Skötkonung versus Tryggvasson

[Historikus]

Om Olof Skötkonungs eventuella strider i England tiger kallorna totalt. Vi vet för övrigt ej, om han var kung 994.

I tiden efter år 1016 rejses i området flere runesten, som nævner Knuds (Knútr) navn og Tinglið-hirden (þingaliði).

U 194 Väsby, U 344 Yttergärde, U 668 Kålsta, Sö 14 Gåsinge, Ög 111.

Den mest kendte runsten er U 344 fra Yttergärde.

Her nævnes Ulfr der har været i Englandi og taget gjald; Þat var fyrsta þat's Tosti ga[l]t. Þá [galt] Þorketill. Þá galt Knútr.

Hvis Olof Skötkonung havde været med på togtet enten år 991 eller 994, havde han - som kongesøn - nok været nævnt af denne kriger fra Mälardalen? Med sikkerhed er det Knud den Store, der her er nævnt som den sidste.

Der findes en parsten - U 343 - til U 344, som prof. Anne-Sofie Gräslund har dateret til period 2, ca 1025-1050. Runeristeren menes at være Åsmund Kåresson, der var en rister med centrum i Uppsala fra 1020-talet till seklets mitt. Stenen er således rejst efter den døde Ulf i denne periode. De fleste svenske runesten, der nævner England skal nok henføres til nævnte periode.

På Knud den Stores tid findes der i kongebrevene en række underskrifter af forskellige stormænd - og også en Tosti år 1026.

Svært at knytte Olof Skötkonung til noget Englandstogt.

[Ättelägg]

Om nu Olof vart besegrad och dessutom fick avstå skattländer till Sven för en tid, bistå som styvson vid svolder kanske han inte hade någon vidare lust att själv bistå vid englandstågen? Myntningen i sig behöver i sig inte betyda att man tagit del av silvret den vägen, likaså benämns hans myntning som den mest barbariska kopian vilket är intressant utifrån detta perspektiv. Olov-Sven-Olof verkar ha anammat samma ide utifrån något skäl ungefär samtidigt. Samtidigt skapas andra strukturer kring stad-religion och möjligen krigsväsen.

[Kungsune]

Så kan det vara. Samtidigt verkar de flesta numismatiker anse att samtliga ethelredkopior är utförda av engelska myntmästare. Alltså även de svenska Anlafmynten. Det samman med myntfynd och Snorres uppgifter om Skötkonungs dop och adams uppgift om relationen till Sven, gör att man inte kan utesluta inblandning i tågen.

[Valdemar]

De flesta runstenarna i MÄlardalen är från tiden efter Skötkonung. Det finns dock ett antal Täng-stenar i Västergötland som kanske bör knytas till englandsfärder. Finns det någon typologisk datering av dessa stenar?

[Historikus]

[ . .] Myntningen i sig behöver i sig inte betyda att man tagit del av silvret den vägen, likaså benämns hans (Olof) myntning som den mest barbariska kopian vilket är intressant utifrån detta perspektiv. [ . .]

[ . .] Samtidigt verkar de flesta numismatiker anse att samtliga ethelredkopior är utförda av engelska myntmästare. Alltså även de svenska Anlafmynten. [ . .]

Årsskrift för Sigtunaforskning och historisk arkeologi situne dei 2011, Utgiven av Sigtuna Museum. Redaktion: Rune Edberg och Anders Wikström.

Uddrag

Brita Malmer berör i sitt arbete också de så kallade engelska myntmästarna, som av inskrifterna att döma varit verksamma i Sigtuna under Olof Skötkonungs och Anund Jakobs tid. Fyra av dem tycks ha befunnit sig i Sigtuna samtidigt, vilket Malmer upprepade gånger påpekar är besynnerligt och märkligt. I en not (Malmer 2010:97) för hon antagligen problemet närmare sin – sannolikt – slutliga lösning:

”Invasionen av myntmästare är så egendomlig att en alternativ förklaringshypotes borde prövas. Kanske är de spår som Godwine, Leofman, Snelling och Ulfketill lämnat efter sig i form av namn försedda myntomskrifter inte tolkas helt bokstavligt”.

