Här är ett smakprov:
Ur Diarium des Erich Lassota von StebelowVintern i landet är sträng och lång. Redan i oktober börjar vattendragen tillfrysa, hvilket varar till april, medan ehuru vintern igenom jorden är betäckt med snö, skadar det icke sådden. Då snön går bort, ser man gräset så friskt spira upp. Nätterna äro vintertiden långa, isynnerhet omkring Luciæ nitton timmar, då dagen blott varar fem, men däremot omkring Johannes desto kortare. Då kan man hela natten igenom räkna pengar.
Landet har många sjöar och strömmar, öfvermåttan rika på fisk, äfven många berg och skogar, rika på allehanda villebråd, såsom björn, varg, lo, älg, rådjur, räf, filfras, mård, zobel, hare etc. ---
--- I jämförelse med sin storlek är landet föga folkrikt. Byarna ligga ej så tätt, och vanligen bor hvarje bonde för sig på sin egen mark. Om fyra eller fem bondgårdar ligga tillsammans, anses det som en stor by och kallas "bondby". Då bönderna bilda ett stånd i landet, finner man bland dem "feine politische Leute, so in ihren Häusern sauber und wohl leben".
Då man reser i landet, träffar man ej på några värdshus, utan man tar in hos bönderna eller prästerna, som dela med sig mat och dryck, understundom för intet, då man råkar rikt folk, eljes för en ganska ringa penning. Vid bordet intager värden eller värdinnan förnämsta platsen, som de kalla högsätet, och om någon vill taga detta från dem, kan han vara säker på, att ej bli väl förplägad. Deras hus äro låga och gå rummen ända upp under taket, där de vanligen blott ha ett fönster och infallande ljus, och träffas sällan något fönster på sidorna. Taken äro täckta med bräder, på hvilka man lagt björknäfver och däröfver jord. Kakelugnar brukas ej, utan de ha spislar och bakugnar, och vintertiden sofva de i stugan, främlingar och hemfolket, män och kvinnor, om hvarandra.
Kvinnorna äro lätta att tala med ("guter Gespräch"), förtroliga äfven med utländingar; deras arbete är att koka, baka, brygga, slakta, bränna brännvin, spinna, då man där ej finner särskilda bagare och bryggare. Då de bada, går mankön och kvinnkön tillsammans i badstugan, liksom äfven bruket är i de tyska sjöstäderna.
Adeln i landet är ganska klen. Hvad man finner af förnäma hus och gamla släkter, kallar sig gemenligen herrar. De ha sedan gammalt inga tillnamn, men föra i stället faderns dopnamn; sedan några år tillbaka ha de dock börjat skapa sig tillnamn och kalla sig då vanligen efter hvad de föra i vapnet.
I allmänhet är folket spetsfundigt arglistigt och misstänksamt, den ene tror ej den andre, och ligger mycket åt fylleri. Då vin där är dyrt, hjälpa de sig med brännvin och öl, hvilket de brygga af korn, och, då de ej ha någon synnerlig humleodling, använda de i stället en ört, som de kalla pors, och som gör en alldeles tung och yr i hufvudet."
Han ger också en skildring av Stockholm:
Erich Lassota von Steblaus Stockholmsbeskrivning 1593
https://stockholmskallan.stockholm.se/post/27973
