enligt en hyfsat enig forskarkår är väl runristandet i Västergötland igång som mest under just Skötkonungs tid på tronen.

Är också skeptiskt till att runstenarna skulle ha setts som "halvhedniska". Då skulle de väl knappast finnas vid Husaby och andra för kyrkan viktiga platser, eller fungera som kistlock i kristna gravmonument?

Skriv svar