Stigman
Re: Stigman
Tanken var att man inte kunde räkna med husrum hos någon på vägen. Det kan man ju inte alltid om man inte känner folket.
Jag tror inte riktigt vad jag tar med mig är direkt relevant, med moderna material kan man ju få med sig så mycket.
På medeltid tänker jag att mitt grundbehov förutom vanlig klädsel.
Mantel/Filt
Kniv
Yxa
Elddon
Vattenflaska/skinn
Skål / Litet kärl
Jag tror inte riktigt vad jag tar med mig är direkt relevant, med moderna material kan man ju få med sig så mycket.
På medeltid tänker jag att mitt grundbehov förutom vanlig klädsel.
Mantel/Filt
Kniv
Yxa
Elddon
Vattenflaska/skinn
Skål / Litet kärl
Re: Stigman
Olaus Magnus tar i några kapitel upp den stora nordiska gästfriheten. För att styrka detta påstående citerar han den tyske historikern Albert Krantz, som i början på 1500-talet skriver:Tanken var att man inte kunde räkna med husrum hos någon på vägen. Det kan man ju inte alltid om man inte känner folket.
Ehuru alla de hyperborea folken utmärka sig för gästfrihet, intaga dock svearna och deras stamförvanter götarna i detta afseende det främsta rummet. Bland dem gäller det såsom den största skändlighet att neka vägfatande härbärge. Ja, de rent af täfla om förmånen att få härbärgera en främling och uppfylla mot honom frikostigt och för intet alla gästvänskapens plikter, huru många dagar han än kvarstannar; och då han drager sina färde, anbefalla de honom åt sina vänner, som bo vid den väg, han ärnar fara.
En överdrift?
Re: Stigman
Säkert, fattigt folk har knappast uppskattat besök vid alla tillfällen.
Och i vilket fall, här går färden i glesbygd med risk för övernattning utomhus.
Och i vilket fall, här går färden i glesbygd med risk för övernattning utomhus.
-
Carl Thomas
- Inlägg: 2159
- Blev medlem: 15 april 2015, 15:05
- Ort: Jämtland
Re: Stigman
Allemansrätten är en gammal rätt, gjord för resande för att underlätta resandet på alla sätt. Den ger rätt att äta och elda, men regelerar hur och vad. Den hade dödstraff på att riva stängsel om man inte omedelbart lagade den skada man gjort, osv
ÄVGL nämner värdshus och dess rättigheter och skyldigheter, bland annat "stång i vägg". Jag tror att det fanns ett stort resande, utan resande hade det knappast funnits rövare som resande alltid var rädda för...
Under Medeltiden skulle det finnas gästgivargårdar på ca 15 km avstånd längs ridstigarna. 15 km med packning är en lagom dagsmarsch längs vindlande stigar. fotvandring = 4 km per timma på slät mark och lätt packning.
Hästars skritt = 5 km per timma med ryttare.
När man skall färdas långt börjar man sakta och sparar energi så att man orkar ta sig till målet och var fjärde dag bör vara en vilodag. Från VG till GU tog det minst 30 dagars vandring (ca 50 mil).
Vad bar man med sig? Minsta möjliga packning och lätt klädsel - men en stor mantel/täcke. Torkat kött. En huggare(större tung kniv) samt en liten bälteskniv. Vandringsstaven kunde även vara ett stötspjut.
Hög tyngdpunkt vid fotvandring sparar kraft när det inte är snö. Låg tyngdpunkt när man åker skidor. Detta påverkar packningens vikt, storlek och placering på kroppen.
Skall man vandra långt så måste man äta mer och mer för att i slutet av en månads vandring så äter man dubbelt så mycket jämfört med starten - och ändå går man ned i vikt, det tär på kroppens reserver att gå långt.
Handelsresor kräver troligen varor att sälja - eller att ta med sig hem vid återresan. Klövjehäst/ar tror jag var nödvändiga att ha med sig. Gärna även minst en följare.
