Frågan är om det finns en viss risk att denna diskussion är alltför polariserad, dvs. att två ståndpunkter ställs mot varandra på ett alltför förenklat sätt:
Jag kikade i mina föreläsningsanteckningar av Torun Zachrissons föreläsning "Kultplatser" på kursen Fornnordisk religion på Stockholms universitet 19/6 2017. Torun är alltså inte religionsvetare, utan disputerad forskare i arkeologi. Hon är specialiserad på bl.a. kultplatser, men är även en av de som vet mest och har grävt mest på Helgö i Mälaren.
Torun pekar på den danske forskaren Charlotte Fabech (1990-talet) som pekar på att våtmarksoffren upphör ungefär på 600-talet. Detta är dock inte hela sanningen, menar Torun, utan pekar snarare på vad forskningsfronten stod då på 1990-talet. Nu har nya fynd delvis kullkastat teorin, i alla fall om man tittar utanför det danska området.
Jag hade svårt att hitta exempel i mina anteckningar från föreläsning om just tydliga motexempel. Men ett exempel är tydligen Skede mosse:
http://www.olanningen.com/forhistoria/offersjon.htm
Jag vet väldigt lite själv om Öländska offerplatser.
Uppenbarligen är storhetstiden under Romersk järnålder, men enl. Toruns föreläsning är den yngsta nedsättningen gjord med en kvinna någon gång 994-1118 e.Kr (jag antar att det är en C14-analys bakom dateringen...). Det finns också dateringar av nedläggningar av olika tama djur från förromersk järnålder, 400 f.Kr. Tydligen har Skede mossse använts under väldigt lång tid. (Hoppas att jag fattat mina anteckningar på rätt sätt, så här långt efteråt).
Kan det vara så, att sanningen ligger någonstans mitt emellan, dvs. att tyngdpunkten i våtoffren föregår 500-talets förändringar, men att det ändå finns exempel på hur man offrat i våtmarker långt senare. Världen är ju knappast svart och vit...
Jag är inget expert på detta område, varför det jag säger bara får ses som ungefärligt. Det går ändå inte att gräva i detaljer och bli expert på allt möjligt på en gång, både högt och lågt, stort och smått.
Min egen slutsats av diskussionen är att kanske sluta söka för mycket detaljer.,, Kritiska eller korthuggna frågor om detaljer är kanske viktiga, men för mig är nyfikenhet ännu bättre. Fabech:s slutsats kan nog ha en del fog för sig, samtidigt som det
också finns motexempel. Men om man hämtar metodik från predikatlogikens värld, dvs. att enstaka motexempel kullkastar hela teorier - så är jag tycker jag inte det passar in i arkeologins värld alla gånger. Detta är ändå en humanistisk vetenskap, även om åtskilliga naturvetenskapliga metoder kommer in i på olika spännande sätt.