Kvänlandsförbundets/Kveenimaayhistyksen version av Norrlands historia.

[Bengt Johjansson]

http://sverigesradio.se/sida/artikel.as ... el=6624077

"Politik är föränderlig över tid. Den samiska historieskrivningen, är anpassad till, och stöttas av nutidspolitiken, och är ej historiskt verklighetsbaserad.
När de politiska vindarna vänder som de alltid gör, så är denna

Sajten du är på nu

historieskrivning om Norrland snart aktuell att ta upp, då den ligger närmare den historiska verkligheten. En god historieskrivning är svår att ifrågasätta, vilka politiska vindar som än blåser, när forskningen gör sig fri från politiken. Nutida "forskare" om Norrlands historia är framtidens Herman Lundborg:are. D.v.s de som inte förstod att politik är föränderlig över tid, och anpassat sig efter sin egen tids politiska tokerier, och då kommer surt efter, som för Herman, då de politiska tyckandena är andra, och "forskarna" är forskare."

Också Alice Bah K. äventyrar oförsiktigt sitt eftermäle

http://sverigesradio.se/sida/artikel.as ... el=6625031

[Bengt Johjansson]

Nästan omedelbart efter att riksdagen erkänt samer som ursprungsfolk i Sverige, i mitten av 1970-talet, började namnförfalskningarna på berg och sjöar att dyka upp på nya kartor över kiruna kommuns fjällvärld, där kvänska namn, som funnits på kartor sedan Anders Bures första kartor från 1600-talet över Sverige utkom, att ändras till samiska namn. Flera myndigheter deltog i förfalskningarna, Norrbottens Länsstyrelse, Lantmäteriet m. fl. andra myndigheter. Lagar om skyddande av ursprungsnamn kringgicks.

Föreningen Suonttavaara lappby har kartlagt tillvägagångssättet under förfalskningarna, med dokument och gamla och nya kartor.

http://www.suonttavaara.se/dokument/Namnandring.html

[Bengt Johjansson]

https://www.hembygd.se/laxforsen/files/ ... -V1905.jpg

Kväner använde kälkar dragna av *härkar. Rendragna ekipage var snabba transporter sedan urminnes tid. Man kunde transportera sig många mil på en dag med varor. Man kunde lätt ta sig från Jukkasjärvi till Jellivaara (10 mil) på en dag och Torneå, senare Haparanda, på två dagar. Dessa rendragna transporter pågick ända in på 1930-talet, då vägnätet var tillräckligt, så att fordonstransporter kunde nyttjas.
Den här renkälken på bilden verkar kort. Kälkarna fanns fortfarande ställde mot ladugårdsväggar i min hemby på 1950-talet, fast de inte varit i användning på årtionden. De kälkarna var längre och kraftigare, vad jag minns. När snöskotrarna kom så försökte man använda dem till dem, men det lyckades inte så bra, för de var anpassade till ren. Så småningom försvann de här kälkarna, då det inte fanns någon användning för dem längre.
Kälkarna skulle möjligen ha passat till moderna snöskotrar i vilka styrskidorna ligger bredare från varandra, än de gjorde på de första snöskotrarna på 1960-talet.
PS! Paret på bilden, en myndighetsperson med fru ovan, har inget samband med renekipaget, annat än att de blivit skjutsade i det till sågverket vid Laxforsen, där det låg ett stort sågverk, som försåg virke till byggandet av Kiruna, som startat år 1900.
*/ härk = kastrerad stor rentjur.

[Bengt Johjansson]

Så här

http://www.lantalais-kven.se/434047885?i=132931683

såg gamla tiders kväner ut, sen lång tid tillbaka i tiden. Kajsa Olla var född 1828, och kunde ha varit den som kört paret vid renekipaget i inlägget ovan, men var inte det, då han dog 1903, två år innan den bilden blev tagen.

[Bengt Johjansson]

Så här skrev jag, på denna tråd, i min huvudartikel bl. a.:

" Folk i Västerbottens län och södra Norrbotten läns idag har inte en aning om att de genetiskt till stora delar är kväner."
och
"Jag tror att allt detta lätt skulle kunna konstateras med DNA om det inte redan är gjort."

Det är redan gjort!