Vattentäta kläder underlättar samt en mantel av ylle värmer även när den är våt. Jag tror an sov på granris för att få luft mot marken samt att man risade med fina björkkvistar för att få det mjukt och behagligt. Det går fort att göra en bra sovplats på det sättet.
Skohö tror jag att man bar med sig. Vandrar man långt är man mycket noga med fötterna så att dom håller hela vägen, dessutom, bra att tända eld med på kvällen.
Thomas
ÄVGL nämner värdshus och dess rättigheter och skyldigheter, bland annat "stång i vägg". Jag tror att det fanns ett stort resande, utan resande hade det knappast funnits rövare som resande alltid var rädda för...
Under Medeltiden skulle det finnas gästgivargårdar på ca 15 km avstånd längs ridstigarna. 15 km med packning är en lagom dagsmarsch längs vindlande stigar. fotvandring = 4 km per timma på slät mark och lätt packning.
Hästars skritt = 5 km per timma med ryttare.
När man skall färdas långt börjar man sakta och sparar energi så att man orkar ta sig till målet och var fjärde dag bör vara en vilodag. Från VG till GU tog det minst 30 dagars vandring (ca 50 mil).
Vad bar man med sig? Minsta möjliga packning och lätt klädsel - men en stor mantel/täcke. Torkat kött. En huggare(större tung kniv) samt en liten bälteskniv. Vandringsstaven kunde även vara ett stötspjut.
Hög tyngdpunkt vid fotvandring sparar kraft när det inte är snö. Låg tyngdpunkt när man åker skidor. Detta påverkar packningens vikt, storlek och placering på kroppen.
Skall man vandra långt så måste man äta mer och mer för att i slutet av en månads vandring så äter man dubbelt så mycket jämfört med starten - och ändå går man ned i vikt, det tär på kroppens reserver att gå långt.
Handelsresor kräver troligen varor att sälja - eller att ta med sig hem vid återresan. Klövjehäst/ar tror jag var nödvändiga att ha med sig. Gärna även minst en följare.
Vattentäta kläder underlättar samt en mantel av ylle värmer även när den är våt. Jag tror an sov på granris för att få luft mot marken samt att man risade med fina björkkvistar för att få det mjukt och behagligt. Det går fort att göra en bra sovplats på det sättet.
Skohö tror jag att man bar med sig. Vandrar man långt är man mycket noga med fötterna så att dom håller hela vägen, dessutom, bra att tända eld med på kvällen.
Thomas
Historia är färskvara.
Re: Stigman
Världshusen föreskrivs under medeltidens andra hälft, men verkar mest ha funnits längs med pilgrimsvägar, och då bekostnad av kyrkan. Tidigare ges kungen gästningsrätt, något gemene man inte hade. Jag förutsätter att om man inte reste efter huvudstad, och inte som högstatus, var övernattning utomhus det man fick räkna med.
Med övernattning i skogen har man säkerligen haft en eld och då möjligen lagat mat. Gröt är min gissning, så vad har man haft för utrustning? Gryta är nog för tungt....
Med övernattning i skogen har man säkerligen haft en eld och då möjligen lagat mat. Gröt är min gissning, så vad har man haft för utrustning? Gryta är nog för tungt....
Re: Stigman
Tror nog inte jag håller med. Jag är mer benägen att tro att det var den kärva gästfrihetens lag som rådde. Är inte det vanligt i mindre urbana samhällen?Jag förutsätter att om man inte reste efter huvudstad, och inte som högstatus, var övernattning utomhus det man fick räkna med.
Ramlade över den här artikeln om vägfarande förr, tyckte det var intressant läsning:
https://popularhistoria.se/samhalle/res ... tt-aventyr
Re: Stigman
Nja, man får nog ha i åtanke att dessa äldre reseskildringar ofta avser resande med mycket god ekonomi, t.ex som Kiechel som närmast kan beskrivas som en välfinansierad upptäcksresande. Han betalar för skjutsar och även för husrum. Hans resande är knappast representativt för gemene man. Likväl väldigt intressant.
