Järnexport 800-900-talet Västra Dalarna över Alvim (Sarpsborg)?

[tyder-no]

Vi har et bosettings- og kanskje ferdselsmönster på norsk side som er forenlig med transport/eksport fra Sverige i vikingtida. Beskrivelsen av Värmlandsferden i Egil Skallagrimssons saga kan godt være oppdiktet når det gjelder reisens formål og Egils framferd, men den opprinnelige forfatteren må i så fall ha tatt utgangspunkt i en konkret reise/beskrivelse, for det er altfor mange lokale detaljer som ser ut til å stemme til at alt kan være oppspinn.

Så det ser ut til at en mye brukt ferdselsvei øst-vest, primært for transport vinterstid, beskrives. Og da er jo järn, Västra Dalarna er vel nærmeste kilde, opplagt som volumvare. At eksporten gikk over Östfold, kan f.eks. bero på kontroll av transporten, ikke minst i forhold til pirater i Östersjöen. På norsk side ser det ut til at leden (med til dels separate sommer- og vinter-traseer) har gått fra Eda, gjennom Eidskog, så ned til Höland og gjennom Trögstad videre til/langs Glomma. Vinterveien ser ut til å ha gått mye på frosne myrer, elver og sjöer. På den siste delen fins flere alternative ruter. Utskipningsstedet har trolig vært ved Alvim/området med det sk. Tunekomplekset.

Fins det svenske undersökelser omkring vikingtids transport vestover?

[Yngwe]

Det är nog ganska dåligt med större undersökningar av det slaget tyvärr. Samtidigt har jag svårt att se några tydlig tecken på etablerade rutter av vikt mellan det område du beskriver och Västra Dalarna. Förmodligen är kostnaden för transportera t.ex. järn den vägen allt för hög då rutten i praktiken går vinkelrätt med alla större vattendrag och bebyggelsestråk.

I så fall skulle jag snarare gissa att järnet produceras i Värmland , och mellan Värmland och Norge ser vi ju indikationer på flera olika rutter. Eda-Eidskog och Otteid vi Stora Le kanske är dom två tydligaste.

[tyder-no]

Det är nog ganska dåligt med större undersökningar av det slaget tyvärr. Samtidigt har jag svårt att se några tydlig tecken på etablerade rutter av vikt mellan det område du beskriver och Västra Dalarna. Förmodligen är kostnaden för transportera t.ex. järn den vägen allt för hög då rutten i praktiken går vinkelrätt med alla större vattendrag och bebyggelsestråk.

I så fall skulle jag snarare gissa att järnet produceras i Värmland , och mellan Värmland och Norge ser vi ju indikationer på flera olika rutter. Eda-Eidskog och Otteid vi Stora Le kanske är dom två tydligaste.

Tja. Malung - Stöllet - Forshaga - Kil - Arvika - Eda, for å ta en mulig trasé, har vel bare én topografisk viktig kryssing over til annet vassdrag. Ved tung transport på frosset grunn er høydemetrene ulikt mye viktigere enn lengdemetrene.

De aktuelle transportrutene kan ha gått ut av bruk allerede på 900- eller 1000-tallet,

[Yngwe]

Tack tyder-no, äntligen någon som vill diskutera transporter


Jag tror som sagt spontant att rutten är för resurskrävande fr att vara "naturlig" , men om vi antar att det fanns andra faktorer som påverkar valet, så kan vi väl studera rutten närmare. Jag har under många års tid studerat kommunikationsvägar , främst vattenvägar. Har hundratals toponymer som kan knytas till kommunikation registrerade, fast underlaget är långt ifrån komplett ännu.

Skulle du vilja ge rutten lite mer detaljer, kanske framförallt på delsträckan Forshaga - Kil - Arvika, så gör jag gärna en djupdykning i ortsnamnsarkiven för att se vad jag kan hitta.

[tyder-no]

Noe som ser ut som en profilmessig mulig trasé, er Ulvsby v/Klarälven - Edet - over Visten - Kasstorp - Nilsby - over Nedre Fryken - Säbytorp - Erikstad - Skog - Fagerås. Derfra nokså nær togtraseen til Arvika, men muligens over Brunskog - Högvalta. Så vil jeg tippe Bergsjõn - Nysockensjön - Bysjön (kanskje Rãnken - Hugn). Hvor et fyrstesete ("jarlesete") på Eda kan ha ligget, hører jeg gjerne om- det beskrives altså i Egilssoga. På norsk side er det enklere, trolig over Gaustad og Stangnes i Eidskog - det trenger vi ikke ta opp her.