Läs här:

http://www.suonttavaara.se/dokument/Tip ... prung.html

för nästan tio år sedan.

PS2! Jag tycker ni läsare skall utmana mig, om något jag skriver inte riktigt håller, eller som förbryllar.

[Bengt Johjansson]

http://www.lantalais-kven.se/434047885?i=134065092

Om Kajsan Ollas år som förste kirunabo

Olof ”Kajsan Olla” Hansson Spett (1828-1903) var född i Jukkasjärvi i den gård (byggd 1720), som idag är huvudbyggnaden på Jukkasjärvi hembygdsgård.
Vid tiden för händelserna (1896-1899), då Kajsan Olla, som förste årenruntboende, i ett Kiruna som ännu var i sin linda, hade Kajsan Olla lämnat över ägandet av gården i Jukkasjärvi till sitt yngsta barn, sonen Isak ”Ollan Iisko” Olsson Spett, född 1862.
Det kan antas vara skälet till att Kajsan Olla lät sig städslas av LKAB till bevakningsuppdraget av bolagets materiel vid sjön Luossajärvi 1896.
Samtida till Kajsan Olla, och framförallt sonen Ollan Iiskos samtida har förtäljt att Kajsan Olla, långa perioder under vintermånaderna levde ensam på Haukivaaras slutning vid Luossajärvi sjö under tre år.
Förutom bevakningen av materielet, hade Kajsan Olla också i uppdrag att hålla viss kontroll över materielets skick och göra underhåll av skydden de var försedda med.
Han snarade tidvis också fjällripa uppe på det ännu orörda fjället Kierunavaara och han bedrev *nätfiske i sjön Luossajärvi.
Under vintertid kom **hästforor med ytterligare materiel, för den kommande gruvbrytningen, som sakta utökade förrådet av det tidigare komna.
Han besöktes också av förbifarande renskötare från ***Rautasvuoma lappby med renhjord kring andersmäss, på väg mot vinterbetesmarker i skogslandet, och samma renskötare på återväg i månadsskiftet april-maj till fjällen för sommarbete.
I månadsskiftet juli-augusti varje år kom folk från gårdarna i Jukkasjärvi för att slå ****slåttermyrarna runt Luossajärvi och kierunavuoma bakom kierunavaara från Luossajärvi sett. Myrslåtterarbetet började efter det att höet först var bärjat kring gårdarna i byn. Det var mycket folk, från flera gårdar, med många i varje familj, alla var med som kunde hålla i en räfsa. Det slagna höet ställdes in i lador, eller bands fast på trädbottnar med skydd runt, för att renar ej kom åt höet. På vintern därpå hämtades slåtterhöet med rendragna kälkar ned till byn. Slåttermyrarna tog ofta mindre än en vecka att slå.
Knappt en månad senare, efter att slåtterfolket lämnat området, så kom Luossajärvis säsongsfiskare. Det var av tradition några familjer från Jukkasjärvi, som valt Luossajärvi att fånga sin vinterfisk ifrån. De här familjerna hade idgat säsongfiske i Luossajärvi under lång tid. Så de hade därför byggt torvkåtor åt sig, vid östra sidan av Luossaärvi på Haukivaaraslutningen, att bo i under de årliga fiskebesöken till sjön. Det fanns fyra eller fem torvkåtor på Haukivaaraslutningen i slutet av 1800-talet, sagesmännen är oense om det exakta antalet. Men de är överens om att Kajsan Olla bodde i en av de här fiskekåtorna, under hela sin tid som bevakningsman för LKAB. Trots alla de här grupperingarna av folk, som besökte Luossajärvi, så träffade Kajsan Olla andra människor mindre än 50 dagar årligen, för besöken var fåtaliga per år, och var få dagar varje gång.
Den som däremot besökte Kajsan Olla oftare, med några veckors mellanrum, var hans son Ollan Iisko, som under hela Ollas tid vid Luossajärvi försedde honom med proviant från Jukkasjärvi.