Den dåliga kvalitén på inskrifterna på Sigtunamynten visar att de är gjorda av illiterata hantverkare som inte heller kan ha stått under någon fackmässig övervakning. Skulle specialister från Europas vid denna tid mest avancerade myntverk, det engelska, medvetet och frivilligt låna sina namn åt vimsiga efterapningar i ett primitivt fjärran land? Idén har alltid känts krystad. Mig tycks det nu vara dags att avföra inte endast Knut den store från Sigtunascenen utan också de engelska myntmästarna.

http://sigtunamuseum.se/wp-content/uplo ... 11Knut.pdf

[Kungsune]

Sigtunamyntningen är udda men vi har ju ett antal Olofmynt som är väldigt snarlika sina engelska förlagor. Dessutom kopplar man stampkedjor till dito i Lund vilket tyder på ett väldigt intimt samarbete. Är det inte svårare att avfärda Sigtunamyntningen som en ren förfalskarstuga utan koppling till vare sig England eller danska kungamakten?

[Historikus]

Den mest kendte runsten er U 344 fra Yttergärde.

Her nævnes Ulfr der har været i Englandi og taget gjald; Þat var fyrsta þat's Tosti ga[l]t. Þá [galt] Þorketill. Þá galt Knútr.

Anne-Sofie Gräslund har dateret runestenen U 344 til perioden c.1045-1075, periode Pr3. Ud fra det synpunkt, at det er én og samme person der har taget tre gange danegæld, vurderer hun denne tribut som værende de tre sidste og største;

1006-7: 36.000 pund sølv; Ukendt leder ifølge den Oldengelske Krønike, stenen nævner Tosti.
1012-13: 48.000 pund sølv; Thorkil den Høje og Svend Tveskæg.
1018: 82.500 pund sølv; Knud den Store.

Artikel: Dating the Swedish Viking-Age rune stones on stylistic grounds, Anne-Sofie Gräslund 2006.

[Historikus]

I tiden efter år 1016 rejses i området flere runesten, som nævner Knuds (Knútr) navn og Tinglið-hirden (þingaliði).
U 194 Väsby, U 344 Yttergärde, U 668 Kålsta, Sö 14 Gåsinge, Ög 111.

Her er mine tidligere nævnte runesten med Anne-Sofie Gräslunds datering.

Sö 14 Gåsinge; period/dating: V (c.1010-1050), gruppe B-e-v.
Ög 111 Landeryd; period/dating: V (c.1010-1050), gruppe B-e-v.
U 343 Yttergärde; period/dating: V (c.1020-1050), gruppe Pr2.
U 344 Yttergärde; period/dating: V (c.1045-1075), gruppe Pr3.
U 194 Väsby; period/dating: V (c.1045-1075), gruppe Urnesstil Pr3.
U 668 Kålsta; period/dating: V (c.1045-1075), gruppe Pr3.

Alle dateret til efter år 1000.

[Historikus]

De flesta runstenarna i Mälardalen är från tiden efter Skötkonung. Det finns dock ett antal Täng-stenar i Västergötland som kanske bör knytas till englandsfärder. Finns det någon typologisk datering av dessa stenar?

Runesten rejst over krigere der døde i England dateres af Anne-Sofie Gräslund til periode Pr1 (c.1010-1049), periode Pr2 (c.1020-1050) og periode B-e-v (c.1010-1050).

Denne link giver en vis oversigt –
https://sv.wikipedia.org/wiki/Englandsstenarna

Alle dateringer er efter år 1000.

PS.: Stenen Vg 109 ved Tängs gamla k:a, er dateret til vikingetid (V) og stilgruppe Fp som er Gräslunds tidligere betegnelse for periode B-e-v (c.1010-1050). Vg 108 er ligeledes en V med stilgruppe RAK (980-1015) og er en þegn-sten.

[Kungsune]

Jag tror att Valdemar menar Thegnstenarna ex Vg Nor1997;27.
De stenar som har inskriften "Harda godan thegn".
Carl Löfving kopplar dem samman med Englandstågen då Namn på Tegnar återkommer
i Engelska källor. Vill minnas att han främst vill datera dem till 1020-talet.
Vg 150 är då lite problematisk eftersom den tycks vända sig till Tor och alltså får
betraktas som hednisk. Den är rest i nordvästra (särskilt tidigt kristnade) Västergötland. Kanske tyder på att den är något äldre? Vore kul om någon med runkunskap gav sig på en närmre datering av denna typ.

Beträffande Jostein som var med i England så finns det väl 2 runstenar i Uppland som innehåller Justin/Jostein U 319 samt U 323. Inte helt isolerat till Norge alltså.