Den enkla bondens resande borde ändå vara nåt annat. Han är nog inte på väg till huvudstaden och sovplata hos prästen är nog knappast självklart. Det skrivs om att prästen välkomnar besök för att det för med sig nyheter från omvärlden, ett tydligt tecken på att det inte är den enkla bonden som avses, utan helt andra samhällsklasser.
Intressant ur artikeln om venetiernas resa från Trondheim till Vadstena till fots på vintern. En resa på 75 mil efter dagens landsvägar som bara tog 50 dagar. Man får nog se den beskrivningen som aningen friserad....
Den enkla bondens resande borde ändå vara nåt annat. Han är nog inte på väg till huvudstaden och sovplata hos prästen är nog knappast självklart. Det skrivs om att prästen välkomnar besök för att det för med sig nyheter från omvärlden, ett tydligt tecken på att det inte är den enkla bonden som avses, utan helt andra samhällsklasser.
Intressant ur artikeln om venetiernas resa från Trondheim till Vadstena till fots på vintern. En resa på 75 mil efter dagens landsvägar som bara tog 50 dagar. Man får nog se den beskrivningen som aningen friserad....
Re: Stigman
Tror de 50 dagarna egentligen var från Trondheim till Stegeborg, och först efter att ha mellanlandat där ett slag drog de vidare till Vadstena. Enligt Google tar sträckan bara nio dagar i anspråk! Om man gångrar det med tre för sovtimmar och vila och sedan dubblerar resedagarna med tanke på medeltidens väglöshet landar man i femtio dagar.
Jag tror nog ändå man var relativt van vid tillfälliga besökare ute i gårdarna. Tänker till exempel på att det under skördetiden var många obesuttna som sökte sig till de tillfälliga extra arbetstillfällen jordbruket då kunde erbjuda. Mindre bemedlade resenärer hade nog mindre pretentioner också, och kanske därför var mer välkomna som nattgäster än herremännen, även om de inte kunde generera någon vidare betalning?
Jag tror nog ändå man var relativt van vid tillfälliga besökare ute i gårdarna. Tänker till exempel på att det under skördetiden var många obesuttna som sökte sig till de tillfälliga extra arbetstillfällen jordbruket då kunde erbjuda. Mindre bemedlade resenärer hade nog mindre pretentioner också, och kanske därför var mer välkomna som nattgäster än herremännen, även om de inte kunde generera någon vidare betalning?
Re: Stigman
Fast Stegeborg är ju lika långt från Trondheim, till och med lite längre. Google räknar då med att du ska gå 10 mil om dagen drygt, vilket givetvis är galet.
Om man går långt en dag går du tre mil och jag har själv gått fem och en halv på ett dygn. Över viss tid kan man räkna med 2 mil om dagen. Om man utryckligen säger det är kallt och äventyrligt att ta sig fram, och man har medeltida utrustning och skor, ja då är 1,5 mil till fots 50 dar i sträck helt enkelt för mycket. Och som sagt, det är efter dagens raka vägar, det måste ha varit betydligt längre då.
Om man går långt en dag går du tre mil och jag har själv gått fem och en halv på ett dygn. Över viss tid kan man räkna med 2 mil om dagen. Om man utryckligen säger det är kallt och äventyrligt att ta sig fram, och man har medeltida utrustning och skor, ja då är 1,5 mil till fots 50 dar i sträck helt enkelt för mycket. Och som sagt, det är efter dagens raka vägar, det måste ha varit betydligt längre då.
Re: Stigman
Mja, vintervägarna över sjöar och myrar kunde nog vara nog så raka, det är så jag har uppfattat det i alla fall. Jfr vintervägen till Stockholm i artikeln. 50 dagar gånger 1,5 blir ju 75 mil? De kanske räknade ifrån sina vilodagar?
Fem och en halv mil, det var bra jobbat det!
Fem och en halv mil, det var bra jobbat det!