*/ Det sägs att det fanns fina laxöringar i Luossajärvi för 120 år sedan.
**/ Hästar hade under andra hälften av 1800-talet, i jukkasjärviområdet blivit allt vanligare, i och efter att skogsbruket utvecklades i området. Hästen drog tyngre laster än renen, och var därför lämpligare att använda inom skogsnäringen. De kväner, som var vana vid renen som dragare, och var födda under första halvan av 1800-talet, hade renen som favoritdragare, då den var snabb och hade tradionellt används under århundraden på färder till marknader till Tornedalen, ända ned till Torneå, och senare till Haparanda. De gamla nyttjade renhärkar som dragare långt inte på 1920-talet, och vissa ända in på 1930-talet. Kajsan Olla var dock inte med då, för han dog i strupcancer 1903. Kväners handelsesorna ned till Tornedalen och Haparanda fortsatte långt inpå 1900-talet, även efter att Kiruna var etablerad och varor fanns på närmare håll – traditionens makt är stark. Så småningom vände trenden och handlandet börja ske i Kiruna. ”Silpukka”, som kvänerna kallade Silfwerbrands affär besöktes ofta av kväner från Jukkasjärvi. Silfwerbrands huset finns fortfarnde kvar p sin tidigare plats, och är nu kulturminnesskyddad.
***/ Rennäringslagen ändrades 1886, så att de tidigare runda lappbyarna kom till att bli avlånga och sträcka sig från fjäll till skogsland. De gamla lappbyarna Siggevaara lappby (jukkasjärviområdet) och Tingevaara lappby (torneträskområdet) som båda var inom Jukkasjärvi socken, som kiruna kommun hette vid tiden 1896-1899, blev indelade i fyra nya lappbyar. De nya lappbyarna inom Jukkasjärvi socken namngavs till Saarivuoma, Talma, Rautasvuoma och Kaalasvuoma lappbyar.
Kaalasvuoma lappby och Rautasvuoma lappbyar fick år 1971 nya namn Leavas sameby respektive Gabna sameby.
****/ förutom de ovan nämnda myrarna runt Luossajärvi och Kierunavuoma. Så fanns det andra slåttermyrar som jukkasjärviborna slog i närheheten av Luossajärvi. Sakkivuoma söderut från Luossajärvi nära Kirunas första flygfält Kalixfors, var en. Piekkusvuoma ostsydost från Luossajärvi, där Kirunas nuvarande flygplats ligger, var en annan. Kurravaarakvänerna hade också slåttermyrar nära Luossajärvi. Norrut på myrarna runt Nukutusvaara.

[Bengt Johjansson]

Till det här

"Läs här:

http://www.suonttavaara.se/dokument/Tip ... prung.html

för nästan tio år sedan.".

i min kommentar ovan, bör jag tillägga om begreppet "finnar"
att man i Hälsingland, Dalarna och Värmland vet att det funnits "finnar" i deras finnskogar, som de kallas (kallades). Men dessa "finnar" vara i själva verket tavaster (hämäläiset) som kom dit på 1700-talet.
Personer i Västerbotten och södra Norrborrens län tror idag att de består av svenska och i inlandet samer. De vet inte att de har med någon finskt ursprung också att göra. De har de inte heller. Vilka det här är frågan om är kväner, från ett mycket tidigare skede i historien. Långt innan svenskar och samer fanns där.
Historiekt sett, så är et här
https://sv.wikipedia.org/wiki/Egentliga_Finland
de verkliga finnarna. Som bodde i trakterna av Åbo (Turkr) i sydvästra hörnet av landet *Finland, som började skapas kring 1850, och blev till en land för hundra år sedan, och då begreppet finne gavs alla i det nya landet, förutom finlandsvenskarna.
Det här vet de som är intresserade av historia, som det finns många av på Skandinaviskt Arkeologiforum, men jag ville tillägga detta ändå.

*/ Landet Finland var östra Sverige, som Norrland är det nu, till 1809 då Ryssland fick kontroll över landsdelen.

[Bengt Johjansson]

"Historisk information om kväner och meänkieli av

http://www.lantalais-kven.se/434047885?i=134288088

Från MET-aviisi, Kallioinen 13.9.1997 av Fil. dr. ERIK WAHLBERG

När Tornio (Torneå) omtalas första gången vid namn på 1300-talet, fanns inget gemensamt språk i riket, utan var och en talade sitt eget bygdemål. I medeltidens skolor undervisades endast latin. Varje landskap hade sin egen lag och en gemensam landslag kom till först omkring 1350. Det svenska riket var endast ett slags förbund av skilda landskap, som hade en gemensam konung.