Men hörer gjerne på forslag på andre ruter mellom endepunktene Ulvsby og Eda!

Dette er vinter-ruta fram til ca 1020 - sommerveiene kan avvike mer eller mindre, særlig i forhold til om det ble brukt båt til mer enn ferjeoverfarter. Og - det kan ha vært flere ruter.

For jernproduksjonen i Värmland, er jeg mer usikker på hvor mye som har gått til eksport. Det kan også ha dreid seg om ulike kvaliteter. Når det gjelder eksportjernet, tror jeg for min del at det dels kan ha vært av meget høy kvalitet, så det ville ikke overraske meg om noe av det har kommet tilbake f.eks. i Vlfberht-klinger. Når det såpass ofte gjøres oppdagelser av tidligere, större og mer avansert jernproduksjon i Sverige enn antatt, så kan jo det ha å gjøre med "produksjonshemmeligheter" - det ble ikke snakket høyt om detaljer i produksjonen.

[Yngwe]

En vinterväg är ju oerhört svår att spåra då den inte lämnar mycket spår efter sig, vare sig fysiska eller språkliga. Och en vinterrutt som upphör att används för 1000 år sedan , ja då börjar det blir svårt.

Min tolkning av ditt förslag är att du dragit den i bebyggda områden med och undvikit svår terräng. Men, rutten går bara till liten del på sjöis, och än mindre på myr och kan alltså inte dra så stor nytta av platta ytor. Därmed blir transporten oerhört resurslrävande och därmed förmodligen oekonomisk.

Samtidigt hittar jag inga alternativ. Man kan följa Fryken till norra änden och få många lätta mil, men då har man sen stora avstånd i ödemark, utan större myrar att ta hjälp av. Så det är inte bättre.

Som jag ser det är det normala transportsättet det enda vettiga alternativet, båttransport. Det är längre, men går betydligt snabbare ändå och är energieffektivare

[tyder-no]

Det kan godt være at vanntransport er eneste fornuftige. Men jeg kjenner til transportveier på opptil 10 km for tömmer (fram til ca 1960) og ca 13 km for järnmalm (1700-tallet) som er vanskeligere enn den aktuelle traseen gjennom Värmland.

Kvantitativt, med aktuelle metrikker, ser ikke ruten så ille ut for meg. Men ulike synsmåter...

[Yngwe]

Min erfarenhet är ju att när man använt t.ex. häst-foror för omfattande långväga transporter så har man i regel saknat vettiga alternativ.

Men, samtidigt så är ju det faktiskt fallet under vintertid, då är färd på älv och å förmodligen närmast omöjligt, så måste eller vill man av någon anledning leverera under vinter så får det ju bli på vinterväg. Så jag har fortsatt leta spår, men arkiven är ju ganska djupa, så jag får väl fortsätta under kvällen!

[tyder-no]

Fra Egilssoga:

Kod: Markera allt

bá voro fniófar miklir ok breyttir vegir allir.

De reiser med hest og slede, og det kan være separate veier for sommer- og vinterbruk. Det kan se ut som om Egil (ca 955) et sted har bommet på vinterveien og slitt seg fram i sommertraseen. Det kunne nok være fort gjort der traseene skiller lag for å gå over myr og tjern, og det har føyket igjen.

Vinterveiene kan det være null spor etter allerede noen tiår etter at de har gått ut av bruk, men i mange tilfeller er det lett å rekonstruere omtrentlig - i det aktuelle tilfellet fra Egilssoga går traseen f.eks. trolig i en forkastningssone.

Den mest effektive måten å rekonstruere noenlunde presist på, er mange steder å gå etter på ski om vinteren. Og hvis en trase har vært jevnlig brukt til tømmertransport, kan en sikkert gå ut fra at den også kunne brukes, iallfall til nød, til langtransport. Tømmer er jo noe av det som konkurrerer aller best for vanntransport, så den vanlige transportmåten har vært kjøring til vassdrag på frossen mark, og fløtning sommerstid.

Så er det et spørsmål om resten av trafikken: Hvis veien over Eda i en periode fungerte som en hovedforbindelse øst-vest, ca hvor mange trafikanter/ekvipasjer ville kunne passere pr døgn ca år 950?

[Yngwe]

Varför skulle en huvudförbindelse gå via Eda om det var en landsväg, vinter eller sommar? Det måste finnas en logisk förklaring till det, och den kan jag inte se. Enda vettiga anledningen att passera Eda är just vattenvägen med förbindelsen till Glomma