Skoglar Toste
Postat: 29 december 2015, 19:48
Hej
Jag är amatör inom detta område och mitt namn är Lars Holmqvist. Jag bor i Täby men släkten kommer i allt väsentligt från 1) Skåne och 2) Östergötland.
Efter att ha följt en hel del trådar på gamla Arkeologiforum - vilken fantastisk kulturinsats det forumet var - så har jag formulerat min egen lilla idé om att ett binärt resonemang inte är tillräckligt när man ska ta ställning till olika slag av uppgifter. En enskild pusselbit, en uppgift, är inte antingen möjlig att bevisa eller helt ovidkommande, utan det finns flera mellansteg:
Nej. Aldrig någonsin: Audhumbla var inte inblandad i världens skapelse
Tveksamt: När Jordanes beskriver folkgruppen "Theustes" menar han Tjust på östkusten eller Tjuteån nära Helsingborg. Bägge är möjliga, ingen är lätt att belägga eller ens sägas vara sannolik
Rimligt, inte osannolikt, men inte belagt: Olaf den Helige härjar i Mälaren och bränner Sigtuna
Ja, finns ingen anledning att betvivla: Upplandslagen från 1296 ger invånarna i de uppländska folklanden en särställning i samband med kungaval
Detta är inte fyra heltäckande kategorier, utan mer en schematisk bild av en glidande skala.
För att i arkeologi kunna komma framåt i arbetet, tror jag man behöver ett synsätt liknande det som finns i domstolarnas hantering av brottsmål.
Mest gynnsamt är förstås när erkännande och benhård bevisning går hand i hand. Men ibland nekar den åtalade samtidigt som entydiga bevis saknas.
Men. Om rätten då har ett antal indicier, vilka var och ett i sig - på egen hand - inte är tillräckligt starkt för att fälla den åtalade, men att de olika indicierna på ett tillfredsställande sätt inbördes stödjer varandra, så kan det ibland leda till fällande dom ändå. med bibehållen rättssäkerhet.
Många ord, men jag hoppas att du som läser förstår vad jag vill ha sagt...
Jag är amatör inom detta område och mitt namn är Lars Holmqvist. Jag bor i Täby men släkten kommer i allt väsentligt från 1) Skåne och 2) Östergötland.
Efter att ha följt en hel del trådar på gamla Arkeologiforum - vilken fantastisk kulturinsats det forumet var - så har jag formulerat min egen lilla idé om att ett binärt resonemang inte är tillräckligt när man ska ta ställning till olika slag av uppgifter. En enskild pusselbit, en uppgift, är inte antingen möjlig att bevisa eller helt ovidkommande, utan det finns flera mellansteg:
Nej. Aldrig någonsin: Audhumbla var inte inblandad i världens skapelse
Tveksamt: När Jordanes beskriver folkgruppen "Theustes" menar han Tjust på östkusten eller Tjuteån nära Helsingborg. Bägge är möjliga, ingen är lätt att belägga eller ens sägas vara sannolik
Rimligt, inte osannolikt, men inte belagt: Olaf den Helige härjar i Mälaren och bränner Sigtuna
Ja, finns ingen anledning att betvivla: Upplandslagen från 1296 ger invånarna i de uppländska folklanden en särställning i samband med kungaval
Detta är inte fyra heltäckande kategorier, utan mer en schematisk bild av en glidande skala.
För att i arkeologi kunna komma framåt i arbetet, tror jag man behöver ett synsätt liknande det som finns i domstolarnas hantering av brottsmål.
Mest gynnsamt är förstås när erkännande och benhård bevisning går hand i hand. Men ibland nekar den åtalade samtidigt som entydiga bevis saknas.
Men. Om rätten då har ett antal indicier, vilka var och ett i sig - på egen hand - inte är tillräckligt starkt för att fälla den åtalade, men att de olika indicierna på ett tillfredsställande sätt inbördes stödjer varandra, så kan det ibland leda till fällande dom ändå. med bibehållen rättssäkerhet.
Många ord, men jag hoppas att du som läser förstår vad jag vill ha sagt...