Under Birger Jarls tid på 1250-talet erhöll först Lybeck och senare Hamburg handelsprivilegier och då började tyska köpmän och hantverkare bosätta sig i de svenska städerna. Med dem kom det lågtyska språket till Sverige.

Omkring 1280 började tyska bergsmän bryta kopparmalm i Falun och järnmalm i Bergslagen. Även dessa hade lågtyska som språk. När smedsönerna Olaus Petri (Olov Pettersson) 1493-1552 och Laurentius Petri (Lars Pettersson) 1499-1572 lärde sig språket i sin hemstad Örebro, hade språket redan då fått stark påverkan från det lågtyska språket. När Olaus år 1526 översatte Nya Testamentet på sitt språk och kallade det svenska, då blev Örebromålet svenskt skriftspråk. År 1541 utkom hela bibeln på svenska, Biblia, Thet är All then Helgha Scrifzt på Swensko.

Den 20 augusti 1537 skrev Michael Agricola från Vittenberg till konung Gustav Vasa, att han hade påbörjat översättningen av Nya Testamentet till finska språket. Michael Agricola var född i Pernaja socken iEgentliga Finland och han hade den socknens mål såsom modersmål. Den 2 december 1543 bad han om lov och bistånd av konung Gustav Vasa att utgiva ur trycket Nya Testamentet på finska språket. Den 12 november 1544 utkom ur trycket Michael Agricolas bönbok (Ruokoskirja) på finska präntat i Stockholm av Amund Lauritzon. Innan Michael Agricola avled den 9 april 1557 i Kuolemajärvi på Karelska näset, hann han översätta till finska Psaltaren (ur trycket 28.8.1555) samt profeterna Haggai, Sakarja och Malakias (ur trycket 9.8.1552).

Den 21 november 1555 utgav Gustav Vasa en skrivelse på finska till inbyggarna i Nyslotts län (Savonlinna). År 1642 utkom hela bibeln på finska. Men karelare, savolaxare, tavaster samt kvänernas eller kajanernas ättlingar av Österbotten och Västerbotten förvandlades icke till finnar, därför att den finska bibeln blev även deras kyrkobibel.

År 1619 utkom den första boken på lapska eller samernas språk. År 1550 utkom bibeln på danska språket. Denna brukades även i Norge. Först 1819 fingo norrmännen en egen bibel på norska språket. När norrmännen hade den danska bibeln som kyrkobibel, voro de för den skull inga danskar.

Först under 1600-talet uppkom i Sverige en särskild klass av ämbetsmän och tjänstemän, som började bruka det svenska skriftspråket såsom talspråk och då uppkom den så kallade herrskaps-svenskansåsom talspråk. Talarna av detta språk började kalla de folkliga bygdemålen för bondska, ofta i nedsättande betydelse. Till exempel hade Gustav Vasa roslagsmål eller upplandsbondska såsom modersmål.

Ända tills dess Elias Lönnroth blev professor i finska språket vid Helsingfors universitet 1853-1863, fick det äldsta finska skriftspråket med traditioner från Michael Agricolas tid från 1500-talet förbliva i det stora hela kvar vid det gamla. Men Elias Lönnroth och hans efterföljare försökte skapa ett nytt skriftspråk, som en del människor kalla för oiketa suomea. Ättlingar till ämbetsmännen och tjänstemännen i östra rikshalvan av Sverige, som blev till Storfurstendömet Finland eller nuvarande republiken Finland, hade herrskapssvenskan såsom hemspråk. Adolf Ivar Andersson lanserade uttrycket "Svenskar får vi inte vara, ryssar vill vi inte bli, låt oss då vara finnar".

De som tidigare aldrig hade varit finnar blevo nu så kallade "aitosuomalaisa" (äktfinnar) och som började kalla oss, som talade meänkieli för "Länsipohjan suomalaiset" (Västerbottens finnar). De började även uppträda som våra andliga och kulturella förmyndare och gjorde spe av vårt sätt att tala, eftersom meänkieli inte var oikeata suomea.

Det är dessa storfinnar som har döpt om Kyllinvainio i Pello, öster om Torneälven till Kyllinkeidas. Namnet i Kyllinvainio syftar på Kyllin hemmanets gamla gårdsgärde eller inägor, alltså en kulturterm. Storfinnarna ha utövat lika mycket kulturvandalisering som storsvenskarna i Tornedalen, när de egenmäktigt döpte om ps2byarna längs järnvägen, en synnerligen kränkande handling gentemot den inhemska befolkningen, som talade meänkieli, som absolut inte är vare sig Norrbottensfinska eller tornedalsfinska. Vi vill under inga förhållanden omyndigförklaras varken av storsvenskar eller storfinnar. Vi kunna själva handhava vårt eget språk och vår egen kultur.

Eftersom vi icke hava en egen skriven historia från äldre tid, så är språket och ortnamnen ovärderliga källor för utforskning av vår äldre historia. Tornedalens historia är ännu icke skriven av oss själva. Det är storfinnar och storsvenskar som hittills har skrivit vår historia på ett sätt som passar dem själv.

Ur svensk synvinkel voro kvänerna helsingar och därför översattes kainulainen med helsing och Kainuunkylä till Helsingby. När Österbottens inland Kainuu blev känt för svenska myndigheter använde de den ryska formen varför fästningen vid Uleträsk (Oulunjärvi) blev Kajaneborg och staden Kajana. Vid sin kröning i Uppsala den 15 mars 1607 antog Karl IX titeln "de lappars i Nordmarken och kajaners konung"".

PS! Wahlberg har förstått en del, men han är från övertorneå kommun i Tornedalen, och tornedalingar har aldrig riktigt förstått sig på lappmarkernas historia i gällivare och kiruna kommuner, då de inte förstår lappbegreppets innehåll. Men de förstår de här sakerna bättre än vad folk i södra Sverige gör, för där är men i allmänhet helt vilse i de här frågorna.
PS2! Jag beställde Karin Bojs och Peter Sjölunds bok Svenskarna och deras fäder. I boken skriver de om samer ungefär så att, de var många olika folk som kom från många håll, som senare blev till samer. Men samer beskriver inte sig själva som många folk, utan säger att de tillhör en etnicitet. Vad författarna verkar beskriva är lappar, ett begrepp som innefattar just många folk, som denna kväntråd vill göra gällande, och där samer är ett, och dessutom ett sentida folk.
Författarna säger att det de skriver är ren vetenskap, och det kan det i grunden vara, men de har ändå lyckats tolka denna vetenskap så, att den passar in i nutida politiska tyckanden.

[Bengt Johjansson]

En intressant diskussion här
http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/88 ... gramid=407
av historikern Dick Harrison om ursprunglighet i Sverige, 38 minuter in i programmet.
Han säger bl.a. att samers ursprungsstatus har kommit till genom politiska beslut, inte efter vad arkeologer och historiker kommit fram till. Han berättar också att man inte hittat några spår av renskötsel från medeltiden, utan att renskötseln började framträda först på 1500-1600-talen.
Det Dick H framför nu, verkar likna sådant som vi kväner hävdat. Harrison aktar sig dock noga för att nämna kväner, han nämner norska stormän. Det kanske kommer en tid, då han också vågar att nämna kväner också.
Det finns juridiska handlingar som lämnat historiska spår, men man kan inte säga om någon varit på plats innan de med de juridiska handlingarna upprättades.

Men nog är det då märkligt, att det man vet faller, därför att någon påstår att något annat innan är sanning, som man inte vet någonting om. Och att man sedan också bestämmer att det man inte vet något om skall betraktas vara sanning, i stället för det man vet är sanning. Och att ett antal personer gjort karriärer ända upp till professor nivå, inom arkeologer och historiker på sina forskningar om dessa historiska ickehändelser.

[Bengt Johjansson]

Sameradions hemsida
http://sverigesradio.se/sameradion
har under en tid stängt kommentarsfältet totalt.

De gjorde ett undantag idag, och öppnade kommentarfältet för en artikel om samisk sanningskommission.
Jag gjorde ett inlägg där, och omedelbart stängdes, inte bara kommentarsfältet, utan hela artikeln togs bort

https://disqus.com/home/discussion/srsa ... 3322005523

Hur skall det här tolkas?